Senaste kommentarerna i forumet

.

Där kom suget.

Ska inte!
Vill inte!

Attack.....

Jag går på semester nu. Kanske blir kag mindre aktiv under en tid.

IronWill: jag gillar att läsa de du skriver! punkt 1 är det jag har mest problem med. Där behövs en del arbete för mig. Kontraster är viktiga för mig, att gör skillnad på jobb och ledig tid.
Måste helt klart fundera mer över båda punkterna när jag får tid över.

Studenten: det går bra! Jag mår bra, har mått bra rätt länge nu vilket nästan är lite skrämmande. Väntar på mörkret som brukar komma men än så länge håller de sig borta.

Härligt att ni upplever så många positiva förändringar din sambo och du! När det sker förändringar till det bättre händer det att de som står nära känner sig som en del av framgången - ”det var jag som hjälpte till så hen blev nykter”. Ofta kan det förstås vara en del av sanningen, de som står nära är självklart väldigt viktiga.

När jag läser det du skriver så tänker samtidigt att det är lite "risky" att du tillskriver hans förändringar som dina bedrifter. Betyder det att om han ex. skulle börja dricka mera igen, eller inte städa hemmet, inte ta sin medicin eller inte ta körkortet - att du har misslyckats då?

Det kanske verkar stöddigt att jag skriver så, men det är av omtanke. Jag har nämligen träffat andra anhöriga som tänkt att det är tack vare dem som personen med beroendeproblem har gjort förändring. Det kan gå så långt att man bygger en del av sin självkänsla på det. Så om den andre personen faller, då faller den anhöriga också och känner sig inte värd någonting - för man har kopplat ihop sitt eget självvärde med någon annan persons ageranden. Stämmer det in på din situation eller har jag missuppfattat dig?

Önskar dig en fin kväll och tack för att du delar med dig här på forumet!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tillägg: jag har alltså inget helt oemståeligt sug att dricka, och jag försöker fokusera på de positiva vinsterna, men jag tycker att livet är rätt trist när jag inte får dricka och koppla ur mig från vardagen. Jag vet ju att jag har typ kronisk depression, och att alkoholen inte är lösningen men ändå...

Tack för att ni tagit er tid och svarat!

En liten uppdatering. Under tre veckors semester (där konsumtionen, som för många, brukar vara som högst) har jag hittills bara druckit tre gånger, varav en gång endast två glas. Dessa gånger har varit sociala sammankomster då jag långt i förväg bestämt att det är okej för mig att dricka. Jag har inte en enda gång druckit för mig själv, vilket har varit det jag har hållit på med tidigare. Bra av mig. Jag har haft alkohol tillgängligt hela tiden. Nu tänker ena delen av mig att jag har bevisat att jag fixar detta och därför kan börja dricka mer igen. ? Den andra delen oroar sig över att jag kan ha skador i kroppen som inte syns. Ångest! Jag har så svårt att själv bedöma var på riskskalan jag ligger egentligen. Att ingen (uttalat) har visat oro över mitt drickande beror nog mest på årtionen av träning på att dölja ångest och ätstörningar... Jag får anstränga mig för att inte bara byta beroende nu - till mat, självskador eller shopping. Samtidigt som jag försöker vara lite extra snäll mot mig själv.
Jag läser dagligen här på forumet, och det ger mig pepp och påminnelser. Ingen i min omgivning vet om att jag kämpar, men här känner jag mig mindre ensam.

Du bara några dagar efter en riktigt traumatisk händelse för er alla tre bara behöver tre små ord,jag älskar dig för att du ska överväga att gå tillbaka Låter inte så bra.
Du är just nu svag och vet troligen inte var du ska sätta nästa fot.
Jag vet att det är din vanmakt och kanske också ditt medberoende och att din dröm om det som är långt ifrån sant är krossad.

Att ni tillsammans ska vara lyckliga glada nyktra och älska varann.

