Senaste kommentarerna i forumet

Hej JoYo.

Gillar din text. Jag gillar också att läsa och jag tycker du skriver bra. Jag tycker att du reflekterar och analyserar ditt alkoholdrickande på ett bra sätt, försöker bena ut vad det är och att det är ok att vara i nuet (även om det känns läskigt ibland, iaf för mig).

Utan alkohol verkar du ha ett bra liv runt omkring dig. Det är kanske det du ska försöka fylla "tomheten" med i större grad? Om det går. Att läsa är ju fantastiskt och vill du ha lite lästips så ger jag gärna sådana. Jag tycker att du verkar ha många förutsättningar för att lyckas och vi här på forumet stöder och hjälper, både när alkoholmonstret gör sig påmind och när någon firar sina segrar.

Jag tror på dig!

Kram

I natt har jag hälsat på
Mig själv i 3e person.
Ni vet de där jobbiga situationerna man utsatt sig själv för? Jag vet en tydlig situation. Var ute och dansade, träffade ett sällskap som bjöd på massor av vodka redbull under kvällen/natten. Livet lekte, bra musik tills jag ska gå hem. Då kollapsar jag. Folk blir oroliga, någon ringer efter ambulans. Jag ligger på marken, kämpar i huvudet att vakna till. Vet inte om jag bara är sjukt full eller om jag blivit drogad. Men jag ligger på marken iallafall.
Henne hälsade jag på i drömmen, ställde mig brevid mig själv. Tröstade. Sa att det kommer bli okej. Snart vänder allt. Klappade på huvudet. Berättade att den situationen redan hänt, den hände antagligen av en anledning. Gav ovillkorligkärlek.

Sen fortsatte natten så. Massa situationer som skapat ångest åkte jag och hälsade på. Stod brevid, som en "vuxen" och tröstade. Stod som stöd brevid mig själv.

Hur knäppt är inte det?

i det du skriver ang suicidala tankar. Faktum är att jag tänkte mycket på det fram till för bara några veckor sen. dvs när jag fortfarande drack. Men jag har faktiskt inte haft en enda riktigt allvarlig menad suicidal tanke sen jag slutade dricka och jag sammankopplar de två. Utan alkoholen existerar inte viljan att inte vilja leva. Jag kan fortfarande få in en tanke i huvudet när ångesten slår till att jag inte vill leva men den försvinner lika snabbt som den kom, eftersom den inte är sann och har blivit mer ett tankemönster än något jag faktiskt vill.

Jag vet inget om Voxra men det finns ju en uppsjö av antidepressiva mediciner. Kanske finns det någon annan medicin du kan testa som inte är för adhd och som inte harsubstanser som liknar amfetamin?

Ok, nu gick jag in och läste FASS och jag undrar, har du berättat för din läkare om dina alkoholvanor och dina tidigare ätstörningar? För då avråds man från att äta Voxra eller så måste iaf läkaren känna till det. Bra att kolla upp.

Hoppas du fick sova gott i alla fall och att du får en bra dag.

Kram

Det "vi" gör nu kallas Sinclair-metoden, och tanken är att det ska fungera precis som du säger; intaget ska minska gradvis tills det är ungefär lika eftertraktat som typ...virkning.

Men de flesta märker ingen egentlig förändring förrän efter 3-4 månader. Att uppnå målet kan ta över ett år. Då pratar vi dock folk som fortfarande dricker dagligen. Så det är spännande nu.

Men jag har höga förhoppningar på det här - bara att hålla tummarna för att han sköter sina piller även när jag inte är där. För det kan jag ju inte vara dygnet runt och jämt - jag måste ju hinna leva också.

.. som skulle varit 21.Trillade dit som vanligt efter 13 som jag skrev. Ska man se något positivt i detta så är detta året det nyktraste på 6 år. Tidigare klarade jag bara 5 dar, nu 10-13. Om trenden håller i sig kanske jag kan förmå hålla mig nykter 21 dar i fortsättningen. Positivt är oxå att den senaste fyllan inte var angenäm, bara illamående, utebliven kick och ångest. Detta borde ju göra det lättare att hålla sig nykter. När man vet att A inte ger ngt behag längre. Tar nu antabus igen. Ska fan va nykter länge nu.

Kram på er kamrater ????

