Senaste kommentarerna i forumet

Funderar på reflektionerna i inlägget om matlagningen om att komma närmare nuet genom alkohol. Känner igen föreställningen om att bli mer närvarande. Är det tidigare bedövade tankar och känslor som pockar på nu och bidrar till upplevelsen av att vara distanserad?
Jag blir nyfiken på vad känslorna har för budskap, blir du?
Kram

Bra jobbat, ja promenader i skog och mark är balsam för själ och sug?

Önskar dig en fin nykter kväll?

Är tydligen ingen myt?det är grymt effektivt mot sug, tristess, dåliga vanor och övervikt?
Jag har länge varit tveksam men får erkänna mig besegrad?
1,2 mil i spår i skogen i dag och skönt trötta ben.
Bonus förutom all frisk luft och motionen i sig är mindre sug efter alkohol, godis, kakor. Piggare i skallen, mindre rastlös, bättre humör och sugen på riktig mat gärna i hälsosam tappning.

Efter en dusch känns det som lyx att dricka te och läsa, sen att ordet ”tappning”i tidigare mening fick mig att tänka på något annat det stuvar jag långt bak i någon bortglömd del av min hjärna ?

Fin nykter söndagskväll till er medmänniskor?

Idag har det varit en bra dag med en promenad i skogen så man kunnat ventilera tankar och fått lite frisk luft på köpet och jag gjorde en äppelpaj förut och den smakade mumma ?? När man lovat sig själv att inte dricka på ett tag så får man unna sig lite annat gott och försöka lura hjärnan med det istället. Har inget sug efter alkohol och det känns bra men jag vet att ena dagen så kan man vara stark och motiverad och sen svänger det och man känner sig svag och omotiverad och det är
då det är lätt att snubbla till och trösta sig med rävgiftet. Kommer suget så får man kämpa imot det och bästa sättet är ju att försöka aktivera sig själv på olika sätt så man avleder denna tankar för då brukar det släppa till slut? Jag klarade helgen utan en droppe alkohol så nu är jag inne på dag 5 utan giftet och det känns underbart? Keep going strong everybody ?❤️

Är så förbaskat trött på hela "skärm-grejen" som alla håller på med hela tiden. Vi umgås ju inte.
Nu när jag inte längre är isolerad och i min "A-bubbla" så ser jag ju att de övriga är inte mer tillgängliga för det. Skärmar, skärmar, skärmar överallt. Barriärer och tystnad. Jag kommer ihåg en period när jag och maken pratade på morgnarna och när vi gick och lade oss. Nu glor vi på skärmarna.

Funderar på att även ta tag i mitt (och familjens) beroende av skärmar också.
Helvete!

Bra att du inte gått på flaskan. Du fixar att låta den vara. Sitter och lyssnar på boken du tipsade om❤️ Bra att ha nåt att lyssna på för att skingra tankarna!

Tack till dig?

Jag fann det till slut lättast att bara lägga ner. Inget mer förhandlande eller funderande på mängder, dagar och brustna löften.
Ingen frestelse hemma eller på bolaget.
Dök/dyker det upp nån tanke så behöver jag inte fundera på den. Bara ”nej”, och sen gå vidare.

Dag 99 (faktiskt) idag och jag tänker sällan på det längre och det lutar åt att det inte kommer att funderas på alls framöver om det fortsätter såhär. Är lite som en ”challenge” där jag inte vill bryta min streak. En miss och 99 -> 1.

Rekomenderar det om ni Inte lyckas hålla er till reglerna ni sätter upp. Känner inte att jag gett upp mer än en enklare stresslindring. Fått massor av andra fördelar tillbaka.

Jag har slutar av och till, Den här vändan har jag varit nykter två dagar. Jag har aldrig tagit medicin (men har ingenting emot det alls) för att sluta. Jag försöker hålla igång kropp och skalle för att inte tänka på A. Jag tränar, promenerar, lagar mat och bakar mycket gott att stoppa i munnen som kompensation. Köper också mängder av god och lite lyxig dricka som jag tar när det skulle varit A. Köper aldrig alkoholfritt utan gör egen smothie, köper lite dyrare lemonader (ger en känsla av festlughet) eller dricker välkyld Cola med mycket is och citronskiva. För mig är känslan av ”det lilla extra” viktig eftersom jag alltid belönat mig med A.
Men på din fråga vad vi andra GÖR rent fysiskt för att komma på andra tankar så håller jag igång. Som en manisk :-)
Och jag träffar ALDRIG människor jag förknippar med A i början av vita perioder.
Min man sympativitar med mig och det är jag enormt tacksam för ??.

Hur har det gått för er andra som försökt hålla uppe? Jag har gjort mitt värsta helvetesdygn och längtar till jobbet imorgon så jag får tänka på annat.

