Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner mig lite vilsen när jag skriver här på forumet, vet inte riktigt vilket forum jag hör till. Jag har ju dels alkoholproblem, men är även så otäckt medberoende. Väldigt dubbelt för mig... Funderar på att starta en ny tråd på anhörigsidan, känner lite att mina allra största problem just i stunden ventilerar jag bäst där. Men hur som så har jag ju börjat skriva här, nu är klockan för mycket för att starta en ny tråd och förklara allt från början. Så jag skriver här och hoppas det är ok ?
Nykter ikväll! Har varit på IKEA med dottern, hon bor ca 8 mil bort och till IKEA är det ytterligare ca 6 mil. Hade lite räknat ut det tidigare, det gäller att hålla sig sysselsatt när man är i största riskzonen. Sen stallet och ta hand om hästarna. Kom hem runt 22.30.
Sambon full men inte så full som jag förväntat mig. Trodde han skulle däckat redan. Men när jag kommer hem drar han i sig ett par öl till och sen är det som det är. Han somnar sittande i soffan, snarkar och har sig. Pratar, hojtar, skriker i sömnen. Typ vaknar till och börjar yra - är kissnödig och ska pinka. Ställer sig för att pinka på en gungstol i vardagsrummet, när jag säger till honom försöker han, med misslyckat resultat, öppna altandörren för att pinka där ute. Ryter i och får honom att gå på toa, som vanligt folk. Nu är han i köket och styr med jag vet inte vad...
Ägnat senaste timmen åt att bara sitta och betrakta honom. Så här patetisk blir man alltså när man super? Nu är han ju väldigt illa där an men jag tänker att är jag ens en tiondel i närheten av honom så tänker jag aldrig någonsin mer röra en droppe alkohol. Ganska nyttig upplevelse det här faktiskt.
Imorgon har han lovat att vi ska gå på en hederlig gammeldags bondauktion några mil bort. Vi måste vara där kl 10. Vet att det inte kommer bli något. Har bestämt mig för att åka själv ? Det är slut på att sitta här och låta alkoholen styra. Jag tänker återta mitt liv - precis så som jag vill ha det. Känns riktigt bra just nu trots allt. Har tagit mitt beslut, nu är det över och förbi med ölen!
Så går mina funderingar inatt, glad på något konstigt sätt mitt i misären.
Kram på er!

Modiga kvinna! Jag är också helt ny här och känner igen mig i det du berättar! Kram till dig!!

Känner igen mig mycket..Men det var för många år sedan..Innan jag själv blev alkoholberoende..Minns all oro, svartsjuka, ilska och andra jobbiga känslor jag hade..Egentligen struntade ju mitt ex i både mig och barnen, för sina egna nöjen och fylla..Lim, jag hade lite sorg över vårt förhållande som tog slut.Kände det nu ikväll...Tack för att du får mig att minnas..Bra att du tar fram den starka kvinnan i dig..Du vet vad du är värd..Superlim, haha..Stor varm kram till dig?✨

God kväll.

Jag har nyss tagit tre valerina och gjort några situps och plankan och sånt. Vill egentligen ut och springa. Men min man är inte hemma. Jag tror att han dricker ute. Och det startar en oro i mig. Och samtidigt en jäklar anamma att jag ska fan ut och springa imorgon och se till att han vet det när han ligger och sover bort dagen.

Jag sörjer att han väljer att dricka istället för att spendera fredagskvällen med oss. Vi pratade om att grilla men det var visst inte så viktigt när det gällde.
Jag hoppas han kommer hem jättesent så att jag inte hinner möta alkoholångorna eller ens se honom berusad varelse det är mycket eller lite.

Önskar alla som dricker mot sin familjs önskan fick känna hur det känns i hjärtat hos de anhöriga. Vilken ensamhet det är. Eftersom det är minst lika skambelagt att ha en man som dricker för mycket som det är att dricka själv.

Nåväl. Jag är iallafall nykter som vanligt och jag ska ha en hälsosam och trevlig helg ?❤?

