Senaste kommentarerna i forumet

.... Du är jätte klok, håll fast vid ditt beslut och lyssna till din inre röst.
Visa din sambo att du visst kan ha roligt en midsommar utan alkohol!!
Kanske det blir en tankeställare för henne också även om hon just nu upplever det som ett hot.

Det ska bli spännande att följa din resa..
Kram???

dej som omogen utan som ung och mogen - en väsentlig skillnad i positiv bemärkelse !
Vilka underbara framtidsplaner du har, förverkliga dem! Har du kärleken med är det ju kanon, hoppar någon av er av tåget så har du dina drömmar och planer kvar !
Huset i skogen, där bor vi , 200 meter till havet och skogen bak knuten. I söndags bevittnade vi en tvillingfödsel, rådjursmamman fick två små Bambi ... Det är livskvalité i finaste form !
Skogen i sej är ett utmärkt gömställe? finns många bra ställen att gömma på för att sedan ”gå en runda” Men om man inte bor i ett tvåmannatält på en asfaltsplan så finns det gömställe, skit i det !!
Någon frågade mej när jagsrparerade från mina söners pappa: Hur vet man mär man ska gå? Den dan det är dax, då vet man , svarade jag
Jag tror att följer man hjärtat så kan det inte bli mer fel än att det går att rätta till
Följ ditt hjärta , kram ?

Min sambo förstår nog inte riktigt vad jag vill och vad det betyder när jag säger att jag måste sluta dricka...
Midsommar kommer upp på tal och vi brukar alltid ha midsommar här hemma... å då säger hon att hon och "mamma" skall ta bolaget redan nu på onsdag.. å undrar hur jag skall göra ? ....Hallå !!!

Jag säger att jag skall vara nykter och därför inte skall ha något... (jag skall faktiskt till läkare den 19 för att diskutera mina problem och försöka hitta någon väg ut ur dessa fällor... vilket hon vet!)

Då kommer en kommentar som gör mig arg och besviken... Ja.. då blir det en rolig midsommar om du skall vara nykter.. då skall väl du greja med annat och tycka det är skittråkigt att sitta här och grilla och spela olika spel...

Fan... här vill man ändra sitt liv och inte bli skitfull och somna innan kl 7 på kvällen midsommarhelgen... å så får man en kommentar som tyder på att det är bättre man e full... så dom kan vara fulla utan dåligt samvete..

Min sambo dricker lika ofta som mig.. men på ett annat sätt... å mitt beslut att ändra vanorna hotar nog hennes eget legitimerande av sitt drickande... hon ser kanske att en "Box" vitt var och varannan helg blir ganska mycket.. å om jag slutar måste hon konfrontera sitt drickande... å det vill hon förmodligen inte... så detta blir en utmaning för mig.. det förstår jag nu idag.. det är inte bara mig själv jag skall da tag i.. även andras viljor skall besegras...

Jag tror jag exploderar... men det gör mig bara mer besluten att inte dricka mer.. för jag tänker inte vara en ursäkt för andra att dricka... jag har nog med egna ursäkter för att hålla ett kompani berusade i månader... om det skall vara så...

En dag i taget.. En sak i taget... så får det bli !

Hej jag hoppar in här som ny. Jag har en syster som dricker för mycket. Detta kom efter 40. Och det gick fort. Hon är nu liksom personlighetsförändrad och min fina syster är som borta. Jag har haft ett par jobbiga samtal med henne men vet inte hur jag ska orka vidare.

Lite äldre är jag, men jag vet att jag är ganska omogen, så jag blir inte upprörd - 35.

Jag tycker inte du gör något övertramp. Det är precis vad jag skulle säga om det gällde någon annan. Tyvärr så vet jag ju det, men jag verkar inte vara kapabel att se samma sak när det gäller migsjälv...

Det sjuka är att jag egentligen VET att det inte kommer fungera - även om han så var nykterist så är vi så olika, och inte på ett sätt jag egentligen "tjänar" något på - jag är ungefär den mest LEVANDE människa jag känner, medan han mest är handlingsförlamad och osäker på vad han vill. Liksom bara glider med, på ett sätt. Väntar på att något ska hända, utan att han vet vad, eller tar aktiva steg för att komma dit.