Jag skriver av mig mina tankar..
Livrädd för mig själv på kvällarna. För då kommer de inre argumentationerna mellan ”mig och jag”. Då hade jag behövt nåt större, en känsla som överröstar suget. En törst större än alkosuget. Vad ÄR det för tomhet man fyller med alkohol? Vad kan man fylla den med istället?
Jag läser ganska mycket då jag är nykter. Intressanta fakta om hjärnan, neurovetenskap och psykologi, hälsa och meditation. Dessa ämnen är njutning för mig, varvat med romaner om kärlek och spänning. När jag är nykter är jag ganska livsglad. Jag tycker om att träna, springa eller gå på gym. Jag älskar doften av havsluft, skogen och mina barn. Jag njuter av vinden när jag cyklar, jag tycker om att se på vackra färger i trädgården. Jag skrattar åt vår katt som gör knasiga saker. Jag skrattar åt barnens humor..och faktiskt även åt min egen ?
Så, jag tycks vara en ganska glad människa egentligen. Utan alkohol.
Men jag har nån slags nervositet, energi som blir över. Som darrande söker utväg ur mig. Ibland en slags trötthet. Ett sökande. Ett sug. En törst efter nåt större.
Nä, nu blev jag sådär töntigt djup. Inte är det annat än alkoholism. Som jag försöker romantisera för att få fortsätta med. Alkohol skapar problem som inte finns. Att släcka den där törsten, då krävs att man stannar i nuet. Inte törstar efter nåt större. Bara är och accepterar varenda sekund. Varenda känsla. Utan att värdera eller sätta ord. Varje minut och dag behöver inte kännas stor. Det är helt OK att bara vara utan att känna alls. I nuet.

Hej John,

Det är jobbigt när vi återgår till drickandet. Vad bra att du kom hit då, där du har en massa vänner och beundrare.

Vet du, jag har läst så mycket av det du skrivit och det har hjälpt mej jättejättemycket. Inte ett uns av ’bror duktig’- anda i någon text - ja, förutom att du faktiskt *är* duktig då.

Håll i nu. Om du klarar det ur medicinsk aspekt utan att få sjukhusvård så lås in dej med några liter mjölk och vatten, försök sova och öppna fönstret. Ångesten flyger ut efter ett tag. Den är på väg någon annanstans för den känner sej ovälkommen hos dej.

Håll i.

Styrkekramar ?

Välkommen till dag 3 vilken jag oxå har påbörjat.

Njut av dagen.

Och planera för de dåliga tiderna. Men se för sjutton till att njuta av framgången!

Va ett tag sen jag skrev här....men livet har rullat på och jag har distanserat mig från sambon så gott d går!

Vi va på bröllop i lördags till ett par vänner och efter att han inte druckit på över en vecka så va d fri bar vilket blev fri alkohol för hans del. Visserligen trevlig och glad (sonen va hos mina föräldrar) och allt va bra...tills vi skulle åka hem då va d nästan som att han fick panik, drog i sig 2 showar whiskey på stört och tog med sig några öl som han svepte i bilen. Kompisarna som åkte med tyckte iofs att d va onödigt men de skrattade mest och tyckte han va så härlig....hmmm jo tack jättehärlig!

När vi kom hem blev han som vanligt sur på mig och jag gick o la mig direkt för att inte säga nåt som skulle eskalera tillslut.

Igår va vi o badade efter att jag slutat jobba och han ville åka hem till fotbollen lite tidigare (semester för sonen o honom) så jag o sonen va kvar.
När vi kommer hem så sitter han och är synbart onykter.....så frågar honom om han druckit, vilket han nekar till. Säger d till honom att d finns inget o neka till som syns, men ok!

Undertiden som jag fixar alla grejer så försöker han prata med mig. Säger då att det är ingen idé att vi pratar med varandra ikväll överhuvdtaget för då blir d bara fel iallafall. Vilket han blir skitsur för och går ut i garaget igen.....

Jag duschar av sonen, ger honom lite o äta så tar vi o går upp till sovrummet.
Mina föräldrar ringer o frågar om de får komma förbi, men nej inte när sambon är full o dumdryg kände jag. Han kommer in i sovrummet o jag ber honom gå ut eftersom sonen kollar på tv. Går ut stänger dörren o går ner o frågar vad d är han ville...

