Senaste kommentarerna i forumet

Men jag hoppas du kan hitta ditt ljus igen det förtjänar du. Och kom ihåg att inte vara för hård mot dig själv, och försök att lita på folk även om de ”drar en vit” eller ”förbättrar en historia”. Det behöver inte betyda att de är dåliga människor och du behöver hur som helst omge dig med personer som kan stötta dig. Om du vill ”prata” någon dag så finns vi här.

Du visar på stor insikt när du skriver och precis som Carina skriver kanske du behöver prata med kring dina känslor som du ”vill fly ifrån”. Alkoholen har ju som du märkt, en tendens att först göra det lite ”bättre” och sen raskt mycket sämre. Så det bästa är ju självklart om du kan ta i tu med vad du flyr ifrån och hitta andra sätt att hantera känslorna. Det låter som du har en del som vill ut. Sen har många (jag bla) en tendens att förminska vad som hänt på fyllan efter en tid när det lugnat sig. ”Det var väl inte så farligt”. ”Den här gången kommer det att fungera” etc. Och det gäller att komma ihåg varför man vill dra ner/sluta även när det gått en tid. Ang. om du är Alkoholist eller inte, så är det ingen diagnos eller svart/vitt som att du har halsfluss eller inte. Men om alkohol ger dig mer problem än glädje så är det ju i alla fall något du bör fundera över. Men det gör du ju redan. Hoppas du kan få inspiration av att läsa och skriva här!

Först och främst vill jag be om ursäkt för mitt senaste inlägg.Jag hoppas att jag inte trampade på några tår..!
Jag vill tacka er för eran omtanke nu som under dessa månaderna .Ni har varit en sådan stor stött pålare för mig på många olika sätt. Men jag kommer inte vara så aktiv längre.Jag måste ta itu med detta för det fungerar inte längre.Viljan är så stor men det är något som krackulerar och det börjar drinera mig på energi på så många olika sätt.Känner mig vilsen.Men livet kan inte fortsätta så här längre! Så måste hitta en ljuspunkt i livet igen..!
Jag kommer fortsätta att läsa och följa många av er på eran resa och jag hoppas av hela mitt hjärta att ni finner er väg ???..Så för nu lycka till så hörs vi igen ?

Många goa och varma kramar till er ❤️

200 dagar är en ansenlig summa. Lät som ett bra sätt att berömma dig själv. Alla dessa dagar har du låtit kroppen vila. Det kunde ju i värsta fall ha varit tvärt om. Härlig fredagspepp, ha en bra helg!

Hej liten!
Välkommen hit. Vi har liknande historier. Du får gärna läsa i min tråd om du vill, kanske kan du hitta stöttning där.

I övrigt så är det bra att ta kontakt med en VC eller beroendecentrum eller AA så blir det lättare för dig själv om du verkligen vill sluta.
Annars funkar det väldigt bra att skriva här massa oxå. Ingen dömmer dig.

Välkommen hit! ?

I går när jag skrev att jag var på dag 5 var jag mest glad över att det går lätt just nu. Sedan kom tvivlet: Är jag inte på mer än femte dagen efter snart åtta månader? Det kändes så tröstlöst på något sätt.

Mitt i alla funderingar fick jag för mig att kolla min historik här på forumet. Det avgörande beslutet tog jag den 19 november, då jag bestämde mig för att berätta hemligheten för min man. Det är ca 230 dagar sedan. Jag räknade ut att jag druckit vid max 30 tillfällen sedan dess, ibland mer, ibland mindre.

Nu peppar jag mig själv att känna stolthet över att jag varit nykter 200 dagar av 230, istället för att tänka "bara" på dag 5.