Kanske är det bara just nu - han säger att han inte alltid haft det här problemet med alkohol, och det kan jag ju tro på.

Men hur ett liv mellan oss skulle se ut, utan alkoholen?
Jag vet inte. Jag vill resa, och åka på roadtrip, festivaler, skaffa MC-kort, köpa ett litet hus i skogen - som liten parentes; kollar jag hus-annonser nu så är det verkligen HELT SJUKT, men jag sitter och avgör om huset är bra eller inte baserat på "hur många gömställen för sprit finns det?" - och jag vill spela fiol och dansa och sjunga, jag vill uppleva och Göra.

Det ser jag mycket lite av i honom. Det är väl just det; hans HOBBY är att supa.

Det verkar vara en spridd åsikt att vi som väljer det här inte älskar och värderar oss själva tillräckligt, men jag är vansinnigt kär i migsjälv. Jag bara...är villig att ge av mig för att hjälpa honom vara lycklig.

Men jag verkar inte lyckas.

Jag tycker inte att du gjort något övertramp iom din text. Jag vet bara inte HUR jag ska kunna lämna honom. Jag vill ju vara med honom. Och visst, jag har varit galet kär förr - hittills har det alltid gått över med tiden...

Men jag vill inte.

Jag undrar om det är så han känner för alkoholen?
"Det här är inte rätt för mig, och det är inte bra för mig, och det skadar mig - men jag vill inte sluta" typ. Då handlar det bara om vem av oss som slår i botten först; han med sitt supande, eller jag med mitt medberoende.

Och trots att jag hoppas att han får nog av spriten först, så kommer det rimligtvis vara jag som går sönder först.
För han har MIG - jag har bara tvivel och ångest och ilska och lögner.

Kanske är det bästa för både honom och mig att jag lämnar honom. Jag får bygga upp mig igen, och han får nå sin botten och sluta utan mig...

Jag vet inte. Jag tänker i alla fall ge honom tills jag är klar med utbildningen. Jag vill se hur det går med Naltrexonet. Jag VILL att allt ska bli bra :(

Loggar själv 29 dagar och dryga 12 timmar. Tycker vi är värda en... jaa vaddå? Stor snus, kaffe utan mjölk, red bull eller något annat äventyrligt!
Men nu när man känner sig bra får man säkert passa sig extra noga för att inte bara ta ”en”.
Snyggt jobbat!

Min tolkning är att dels så speglar sig de som dricker i de som inte dricker. Det tvingar dem att titta på sitt eget drickande. Om de då inte upplevt att du har problem men att du själv anser det så får de en ny syn på sitt eget drickande.

En annan orsak är att de orar sig för att det ska finnas ”vittnen”. Om alla är salongs så sänks alla nivåer

Svårt att ändra allas inställning så jag jobbar med hur jag förhåller mig till de som kommenterar/klagar. Vissa gör det andra inte. Jag ser det som att de blottar sig själva genom sina kommentarer.

Det är rent ut sagt sjukt att man ska behöva bli ifrågasatt för att man väljer bort alkohol. Varför ska man behöva ha en ursäkt? Vad spelar det för roll att du inte haft några jättetrubbel (ännu)? En människa ska väl kunna få välja ett nyktert liv oavsett!

Det här är ditt val. Jag tror du är på rätt väg. Kämpa på!

Det känns bra. Men det är oroväckande för mig hur enkelt det känns att normalisera drickande, och hur lätt det är att hitta en ursäkt. Jag har som sagt aldrig egentligen ställt till några jättetrubbel på grund av alkohol, så min omgivning delar inte min syn. Nu firar jag i alla fall min första alkoholfria helg som jag minns på åtminstone ett och ett halvt år.

