Senaste kommentarerna i forumet

Då fortsätter jag med l-glutamin ett tag till. Ska läsa mer om det.

Så nu är dag 4 avklarad. Jag känner mig piggare och klarare. Men livrädd!! Middagen på fredag och lördag! Jag funderar på att antingen låtsas dricka (ha a-fritt i glaset) elle att säga som det är. Medan jag skrev förstod jag att det lättaste och rätta är att säga som det är. Rakt ut! ”Jag kan inte dricka normalt längre, jag mår dåligt av alkohol!”
Om jag bara står ut dessa kvällar! Hjälp!
Egentligen vet jag att jag har jätteroligt på fester mm när jag är nykter.

Läste nyss i en bok ”12 livsregler, motgift mot kaos” att alkoholisten mår bra endast då promillehalten i blodet är stigande! Vilket innebär att man måste fortsätta dricka för att ”må bra”. När man slutar, planar inte bara promillehalten ut och börjar sjunka utan kroppen börjar producera gifter medan den bryter ned etanolen som konsumerats. Man börjar känna abstinens eftersom de ångestsystem som var undertryckta under ruset börjar hyperreagera. Baksmälla är abstinens som alkoholister ofta dör av. För att hålla kvar ”den varma glöden” av ruset och mota bort den obehagliga baksmällan måste den drickande fortsätta dricka. Så när ”medicinen” (a) orsakar sjukdom (alkoholism med alla dess följdsjukdomar) har en positiv feedbackloop etablerats.

Så, man ska inte ta det första glaset. För då måste man ta så många att man somnar. Och vaknar med abstinens. Oh vill dämpa den med ett glas. Som blir så många att man somnar. Loopen är igång!

Så, hur i fanken gör vi för att FATTA det här och faktiskt inte ens ta det första glaset? Jo, genom att VÅGA erkänna direkt i sammanhanget eller redan innan att man är alkoholist. Man har ögonen på sig, man är räddad undan frågor, alla accepterar nykterheten. Kanske tillochmed respekterar ens sunda val.

Men HUR VÅGAR man erkänna? Vad är man rädd för? Och varför bryr man sig om de få som inte skulle respektera en?

Såklart Du är förlåten ✌
Kram?

Började bra. Slutade med en sexa starksprit i kaffet. Kände mig bortvald.

Jag tror vi förstår varandra rätt bra och att det faktum att vi lever i ett prestationssamhälle med höga krav och förväntningar på oss att leva ett lyckligt och lyckat liv. (Vad det nu är) De sociala medierna målar upp en falsk fasad över vad som är det "perfekta livet". Vi måste uppnå så mycket, i detta enda liv, för sedan är vi alla döda.
Det räcker inte med att säga att det finns ett sug eller ett beroende. Det kan finnas genetiska orsaker. Att vissa har med medfödd sårbarhet och fastnar lättare. Tragiska barndomsupplevelser som inte är bearbetade? Ska vi tala psykoterapi? ;)
Att jag fortsätter som jag gör det är att belöningen väger tyngre än ångesten. Just nu.

Det går kanske att besvara men inte utan att lägga in ett antal frågeställningar.Är kanske inte rätt person att besvara detta Ron.
Först tror jag att man måste gå tillbaka till barndomen och nollställa hela systemet. Vad tyckte man om som barn?
Hur var det då? Jag var i alla fall lugnare trots trasslig uppväxt, men mådde bra hos mormor där jag var ofta.
Jag är ganska övertygad om att konsumtionshysterin gör oss sjuka.Utbudet idag och alla tillsatser som finns gör oss sjuka.
E-nummer m.m. Allt var renare då. Pratar 60-70 tal nu. Flamskyddsmedel i datorer (brom) går rakt in i Sköldkörteln m.m.
Vi har också en ökad stress p.g.a. att vi hela tiden skall prestera, att ha råd med dyra saker m.m.. Detta skapar en ångest som måste dövas med diverse
saker, däribland socker, A, m.m. är själv inne i ekorrhjulet som triggats av denna hysteri.
Mina morföräldrar upplevde jag som lugnare och mer stillsamma rent mentalt.Lyckligare kanske?
Jag tycker också att livsmedelsverket bl.a. tar ett för dåligt ansvar för det som tillåts i form av tillsatser.
Man vet helt säkert att bl.a. aspartam som är ett sötningsmedel som är lika beroendeframkallande som socker.

