Senaste kommentarerna i forumet

Tycker att du är så himla bra. Det är å skönt att följa din tråd och läsa dina tankar och höra hur det går för dig, det är inspirerande. Idag är du på dag 35 och har passerat de 30 dagar som du först hade som mål. Klappa dig själv på axeln för du har gjort ett jättejobb även om det är enklare den här gången (som du skrev), så är det fortfarande en fantastisk prestation för dig själv och din framtid. ?

Kram

Kaffe och serie efter en lång nattsömn. Har en del att göra på min to-do list idag men de får vänta tills jag har druckit kaffet och hängt här.

Jag är så nöjd med gårdagen, över att jag var nykter. Jag är tacksam för att jag tog tag i det och TÄNKTE IGENOM situationen innan, att jag gjorde upp en plan för hur jag skulle agera. Man kan inte planera varenda lite detalj i sitt liv och för det mesta kommer det skita sig, planer överlever sällan den första kontakten med verkligheten, men att inte ens försöka är lika med ett återfall. Så är det i alla fall för mig.

FinaLisa: Vet du den här vardagsnykterheten känns underbar! Jag tror den känns så bra nu när jag börjar kunna separera alkoholen från ALLA mina problem. Många problem/fel i mitt liv finns kvar, de beror på andra saker men det gör också att jag verkligen kan känna in alla positiva effekter av att vara nykter. De alkoholrelaterade problemen blir färre och färre för varje dag. Lilla mårran skrev i IronWIlls tråda: " Det lär ta två år innan man kan helt veta vad som är beroende på alkoholen och vad som är andra problem man har!" Det kan tyckas som en evighet men det ger mig drivkraften att fortsätta för jag vill nå dit! Jag vill lära känna den nyktra Vaniljsmak. Kämpa på, det är värt det!

Studenten: Sammankomsten var bra, jag hade roligt. Det hade nog varit ännu bättre om jag inte vart så trött. Sov över tio timmar inatt! Körde Loka chruch med hallonsmak den här gången. Inte lika bra som päron men kul med variation.

Har det precis så där också. 2 barn och en man med ständigt sug efter alkohol. Han blir inte full på så sätt att han vinglar eller sluddrar men jag märker det. Grötig röst, trött, snarkar högt. Konstiga ärenden till verkstan, skåpluckor till rom-flaskan som öppnas när det bryggs kaffe.
Jag går och väntar och väntar på när han ska dricka, snart nog gör han det och jag blir så besviken. I bland "bara" 2 öl ibland 6 öl men ett ständigt sug och de flesta dagarna. Kan ju vara större mängder också för han gömmer i perioder.
Livet fungerar. Han har heltidsjobb, sköter om barnen, lagar middag osv men vår relation blir så påverkad. Hur full är han nu? Kan han bära runt på vår bebis? Har han ens druckit? Luktar han alkohol? Äter han läkerol, vad försöker han dölja? Ständigt på vakt, ständigt bedömer jag honom. Så så less! Vill inte vara sån! Dränerande.
Han själv försöker bara normalisera och säger att "alla" dricker och att alla hans kompisar till och med dricker mer än han. Att dricka rom direkt ur flaskan direkt efter lunch det kallar han för att "ta en avec" och att jag är så överdriven och kontrollerande. Han får det att låta som att han är en skön snubbe och jag någon som är präktig och kontrollerande. Tyvärr känner jag mig säker på att han kört biö efter att ha druckit också. Han sa att det hunnit gå ur kroppen när han körde men det betvivlar jag starkt. Gränser som flyttas för varje år som går.
Jag läste boken "Djävulsdansen" och har läst mycket här på forumet. Återkommande råd är att ha fokus på sig själv. Du måste må bra för att vara en bra pappa, vara din egen bästa vän. Du kan lika gärna utgå från att hon har druckit, kommer dricka snart. För det kommer hon och då slipper du bli besviken. Det stod också i den boken ungefär "En beroende förälder är en frånvarande förälder. En medberoende förälder är också en frånvarande förälder eftersom den har fokus på den beroende". Det träffade mig i hjärtat. Jag ska försöka på alla sätt att sluta räkna burkar, lyssna efter ljud på burkar/flaskor som öppnas, sluta bedöma hans berusningsgrad, sluta bry mig om hans konstiga ärenden. Jag är värd bättre dagar än så. När det känns svårt ska jag tänka "jag kan räkna burkar imorgon, inte idag". För att vänja av mig.
Samtidigt... ska vi ha det så här hela livet då? Antar att jag ändå måste markera "du har alkoholproblen, det påverkar oss, det finns hjälp att få". Det är just det jag gjort i alla år utan någon direkt framgång. Hur som, jag ska försöka att må bättre i mig och sluta vara så besatt av hans drickande.

