Senaste kommentarerna i forumet

Vad roligt att du skriver igen! Det kommer att gå bra, och du har ju klarat så många månader av nykterhet tidigare! Du verkar vara på god väg. Att du inte drack mer vid grillkvällen, var ett gott tecken ? Jag går gärna med dej på ”den vita vägen”. Nu ska vi må bra och njuta sommaren med nyktra och klara sinnen. ? Kram

Hej min vän vad kul att se dig här inne igen ? Var inte för hård mot dig själv för jag tycker du har varit duktig och stark som höll uppe i 3 månader det visar att du har viljan och styrkan i dig om du sätter den sidan till ? Jag drack inget på 14 dagar men förra helgen så grillade jag och flickvännen och då delade vi på en öl och tog 2 glas rosévin var så det var inte så farligt ? Men igår efter mycket velande med mig själv så drack jag 4 öl i lugn och ro och hade det varit förr då hade jag nog druckit det dubbla så jag har bättrat mig ialla fall ? Jag försöker minska ner på drickandet men visst det är inte lätt alla gånger men snubblar man till så får man resa sig igen och kämpa vidare ? Ha en trevlig dag! Styrkekram ❤️?

Det blev tyvärr bara knappt tre veckor, som jag höll mej ifrån alkoholen. Den 19/5 var jag ute med en kompis och drack igen. Tappade räkningen på antal öl och en kontaktlins till, försvann också. Sen drack jag igen, en flaska vin den 25/5, men tyckte inte att jag blev så påverkad (!?). Men jag måste sluta upp med att lura mej själv hela tiden och inte inbilla mej att jag kan hantera alkoholen på ett sunt sätt. Jag slarvar med att skriva upp hur mycket och hur ofta jag dricker (gjorde ju det tidigare i en annan dagbok). Nu ska jag ha denna tråden som min dagbok, och verkligen försöka hålla alkoholintaget på låg nivå. På allvar. Det bästa vore ju om jag kan avstå helt och hållet. I min kyl står nu bara alkoholfria öl, och de ska jag iaf njuta av denna helgen.
En fin och nykter helg önskar jag er alla. ?

Hej,

Jag tycker att en kambucha med ingefära eller grönt te kan vara en bra ersättare för en kall öl. Har du provat?

Jag har ett favoritmärke, men det får man nog inte skriva i forumet.

Kambucha är te som är mjölksyrejäst på ngt vis. Helt alkoholfritt så klart.
Och uppfriskande, inte sött.

Jag tror aldrig jag kommer bli bästis med min ”mobbare” men jag har börjat få en helt annan relation till denne idag. Det är skönt, lugnande.

Kanske inte alkoholrelaterat men jag tycker man får skriva vad man vill i sin egen tråd.

var det lite tvärtom! ”Fasaden” var hyfsat välpolerad! Mina föräldrar gick på alla föräldramöten och kvartssamtal, de visste hur slipstenen skulle dras men hjärta, ork och själ var inte med! Fast det var ju inget läraren såg eller märkte av! En gång minns jag att fröken (mörkt lockigt hår och alltid fina klänningar, ville i smyg att hon skulle va min mamma) frågade mig om jag fick passa mina tre småsyskon mycket! Eh va tänkte jag vad menar hon! När jag blev vuxen insåg jag att jag inte varit storasyster utan typ mamma till mina yngre bröder! Blev minst sagt konstigt när jag flyttade hemifrån (så tidigt det bara gick) för både dom och mig! Ja Anxiete fäll in känselspröten, ingen tackar en för att dom är ute jämt! Tvärtom och man själv blir helt utmattad!

Hej! Det hade kunnat vara jag som skrev det där, exakt så har jag det med. Min man vill inte ändra sig mer, han tycker redan att han dragit ner tillräckligt. Han vill att jag ska acceptera honom som han är. Men hur ska vi kunna bygga på en lycklig och kärleksfull relation om han är mer eller mindre konstant luddig i huvudet. Vi har 2 små barn också... Hade det inte varit för barnen så hade jag lämnat. Är så himla trött på det här! Känner mig pissad på, som att jag är nån slit och släng som man kan bete sig hur som helst mot.
Tidigare har han lovat ditt och datt men det slutade bara med att han drack i smyg.
Har ni barn tillsammans? I så fall, hur tänker du med dom?
Kram och jag känner med dig!