Har redan börjat snegla på vinflaska i skafferiet.

Tröstar mig med glass och denna Podd. https://beroendepodden.com/om/

Upplever bara omtanke - inte "hårdhet" på något sätt. Det är ju så det är. Jag återkommer och berättar lite mer när jag fått tillbaka mitt vanliga jag. Nu läser jag vidare här. Men tack igen för att ni bryr er. Blir så glad och tacksam. Kram på er!

Så kändes massagen jag tog idag, den var också ljuvligt skön.
Den gjorde gottont som man brukar säga.

Söndagskvällen blir framför TVn, lugnt och skönt.

Kramar
???

Tack för pepp! Helt rätt att jag inte ska tänka så mycket på ”sedan”. Nu är nu.

Idag var vi på en dagfest/lunch. Mycket vin och trevligt som tusan. I vanliga fall hade jag fyllt på mitt glas ett flertal gånger. Men i dag höll jag mig till alkoholfritt! Och blev lite överraskad över hur bra jag klarade mig med det. Jag ”behövde” inte alkohol för att inleda konversationer med människor jag inte känner. Så skönt!
En annan sak jag märkte var att det var flera andra som valde alkoholfritt. Det var ingenting annorlunda eller konstigt alls. Jag som tänkte att det skulle vara lite speciellt att låta bli - tvärtom, det var nog hälften av alla som hoppade över vinet. Det har jag inte märkt/tänkt på när jag själv har druckit.
Skönt att komma därifrån nykter, pigg och fräsch.

...lågt blodsocker. Sååå kontrollerande av allt. Tvättar händerna hela tiden. Nojjar och fixar. När jag drack ett glas vin samtidigt så släppte den där kontrollen och jag brukade laga mat, sjungades, slafsandes och med kreativitet och lust. Familjen brukar då säga att "Fantastiskt gott du får ihop de här resterna, du är helt otrolig". Nu känner jag hur kontrollen sätter band på mig och hämmar mig. Försökte sätta på upp-tempomusik, men jag blev bara stressad. Lugnande musik gjorde mig gråtmild. Allt kändes som om det gick så långsamt. Så distanserad från det jag gjorde istället för närvarande.

Jag kände mig lockad att ta en klunk rom för att komma ett steg närmare ett "nu", men avstod. Tog två knäckemackor med tjockt med smör på istället för att höja blodsockret och drack rödbetsdryck istället. Färgen av rosévin liksom.

Suck! Inser att så mycket är "vanor". Måste hitta nya sätt att hantera nuet och skapa nya vanor.

...har fått veta orsaken till att han inte tog Naltrexone; det blev tråkigt att dricka.
Jag är så jävla lycklig så jag går sönder, för det är ett DIREKT BEVIS för att han är i de 78% som kan botas!

Pratade länge och väl, och vi försöker igen. Lilla skillnaden; den här gången får han ha en kontaktperson på C3 foundation; det är HANS jobb att bli frisk.

Vägrar han prata med någon på C3 får jag tänka om. Meeen tills de kan boka ett datum så kör vi!

Ja, man är ju så ”smart”? man har så genomtänkta strategier! Det är ju inte helt sällan man hör andra prata om ”matlagningsvin” som du säger heller, och alla bilder på sociala medier. Klart man blir påverkad! Sen är det ju inget som säger att dessa ”lyckade” människor inte har problem med alkoholen heller..

Ska lyssna på den! Jag tror ju att vi beroendemänniskor kan triggas av allt som ger en kicken. Socker inkluderat!

Hej Märthan,

Vi verkar dippa samtidigt. Har inte heller nåt sug, kanske bara lite... tråkigt ? Och så får det ju vara. Har man aldrig tråkigt vet man inte när man har roligt.

Men vet du vad ? Jag mår så bra nu. Jag har ingen gapig röst i mej som planerar när jag ska dricka, inget illamående, inget dåligt samvete och ro i själen ?

Det är värt allt !

Styrkekramar

Vinmarinerad leverbiff
4 dagar i veckan ,?.

Bara att jag ska laga mat brukar räcka som ursäkt -det är ju så man lagar mat, med ett glas vin i näven.

Jag funderar också på hur stor del socker har i detta.

Lyssna på Hälsorevolutionen om du inte redan har, det var bra.

Jag klär våra hjärtan i regnbågens färger....
Tack.

Jag ser det så här. Cellförändringar kan man inte rå för att man får.
Visst man kan dö av cancer och man kan dö av alkohol. Skulle jag bli väldigt
sjuk så skulle jag ändå vara nöjd med att jag inte lät alkoholismen skada
mig mer. Sen kan andra saker uppstå som inte ligger i min makt att styra.
Hade jag fortsatt dricka hade jag dött av det. Det hade varit självförvållat.