Hej! Det lär ta två år innan man kan helt veta vad som är beroende på alkoholen och vad som är andra problem man har! Alkoholen fuckar upp hjärnan, signalsubstanser, allt vad det är. Så det kan fortfarande bero på det. Själv tycker jag det är lite skönt att tänka på, hoppas du också kan känna det! (Jag har läst om det i boken Belöning och beroende)

1) ja vaniljis är helt ok! Vaniljsmak valdes i all hast när jag satt svårt bakfull, hade hittat forumet och insåg att jag faktiskt hade problem. Jag hade så mkt inom mig som behövde komma ut och behövde skapa en användare och så stod en kvar med vaniljsmak vid datorn och ja... Så blev de vaniljsmak.

2) jag har fått dilla på iskall Lika crush. Hallon eller päronsmak. Skall helst serveras i champagne glas så de känns extra lyxigt!

att ge råd.... Vi är medvetna om att det är alkoholisten som ”bestämmer” så länge vi är kvar, vi kan inte tvinga någon att sluta dricka, det måste komma från personen själv.
Det som hjälper mej är att jag har lärt mej att inte skydda honom längre, att inte underlätta drickandet genom att på olika sätt ursäkta honom inför andra eller här hemma, inte köra ärenden åt honom .
Jag har också konstaterat att ska han få dricka på sina villkor då måste han räkna med att jag exkluderar honom från en del saker. Sovrummet t.ex vem vill ligga i fylleångor hela natten och lyssna på snarkningar? Han får ligga i gästrummet när han har druckit, det är en gräns jag har dragit. Nu har vi inga gemensamma barn och de vi har är vuxna men jag hade haft väldigt svårt att låta honom ensam ta ansvar för barnen när de var små, så kan du ordna barnvakt när du ska göra något så kanske det kan visa honom vad han missar.
Försök planera roliga saker för dej och barnen men räkna inte med honom , du blir bara besviken.....
Kram på dej ?

Blir så glad av dina inlägg. Du ligger några dagar före mig men jag känner igen dina känslor. Och det där med kontroll tror jag är en nyckel. Jag har alltid varit en sådan som vill ha kontroll (iaf sen jag blev vuxen) men blev psykiskt sjuk för 9 år sen, utbränd, deprimerad, kalla det vad du vill. Huvudsaken är att jag inte hade kontroll på mig och min kropp, kunde få ångest och har än idag inga specifika trippers (förutom stress, flygplan och båtar (dvs åka båt på öppet hav)). Det har varit och är svårt för mig att acceptera att jag inte kan kontrollera livet. Under de här nio åren har livet gått upp och ner med depression och ångest men många mycket bättre stunder än sämre. Men så hittade jag LCHF och där kunde jag kontrollera maten och på så sätt mig själv (skulle nästan jämföra det med anorexia i tankesätt). Det som var bra med LCHF var at man iaf kunde dricka torra vita viner eller rödvin. Och jag tror att det var början till undergången för mig. Jag åt inte glass eller kakor eller onyttigheter men kunde dricka vin eftersom det var ok enligt LCHF (inte LCHFs fel alls, bara jag som gled in i beroendet eftersom jag inte gav efter för något annat).

Nu när jag slutat dricka har jag inget som jag kan kontrollera och det är jobbigt för då måste jag ta itu med de verkliga problemen. Vad de än må vara. Och det är sjukt jobbig, för det är ju massor av känslor. Precis som du säger, det är sorgligt och det är jobbigt att vara ledsen, orolig och allt som hör till. & din vän är så klok som säger att det kanske måste få vara så och du behöver inte veta varför men det är lättare sagt än gjort.

Men du verkar ha ett bra stödsystem runt dig, verkar ha fått in bra vanor (som simning) och låter positiv så jag tror på dig alla dagar i veckan.

Ha en härlig kväll med dina tjejkompisar, ta tillvara på dem och njut av att vara nykter.

