Senaste kommentarerna i forumet

Jag fick riktigt tunga nyheter i onsdags

Frågade en polare om vi skulle käka och se på bio. Så så blev det! Käkade en sådan god pasta carbonara, var tvungen att lägga ner bestiken och verkligen smaka på maten. Jag var hungrig, allt åkte ner i magen. Var.så.himla.gott!

Sen blev det bio och när vi satt där i salongen så stängde äntligen hjärnan av. Inget tänk på exet. Gud jag undrar hur många timmar per dag som jag tänker på honom. Det kommer gå över, jag sörjer. Men det kommer gå över. Så bion var bra!

Får så mycket energi av att träffa andra människor just nu.
Men jag vet att det lätt kan bli för mycket där också. Kanske har jag flytt från mig själv i sällskap med andra. För att slippa vara ensam, slippa mig?

Vilket som, det känns som att jag håller på att lära mig gå litegranna. Hur mycket sociala aktiviteter är lagom för mig?
Balans är ledordet, balans är svårt. Men balans är inte omöjligt.

Loggar ut med en till nykter dag.
God natt ?

Jag vet inte om det här är negativt eller positivt men jag börjar planera för hur jag ska hantera ett eventuellt återfall.
Mitt antagande är att det alls inte är bra. Som sagt har jag varit nära länge nu, och jag ska försöka klara 200 dagar - längre än så har jag inte planerat för tillfället.

Det jag i alla fall tror nu, är att om jag börjar igen, så blir det inte en dag utan minst tre dagar i rad, för så har det alltid varit för min del - bara en dag är meningslös. Jag behöver en kemisk omstart, och jag vet inte varför det är så.

Hur kan jag hantera det på bästa sätt?

Över helgen klarar jag det, för imorgon har jag fullt upp och på söndag är det som bekant stängt - börjar jag igen då tänker det inte bli någon sketen folköl.

Tack för ditt svar och att du tagit dig tid att läsa! Du har förmodligen helt rätt i att det behövs kompletterande arbete och säkert hjälp. Jag har ju haft ett längre uppehåll för ett par år sedan, men jag kände mig så otroligt isolerad och oälskad (vilket är helt fel, jag var fortfarande alltid inbjuden och önskad av mina vänner). Det känns som att lämna ett koncept som ens sociala liv balanserar på. Som att det bara är alkohol som gör mig till en "normal" människa.
Tack för ditt stöd och dina råd! Jag ska undersöka vilka vägar det finns till hjälp.

Tack så mycket för ditt stöd och reflektion! Det betyder mycket att någon tagit sig tid att läsa ens historia. Jag tycker att det svåraste är att bli tagen på allvar när man tar upp tankar på att sluta dricka. Vänner och familj reagerar så gärna "äsch nu överdriver du, inte här du några problem! Du är ju inte full oftare än någon annan" vilket får det att kännas som att man drömt ihop hela problembilden. Men de ser ju inte vad som händer inuti, att man tvångsmässigt fyller på glas efter glas efter att man tagit det första. Jag har tagit beslutet att försöka sluta helt, att lära mig dricka ansvarsfullt är något jag försökt en miljon gånger förut utan att lyckas.
Tusen tack än en gång, och all lycka till dig!

Började du med Antabus? Jag började i så fall samma dag som dig.

Har varit på sammankomsten jag skrivit om tidigare i veckan. Det gick bra! Det var ingen som höjde på ögonbrynen åt mitt bubbelvatten. Det erbjöds ett annat alternativ när jag tackade nej till det mousserande vinet men jag tackade nej igen och sa att jag kör på bubbelvatten. Sen var det inget mer med det. Väldigt odramatiskt. Vet inte vad det är jag var så orolig inför, det var inga större problem att se andra dricka när jag valde nykterheten. Det känns skönt, befriande!

Gick hem rätt tidigt, känner att jag behöver lite egentid, lite lugn och ro. Nu tänker jag sitta här och njuta av kvällen. Min nyktra kväll.

På något märkligt sätt försvinner mitt alias då och då. Jag blir tvungen att byta alias, men jag är Morla som startade tråden. Alkoholhjälpen hjälpte mig mycket i början av min resa mot nykterhet och jag går in här ibland. Jag vill ge er som kämpar mot giftet en stor kram och att det går att leva nykter och att livet kan bli en "två-glas-vinkänsla" gånger 10! Livet kan bli den största kicken, tro mig! Heja er <3

Vad skönt för dig att få positiva besked?
Det underlättar såklart att hålla nykterheten på plats.
Motivationen ökar och man känner sig starkare tänker jag.