Här är det bergochdalbana som gäller. En kväll berättar min sambo att han aldrig ska dricka en droppe till. Han säger att det är som en knapp som har stängts av. Istället för att sova/dricka nästan hela dygnet var han vaken hela natten och energisk. Han ringde runt till alla släktingar och berättade om sitt nya jag. Jag blev också glad, men lite skeptisk. Vi gjorde planer för framtiden och han verkade nästan nöjd över att kunna rå sig själv ett tag. Han ringde och beställde nya tider etc.

Detta tillstånd höll tills han fick en panikattack (kanske triggad av att jag var ledsen). Sen höll vi på i några timmar och kämpade mot "mr Hyde". 2-3 dagar klarade han. Jag slår fortfarande knut på mig själv i sådana lägen, nästan beredd att kompromissa med boendet. Nu vet jag inte, han drack nog inte så mycket igår, men energin är borta. I morse fick han rejält med näsblod och väckte mig. Nu borta igen. Ska jag våga lämna honom här i övermorgon? Måste nog för min egen skull.

skall lagra ditt praktiska exempel på hur man sätter gränser runt sig själv på ”hårddisken”! Man VET att man skall sätta gränser runt sig själv istället för runt andra men så svårt ibland att veta hur man genomför det i praktiken! Bra med konkreta exempel att tänka runt! Kram till er alla och ha en skön lördag i solen! ☀️

Med starksprit? Då är nog risken rätt stor att du verkligen skadar dig.
Varför vill du det?
Jag läste ett tidigare inlägg om tanken du hade på att supa ihjäl dig. Känner igen det.
Känner igen hur man kan vara medveten om självdestruktiviteten och ändå på något sätt välja den.
Lockelse och rädsla samtidigt.
Du verkar ha väldigt mycket existentiella funderingar. Känner du dig ensam?
Kram

Tack för att du följer upp, håller om, stöttar, peppar och ger mej gröna hjärtan. Jag blir alldeles varm i själen av att du bryr dej.

Ja ! Vi tar tag i alkoholdjävulen, skakar ned hen från axeln, dunkar den i golvet och hoppar lite på den. Pust ! Nu är jag nästan svettig av blotta tanken ?

Idag är vi nyktra ?

Vad skönt för dig vanilis!
Hade du kul på sammankomsten?

Vilket bubbelvatten tog du? :)

Kram ?

Vet att det inte är lätt att hitta balansen mellan att vara social och att ha tid för sig själv. För mig är det inte heller så lätt att lyssna på min inre röst eftersom jag liksom glömt bort vad som är bra för mig efter åratal av fokus på andra människors välmående. I nuläget får du kanske fokusera på att göra sådant som håller dig ifrån alkoholen och det verkar du lyckas bra med??. Kram till dig och hoppas du får en fin dag!

visa att jag vill leva ett nyktert liv nu men saken är den att han lämnade mig redan i november förra året pga detta men sedan hittade vi tillbaka till varandra i januari. Sedan har det varit upp och ned och för en vecka sedan fick han nog. Han är själv upp och ned i huvudet med olika hjärnspöken. Jag vill bara skrika rakt ut!!!! Helvetes jävla skit!!!!! Jag behöver honom som stöttning, jag behöver hans kärlek. Uttrycket "älska mig som mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det mest stämmer verkligen".