Då är jag som vanligt en idiot o allt va d hör till som alltid gnäller. Jag blir så frustrerad och säger att nej, i d här fallet är det han som beter sig illa...o fruktansvärt egoistiskt som fortfarande tar till alkoholen och tror att allt ska va frid o fröjd här hemma.
Då kommer d igen, det där slaget som nu verkar va helt befogat från hans sida....nåt jag aldrig aldrig i hela mitt liv trott om honom. Denna gång är d inte bara en gång, får säkert 2-3 slag på varandra. Jag går efter att ha brutit mig loss upp för o hänt sonen....han kommer efter o skriker! Sonen har i d här fallet kommit ut ur sovrummet och ber sin pappa att sluta o inte röra mamma. Säger till sonen att vi ska klä på oss och åka till mormor/morfar o inte va med pappa längre. Det går han med på! Tar hans iPad som sambon sliter ur mina händer och är på väg att även ta min telefon....vi går ner ställer sonen i trappan och plockar ihop d viktigaste dvs nåt att ha på sig överhuvudtaget till oss båda. Sambon är nere i hallen och försöker mota oss från att gå ut, då kommer slagen igen.....framför ögonen på sonen som skriker rakt ut! Jag ber i allt att sonen går ut o d gör han. Sambon går efter o tar upp honom i famnen. Du ska va med pappa säger han. Sonen jämrar sig i hans famn och jag tar honom från honom (utan att han protesterar) och vi går därifrån. Han ropar på mig att jag iallafall kan ta bilen så skulle han känna sig säkrare om jag nu skulle gå därifrån. Jag vänder mig inte ens om utan tar sonen och bara går....vi går tills mina föräldrar kommer o hämtar oss! Nu stannar vi här.....ska hem o hämta lite kläder och en bil idag, men vi kommer inte hem nu! Det går inte, finns inte! Jag menar vad händer nästa gång det går överstyr? Ska han slå mig tills jag ligger ner? Ska han börja slå sonen?

Imorse ringde han vid 04, frågade vart vi va och varför....jag bara kände är du på riktigt?
Jag sa till honom att d räcker nu, du slog Mia så fruktansvärt att d är inte värt nåt längre!
Han sa bara att jag flöjt, överdrev som vanligt! Men stanna där jag va d kunde jag. Ett par minuter senare får jag ett sms att ja han slog mig för att jag slog först! Vilket jag absolut inte gjorde, men har egentligen inte med saken att göra heller! Han slog mig och framför hans barn....d är helt oförlåtligt!

Hans alkoholmissbruk har helt gått överstyr och då menar jag hans agerande när han dricker.

... också oavbrutet ! Det är så tankeväckande.

Nykter sedan 4 juli. Inte vidare svårt, bara trist ibland. Bonjour tristesse, je t’aime ? !

Trevligt att ”träffas” igen. Du kan verkligen vara stolt över dig själv och vad du har lyckats med. Jag tycker det är toppen och jag är övertygad om att du fixar detta galant.

.....och idag gäller det att stå emot. För mig är en av de värsta dagarna just denna. Man kan undra varför just denna är så magiskt och jävlig? Hur som helst så valde jag att köra bil till jobbet idag för att kunna köra någonstans och skingra tankarna i eftermiddag.

Älskade maken får fixa middagen ikväll eftersom det triggar igång mitt alkoholintag så den fällan vill jag undvika.

Full fart framåt mot nr 4

Du, så himla bra gjort !!!! Och vilken pedagogisk upplevelse, egentligen. Det var som om högre makter skrev dej på näsan: ”du drack, och din audition gick inte bra” vs ”du drack inte , och ditt framträdande gick bra”. Jäklar anaska, där slet du alkoholjäveln från axeln, klöv den med macheten och gav resterna fingret !

Jag tycker du gjorde ett bra val igår. Du valde bort alkoholen. Bra jobbat. Starka lykokänslorna är belöningen. Kämpa på nu.

Att läsa ditt inlägg var som att se en galet spännande thriller?
Som tack och lov slutade lyckligt?
Precis vad jag behövde..

Tack och fortsatt lycka till??

Kramar ???

Sommarflickan; Du är full av empati och skriver så innerliga och personliga uppmuntrande inlägg till alla, du är fantastisk???

Berra58, vi kämpar fram och tillbaka, och visst kommer vi fram ett litet stycke för varje gång..???

Vinäger, du känns så himla trofast och var en av de första som svarade på mina inlägg.
När jag sedan läste din tråd blev jag tårögd och gamla egna hemska minnen kom upp till ytan. Vi har inte bara alkoholmissbruket gemensamt utan även annan skit.

Men vi har kommit vidare och vi ska klara oss ur alkoholdjävulens grepp tillsammans!
Tack för din fina blombukett ?

Kramar???

... bror duktig, du har varit duktig! Jag har följt dig här på forumet länge, och vet att du har hjälpt och stöttat andra, givit många värdefulla råd och uppmuntran.
Det är ingenting som försvinner, när du själv kör i diket.