Kram Sm18 (du kan kalla mig vad som)

Det låter som du behöver ventilera dig. Har du något stöd? Teraput, samtalsperson, nära anhörig som du kan prata med. Jag känner mig oftast mycket lugnare när jag får prata/älta med någon som lyssnar. De problem som du märker av nu är troligtvis problem som funnits där när du druckit alkohol men du har förträngt dem genom ölen. Att ta tag i saker är mycket svårare än man tror och jag tror många "gömmer" andra saker bakom sitt alkoholmissbruk. När alkoholen sen är ur vägen och problemen fortfarande återstår, ja då blir det ju extra jobbigt. Men det är lättare att hantera problem och göra förändringar nykter än berusad.

Hoppas du får en fin fredag

Det låter som du är på helt rätt spår och jag blir så glad att läsa det. Jag är på dag fem och jag bestämde mig i måndags för att nu har jag slutat dricka. Så jag känner mig också lite nyfrälst efter att upptäkt saker som att gå ut i trädgården och le för mig själv när jag går barfota på gräset. Bara en sån sak.

Men du, jogga milen! SJUKT bra. Har du läst Hjärnstark av Anders Hansen? Inte för att du kanske behöver det men den är jättebra och berättar om alla fördelar med att träna och röra på sig. Jag tror att du, genom din träning, redan skapat en förbättring som får din hjärna att må bra och dig att må bra. Om man ska tro boken iaf.

Ha en fin fredag.

Hej.

Att ta kontakt med öppenvården och få prata med en beroendeteraput är ett bra steg på vägen. Du har ju insett att det är ett problem och ber om hjälp. Grattis till det bästa beslutet i ditt liv säger jag. Hoppas att du får bra och adekvat hjälp. Jag tog hjälp i måndags och har under den här veckan fått fantastisk hjälp med samtal hos en alkoholteraput.

Jag har aldrig försökt sluta innan men slutade i måndags eftersom jag precis som du såg hur det liv jag skapat mig var på väg att försvinna dels för att jag är alkoholberoende och dels för att jag levt med en depression som naturligtvis inte blivit bättre på något sätt av att dricka alkohol, tvärt om.

Jag läser en bok som heter Äntligen Full kontroll av Allen Carr, den kan jag rekommendera om du bestämt dig för att sluta. Och då menar jag SLUTA dricka och inte "ge upp" eller "avstå" från att dricka. Det du (och jag och alla andra som har blivit beroende) behöver förstå själv är att det inte en uppoffring att sluta dricka utan en vinst.

Det som driver dig till att dricka är att det är en drog och du någonstans tror att du inte kan vara lycklig utan den. Det är naturligt eftersom alkohol är beroendeframkallande, annars hade vi inte blivit beroende. Sen tar det olika lång tid för folk att bli beroende och en del blir det aldrig.

Så, du har tagit dig en bit på vägen, du har kontaktat öppenvården (superbra, ensam är inte stark), du har hittat hit och du har insett att du har problem. Det är en fantastisk början. Och var snäll mot dig själv. För om du har gjort din sambo och dina barn illa så är det inget mot vad du gjort/gör mot dig själv.

Stor lycka till kram

Inne på femte dagen och inget sug än (tack och lov). Ibland får jag tankevurpor och tänker på alkohol men de försvinner snabbt, mest vanan att ta sig ett glas till det ena eller det andra. Dock känns det som min ångest ökar och jag tycker att det är jobbigt att vara själv. Timmarna gå långsamt tills jag vet att jag får sällskap igen. Det är nog det jobbigaste, att tvinga sig umgås med sig själv de här första dagarna och allt vad det innebär i insikter, tårar, vad som behöver förändras etc. Jag behöver prata, älta och få ur mig skiten. Men jag kämpar på och försöker fördriva tiden.

Antagligen första nyktra fredagen på många år. Känns inte konstigt att inte dricka, känns konstigt dock att jag tillåtit mig själv dricka så ofta utan att tänka på konsekvenserna. Fick dock reda på att de blodprover som tagits på mig och som är klara är bra. Levervärdet var bra, blodvärdet var bra och vitaminvärdena som de ska. De som saknas är alkoholvärdet (som antingen är för högt eller inte, bör vara för högt och D-vitamin provet)

Hoppas det går bra för er andra. Tipsar om Allen Carrs bok Äntligen full kontroll. Men läs den bara om du verkligen vill sluta och inser att du har ett problem.