Alkoholismen kan jag ta ansvar för men inte mina cellprover.

Jag har tagit nya prover som jag får svar på i September,
Jag är inte orolig. Jag har klarat så mycket genom livet att
jag klarar detta med.

Jag har anmält mig till en kurs under hösten på ett Buddhist Center.
Meditation och modern Buddhism. Stillhet. Fokus. Inre balans.
Jag har mediterat mycket förut och saknar det.

Jag börjar se fram emot livet igen. Lite mer glädje än för ett par veckor sedan.
Jag börjar komma på fötter. Har lite mer bubbel i magen nu. Känner igen mig
själv.

Psykologen och jag är på gång igen.

Livet är bra. Det kan vara bättre men just nu är det ganska bra.
Stabilt.

Kram kram kram

Om ni inte har sett: Louis Theroux's alkoholens offer - se den. Finns på SVT play.
Den unga killens beteende. Periodare vid ung ålder. Skadorna han uppvisar.
Det är sanningen. Alkohol skadar kroppen till förbannelse. En sjukdom.
En kronisk sjukdom. Önskar att alla som var/är i början av sin alkoholist karriär
fattar vad det handlar om. Det ökar. I mängd. I styrka. Det är en galen progressiv sjukdom.

Önskar att alla kunde få tillfriskna från det skitlivet som alkoholismen ger.
Ofrihet. Driven till mer. Abstinens. Fotbojan hela tiden. Skadorna på oss själva.
Inte minst hur vi skadar andra med vårt förbannade egotrippade beteende.

Jag kom precis på en annan ursäkt jag brukar intala mig själv.. ”jag måste förbi systemet och handla vin för att jag ska ju laga x ikväll och i det ska det ju vara vin!” Så jävla dumt ? det är ju liksom ingen annan än jag som gjort matlistan ?

Ja det känns på något sätt mycket enklare att vara ärlig här inne med. Ingen som känner en och alla är i samma båt!

Jag ska verkligen ge det ett ärligt försök att komma igång. Tror att det kan få mig att börja fokusera på att må bra igen om man känner att man gör något för sin egen skull.

Det som jag upplever om mig själv är att jag har ett flyktbeteende. Jag tycker att det är jobbigt att ta tag i saker så jag gör nåt annat. Det handlar inte bara om alkohol utan de flesta aspekterna i livet.

Vad bra att du också ska börja träna, då kan vi ju prata om det här inne med! Alltid trevligt att kunna fokusera på fler framgångar än att vi lyckas hålla oss vita!

Känns däremot som om det gått längr tid än tre veckor, mycket har hänt mentalt och fysiskt. Börjar hamna i en dipp, sugen som bara den men jag lyder inte sånt där mer. Däremot märker jag att det alkoholfria fungerar som en snuttefilt, det triggar inte suget men det ersätter på något vis. Vanan att gå med glaset i hand, som rökarens svårighet att bryta vanan snarare än beroendet i sig?

Dippnäven i humöret utan att ha några hormonella förklaringar. Huvudvärk från ingenstans trots mycket sömn två nätter i sträck. Faktiskt lite tröttsamt. Den här euforin som vissa pratar om kommer int till mig, har jojoat och druckit för lång tid tror jag.

Oavsett vad har jag varit nykter i 3 hela veckor och det är fint. Det är mer än på väldigt länge. Det är en frihet detta, att vara utan begränsningar. Kan sätta mig i bilen när so, jag gillar att köra. Ingen oro för vad andra ska tycka eller tro.

Var en sväng på IKEA idag, löste att några av er fått katalogen, har inte jag än. Brände dock mer än jag önskat, 20 papp! Men till mitt försvar var det sängar till kidsen som är tänkt att ha ungdomen ut här hemma. Suktar efter en ny till mig och gubba med men den lär bli betydligt dyrare och ingen IKEA, får alltså stanna kvar i drömlandet ett tag till.

Ha en härlig nykter söndag alla lovely krigare ♥️??

Det har du ju helt rätt i. Att tänka att "det
har gått för långt" är säkert också en fabricering av Kung A. Det har jag verkligen inte reflekterat över. Vilket bra forum, tack.

Låt oss försöka vara så ärliga vi kan med våra ständiga ursäkter. Det känns som steg nr.1. Lägg upp allt på bordet.

Jag gick på sjukgymnastik med skadat knä. Hennes tips för att verkligen komma igång med träning är att som du skriver börja korta pass men även att bestämma att inte öka på tiden under X antal månader.

Du får alltså träna 20 min 3 ggr v. och inte öka på förrän om 2-3 månader.

Se mycket långsiktigt på det. Få in rutinen först.

Jag ska också, på kvällar efter jobbet som ett annat sätt att varva ner.

Vakna ångestfri på lördag morgon -vilken lycka.