För att anknyta till tidigare trådsvar, min fru är på min sida oavsett val. Hon håller med mig i att alkohol har negativa konsekvenser för min hälsa, men tycker nog att jag är lite drastisk i mina tankar. Vi är dock överens om att jag ska ta det lugnt ett tag nu. Annars går det ju iallafall inte att dra några slutsatser.

Har du någon stark motivation som redskap när suget sätter in?

Välkommen hit förresten. ?

Få ut alla känslor, det är därför vi finns här. I sin egen tråd får man skriva vad man vill, klaga hur mkt man vill.

Och du, häng här om det blir svårt.

..har börjat, nykter o fin.Äter filmjölk o kollar Barnkanalen med sonen. Den andra vita veckan inom loppet av en månad.Dessvärre finns ju ett återfall mellan dessa nyktra veckor. Känner mig sjuk idag, vet inte vad,kan inte sätta fingret på, inte vanlig ångest, snarare kombinationen tomhet-trötthet-dåligt samvete o muskelvärk. Är iallafall nykter o ska så förbli idag!
Stora prövning kommer i kväll efter att ja skjutsat hem sonen, livsfarligt läge.

Oj va jag klagar...hu

Hoppas du har sovit gott inatt. Jag har funderat på dej, jag känner inte dej men du påminner mycket om mej. Jag tror du är jämngammal med mina söner typ 25-30.
Du verkar vara en kvinna med stort hjärta som sååå gärna vill att din kärlek ska må bra. Du jobbar och pluggar och styr upp livet. Tappa inte bort dej själv i din iver att hjälpa!
Hade jag fått backa bandet 8 år så hade jag sagt tack men nej tack! Jag älskar min man och vi har haft många bra dagar men alkoholen och tvivel har överskuggat de flesta. Ändå flyttade vi ihop( det blir bättre) ändå gifte vi oss( det blir bättre ) osv.... Jag hoppas inte du kommer att lura dej själv på samma sätt !
Om jag har rätt om din ålder så har du hela livet framför dej, med eller utan barn, vill du vara fri och ha en sund kärlek ? Då tror jag att du ska låta din pojkvän göra sina val så gör du dina. Ställer du ultimatum så kommer han kanske att med vita knogar låta bli, ett tag, men kommer du någonsin att få ro och lita på honom?
Bara mina tankar, inget du ska ta hänsyn till. Jag bara känner igen viljan så väl : Nu jävlar ska jag fixa detta! Tyvärr vill inte allt bli fixat precis när vi vill, vissa behöver mer tid på sej och vissa vill inte bli fixade.
Ett spretigt inlägg, jag hoppas jag inte går över för många gränser !

Sitter i skrivande stund och tittar på mina yngsta avkommor som äter sina mackor medan jag dricker kaffe.
Det var åtta veckor sedan jag drack senast. Den här söndagen. Då handlade det enbart om att bota ångesten som veckans krökande hade medfört.
Jag måste för min egen skull satsa på en helt tidsobegränsad nykterhet, och hur länge den varar vet jag inte.
Håller mig där inne tills jag vet. ?
Du är grym! ??

Detta är en fantastisk mötesplats för oss som upplevt baksidan av alkoholen mer än flera gånger.
Läs, skriv, reflektera och dela gärna med dig av dina tankar.
Hoppas du får en fin söndag!

När jag vaknar bakfull kan jag inte dricka kaffe. Det kan ta en hel dag innan jag kan dricka den underbara drycken igen. Denna morgon kan jag dricka kaffet i lugn och ro och mitt värsta problem för tillfället är om jag ska träna idag eller inte!
När jag vaknade i morse trodde jag för ett ögonblick att jag druckit igår. Hela kroppen skrek bakfylla. När jag sedan insåg att så inte var fallet släppte den jobbiga känslan ögonblickligen. Märkligt.