Trevlig fredag på er.

Har inte riktigt hållt mitt eget löfte. Har blivit några öl inte alls som jag tänkt. Men jag tänker fortsätta kämpa för att få ett hälsosammare liv. Är det bättre att söka hjälp? Man måste ju ändå bestämma sig och gå igenom kampen?

Har inte riktigt hållt mitt eget löfte. Har blivit några öl inte alls som jag tänkt. Men jag tänker fortsätta kämpa för att få ett hälsosammare liv. Är det bättre att söka hjälp? Man måste ju ändå bestämma sig och gå igenom kampen?

Har inte riktigt hållt mitt eget löfte. Har blivit några öl inte alls som jag tänkt. Men jag tänker fortsätta kämpa för att få ett hälsosammare liv. Är det bättre att söka hjälp? Man måste ju ändå bestämma sig och gå igenom kampen?

Jag vill verkligen ha en förändring. Jag vill för mig själv sluta dricka och självklart är det också för familjens skull, att lyckas splittra den familj jag trodde jag skulle hålla ihop hela livet är för mig overkligt. Jag känner en enorm frustration över att jag svikit min sambos förtroende än en gång. För ca 1,5 år sen lovade jag henne att sluta dricka om hon inte lämnade mig. Det höll i ca 8 månader sen började jag igen med en fylla lite då och då som varenda gång spårade ur med alldeles för mycket alkohol. Jag blir otrevlig mot henne fast hon inte ens gjort nånting, hon är ju ändå den jag älskar mest av allt.

Hon säger att under tiden jag var helt nykter blev jag ofta nedstämd och grinig och visade ingen kärlek till varken henne eller barnen. Jag funderar på om suget efter alkoholen gjorde att jag fick tunnelseende, att ingenting annat än att få supa mig full kunde göra mig lycklig. Det får mig att tänka på va ett ex sa en gång till mig som också tyckte jag skulle ge upp drickandet, "-Gå iväg sup med dig så du blir trevlig igen".

Varningsklockorna har ringt så många gånger för mig att jag inte kan dricka med förstånd. Men på nåt vis har jag vägrat tro att just jag har alkoholproblem. Jag har tom två rattfyllor bakom mig. Gått alkoholkurser i hur ett normalt alkoholintag ser ut, lämnat leverprover och pratat med läkare om hur jag dricker. Självklart ljög jag ju när jag berätta för dom hur mycket jag drack för att klara testerna. Det är ingen person med normalt beteende som behöver göra sånt.

Förra gången jag skulle sluta på allvar försökte jag helt på egen hand, därför gick det nog som det gick. Den här gången tar till hjälp, jag har nu kontaktat en öppenvård där jag ska få prata med en beroendeterapeut.

Vill bara veta vad det är som driver mig till att dricka när det hela tiden leder till ett helvete för mig själv, hur kan man se lycka i alkohol då istället för sin familj. Och kommer jag nånsin vinna tillbaka förtroendet från min sambo...?

Det bästa botemedlet enligt mig för att få närståendes förlåtelse är vår nykterhet..Inom AA har man ju i ett av stegen till uppgift att be om ursäkt och gottgöra de som man gjort illa..Jag har pratat med mina barn och bett dom om förlåtelse..Finns nog en del som dom kommer att ta upp i framtiden också..Det är bara bra..Fram med skiten, så vi slipper bära den inom oss..Mina barn säger alltid att det viktigaste är att jag är nykter nu..Och att jag så förblir..

Min man brukar säga åt mej att ta av offerkoftan ? och han har rätt .... ibland ... ? Men det viktiga är att man kan och vågar reflektera över det. Har man i hela sitt liv blivit bedömd för vad man gör då är det svårt att veta om man duger för vad man är !