Ha en trevlig helg, fast imorgon blir ju en nagelbitarmatch..?⚽

Kramar???

Du är en kämpe och inspiratör med kloka visdomar.
Vi ska fixa detta, det är så skönt att inte vara ensam i kampen mot alkoholdjävulen? ??

Ligger i sängen nykter och trött och nöjd med denna dagen.

Kramar???

Kom tillbaka när det är dags, du är en fin människa som är värd allt gott.

Kramar???

från”andra sidan” att 200 dagar av 230 är värda sååå otroligt mycket, rättare sagt ovärderliga ! 200 av 230 har både du och din man fått möjligheten att ha en nykter relation ? Stor stor kram till dej ?

eller lämnar du över ansvaret på honom? För att han är alkoholberoende är inte hans fel, men däremot är hans ansvar !!
Om du nu börjar ta ansvar för dej och set känns fel så tror jag det är medberoendet som talar.. Man vill så gärna hitta den där punkten som gör att han förstår vad han gör och vad han håller på att förlora men fram tills dess , eller fram till att du har fattat ett beslut om vad du vill göra med ditt liv , så tror jag att du ska göra vad du kan för att du ska må så bra som möjligt med eller utan hans medverkan.
Däremot så skadar det inte om du är tydlig: Jag åker till ”bästa kompisen” men jag vill inte att du följer med för du har druckit t.ex. Så länge du talar om varför du exkluderar honom så tycker inte jag iaf att det är förljuget.
Vi hade lite kalas här igår. Jag frågade min man på morgonen: Har du tänkt dricka idag? Njae, inte speciellt, varför fick jag till svar. Jo för om du tänkt dricka då ställer jag in kalaset och berättar varför. De kommer för din skull och då är det väldigt otrevligt att sitta och lulla .... Han höll sej nykter och kalaset blev jättelyckat och framförallt var han nöjd och glad och stolt efteråt. Hade jag sagt att du får inte dricka idag, då hade han gjort det. Nu fick han ett val och hade fått stå för ansvaret om det inte blev något
Jag säger inte det funkar hos er, vill bara berätta hur det funkar här just nu
Kram?

Tråkigt att du inte blir kvar som aktiv, gillar ditt raka sätt att skriva, men tycker att du verkar veta vad som passar dig bäst just nu. Ser fram emot att höra av dig när du känner att du vill och orkar. Håller tummarna för att livet snart får kännas ljusare för dig! ♡ Kram

än tvärtom! Skönt att höra att du är på banan igen. Förstår din känsla, men kan garantera att du inte är värdelös. Det har du bevisat genom alla fina inlägg och kommentarer här. Du gör skillnad! ♡ Ha en fin helg. Kram

Du beskriver din ångest så väl att jag känner hur den griper tag.

Hur jobbigt du än har det, tänker jag att du har det viktigaste kvar - relationen till både dina föräldrar och till dina vänner. Av din beskrivning tror jag att du kommer att ha full stöttning från dina närmaste när du tar upp kampen mot A.

Håller med ovanstående om att försöka ta hjälp. Att hänga här är också bra, läsa, skriva och få pepp, råd och stöd av alla här som vet vad det innebär på olika sätt att ha dessa problem.

Strategier är viktiga. Ringa in dina risksituationer och triggers och undvik dem, framför allt i början.

Välkommen hit och lycka till! ♡

Tack för era fina ord!
Jag njuter i fulla drag av min nyktra semester. Kan läsa lite sporadiskt då och då, men jag läser mer när jag är på hemmaplan.

Ellan: Det blev en stödbenssnus och en god natts sömn istället. ?

Välkommen, här finns mycket igenkänning, oavsett dryckesmönster. Lider med dig vad gäller kärleken, men tänker - utan att vara ett dugg insatt - precis som IronWill skriver, att ni kanske kan omvärdera förhållandet om du verkligen visar att du vill leva ett nyktert liv. Fortsätt skriva, jag läser gärna mera. ♡

herregud vad jag känner igen mig... jag har nått den där botten 2 gånger, den där botten man inte nämner för någon förutom de som får reda på den ändå, botten som får en att hata sig själv så innerligt, botten som man skäms över, gömmer, ljuger om, botten som får otroliga konsekvenser som man måste ta itu med och leva med.. botten är inte rätt ord, avgrunden är mer rätt