Finns säkert mycket annat men i ett samlat begrepp: Stress är en viktig del tror jag.

//John

Ja då är ju även de nikotinberoende och sockerberoende "sjuka". Alla som har någon form av beroende är då "sjuka".

Beroende, alkohol är ju som bekant beroende framkallande drog.. precis som nikotin o heroin. Det vi här så ofta beskriver som "sug" är ju hur beroendet kan yttra sig. När vi väl blivit beroende är vi i ngn mening "sjuka" och dricker trots vetskapen om dess förödande följder...
Detta är väl självklarheter.. Så jag tycker inte det finns anledning att försöka hitta andra orsaker

Tack för era fina inlägg och stöd! Carina, jag har sett ditt meddelande och tackar så jättemycket för det fina mailet....har dock inte haft tiden till att sätta mig o skriva till dig!

Det här hörni gör så sjukt ont i hjärtat på mig så det finns inte.....i den bemärkelsen när jag ser på min son som kanske eller troligtvis aldrig kommer få en normal relation med sin pappa. Det han fick se igår ska inget barn nånsin behöva få se.....

När jag tänker på hur jag själv sett denna mannen som är mina barns pappa på ett sätt men idag ser på honom på ett helt annat sätt som gör ont att se! Hur denna man som säger att han älskar mig att han t.om. följde med mig till ett helt annat land för att han valde att leva med mig kan göra en sån här sak. Hur kan en människa som säger att han älskar en helt plötsligt vara den som slår en. Soma alltid sagt att d lägsta en man kan göra är att slå sin fru, det finns inget värre än en man som är så feg att han slår......han gör det nu, han motsäger sig själv allt han nånsin stått för!

Men när jag kommer hem för o hämta grejer och han desperat säger men jag har problem o vet inte vad jag ska göra....så gör d så ont i mig att se honom hjälplös. Jag vet att han inte är det, för d finns så mycket hjälp att få om han bara vill och om han bara säger det! Ändå så går mitt hjärta sönder helt av att se honom! Är det kärlek eller är d medberoendet som styr dessa känslor?

Jag satte mig i bilen men när jag fått med mig de saker jag behöver för stunden och grät. Det va länge sen jag grät så mycket som jag gjorde just då. Det kändes skönt, samtidigt som min kropp gjorde ont, hela jag gjorde ont! När jag egentligen skulle velat springa in till honom, ge honom världens största och längsta kram för o säga att allt kommer bli bra. I mina tankar är också han den som säger ja jag vill ha hjälp, jag vill aldrig mer titta på alkohol som gör att vår familj inte kan vara tillsammans. Jag vill ha er.....

Kommer aldrig att få höra de orden tror jag! Men jag måste försöka o va stark för mina barns skull, för d komme enligt bra jag måste bara få gå ner på botten för att bygga upp mig själv igen till den starka kvinna jag egentligen är!

Det var absolut inte meningen
Förlåt

Varför gör vi sådant som vi vet inte är bra för oss långsiktigt? (Kanske är detta en filosofisk fråga?)
Varför äter vi godis, dricker läsk och intar enorma mängder socker? Varför röker människor? Tar droger? Dricker alkohol?
Allt detta som vi ju är medvetna om inte är bra för oss, utan endast gifter som leder till ohälsa? Trots vetskapen, varför fortsätter vi?
Skulle gärna vilja ha en reflektion kring detta, ställt frågan förr på forumet men aldrig fått svar. Går det att besvara?

Måste påpeka att jag inte tycker det är vidare shysst att skriva i forumet att du just nu sitter och dricker vin.

Det kan trigga igång andra här inne.
Hoppas du förstår...
Ha det bra?

Kan förhoppningsvis sälla mig till "di gamle" i framtiden. Måste bara lära mig hur de gjort först ;-)och sen göra likadant.
Åldern har jag, men jag är något tillkortakommen gällande nyktra dagar.
Ingen betyder mer än någon annan här. En sann demokratisk anda utan politiska undertoner.
Vi är här av en och samma anledning. Lite avundsjuk på dig som är ofantligt långt framme
trots den korta armlängden till glaset.