Vaniljsmak, du är riktigt på G, klarar du milen så är det fantastiskt!

Och att du är på dag 27, bara det är ju en bedrift?
Jag har målet 21 dagar, är på dag 9 nu.

Känner mig också nyfrälst, lite sjukt faktiskt. Förut när jag var ute och handlade mötte jag en kille med en bib i handen.
Min första tanke var; gud vad ont i huvudet han kommer ha imorgon...?
Är inte det ett bra tecken, så säg??

På det sätt man som medberoende vill vara för att känna sig viktig och nödvändig är svårt.
Man skapar sig nya trix för att få sin belöning.
Vare sig det är att baka bullar,eller trösta en bakfull och ångestfylld gubbe så är man behövd.
Man är lite förmer,lite visare förlåtande och nådig.

Ack så bedräglig känsla som bygger på någon annans svaghet för att man själv ska få lyfta lite.
Nu pratar jag om mig själv.
Baka bullar kan ju också vara alldeles underbart och en gåva man gärna ger utan baktankar.

Men jag tror du förstår andemeningen :-)

Vad underbart att "se" dig så glad?
Hoppas du får en riktigt fin kväll med tjejerna!
Kramar???

Fokusera på huvudproblemet, dvs Alko just nu så tar vi resten sedan.

Ligger i soffan bredvid fläkten och pustar ut efter en god lunch.
(Normalt sett brukar jag öppna en flaska vin till fredagslunchen men icke idag!)

Ska gå på jympa om en stund när maten sjunkit undan.

Helgen är inte inplanerad så vi tar det som det kommer. Skönt??☀

Tack för att ni finns alla peppande forumvänner. Ni är ovärderliga???

Jag känner mej både lite dum och sårad när jag gjort något som JAG fått för mej att HAN vill , saker han inte bett om ! När jag då förväntar mej uppskattning och jag får ett frågande ”varför ” .... men du sa ju ,börjar jag... och känner mej arg och avklädd i min iver att veta och kunna bäst ..... Där av kommer nog känslan av svartsjuka också......

Du har börjat fundera kring ditt drickande, det låter som du till viss del tycker att det fungerar bra och att det ibland blir mer problematiskt. Det ger dig en viss oro.

Att vända sig hit är ett steg på vägen för dig att kanske tillsammans med andra vrida och vända på hur det är för dig.

När du är i en period då du är mer sugen påminner du dig om att det finns beroende i familjen om jag förstår dig rätt, jättebra! Det visar också att du aktivt är handlingskraftig. Behöver du ändra något kommer du hitta sätt att göra det.

Varmt välkommen igen, fortsätt gärna läs och skriv! Ibland kan det ta lite tid innan man får svar.

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det är nog något sådant.
Nu har jag och min nya kärlek inte haft de invanda rollerna.
Han har bara låtit mina medberoendetentaklar halka av honom.
Och där har jag stått med all min omsorg,startklar och ej nödvändig.
Det är ofta det som stökat till det för oss.
Hans självständighet och mitt medberoende som blir överflödigt i vår relation.

Så från att ha varit den starka och friska som jag inbillade mig att jag var i relation med min alkoholiserade sambo.
Så står jag nu där,med tvättad hals och ibland alltför många nya roller och skepnader som jag inte är van vid.
I det ska jag hitta mig ett här och nu som fungerar.

Nyttigt och svårt.
Och precis som du säger anxiete,när jag kommit till honom med alla mina behjärtansvärda omsorger och han har avtackat sig så har jag ibland lyckats plocka av mig dom och står där alldeles naken.
Och då händer ibland det vidunderliga.

Jag står där alldeles själv, och i mig själv.
Mycket skör men samtidigt alldeles klar med var jag är och med en sårbarhet som han tar emot på det allra bästa sätt.

Ullabulla,du duger som du är.
Jag behöver inte mer än den du är i dig själv.
Du behöver inte prestera leverera eller vara någon annan än den jag ser här och nu.
En stor gåva från honom men ibland alldeles omöjlig för mig att ta emot.