200 helvita dagar av 230! Viktiga dagar som inte kan eller ska räknas bort. Självklart känns det mycket bättre att tänka så. Strävar fortfarande mot samma mål, men tror att jag tjänar på att se resan ur ett positivt perspektiv och klappa mig lite på axeln för det jag faktiskt åstadkommit. Är så tacksam över att jag hittade till forumet för snart ett år sedan. Utan det, det vill säga er, hade jag nog sjunkit ännu djupare i A-träsket.

Önskar er alla en bra helg i finvädret. Blir den inte som ni önskade, kommer det en ny helg snart och många efter den.

Kram

(Var tvungen att uppdatera då jag räknade fel på ca 30 dagar. Skyller på värmen! ☀️)

med det problemet. Jag kan själv bara ta en öl om det är den sista i universum. Tråkigt att du förlorat kärleken på grund av detta. Jag är väl inne på sista chansen för egen del gissar jag. Kärleken tid att komma över men ångesten (som är alkoholkopplad) släpper till stor del om du kan hålla dig nykter. Jag tror att du måste vilja sluta för egen del och med egen motivation men kanske att det medför att ni kan diskutera förhållandet igen? Försök att acceptera och känna smärtan i stället för att döva den kortsiktigt med vin. Det kommer antagligen göra dig mer ledsen och förtvivlad på längre sikt. Men vi är och stöttar så skriv ut eländet.

att det som skulle kunna hjälpa dig gör sig mer stressad. Du måste försöka hitta motivationen inom dig att sluta om du tycker att det är ett problem. Svårt för någon annan att övertyga dig. Men du kanske kan söka upp någon att prata med rörande din sociala fobi? Om den handikappar dig till den grad att du inte kan handla själv? Kanske är det även därför dublir så stressad över provtagningen? För att du ska bli bedömd och få kritik? Det kan kanske vara ett steg i rätt riktning att börja i den änden?

Jag bråkar med mig själv som en tjurig unge. Tydligen vill jag inte äta längre. Försöker komma på vad det är som triggar, kan det vara värmen? Kan det vara någon typ av destruktivitet som vill ge sig uttryck? Kan det vara tidigare ätstörningar som poppar upp?
Oklart. Försöker äta ändå.

Igår var jag faktiskt ut på en dejt (men han var ett undantag, vi har haft kontakt innan det tog slut med exet). Hade jätte trevligt! Skrattade och pratade i flera timmar. Var så välbehövligt och så intressant. Men kom hem sent så jag kunde inte ta mina sömntabletter. Kom alltså hem efter 22. Så jag tänkte att jag skulle testa att sova utan. Gick åt skogen, somnade vid 5-6. Vaknade och kände mig bakfull.
Dock utan alkohol, pga dricker inte längre.

Idag känner jag mig rastlös. Lite ångest. Mina tankar har vandrat åt att bli pruttfull och ut och dansa/hångla i Stockholmsnatten. Meeeeeen nej. Det är en tillfällig flykt mot något jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Jaja spretigt inlägg. Men min hjärna är spretig idag. Bråkiga jävel, jag ska lyckas förstå mig på mig själv, om det så är det sista jag gör. Ovillkorlig självkärlek.

Så nu blir det mer vatten och tillbaka till boken här i solen.
?

Du är på rätt spår iom att sluta dricka. Du skulle nog även må bra av att gå till en psykolog för att lära dig hantera dina känslor gällande dig själv. Även om du slutat med alkohol så finns de ju säkerligen där under ytan.
Bra insikter, kämpa på!

Det är modigt att klä händelserna och tankarna i ord. Läskigt ibland men nyttigt. Ditt första inlägg här i forumet är väldigt gripande. Som en novell ur en del av någons liv.

Nu är du i början av en spännande resa. Och jag hoppas den leder dig till en plats där du känner sig underbar utan alkoholen. För det är du!

Förbannat kul att jag kanske lyckades att genom att regirestera mig här , och kanske inspererade dig också till det. Kan vara en dum fråga , men hur är läget med sugs idag, planer inför helgen ?

