skrev FinaLisa i Min historia hitills.

Ja, men det var ju ett jättebra och modigt steg! ??
Det måste ju kännas bra idag!?


skrev Miss_blondy i Varje kväll......

Du skriver -Hur går jag vidare!? ..men först... Vad menar du med -Att jag egentligen är en nykter person?..


skrev IronWill i Så kom och gick dagen

Tack Vinäger, jag håller emot. Just nu känner jag mest att det saknas en stor ingrediens. Jag får inte riktigt fram den där ”kärleken” till nya och gamla bekantskaper som alkoholen hjälper mig med, och redan fått en kommentar om att jag kommer att bli tråkigare. Fick det av en person som eg inte vill illa, utan bara säger vad hen tycker i tid och otid. Bara som ett konstaterande. Synd bara att det är det jag känner själv. Så jag försöker hänga med, men energin finns liksom inte där. Vill redan gå hem men heller inte vara tråkigare. Jag brukar alltid vara kvar sist men det finns inte en sportmössa att jag är det nykter. Så jag får anta att tråkigare kanske är ett attribut jag får lägga till på listan.


skrev Linda... i Att lämna någon man älskar...

Exakt. Idag har jag gråtit. Slått sönder parasollet. Stampat i golvet som en 2 åring. Det måste ut innan jag sprängs .


skrev Linda... i Att lämna någon man älskar...

Haha du har en underbar humor som jag gillar. Slog blomkrukor i containern. Jag bröt sönder parasollhelvetet idag ? man måste få skratta åt eländet . Kram ❤


skrev Nordäng67 i Att lämna någon man älskar...

tror också det är ett sundhetstecken att släppa ut ilskan! Känns bra i alls fall, befriande! Bara man inte tar ut den mot sig själv!


skrev AlkoDHyperD i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är

Jagad av ångest, piskad av plikt eller driven av lust?
Aktivitet, eller överaktivitet om man så vill, kan ha samma utseende men olika funktion.
Idag är jag fortfarande aktiv, ibland överaktiv, i perioder. Men inte jagad av mina egna demoner.
Jag flyr inte längre från mig själv och från ångesten och tomheten som kallas rastlöshet. Jag är aktiv för att lösa uppgifter och jag är aktiv av lust på upplevelser.
När jag läser om att vara uttråkad och inte veta vad man ska göra med all tid som använts till att dricka, vara berusad eller återhämta sig från fyllan, kan en tanke av avund fara genom huvudet. Den försvinner så fort jag ser den och lyfter blicken inåt och utåt. Den sortens håglöshet vill jag inte tillbaka till.
Det är inte vilsamt att vara rastlös på insidan och samtidigt sakna ork och lust.

Lyxproblemet är för egen del att det finns alldeles för lite tid för allt jag har lust med. Så mycket jag vill lära mig, uppleva och vara delaktig i. Och det är ett lyxproblem för jag måste inte allt jag vill. Måste inte fylla tiden hela tiden.

Min rastlöshet har fått konturer.
Den kan undersökas för jag vet vad jag ska leta efter.
Känslorna har börjat prata med mig efter ett helt liv som levande begravda. Ibland är de som vålnader, som dimstråk; ogreppbara och nästan osynliga.
Det får vara så. Det tar kanske lite tid innan det som återuppstått tar form.
Sinnesro är inte avsaknad av obehagliga känslor. Det är erkännandet av dem. Tillåtelse, förståelse och självmedkänsla.

Visst är jag förtvivlad ibland. Uppgiven. Överväldigad.
När tanken på att zooma ut och släcka ner mig med alkohol kommer tar jag det som en signal för att stanna upp och lyssna inåt eller analysera situationen; ’vad hände?’ ’vad är det för känsla och hur uppkom den?’ ’är jag trött eller har det blivit för mycket och för fort nu?’

Självmedkänsla fungerar. Se sig själv med värme och omsorg fungerar. Självtröst fungerar. Att inte försöka bli av med ångest (eller vilka oönskade känslor som helst) fungerar för att så fort de blir företeelser i form av normala mänskliga reaktioner istället för hot så försvinner behovet av att döva dem.

Med detta vill jag säga att jag mår bra ibland och skit ibland men har blivit vän med alla mina måenden och behöver varken springa ifrån mig själv eller radera mig.
Och när jag behöver zooma ut spelar jag piano, drar mig undan för att kamma tankarna, läser eller skriver.


skrev Lim i Nykterist och alkoholist i en kropp

Ikväll har vi varit på fest. Barnen var med så vid 22 åkte vi hemåt. Det var en nykter fest. Ett par stycken kanske drack men då gjorde de det isåfall väldigt diskret.