Vi kör försiktigt eller hur

//John

John-Erik ! MEN.......här inne betyder ingen mer än nån annan ! Vi sitter i samma båt och oavsett längd på nykterheten så har vi alla samma korta avstånd till återfallet dvs en armlängd. Vi gör jobbet tillsammans och lär av varandra och det är tjusningen med forumet liksom med AA. Jag behöver er för att påminna mig om hur det en gång var och förhoppningsvis kan jag visa att det finns en väg ut från misären. Det var så jag började min bana : Lyssna när "Di Gamle" pratade om hur de gjort. Jag slapp göra om deras misstag och behövde inte ta mina återfall för det hade de redan gjort ! Och jag, som är lat av naturen, fortsatte att lyssna...

Kör försiktigt John-Erik !!

En bra dag egentligen . Men på hemvägen åkte jag förbi bolaget , köpte en flaska vin ,sitter i solskenet o dricker, ca 1/4 kvar ... mannen kollar TV inne . Kommer han att märka ??

Alla är nog trötta i början..Vi sover ju illa i alkoruset.Nu behöver din kropp återhämtning..Det är ju en förgiftning som pågått länge..Starkt att börja skriva här?

De ”bra gränserna” är just dina gränser, ditt staket . De ”sämre ” är för mej medberoende/kontroll. Kan man jobba på de sämre så tror jag att de bra blir fler och fler med automatik.
Men vad vet jag.... Ikväll är maken lindrigt nykter. Jag försöker att inte påverkas men det gör man ju , humöret sjunker och den härliga sommarkvällen känns som ett stort jä.la hån . Det är inte så här det ska vara ! Jag klappar mej själv på axeln, jag har inte tagit några diskussioner ! Heja mej ?

Benguela!

Du har så mycket att berätta känns det som.
Man kan ana att du inte fullt ut vill gå ut.. Gör inte det heller förrän du är redo. Kanske att du kan kontrollera detta till slut
och inte behöver känna dig stämplad för all framtid.
Kolla på Emma här på forumet. Hon har lyckats.
Du har en bra närvaro och är nykter i ditt förhållningssätt i din text.
Men bra att avstå A en längre tid.
Några veckor åt gången är inte fel. Och varför ha A som någon slags lyckobringare.
Tyckte förut att nykterister var töntiga. Nu tycker jag tvärtom fakstiskt ;-)
Fattade inte hur de kunde ha roligt. Jag förknippade alla saker med A.
Finns det A dit jag ska eller inte och jag agerade utifrån dessa preferenser.
Det är hjärnan som spökar och bokar det jag ska göra eller borde ha gjort.
Inte klokt egentligen.

Varm hälsning

John

Jag funderade på det och hittade några svar.

Alkoholens funktioner på semestern för mig (enbart semestern).

1. Som ett tydligt bryt mellan dagens aktiva fas och avslappningsfasen. Aktiv menar jag utflykter, snickrande, badande etc.
2. Hjälpmedel att slappna av och underlätta konversationer med svärföräldrar och andra sekundärfamiljemedlemmar samt vänner.

Punkt 1 motverkar jag hyggligt med att ta en springtur eller annan träning. Den får symbolisera brytet och ge i alla fall en viss tillfredställelse efteråt. Är det endorfiner eller dopaminer, serotoniner eller eller vad? Hur som helst. Ääänyway.

2. Här blir det värre. Men man måste ju ha något att dricka för rörelsen och vanan. (Trocadero Zero, Check). Sen bör man då och då (när man vill, man har ju tränat) ha något onyttigt för att få en liten känsla av ”lyx”. Jag äter ju inte ostbågar varje dag, men jag skulle vilja så extra ostbågar hela semestern. Slutligen så funderar jag kring att jag kanske inte måste prata med alla och ta emot alla besökare och vice verca, om det nu är så att det mest är kul med alkohol med i spelet. Då kanske man kan prata ett tag sen, ursäka sig till rummet, dra hem, kolla netflix, läsa en bok eller nått.

Kommentarer, bättre idéer, påbyggnadsförslag?

Det är inte hela lösningen men jag startar så iaf.

Hej!