Dina reflektioner går som vanligt rakt in i hjärtat. Nu vet jag inte vad det var för bild du såg, men jag kan förstå känslan. Jag ser ofta bilder på sociala medier som gör mig ledsen. Kanske inte att jag känner mig bortvald, men jag blir ledsen över alla lyckliga kärnfamiljer som visar upp sitt lyckliga familjeliv medan min familj är splittrad. Vill bara berätta att du inte är ensam över att bli nere av sociala medier. Men, av vad jag kan läsa här, där man faktiskt kan släppa sin fasad och vara helt ärlig, så har du funnit en harmoni i ditt liv som jag tror är få förunnat. Hoppas du kan vara i den känslan och att du mår bättre idag.

Kram från ett land långt borta...

Dina reflektioner går som vanligt rakt in i hjärtat. Nu vet jag inte vad det var för bild du såg, men jag kan förstå känslan. Jag ser ofta bilder på sociala medier som gör mig ledsen. Kanske inte att jag känner mig bortvald, men jag blir ledsen över alla lyckliga kärnfamiljer som visar upp sitt lyckliga familjeliv medan min familj är splittrad. Vill bara berätta att du inte är ensam över att bli nere av sociala medier. Men, av vad jag kan läsa här, där man faktiskt kan släppa sin fasad och vara helt ärlig, så har du funnit en harmoni i ditt liv som jag tror är få förunnat. Hoppas du kan vara i den känslan och att du mår bättre idag.

Kram från ett land långt borta...

Kram till alla ni underbara där ute !

Det är nu i semestertider allt ska hinnas med, och många vill visa sin lycka..Jag säger som min bror..Skit i andra, var dig själv..Du duger precis som du är..Han har en poäng..Om man omger sig med människor som vill varandra väl, så behöver man inte visa upp ytligheter eller lycka..Man bara ÄR och tycker om varandra..Vem vill du vara lim? Vad gör dig lycklig på riktigt? Mer sånt i ditt liv..Bada, sola, skratta..Varm Sommarkram från M/s Lyckad på sjön..

Som du själv säger, det är nog mest kvinnor här men det har egentligen ingen betydelse vilket för medberoendet är detsamma.Samma oro, ångest och kontrollerande. Det är bra att du skriver här , framförallt för din egen skull men även för andra män i din situation , kanske fler vågar och blir stärkta av dej!
Det är en jobbig situation du befinner dej i , när allt man säger om alkohol vänds emot en själv och det blir bråk. Du har kommit en bit genom att inte diskutera när det druckits , bra!
Hur skulle du vilja att ditt liv var? Det är det enda du kan påverka......
Skriv gärna mer !

Godmorgon!

Nu tar vi nya tag och vinner över alkoholdjävulen!
Vi har det jobbigt ibland och kämpar oss igenom det.
Det blir inte bättre av att dricka, alkoholdjävulen lurar oss att tro det?

Nästa gång går vi inte på det utan hittar på något annat att göra...

Kramar ???

Du behöver pepp, inte depp. Vi är här för att förändra vårt drickande och det har du gjort. Bra jobbat! Kram till dig idag... och idag är vi nyktra?❤️

Fint med en god middag och en bra film på det.?

Balans i tillvaron är viktigt på alla håll och kanter.
Det gäller att lära sig att lyssna på sin inre röst.
Man får träna på att säga nej ibland när anspråken på ens person blir för stora.

Det kan ju vara tvärtom också, att man är en person som dragit sig undan sociala relationer för att kunna dricka ifred.
Då får man balansera upp tillvaron med nya eller kontakta gamla vänner.
För människor är ju sociala varelser och vi behöver tillhöra en flock.
Ska man dessutom bli fri från alkoholdjävulen behövs mycket stöd.

Men ensamtid behöver vi också för reflektion och återhämtning.

Ha en skön helg!
Kramar???

.. under min semester men skickar omtanke och energi till dig❤️❤️❤️. Du fixar det här!???

Välkommen hit! ?
Känner också att du verkar behöva djupgående samtal för att få en förståelse för ditt inre.

Parallellt skriva och läsa här vilket är en fantastisk bra hjälp för du behöver inte censurera dig själv utan vara helt ärlig.

Alkoholdjävulen förstör så mycket av ens eget rätta jag och missbruk ödelägger relationer och förorsakar olyckor och dödsfall.
Helt sjukt när man tänker på hur folk super egentligen.