Dag sju, igår, gick över förväntan. Jag var ute och joggade. Sex kilometer! Det är flera år sedan jag lyckades jogga så långt i ett, utan uppehåll. Kanske ingen stor sak för vissa, men jag är stolt över mig själv. Bra jobbat Vaniljsmak! Det kom upp så många paralleller till alkoholen där när jag joggade, om kampen, om att vilja ge upp (börja gå, eller börja dricka) men fortsätta, det enda sättet att bli bättre var att bita ihop och kriga sig igenom den jobbiga biten för det blir alltid lättare sen. Därefter gjorde jag inte så mkt. Såg på Netflix, spelade datorspel och åt chips som värsta ungdomen. Nåväl, det var mitt val och jag mådde bra av det!

Det går så lätt. Det har gått över en hel vecka och jag har inte haft några egentliga sug. Alkoholrösten har varit fram och viskat, påmint mig om att den fortfarande existerat, men jag har inte haft några större problem med att tacka nej. Jag antar att den verkliga kampen börjar efter ett tag, efter att jag bevisat för mig själv att jag kan välja nykterheten, igen. Det var då jag föll sist, efter ett tag när jag tyckte mig ha allt under kontroll.

Jag antar att den första stora utmaningen blir nästa helg då jag åker hem. Karln fyller år, inte jämnt och det blir nog ingenting vi firar stort men ändå. När jag började planera vad han skulle få fanns alkoholhaltiga drycker med i bilden. Den punkten är struken på listan. Jag vet inte om jag är orättvis, han kan dricka måttligt, men jag orkar inte med det. Jag orkar inte gå på bolaget och köpa, jag orkar inte ha favoriterna så nära, jag orkar inte känna lukten. Han får en massa annat roligt istället!

Jag hade önskat att sonen sov lite längre då det blev en sen kväll för honom, men icke. 6:17 kommer frun och väcker mig då det är hennes tur att ta sovmorgon.
Värmen i sovrummet tar knäcken på vem som helst och nattsömnen är ganska tvivelaktig.
Vi sätter på tvn, jag tar min morgonmedicin i form av en snus som får överläppen att strama som jeansen man hade på högstadiet.
Läser igenom trådarna, några nya, några som jag känner igen. Den gemensamma nämnaren. Fienden.
Alkoholen.
Den förstör, skapar tragedier, sätter spår, ger upphov till separationer och skiljsmässor, splittrar och ger allmänt jävligt dåligt mående och en pissig tillvaro.
Jag minns så väl en liknande söndagmorgon för kanske tre månader sedan. Jag går precis som idag upp med pojken, startar tvn och tar en snus.
Den gången var jag kanske bakis, eller fortfarande smålullig, men det fanns öl kvar efter gårdagen. Det kändes lika fel som varje gång jag gjorde det, men jag tog hämtade de tre ölen. La kuddar på burken för att dämpa ljudet av öppning och öppnade alla tre i följd för att sedan ställa dem bakom soffan, bara för säkerhets skull ifall frun skulle kliva upp utan att jag skulle höra henne.
Sveper en, en till och slutligen den sista.
Smyger ut i köket och in i hallen där pantpåsen stod. Allt i full tystnad för att ingen ska höra eller märka.
Sätter mig sedan med pojken och känner hur alkoholen börjar värma mig. Hur den verkar. Klockan är inte ens 7 på morgonen, och jag sitter med en av de käraste människorna jag har i mitt liv och väntar på att bli full. Fyfan..
Sen jag började skriva detta inlägg har mellanungen också anslutit, de har fått varsin macka och jag har tagit en kopp kaffe.
Samma soffa som då för tre månader sedan, men fullt närvarande och nykter.
Jag byter mer än gärna varje fylla mot en sån här morgon.