Efter så många, även om jag inte ser eller märker det så ofta , har jag dragit ner mina föräldrar i ett medberoende, vilket dem själva påtalat för flera år sen. Men jag är inte dummare än att dem både ska dras med bp2 och missbruk och det sliter. Jag fick ett ultimatum för inte så längesen att dem fixar inte medberoendet längre, vilket jag märkt av. Tyvär har dem också hört förut att nu räcker det, nu är det stopp. Men har som sagt inte lyckats. Vill inget hellre än cyckla bort och skrika ut till dem. Det är dags nu, jag bryter med detta nu

Jag har tagit små steg på sista tiden och bl.a. köpt en ny cyckel för att komma igång fysiskt och må bättre. Fysisk aktivitet i mitt huvud hör inte ihop med sprit och droger, det har hjälpt mig lite på traven, men är ju inte lösningen, hur mycket man än vill försöka lura sig själv. Det sjukaste av allt är, att när jag är nykter och fri från droger någon vecka eller max 2 (var längesen dock) mår jag för jävla bra på slutet. Men sen kommer hjärnspökena in och förklarar och säljer in totalt att bara lite idag/kväll, sen kan det sluta med att jag sjukat mig och sovit typ 3 timmar och kör slut på 6 liter vin på 2 dagar. Behandlingshemmet är mest för att komma bort och vila upp sig, bryta mönsterna med ett fokus på vad det gäller. En semester med samma innehåll, komma bort, bryta mönster fungerar inte ?, jo kanske på en liten Primitiv ö. Been there done that för många gånger ??

Tackar för snabbt svar! Kul att du vill bolla vidare. Gällande att ringa Droghjälpen så kan jag lova dig att du är anonym. Man uppger bara sitt eget tel.nr om man själv vill det och du kan kalla dig för precis vad du vill, om du vill. Det förs inga journaler, utan det är bara om du själv uppger ditt tel.nr för att du vill att de ska kontakta dig igen av någon anledning. Du bestämmer själv alltså.

Förutom att ringa Droghjälpen, vad tror du själv att du skulle behöva för hjälp för att göra en förändring? Du skrev tidigare att du hade velat vara på "behandlingsklinik" - vad är det specifikt på en behandlingklinik som du tror skulle vara till hjälp?
Vissa personer väljer att åka iväg på behandlingshem och betalar privat, ibland till annat land, för att inte involvera andra.

Vi hörs vidare!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för ditt svar.
Bor i en NV skånsk kommun. Jag skäms oerhört och har sedan ja var 18 och faktiskt åkte fast för bruk av narkotika slutit mig med just den känslan av att det kommer sparka mig där bak.
Jag var inte fullständigt ärlig i ovan medellande. Fick även en misshandelsdom (sen är det slut) några år senare och ringa narkotika brott skulle vara ute ur systemet. Detta tog dem ändå upp i rättegången och blev straffad med dagsböter och villkorligt. Mannen var 10-12 äldre än mig och slog till sin tjej, vittnena var endast fulla polare till dem. Detta är så pass många år sen och han har fortsatt att misshandla sin sambo/fru vad jag hört. Folk har iallafall efterhand tackat och hejat på mig för att jag knäckte honom.

Jag spryr ut varför jag är rädd, svag och så oerhört skamsen över mitt missbruk, men den största anledningen är just att bli drabbad av att mitt andra liv som rör yrke, trovärdighet mm blir krossat fast än att någon påstår att det inte skulle bli så. Jag ringer gärna, men då behöver jag veta att detta inte bokförs i något register som syns i journaler etc. sist om inte minst , när jag väl kör all in nyktert så rycker jag bra mycket mer på axlarna att detta fixar jag själv, detta är lungt, så de är ett litet hinder för mig att söka hjälp också.