Jag insåg först långt efter det var slut med mitt ex att jag var lika sjuk som han.
Någonstans valde jag ju också att stanna i det som inte längre var bra eller friskt.

För jag förmådde inget annat.
Men för din sons skull..avstå.
Han kan och bör söka hjälp men måste göra det för egen maskin.
Han måste själv se sig i spegeln och vilja göra en förändring.
Ditt jobb är att spara den lilla kraft du har kvar till dig själv och din son.
Att lägga den hos en man som gör er illa gagnar ingen.
Inte ens honom.

Sök all den hjälp du kan få för att få tillbaka synen igen.
Den blick som ser hur ni verkligen har det och vad du måste backa ifrån.

Så vakna från din dröm om att det ska bli bra just nu och försök väcka din friska sida till liv där du bejakar dig själv och din son och låter din man fortsätta sin nedförsbacke utan dig.

Kanske kan ni någonstans där framme hitta ett friskt liv tillsammans igen.
Men just nu behöver ni båda vila och hitta igen er själva.

Hitta den där lilla millimetern i dig som vet sanningen.
Just nu har jag bara mig själv,mitt barn och mitt kommande barn.
Stöd tröst och trygghet måste komma någon annanstans ifrån än där du brukar söka den.

Sådärja..
Jag önskar att någon hade sagt något liknande till mig när det var som värst.
Förmodligen hade jag bara blivit arg,men kanske når jag in någonstans till dig.

Du är stark och kan förändra ditt liv.
Ta det stora och viktiga steget just nu att tro på att ett bättre liv finns runt hörnet.
Kanske med din man,kanske utan.
Men en fredad nykter miljö för dig och barnen.

Med varmaste omtanke om än inlindat i vassa pilar från mig till dig..

Tack sommarflickan <3
det där gjorde mig glad. Det samma till dig!

Dagen rullar på, haft några gråtattacker. Men tror jag mår bra överlag.
Ska hoppa in i duschen nu och sen in till stan för att lämna in sjukintyg till jobbet, sen ska jag träffa en polare och tanka lite energi. Tror det blir glass och promenad.
Vackert väder ute också.

Hoppas ni får en fin dag allihopa :)
Tack igen Sm18.

Ja vad hindrar mig från att ringa VC? Bara jag själv. Och har kollat upp AA i närheten. Skulle helst vilja gå på ett kvinnomakten första gången men de är inte så ofta. Jag har hela dagen legat på soffan och läst forumtrådar! Det ger mig pepp. Jagger på mitt konto att jag vari medlem i över två är. Vilket också ger mig perspektiv. Får besök några dagar av familjen och det kommer stötta mig från a.
Jag ska kämpa den här gången och ta mig ur ensamheten, som jag skapat så jag kunnat dricka.

Halloj!
Nu gör jag det lätt för mig, men jag rekommenderar att du läser den här boken: "Alkohol, droger och hjärnan" av Markus Heilig. Han har forskat järnet på alkoholproblematik och beroende och han har skrivit ned sina källor i boken så man kan läsa vidare om man vill.

Hoppas den ger dig mycket kunskap! Den gav mig väldigt mycket i alla fall.

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad bra att du hittat hit och att du skickar ut alla frågorna till oss! Kanske kan du få lite "bollande" tillbaka som kan vara till nytta. Det finns inte riktigt något svar som alltid funkar för alla när det gäller sådan här problematik. Men kanske kan du få lite nya perspektiv här i forumet!

Jag kan tänka mig att det måste vara jättetungt för dig att inse att din man har sådant alkoholproblem, samtidigt som du har det nya lilla livet som du behöver fokusera på.