Det knasiga är att jag har en slags ångest nu? Som om jag betett mig fel på festen. Herregud vilken tur att jag inte drack dessutom. Då hade jag väl vridit mig i ångestplågor nu ?? Det var mycket folk där och jag kände bara fyra personer. Hade detta varit när jag drack hade jag nog tagit nåt glas hemma innan för att lätta på nervositeten. Och det hade bara gjort allt värre i slutändan.

Känner mig lite stolt över att jag klivit ur min bekvämlighetszon idag och gjorde det nykter. Nåt som jag nog inte hade klarat för 1,5 år sedan.

Med det sagt så tycker jag inte man ska kräva av sig att göra saker man är obekväm med bara "för att". Men ibland är det bra.

Det blev en rolig kväll för både mig och barnen och det känns bra. Min ångest har nog med min egen starka självmedvetenhet att göra. Det kanske är den jag tillfälligt har botat med alkohol förut? Men som såklart bara förvärrade känslan sedan i efterhand.

Nåväl. Nu är det dags att krypa ner i sängen. Tror jag ska beställa hem ett paket valerina. När jag har sån här mild ångest en längre period brukar det gå ut över min sömn och valerina brukar faktiskt stabilisera detta rätt bra för mig. Helt säker på att det inte är placebo för det har funkat många gånger för mig att ta det.

Godnatt allihopa ??


skrev Tonis i Varje kväll......

tack snälla människa, som bryr sig. Jag har inte för avsikt att få ömkan, jag vill få feedback och hur jag skulle kunna ta nästa steg,


skrev RR198 i Min historia hitills.

Tack för era svar. Jag tog mig igenom helgen. Tackade visserligen ja till en öl, men kom på mig och ursäktade mig. Jag var ärlig och sa att jag känner att jag druckit för mycket ett tag.


skrev Miss_blondy i Varje kväll......

det kan inte sägast tillräckligt - välkommen hit!! Och bra att du är här och ha börjat skriver.Bara det är en väldigt bra start även om det kanske inte känns som det nu.Din resa har verkligen varit en bergodalbana och många vilsna händelser, tankar och känslor.Livet suger riktigt ibland.Men så härligt att du inte gav upp att du ändå såg glimten i att leva.Och det är kanske just den som kommer hjälpa dig hitta motivationen och rätt väg för dig..
Detta är svårt och inget är enkelt eller lätt.Vi alla är olika här men vi seglar ändå i samma båt. Skriv så mycket du kan och vill.Att få ut visa saker i text kan hjälpa,att låta någon annan läsa och finnas där kan ge en styrka.Att hålla allt inom sig tär på en.Det kan nog många här hålla med om..

Lycka till ?


skrev Granit i 4 veckor

Starkt jobbat av dig!
Ganska skön känsla va?

Ha en fin helg!


skrev Miss_blondy i Ett ärligt försök!

Jo det är ett eget citat - för det är ca så jag känner och ser det.


skrev Miss_blondy i "Resan" är inte över..!

Precis i detta tropiska vädret så tänker jag bara på när man vaknar bakis och är uttorkad och luktar peka..! Värre än när det är vinter/höst.Så just de gör så jag tänker efter när suget kommer..

Kunde inte uttryckt det bättre -omänskligt tempo..!Har hört folk som har berättat deras intag för en kväll och hur dyng raka dom hade blivit.Deras intag då va ca de jag drack när det var lagom.Då kände man skammen i sig.Men kunde ändå uttrycka sig ex - Oj jäklar de var en del.Gud vad du måste mått dåligt osv!..