Välkommen hit till forumet! Du låter bestämd om att det är dags för en förändring! Då har du kommit till rätt ställe. Läs och inspireras av andra kloka människor som är här. Ett tips är att du också skapar en egen tråd (genom att klicka på "Skapa ny tråd" högst upp till höger). Då blir det lättare att följa dig. Ibland kan det ta tid för nya trådar att komma igång, så hoppas du har tålamod. :-)

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej gänget jag har just bestämt mig att nu får det fan vara nog med drickat har druckit alkohol nog varje dag iband minde oftast mer dom senaste 6 åren vet inte riktigt hur det ska gå till men jag får inspiration av många här.

Så bra att du har hittat hit och börjat skriva din historia och dina insikter! Jag vet inte hur mycket du hunnit läsa här på forumet, men jag kan garantera dig att gör du det så kommer du hitta många personer där du kommer känna igen dig.

Fina, underbara individer precis som du, men med alkohol i kroppen blir väldigt självdestruktiv. Jag tror att det skulle vara bra för dig att få ytterligare hjälp med detta. Jag kan också tänka mig att du redan har eller har haft kontakt med någon psykolog eller samtalsterapeut. Hur tänker du gällande att ta kontakt med denne igen? Eller tror du att du behöver något annat sorts stöd?
Oavsett - vi finns här! Så jag hoppas att du vill läsa och skriva ännu mera hos oss.

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad bra att du hittat hit! Det är starkt av dig att våga se och erkänna dina problem. Det är det första och det största steget i en förändring. Utan det kommer man ingenstans, så nu är du redan på väg... Du undrar hur du ska ta dig ur detta och hade det inte varit för jobbet så hade du lagt in dig på en behandlingsklinik. Jag vet inte riktigt var du bor, i olika kommuner finns det nämligen olika möjligheter. Men alla kommuner brukar erbjuda någon sorts öppenvård, vilket gör att man kan fortsätta jobba, bo hemma samtidigt som man går i behandling. Det finns många olika vägar, det är bara en variant.

Om du vill bolla med någon om detta så kan du ringa anonymt till mina goa kollegor på Droghjälpen, Telefon: 020 – 91 91 91, de har öppet måndagar och torsdagar 9 – 16.

Fortsätt gärna och skriva här! Ett tips är att du skapar en egen tråd så det är lättare att "följa" dig. Vi tror också att du har mer nytta av forumet om du skriver när du inte har tagit någon substans. De påverkar ju hjärnan - och vi vill gärna ha hela din hjärna här, till 100%. ;-)

Hoppas du fortsätter att berätta om dig och din process!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej. Ursäkta jag kapar tråden.
Har suttit där så många gånger genom åren och viljat sluta, har lyckats hålla upp drogerna i perioder, inte spriten. Precis som trådskaparen beskriver det har jag de, men problemet är att jag inte lyckas med att hålla upp mer än några dagar. Jag har alltid och har nu ett bra jobb. Just nu är jag onykter och kokain påverkad, så ursäktar om det blir osammanhängande. Har en diagnos bp2, medicinerna gör mig starkare och mer balanserad när jag är nykter, den har även hjälpt mig i perioder mot mitt missbruk. Jag har något eller några år erkänt för mig själv att jag är missbrukare och synes om sist utan att skönmåla eller ljuga för sig själv, har jag varit det sen jag var 15-16 år. Idag är jag 32. Singel sen 4 år. Jag var sjukt rädd för att bli singel, för jag visste att mitt missbruk skulle eskalera, exet köpte det till en viss del, eftersom jag för övrigt har ett skötsamt liv med många bollar i luften. Men hon kunde säga ifrån genom 8-9 åren tillsammans att det är dags att hålla det lugnare en period. Hon var mer eller mindre nykterist då hon hatar att tappa kontrollen. Missbruket eskalerade efter vi bröt upp. Jag har missbrukat mer eller mindre varannan dag under dem senaste 4 åren, då är det Alkohol, kokain, hasch. Jag kan inte förlora mitt arbete mm., annars hade jag lagt in mig på en behandlingsklinik för längesen. Hur fan tar jag mig ur detta. Självklart har jag förstört en hel del genom åren socialt, jobbmässigt, gjort föräldrar och syskon medberoende, kört onykter, begått brott som inte skadar/skadat någon annan (tackar gud för det) snälla hjälp mig med råd