Spontant tänker jag några saker gällande detta:
1. Kan du ringa socialtjänsten anonymt och fråga dem på vilket sätt de kan vara till hjälp om ni skulle separera - jag tänker framför allt på dina frågor gällande att låta sonen sova hos sin far osv. Jag vet att de kan hjälpa till med umgänge och kontakter, men det är bäst att prata med dem om detta. Som sagt, du kan först ringa anonymt för att undersöka läget...
2. Du skriver att du drar dig undan andra familjer och bekanta. Just nu kan det faktiskt vara viktigare än någonsin att du umgås med andra och inte isolerar dig. Du får naturligtvis känna efter vad du orkar och med vilka du kan umgås med som du känner dig tryggast med. Det viktiga är att du får påfyllning i umgänget och inte dräneras ännu mera. Socialt stöd har visat sig även i forskning minska stress i kroppen och öka immunförsvaret. Har du någon/några du kan lita på som du kan söka stöd hos?

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ps. Ibland tar det tid innan trådar tar fart, hoppas du har tålamod. Skriv gärna i andras trådar så är det högre sannolikt att andra kommer och skriver i din tråd.

Hade tänkt uppdatera igår men glömde bort det totalt. Igår nådde jag 90 dagar nykter! Känns fantastiskt.
har faktiskt haft lite sug i helgen, dom där tankarna kom.. "Det är ju fredag och alla andra dricker, varför ska inte jag få göra det?". Jag får dricka, jag kan dricka, jag kan hålla mig till måttligt ett par gånger. Men inte hela tiden. Därför väljer jag att inte dricka alkohol mera.
Dagarna flyter på ganska bra, tänker på alkohol kanske 5min/vecka, stor skillnad mot förut. Oroar mig lite ibland när jag läser om människor som varit nyktra i allt från ett par månader till ett par år, och sedan fallit tillbaka i missbruket. Jag vill inte hamna där. Jag ska göra allt i min makt för att undvika det.
Nu njuter vi av sommaren och nykterheten ?

Hej.

Vill bara sända lite värme, styrka och kärlek.

Kram

4 dagar! Det är en jättebra start, speciellt i kombination med att du skriver här. Vi stöttar dig och peppar varandra.

Va bra att du kommer ut och går (önskar jag hade den drivkraften i mig men en dag så), många verkar bli lite starkare av att ha sådana rutiner. Jag har inte märkt någonting på vågen så det kan säkert ta ett tag eller så är det så att en ersätter alkoholen med annat (mat, godis etc). Jag åt nästan ingenting när jag drack så jag får nog i mig ungefär lika mycket kalorier nu som då.

Men det finns ju andra saker att motiveras av. Att slippa ha dåligt samvete, att inte lukta alkohol, att vakna fräsch, att orka mer, man får behålla mer pengar i plånboken etc.

Och klappa dig på axeln, fyra dagar är som sagt en riktigt bra start. Heja dig.

Kram

Tjoho, jag klarade gårdagen med bravur och fick vakna nykter idag. Förvisso var det ett antal toalettbesök under natten men det är precis så det ska vara när kroppen ska försöka rena sig.

Det var så skönt att slippa den tunga känslan i kroppen dagen efter alkoholintag. Jag kunde efter morgonkaffet och det där andra som ska göras när man är ledig köra ut en sväng i lilla staden. Stannade till hos älskade sonen som oxå är ledig i dag och berättade för honom att jag försöker ta ett nytt stryptag på min följeslagare. Han sken upp och önskade mig lycka till vilket värmde långt in i hjärtat.

När jag körde hem igen fick jag ett litet lyckorus och det kändes så skönt att vara på dag fyra i detta nya försök. Det kändes rent ut sagt för jävla bra.

Nu gäller det att hålla mig sysselsatt resten av eftermiddagen så inte skuggan hinner i fatt mig med det sedvanliga begäret efter en omfamning.

Så därför blir det ett hopp ner i poolen.

Have a nice day

Hej Detärdags och välkommen hit.

Va bra att du startar din egen tråd så att vi kan stötta och du kan skriva av dig. Det är så skönt att kunna berätta för folk som förstår och inte dömmer en utan som kommer med konkreta förslag, pepp och värme.