När du listar så här är det ju svårt att inte reflektera.
Är själv uppvuxen med party typ, nåja. men festade mycket på bl.a Ibiza när det var inne.
Förstod inte faran i A då. Allt var typ bara party och då ingick ju A.
Numera när jag är aktiv A-människa som Adde nämner men numera mer försiktig utom då jag kör i diket
som nu har hänt så ska jag vara mer inaktiv med A eftersom jag bättre förstår min kropp och dess signaler.
Alla gör fel ibland ju...
Det som händer när du har svettningar är att levern pressar ut skiten genom lymfkörtlarna.
Rätta mig om jag har fel men armvecken är en sak som jag svettas i. Hårbotten, ljumskar, hals. m.fl.
Det går inte att dricka bort törsten även om det är en bra sak att göra. På apoteket finns vätskeersättning som
kan kompensera något för mineralförlusterna. Ökad behov av att kissa behöver inte betyda att man druckit tillräckligt
med vätska. Alkoholen i sig är urindrivande. Detta är mina upplevelser men ingen skarp vetenskap s.a.s.
Jag upplever att jag kissar ut ämnen som är viktiga och som måste kompenseras på något sätt.
En ständig jakt är det för att må bra och att sluta med A är det bästa men... Vad gör man inte för kompisen :-)
Alkohol är väldigt fett och det är därför man har dåliga levervärden vid överdrivet intag. Levern ska förbränna fett i första hand
men även mediciner och alkohol. Att du skriver sämre som du säger är troligen ett resultat av abstinens. Håller med där.
Fallskador likaså men kanske dessa är mer förknippat med direkta berusningseffekter under berusning.
Depression: Här är den sannolikt största fallgropen. Som A-människa är man helt inbillningssjuk, hypokondrisk,
och ibland även konspiratoriskt lagd. Man tror att man blir lurad och det ena med det tredje.Och A kommer in och bedövar.
En kass ekvation men det finns hopp även om jag själv är urdålig just nu så tror jag att även jag ska lyckas.
Skulle kunna skriva mer men jag ville bara skriva lite så att du får lite respons och respekt

Ha det gott vännen!

John

Hoppas du har en härlig sommar? / mt

Köpte nån ekologisk variant som jag kört enligt rekomendationen på burken. Märker heller inget, men det är tydligen bra för återhämtning efter träningen så jag tar det ändå.

Att det ska kännas tråkigt att inte dricka. Gör mig faktiskt förbannad. Vet inte på vad eller vem.
Jag kämpar för att det ska bli norm att inte dricka och att då själva händelsen ska bli det roliga. Men under tiden... wtf. Vi biter ihop och hoppas att fake it till you make it faktiskt gäller även oäkta leenden och låtsad rolighet.

Läser med förfäran ditt inlägg och andas ut när jag ser att du nu är hos dina föräldrar och att du inte tänker gå tillbaka till mannen. Läser också InteMeras och Carinas svar. Lyssna till dem!
Du skriver: vad händer nästa gång det går överstyr? Det vet vi inte och jag hoppas innerligt att du inte utsätter dig för minsta risk som kan ge ett svar på den frågan. Jag hoppas att du överhuvudtaget inte träffar honom ensam, det är ett faktum att när en kvinna lämnat en våldsam partner är risken för våld hög! Det känns hemskt att skriva det här men det är verkligheten. De du berättar visar att han inte är klar att lämna alkoholen! Även om han skulle vara nykter en tid är det inget du kan lita på som hållbart. Jag hoppas du hittar en plats med en eller flera människor som kan stöda dig i den situation du är. Skriv gärna och berätta hur det går för dig! Allt det bästa önskar jag dig! / mt

Inte det minsta sugen på alkohol trots denna hemska värme? Det blev naturligtvis full fart igen efter jobbet rör det kändes som enda chansen att skingra tankarna. Så älskade maken åkte ut från köket och det kändes bra att stöka runt där ensam med sällskap av något fräs och radion.

Fast kvällen är inte slut än och jag tänker inte bli kaxig.

Kan man kanske sortera i de som är kontrollerande (sämre) och de som är till för att freda en själv (bättre). De jag har som uttryckligen är till för att freda mig själv (mindre alkohol på gemensam semester, inte vara med och gräla när någon är full, inte bli fulla tillsammans) är för mig positiva. De stärker mig och gör min vardag bättre. Funderingar på hur den andre dricker när vi inte är tillsammans och det inte påverkar mig direkt är sämre och sliter bara. Dit hör rotande i återvinningen etc.