Jag följer dag för dag super hårt.Allt jag gör är just för stunden.Planerar inte eller tar beslut framåt.För jag kan omöjligt veta hur det är då.Sen har jag mål självklart.Men de priminiära är att jag ska hitta mig själv och må bra.Och när de kommer så kommer andra pussel bitar på plats automatiskt.
Så om det blir A-fritt så är det ett beslut jag tar där och då.Inhen press eller stress ?


skrev anonym19976 i Nu måste jag fixa detta

Det blev ju inte som planerat ,blev lite för mycket som vanligt, men ändå kontrollerat. Jag känner att jag är på rätt väg men det går i kringelikrokar. Kan ju inte stanna förrän det är slut. Har inte lärt mig stå emot frestelsen om jag måste passera systemet. Men tänkte ändå på att jag inte skulle hsndla så mycket. Nu blir det länge innan jag behöver besöka samhället med SB.
Det här med hungrig arg ledsen och trött är också nåt som man ska ha i minnet när tankarna på A kommer. Om jag är hungrig blir jag grinig och ledsen och tappat humöret. Mat på regelbundna tider är jätteviktigt. Precis som sömn . Ja det var lite reflektioner så här efter snedstegen. Som tidigare så gav det ju inte så mycket förutom att jag tog mig ledigt. Men det ska jag kunna göra ändå . Att vara snäll mot sig själv ska inte vara att dricka. Jag måste bara lära mig att säga att nu vill jag ha tid för mig själv.


skrev Anthraxia i En liten dagbok.

Ok. Nåja, så länge karln din är nykter är det väl ok, antar jag.

Jag vette fan hur jag ska göra - känns som någon sorts vägskäl här, efter att ha insett att han som "inte vill leva sådär" druckit tre dagar av sju senaste veckan.
Så nu blir det "nu är det slut med vardagsdrickandet - och du VET att jag kommer på dig om du smyger - annars är det slut"

Jag hatar ultimatum, men jag är snart färdigutbildad, och kan flytta låååångt bort så jag slipper se honom supa ihjäl sig om han väljer det. Jag är trött...jag är beredd att stå för det ultimatumet.

Och du prickade km/h perfekt. Pojkvännen är åkrädd. Nå, det kan han gott ha...


skrev Benguela i Ett ärligt försök!

... sover man aldrig drömlös!! Försöker hotta det som ett citat men inget kommer upp; är det ditt eget Miss_blondy?


skrev Anxiete i En liten dagbok.

på tabletterna. Min man tar ( eller ska ta) 200 mg/ dygn , andra tar 400 mg/ 3 ggr i veckan dvs 1400 mg/ vecka för min och 1200 mg/ vecka för de som tar 3 ggr/ vecka. Antar att de har tänkt att det är lättare att få in vanan varje dag+ att biverkningarna bör bli något mindre med en lägre dos. Tack för att du bryr dej ❤️
Förlåt att jag skrattade åt ditt förra inlägg men jag såg det framför mej ? du med rutorna nere och fläkten på körandes i 150 bara för att komma undan ”likdoften ”?


skrev Anthraxia i En liten dagbok.

Jag vet inte om det är till nytta för dig - eller skada, med tanke på hela medberoende-biten, MEN; såvitt jag vet tar man Antabus 2/3 gånger i veckan snarare än varje dag. Jag kan ha fel dock, men jag har för mig det.


skrev fr i Jag kan inte komma på bra rubrik för ämne.( Det var 6 månader sen)

En stund i taget och en dag i taget. Jag har ändrat hur jag dricker till att inte dricka alls för tillfället så jag flyttar min tråd hit istället. Jag kanske får flytta tillbaka den sen men just nu är jag här för att jag vill det. 26 dagar.


skrev Anxiete i Att lämna någon man älskar...

tror jag är en sund känsla ....
Själv bliir jag heligt förbannad ,eller riktigt ledsen, det finns ingen hejd på det .... förrän det är klart ! När det blivit tillräckligt så gråter jag så det stänker eller skäller så det ryker ! Färdig är jag när jag får ett lugn och då är jag klar och kan släppa....
Arg är ett sundhetstecken


skrev Nordäng67 i Att lämna någon man älskar...

Japp slå på döda ting är bra! Skulle slänga blomkrukor häromdagen, drog dom stenhårt i container så de gick i tusen bitar! Slå på kudden verkar va bra det, testar nästa gång vreden kokar? tack för stöd! Kram


skrev Linda... i Att lämna någon man älskar...

Jag är också rosenrasande. .kokar över av ilska . Hjärnan går på högvarv tänker på alla oförätter ..och folk som har jävlats. Du har all rätt att känna det så. Varför ska du ta hand om allt ? Det får vården lösa med din mamma. Måste vara fruktansvärt jobbigt att behöva ta hand om henne. Och att du precis kommit över suputen. Det är din tur nu . Att rå om dig själv ❤ ps. Jag var så förbannad hörom dagen så jag slog och slog på min kudde i sängen ?????