Men..
De förbannade tankarna. Hur jag återigen börjat fantisera om skiten.
Inte hela tiden, men då och då.
Helgen har varit lugn och skön. Inga måsten, utan vi har gjort det vi velat göra. Jag har gjort det jag har velat göra.
Jag och en kamrat skulle ha mixtrat med lite diverse i garaget i fredags, och han är fullt medveten om min problematik och nykterhet men jag har inga problem med att han dricker i mitt sällskap.
Jag var på bolaget i fredags och handlade lite åt frun och fyra öl åt honom. Kände dock på kvällen hur illamående-tröttheten började slå till så skruvandet blev avstyrt och jag somnade före 21.
Tanken har slagit mig. ”Det är bara några öl”. ”Ingen skada skedd”, ”Det ingen annan vet” osv, osv.
Jag vet att jag inte ska dricka. Egentligen vill jag inte heller.
Det är bara jävligt jobbigt när jag försöker försköna min relation till alkoholen.
Jag vet att jag var på ett rakt spår nedåt och höll bokstavligen på att supa bort allt jag har. Allt.
För åtta veckor sedan var sista gången jag drack. Det var en söndag.

En av herrarna på fredagens möte räckte upp handen på nykter tid.
17 år!
Så jävla mäktigt.

Idag kommer bli en bra dag. Hoppas du också får det!

Kärleksfull lullighet, vem har inte både känt den och erfarit den från andra?
Vad är det då som känns så fel när man möter den nykter? Det där som ger lite avsmak och får en att backa ett steg från personen?
För att kontakten inte är där. Se en berusad i ögonen. Dimman som bryter kontakten.
Inuti dimman känns det skönt. Inte konstigt vi vill dit. Men när dimman lättar står vi där igen och känner allt den skyddat oss ifrån.
Om du upplever dig, och upplevs som, tråkig utan alkohol är det kanske för att du är utanför den dimmiga världen medan sällskapet är inuti dimman. Blir kanske lite ensamt

Hur går man vidare efter insikten om att det finns ett problem och efter att ha satt ord på det?
Genom att fortsätta på samma sätt. Ta ut din riktning. Vart vill du gå när du går vidare?
Vad skulle hjälpa dig att klara en dag - och sedan en dag till - utan vin?
Antar att du vill tillbaka till ditt nyktra själv, att det är vad du menar med att du egentligen är en nykter person. Låter som en bra riktning.
Kram

Fast jag tror man kan träna upp sig på att ta fram sin roligare sida också?
Men man får nog ge det lite tid för vi har ju inte varit så vana att festa utan alkohol.
Ha en skön söndag☀??

Välkommen hit och du har allt gott att se framemot här på forumet.
Läs mycket och ofta och skriv hur du känner dig???

Och kommer på att det är svårt, för det handlar om känslan jag får när jag läser. Värme och glädje (som tacksamhet) tror jag är bäst beskrivning. Självinsikt.
Det du skrev om att en av alkoholens tidigare funktioner kan ha varit att döva självmedvetenheten låter rimligt. Självmedvetenhet som i att se sig själv och döma. Bedöma sig. Alkoholen suddar ut självdömandet men också förmågan att se.
Självinsikt är att se sig själv utan att döma.
Det känns bra att läsa dina beskrivningar om dig. Läser du dem själv ibland? Visst är det lätt att känna respekt för och tycka om personen bakom texten❤️

Ja, du duger verkligen som du är!
Så många fina inlägg du gjort och gör både i din och andras trådar.
Din klokhet och empati gör dig till en sann humanist.

Du kämpar och stretar med en sådan envishet och jag är övertygad om att du kommer lyckas fullt ut om ett tag.

Som vi så många gånger sagt tidigare så är det inte gjort i en handvändning att ställa om hur hjärnan ska fungera utan alkohol.
Ha en fin söndag!
Kram?

Jag vill så gärna må bra och känner mig så nöjd och stolt när jag inte dricker.

Men som du vet så kan det ibland gå över styr och som Amanda har i sin rubrik: "Hög på sin egen förmåga"

Jag kan bli så övermodig när jag hållit mig nykter i 10-14 dagar att jag på fullt allvar tror att jag kan dricka en vinare utan efterverkningar...
Hur dum kan jag bli gång på gång...?
Men jag fortsätter att kämpa och är så glad att forumet finns.
Alla vi som peppar och stöttar varandra är ovärderligt???

Starkt av dig!
Jag kan tänka så här om mig själv:
Tråkig och nykter eller full och må skit.
Valet är enkelt. ??