Önskar dig all lycka och massa styrkekramar! ??????

Vad skönt det måste kännas, dels att vakna pigg och fräsch idag och dels att du nått sitt mål!

Just den där känslan av en normal vardagsnykterhet längtar jag också att få känna så småningom.

Kramar ???

Aldrig att det skulle gå ut över jobbet eller egentligen någon annan än mig heller. Jag är nog en av de få som vet och den enda som vet mycket. Men det är ändå ett beroende, och att leva nära ett beroende sätter spår. Det är också ett beroende som alltid finns där under ytan och gör att jag aldrig vet vad som gäller. Utmattande. Egentligen är det väldigt lite när jag ser vad andra här skriver om. Ambulanser, kiss, spyor etc finns inte på kartan. Fasaden runt beroendet utanför familjen är nog helt perfekt. Men när man lever nära det går det inte att slappna av och bara vara lugn. Risken för bråk om det är också alltid överhängande. Känner jag att jag behöver säga något vet jag att det blir bråk varje gång. Bråk medans vi båda är påverkade händer däremot aldrig eftersom jag ser till att aldrig vara alkoholpåverkad samtidigt och går undan direkt om det verkar vara något på gång. Den friden har jag lyckats skapa mig. Att aldrig gräla med någon som är full. Jag lämnar inga möjligheter till det och nappar aldrig på några provokationer. Det var ett stort delmål som jag faktiskt nått.

och det är förstås som alltid mer komplicerat än att min fru har alkoholproblem och jag är perfekt. Jag har haft mina bekymmer med alkohol också. Men då snarare att jag tappat koll på gränsen och blivit för full. Det har däremot blivit bättre med åren. Jag blir nu oftast trött och slutar i tid. På min fru verkar det mer vara den typen av beroende jag känner för nikotin. Stanna kvar på väg hem från jobbet för att dricka, hitta på en ursäkt för att komma till ställen att köpa på. Mer som man gjorde när man tjuvrökte. Det verkar inte släppa heller utan är ständigt närvarande eller åtminstone ofta återkommande. Det suget efter alkohol har jag aldrig upplevt även fast jag haft problem med att begripa var gränsen går när jag väl druckit ibland. Det är också det suget som gjort att mitt medberoende/ kontrollbehov vuxit. Jag är alltid lite orolig och på spänn när det måste göras udda ärenden vid udda tider eller om det görs ärenden till skafferiet och sen är nydiskade glas och mycket tandkrämslukt. Det sliter på mig att inte kunna koppla bort det och slappna av. Det sliter också mycket på mig att jag kommer i andra hand när det suget är på.

idag fick jag också skäll för att jag spionerar och kontrollerar. På semester utomlands. I förrgår en liter starköl. I dag nyktert fram till middagen. Då var det något som var glömt i bilen och trots att allt till middagen var köpt och det i bilen kunde väntat var en liter starköl med hem. Jag drack halva för att det inte skulle bli att den litern drog igång något. Efter det förslag om att gå ut på stan en sväng. Jag kände att det hängde ihop med alkohol igen och frågade om vi skulle diskutera vad som skulle gälla med alkohol under semestern (vi reser med tre barn). Jag blev utskälld och hade förstört allt med mitt kontrollerande och det höll på att bli att jag var ensam kvar i stan med barnen som inte fattade vad det handlande om. Kan låta lite. En liter öl är inga mängder men jag har blivit skadad av hur det gått med alkohol innan. Det har slutat med gräl hemskheter och elände och jag vill inte det på semester med barnen. Har hållit mig borta lite i början av sommaren delvis för att slippa smygdrickande på landet och mitt kontrollbehov / medberoende men nu är jag där igen.

Hej och tack för att du delar med dig av din historia! Jag är också ny här, och kände igen mig så himla mycket i det du berättar. Vill så gärna kunna ha en normal relation till alkohol, vara den personen som tar ett glas vin och sedan känner att det är bra och inte tvångsdricker till hela flaskan är slut. Så bra att du tar tag i det, jag önskar dig all lycka! Hade jag börjat jobba på mitt beteende i din ålder hade jag kanske besparat mig 10 år av lidande.
Kämpa på!