Fyfan vad vidrig jag känner mig när jag läser igenom detta.... På riktigt gräslig. En hemsk människa. Jag har aldrig tidigare klätt dessa händelser och tankar i ord. Ingen vet om det, inte min bästa vän, min syster, min sambo. Ingen. Någon kanske anar hur det ligger till, men jag tror inte det...
Jag är alkoholist. Låter det sjunka in. Jag är inte den som dricker oftast eller mest men jag är den som helt tappar kontrollen vid första glaset. Jag kan inte dricka. Jag måste begripa, och handla därefter. Jag är så svag för hela konceptet, och jag har maskerat missbruket med "intresse" (goda viner till mat, blanda drinkar etc), som livsstil, höljt det i en normaliserad gloria för att varken jag eller andra ska kunna se hur det är ställt.

Jag vill bli en bra människa igen. Och det kan jag inte vara så länge A finns i mitt liv.

Häromdagen. Jag gillar honom men han passar långt ifrån alla. Han hade dock en 12-stegsmodell som passar mig bättre, lite mindre Gud.

Hej.

Först måste jag säga att du är stark som tagit dig ur ett missbruk redan. Och att, om du kan, försök använda den styrkan och den känslan du hade när du slutade med ditt förra missbruk. Att du är här visar på att du vet att du vill förändra läget och det är ett bra första steg.

Det finns hjälp här på sidan men du kan även vända dig till Vårdcentralen där du bor. Där finns det mycket hjälp att få. Tex kan du komma i kontakt med beroendecentrum eller beroende enheten inom din kommun där det finns folk och resurser som kan hjälpa dig. Att ta hjälp är superbra, du behöver inte göra det här helt ensam (om du inte vill), och det finns så många bra människor inom de här områdena som både vill hjälpa och är bra på det.

Jag har också ångest och depression och de blev bara värre och värre när jag drack. Nu, på dag tolv utan alkohol, känner jag mig mycket bättre, mycket skarpare och ser mer positivt på framtiden.

Vi finns här och lyssnar och läser. På forumet finns det enormt mycket support och jag läser många andra trådar och får positiv energi av dem som ligger "före" mig (det är ingen tävling så missförstå mig rätt) och de som kanske inte är där ännu men som ändå har kommit till värdefulla insikter som jag kan ta till mig. Hoppas att vi kan ge dig detsamma.

Jag tror på dig!

Tack Oracle. Skönt att höra :-)

Min läkare ringde faktiskt idag och jag berättade hur jag mådde och vad som hänt sen förra måndagen (känns som en evighet sen). Hen tyckte det var jättebra och ang proverna sa hen bara "ja det syntes på proverna att du druckit mycket alkohol". Jag frågade inte mer om det, det kom inte som en överraskning direkt :-) Jag ska träffa hen 1 augusti igen och då tar vi nya prover. Då får jag nog veta mer specifikt vad det var för prov och vad för nuffror jag hade. Alla andra prover visade sig vara bra.

Ja det är superskönt att de andra värdena är bra, att jag inte har förstört kroppen allt för mycket även om sinnet och själen är skadade. Men de går förhoppningsvis att reparera med avhållsamhet, bra mat, bra omgivning, terapi, terapi, god sömn och på det ett ökat självförtroende och självkänsla.

Idag är det dag tolv och jag ska försöka städa, eller främst tvätta och göra iordning lägenheten. I eftermiddag och kväll är det äntligen fotboll igen, förhoppningsvis kan jag locka hit en kompis som ser den sena matchen med mig.

Men nu är det snart dags för frukost och att ta tag i dagen.

Kram på er alla.