Jag tycker du har tagit ett bra steg på vägen. Vad hindrar dig från att ringa VC? Finns det någon AA-förening i närheten?

Vi är många som varit/är i din situation och vi är här för varandra. Så välkommen in i gemenskapen och till det första steget på något bra.

Du är stark.

Kram

Ännu en dag att lägga till handlingarna (dag 17 alltså). Det var inga problem att inte dricka trots att vi var på restaurang där alla runt bordet tog en öl (gillar inte öl så på så sätt inga problem, men runtomkring dracks det vin, drinkar, champagne etc), jag tog en cola och vatten. Sen gick vi på konsert och det såldes givetvis både öl och cider. Jag köpte en vatten. Det var många som drack alkohol men jag såg även många som gick omkring med vattenflaskor och det var uppfriskande. Eftersom vi kom tidigt satt vi ner ett tag och fick se ett kompisgäng där en tjej var så full så att hon inte kunde sitta upp ordentligt. Slutade med en praktspya och vi konstaterade att hon nog inte kommer komma ihåg så mycket av konserten...

Tror det här var första konserten på många år när jag var helt nykter. Dock brukar jag inte dricka jättemycket innan en konsert, jag vill uppleva konserten (dock brukade det bli rätt mycket dricka efteråt). Men det kändes exakt likadant utan alkohol i kroppen, jag dansade, sjöng med och var glad. Härlig känsla. Dock vaknade jag inte alls som en nyponros i morse :-( Jag har problem med nacke och axlar och fyra timmar i en buss och sen flera timmars konsertittande gjorde att jag hade fruktansvärd huvudvärk och smärtor i nacke, käkar och rygg när vi kom till hotellet. Det är inte första gången så det var bara att försöka leta upp en massör. Så nu ska jag strax dit och sen kommer jag känna mig som en nyponros (förhoppningsvis) och kunna njuta av staden. Vi stannar tills i morgon.

När jag tänker på det så här så är jag så sjukt tacksam att jag valde den här vägen. Oavsett vad det för med sig relationsvis (ja det hade ju definitivt inte blivit bättre om jag fortsatt men då kanske jag hade dränkt mina sorger i alkohol ist) så känner jag mig starkare, klarare och mer tacksam. En iskall Coca-Cola med is är faktiskt bra mycket godare än ett glas vin. Dessutom släcker det törsten. Win-win

Och idag är det dag 18 och jag ska inte dricka idag heller. Jag ska njuta (nåja, det brukar göra ganska ont men en skön smärta) av massagen, av det fina vädret och staden vi besöker. Jag ska dessutom se till att äta något riktigt gott och skämma bort mig själv lite. För det är jag faktiskt värd.

Hoppas ni andra har det bra, jag tänker mycket på forumet och dess invånare, det känns som en andra familj vid det här laget och det är så skönt att kunna skriva av sig men även stötta andra. Tillsammans är vi starka.

Kram på er!

Hej Tösabiten! Kan tänka mig att det känns ensamt ibland, samtidigt så bra att du beslutar för att spendera egen semester så du får återhämtning utan att behöva konfronteras med alkoholen hela tiden. Men en fråga jag undrar när jag läser, har du berättat att du väljer att fira vissa dagar själv pga hur du påverkas av alkoholdrickandet? Har du förmedlat hur det känns för dig att äta middag med honom när han druckit? Om du inte har gjort det, hur tror du att han skulle reagera OM du gjorde det? Och om du redan gjort det, hur reagerade han?

Varma hälsningar och önskar dig sköna semesterdagar där du kan vila huvud och kropp!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ett stort steg, att inse och erkänna för sig själv.
Jag inser också att jag är ganska energisk och kör fullt ut. Försöker bemästra det med, meditation, träna, springa.