Jag är ledsen att höra att du är i en tuff situation nu. Men det du har gjort för både dig själv och andra tidigare är inte ogjort. Och du kommer tillbaka!

Nästa 90! Det klarar du med din IronWill!
Grattis till 2 månader!

Så bra gjort med 200 dagar! Och ännu bättre gjort att vända på perspektivet, och se din insats i ett positivt ljus, istället för snålt och begränsat.
För mig och många andra är just det en stor utmaning, och jag anstränger mig jättemycket för att - på dag 3 - känna att jag har gjort något bra.
Dag 200 - det ÄR verkligen bra!

Grattis till 16 dagar! Det låter som om du har en plan för det där tillfället då a är inblandat, och en tydlig bild varför du ska vara fri, a-fri.

Nu handlar ju detta forum främst om a, och inte om relationer. Men jag tror att det är rätt att fokusera på en kamp i taget. Tänk du främst på dig själv och viljan att bli fri från a först, och på vilken support/respons mm du får av maken i andra hand. Om det går. Ibland hänger ju de sakerna ihop.

Det blev en dubbelkommentar, så jag redigerar och passar på att säga Upp på hästen igen!

Min tidigare kommentar kom visst in lite fel, efter din dikeskörning, istället för efter dina två veckor.
Men glöm inte dina två veckor! De finns kvar. Och nya är på väg.

Du förtjänar beröm, inte besvikelse. Du kämpar hårt, och det var en jättesvårt situation du var i. Många kör i diket i betydligt ”enklare” situationer.

Min tidigare kommentar kom visst in lite fel, efter din dikeskörning, istället för efter dina två veckor.
Men glöm inte dina två veckor! De finns kvar. Och nya är på väg.

Du förtjänar beröm, inte besvikelse. Du kämpar hårt, och det var en jättesvårt situation du var i. Många kör i diket i betydligt ”enklare” situationer.

TACK alla för uppmuntrande kommentarer! De betyder fantastiskt mycket - mer om det nedan.

Dag 2 hann jag bli både Hungrig Arg Ledsen/Lonely och Trött. (Inget allvarligt, bara de allmänna vedermödorna när man reser med tidig start och trötta ungar).
Att Hungrig och Trött (mer stresstest än sovtrött) är a-triggers för mig, har jag märkt sedan tidigare. En insikt från, när barnen är stökiga och maken snäsig, är att när jag blir Arg, dyker det också upp en röst som säger ”Äsch nu struntar jag i det här, varför ska jag anstränga mig och avstå a?”.
När jag fick tid att låta känslorna sjunka in lite, hittade jag att ilskan, liksom mycket av min ”vardagsilska”, handlar om att jag inte känner mig sedd och bekräftad.
I vardagen handlar det om så många olika saker, men just nu handlar det om att avstå a. Och just därför blir det extra viktigt med respons från er här på forumet!

Det gick utmärkt att klara både lunch och middag utan a! Liksom den märkliga slumpen att förevarande gäst hade lämnat en halvful flaska rom i vår lägenhet. Som för övrigt var utmärkt städad, varför tog de inte flaskan?

Värt att notera, är att, maken märker så klart att jag väljer vatten. Vi har inte pratat om saken, men han dricker också mindre. Men när han dricker mindre, dyker det också upp tankar på att jag kanske ska dricka lite vin senare i veckan ”för man är ju ändå i ett vinproducerande land, det finns ju så mycket kultur i mat och vin...”. Detta är en av mina stora fällor; att jag applicerar tankar om ”normalt” drickande på mig själv.
Men jag är inte där, och ska i veckan kontra denna tanke med ”visst finns det kultur i mat och vin, men just den här veckan ska jag prova någonting nytt”.

Om jag ska fortsätta av vara navelskådande - bara för min egen insikt - är det också värt att notera att när maken drar ner, även om han inte avstår, försvinner en del av min ”duktighetsvinst”, dvs jag blir inte lika ”duktig” jämfört med honom. Vilket påverkar min motivation. Jag tror att detta också är en del av bekräftelsebehovet.

Nu är det kalla fall en nykter dag 3, tidigt på morgonen, min favorittidning. Vi ska vidare med båt nu på morgonen, så ingen tid för motion. Men jag njuter av nykterhet, ensamhet, kaffe, svalornas pip i en gammal gammal stenstad, där människor levt i mer än tusen år.

Ikväll ska jag köpa 8 armband. OC sätta på mig tre av dem!