Bestämde mig för att helt fokusera på mig nu. Göra sånt som får mig att må bra osv. Han får ta hand om sin skit så försöker jag sluta vara så besatt av honom och hans drickande. Gjort så i 2 dagar och har mycket mindre ångestklump i magen men samtidigt känns det så förljuget. Precis som att jag accepterar hans drickande och nu lever i förnekelse istället. En bra dag som denna får jag till och med för mig att det kan nog funka att han dricker lite. Samtidigt vet jag ju att hux flux blir det för mycket igen. Smusslas, ljugs och göms. Jag vet det. Men hoppas så på något annat.
Jag känner mig fortfarande så vilsen. Ena dagen känns det som att jag är på väg att förlora honom helt till alkoholen. Andra dagar känns allt normalt och jag tänker på allvar "det är ju inte så farligt att han tar några öl". Det är så sjukt!!
Så klart anser jag att han ska sluta helt men han totalvägrar det. Så hur ska jag förhålla mig till det här utan att själv bli ännu mer medberoende där jag typ stoppar huvudet i sanden?

också personlighets förändrad när jag dricker eftersom jag inte kan dricka normalt utan alltid dricker för mycket. Jag blir först glad och social, sedan ifrågasättande och efter det otrevlig. Hatar mig själv då men hatar framför allt att jag har tappat kontrollen.

nykter och har varit det i några dagar. Ångesten är ofantlig pga skuldkänslor och längtan efter mitt livs kärlek och såklart är den alkoholkopplad. Jag bara måste hålla mig nykter nu, för mig själv i första hand och för de i min närhet i andra hand. Jag har varit inne på AA hemsida och ska försöka ta modet till mig att gå dit nästa vecka, eller kanske imorgon. Det känns så jävla läskigt bara!!! Att vara helt ensam och gå in dit.... bor i en något mindre stad också... inte jätteliten men....

har fått antidepressiva utskrivna för att få bukt med ångesten men det tar ju en tid innan de börjar märkas av, blir ju ofta sämre innan det blir bättre och det gör ju inte saken bättre. Kärleken har tidigare skrivit ut atarax men de hjälper ju inte det minsta (han är läkare) men tar dem ändå just nu. Just nu känns allt verkligen bara skit och som en stor mörk avgrund. Tack IronWill och studenten. Detta får nog bli mitt nya stamställe.

Tack för svar! Mitt värde låg på 0,11 så vad du trodde... inte högg men visar ändå på A konsumtion. Dum som man är var jag på eeekend resa 4 dagar och där blev det genomsnitt 2 flaskor vin per/dag... antar att jag slitit upp till 1,0 eller nåt, blir så trött på att misslyckad hela tiden. Tror dock att jag klarar mig denna gång då testet kommer va ca 5 veckor efter sista intag???Tack för semester..... du var väll 0 efter 4?? Så då borde jag klara det, står ju överallt att det är 2-4 veckor. Nu blir det inte en droppe eller utsätta mig för lockelser!

Amanda, Oracle, Nurture m.fl
Blev så rörd och varm av er uppmuntran, betyder så himla mycket när man känner sig liten och värdelös.

Idag är jag nykter och trött.

Kramar till alla???

Jag har tänkt rätt mycket på alkohol den senaste tiden - haha, nä, jag har tänkt mycket på alkohol väääldigt länge, men den senaste tiden ur en annan vinkel.
Tacksamhet för att jag inte dricker.

Idag har vi varit magsjuka, jag och dottern. Känns lite som baksmälla.
Jag är glad att jag har magsjuka, konstaterade jag för äldsta dotterns pojkvän. (han har tidigare varit fast i drogmissbruk)
Ehh, jaha...?
Ja, eftersom jag inte dricker längre och det känns precis som när jag drack, med den skillnaden att jag då ansträngde mig för att vara som vanligt och inte kunde vila. Magsjuka är inte mitt fel och jag får ligga här och vara dålig tills kroppen återhämtar sig. Utan att behöva ångest av valet att bota med mer och få tillbaka samma känsla imorgon.

I förrgår köpte jag en cykel till yngsta dottern. För samma summa som en månads hårt drickande. Kunde dra iväg med bilen tillsammans med en sprallig och överlycklig unge sent på kvällen och vara först på kvarn, för jag var nykter.

Jag känner aldrig rastlöshet när vi är ute någonstans på eftermiddagen, för jag har inte bråttom hem till första drinken. Behöver heller aldrig planera körningar med bilen.

I helgen var jag ute på tävling tillsammans med några kompisar. Vet inte hur vi kom in på det, men en av dem frågade (ungefär som man frågar om bilen går bra) ”dricker du nåt numera?” Nä, svarade jag. Gött, blev kommentaren - som kan summera min egen känsla för nykterheten. Gött är det