På ett sätt är det bra att din kärlek markerar. Får dig att stanna upp och reflektera. Det kan rädda dig.

vågar erkänna till de omkring mig. Den enda som vet fullt ut är min kärlek, som nu verkar vara påväg bort från mig. Egentligen är det faktiskt så att jag inte har vågat erkänna för mig själv förrän för en vecka sedan ungefär. Trots att jag och kärleken under nov-jan ej hade kontakt pga han hade gjort slut. Jag lovade att aldrig dricka igen och vi började om, tog små steg framåt. Det gick jättebra, tills jag började smygdricka igen. Och nu står jag här, ensam, rädd, vilsen med en genuin insikt att jag har alkoholproblem och jag måste hålla mig borta från alkoholen. Jag kan endast hoppas att min kärlek ger mig en sista chans.

Jag har nog en missbruks personlighet (vet ej vad jag ska kalla det). Jag har tidigare i livet varit gravt ätstörd och även ett tag tagit starka smärtstillande som jag blev kroppsligt beroende av. När de skrevs ut till mig var de nya och då trodde man inte att de var beroende framkallande, det var de... Jag har en tendes att göra allt fullt ut. Vad det än är. Det jag tar min an gör jag ordentligt. Det är positivt i vissa avseenden som jobb, beslut, mål m.m. men negativt i avseende att jag även blir destruktiv med dåliga val samt att alla ser mig som så jävla duktig jämt. Jag är inte duktig, jag orkar inte vara duktig jämt och med min kärlek fick mitt rätta jag komma fram. Min kärlek har lite samma personlighet och vi drack båda två för mycket, tillsammans, under ett år eller mer. Han kunde sluta... inte jag...och här står jag nu...

Går det hjärtat? ??

pappa inte är sej själv så ger du din son trygghet på en annan plats där ingen slår på dej, där ingen skriker och gapar och kallar dej fula saker inför sonen. Just nu ger du sonen och det kommande barnet precis det dom och du behöver , lugn och ro !! Har inte din man mer insikt i vad han gjort så ska du nog hålla dej långt bort ifrån honom, vad säger att han inte går över gränsen ännu mer ??
Att du saknar och älskar förstår jag men den du saknar och älskar är inte där nu, det är en annan person som slår och hotar dej , försök att tänka på det!
Kram till dej och dina små ?

Styrka och kärlek till dig!
????❤️❤️❤️❤️

Jag läser o läser i forumet, jag försöker hålla mig borta från att skicka ett sms från att ringa....men min största önskan är att han bara skulle ringa o säga förlåt från djupet av sitt hjärta och att han vill göra allt för att vi ska behålla vår familj! Varför är det så svårt?

Fick bara ett sms kl 06 imorse för o fråga om han ska vattna blommorna i trädgården.....jag blir arg, besviken o frustrerad av att läsa det! Vad o hur tänker han?
Vart är smset där han undrar hur sonen mår? Att han iallafall saknar honom och att d är tomt utan honom....
Det får mig att vilja gråta och tröttheten är så sjukt intensiv i min kropp att jag inte orkar göra nånting just nu o jag lider för min sons skull som i detta nu har en mamma som inte orkar nånting.

Känner mig hemsk som inte kan ge mitt barn sitt hem som han är van vid, hans trygga plats i vanliga fall...kan inte ge honom en pappa som gör precis precis allt för hans skull. Hans lilla pappa som han älskar så otroligt mycket, är helt frånvarande just nu o man vet inte vad som rör sig i hans huvud längre!

Tack Ellan...för det du skriver då jag av dina ord inser att där har man helt fallerat som medberoende.
I mitt fall så är det ingen runt honom som vet...och jag har blivit boven i vårt drama i deras ögon och har
bara en taskig attityd vilket gör mej mycket ledsen men har inte gjort nått åt det heller utan valt att dra mej undan.
Mycket i detta som jag tar till mej och en stor kram till dej