Det är så svårt pga barnen, tycker jag. Om jag stannar kan jag se efter dom, finnas där som den nyktra och trygga. Om jag lämnar är han själv med barnen en hel vecka. Han kanske dricker ännu mer, han kanske träffar en partner som dricker. Barnen kanske far mer illa om jag lämnar? Pappan till mina barn dricker sig inte redlös men salongs. Och det gör han nästan alla veckans dagar. Han tycker givetvis inte att han har några problem utan han anser att jag har en skev alkoholsyn.

Sök på alkohollinjen

Nä, som du säger, ibland funkar, ibland inte, vi måste själv förändra beteenden o tankar, kanske m ngt hjälpmedel.
Ha en bra dag du med! ?

att läsa dej och Nordängs diskussion för ni talar om mej , eller ?! Jag är nog en kombination av ”duktig flicka” och kontrollant. Hade en normal uppväxt( har jag alltid inbillat mej) men har ju med årens lopp insett att så var inte fallet.... Aldrig någon som såg en, frågade om skolan, gick på föräldramöte osv Det var inte av sjukdom eller beroende utan helt enkelt av okunskap. Det var aldrig någon som hade sett mina föräldrar och därför visste de inte hur man gjorde för att se vare sej mej eller mina syskon. Då jag är sladdbarn så hade jag inte så mycket glädje av syskonen utan var väldigt ensam. Jag har förlikat mej med det men duktiga flickan finns kvar. Kontrolltanten ? har kommit i vuxen ålder. Hon som har känselspröt ute alltid och som tror sej kunna lösa allas problem. Lägger ner mycket energi på saker som ingen bett om och som jublar när någon ber om råd !! Då får jag ju vara både duktig flicka och ha kontroll , tjoho !! Nä, idag ska jag fälla in spröten och strunta i vad som händer runt mej ! Om ingen ber om hjälp såklart..... ?

Finns det någon telefonlinje dit man kan vända sig till då man känner att man behöver stöd för att inte ta den där första ölen?

Wow! Vilken text. Tack Smae!!! Just nu har jag inte vågat säga till någon hur illa min relation till alkohol egentligen är. Bara till er. Men jag kan egentligen se hur starkt det kan uppfattas av andra att säga det du beskriver. Liksom stabilt och självkännedom.

Jag märkte när jag pratade med kollegor om att jag inte vill dricka ett glas ens så blev det negativ respons. En ganska frispråkig kollega sa till mig att det är rätt kaxigt att säga så som jag sa. Trots att jag endast uttryckte mina behov och var tillåtande åt andra att får dricka. Kan förstå att för många är alkohol ett känsligt ämne, mycket känslor. Ska fundera på hur jag ska förmedla min ståndpunkt på ett bättre sätt framöver. Det du skriver tar jag med mig i mina reflektioner. Ska bara våga steget... 6 dagen nykter nu....

Funderar sen på att återkomma med min livshistoria. Ett sätt att få ur mig och förstå varför jag landade här. Men det är en del, trots mina 36 år.

Tack fina för pepp! Återkommer sen i din tråd för att läsa. Hur länge har du varit nykter?

Nu ledningsgruppsmöte.... sen helg med hjärtat!

Du har såklart rätt ! Inget slår viljan, oavsett vad man vill förändra eller sluta med. Tänkte att antabus kanske kan funka som en ”spärr” mot dricka för ingen vet om det funkar med A och antabus varje gång ??
Men vem är jag att ge råd , jag klarar ju inte att sluta röka ens ??
Hoppas du får en go dag och att du håller den lille A-djävulen i ett hårt grepp runt halsen så han inte får luft!!

Tack för kommentaren! Dagarna är bra. Laddar mentalt inför helgen. Imorgon är min stora utmaning. Fest. Vi bjuder på fest. Som tur är har jag en stöttande pojkvän som inte gillar alkohol. Börjar förstå vad han menar när han säger att han är glad över att jag inte ska dricka för då slipper han känna sig underlig och utanför. Hoppas att jag kan hålla honom/mig det löftet. Idag är jag säker. Men Imorgon är första erfarenheten.

Jag ska skriva mer i era trådar. Men detta är så nytt nu så jag bara ”super” in era texter...
hoppas att du får en fantastisk fredag!!! ?

gissar jag att man kan säga även till införskaffande av tatuering?

Själv funderar jag på att skaffa en skitful synlig tatuering som jag kan säga är införskaffad på fyllan. Då bilr det ju uppenbart för var och en att jag aldrig mer bör dricka. Skulle bespara mig en massa frågor.

Logiskt så känns det helt klart som jag är på rätt spår. Emotionellt...inte så mycket.
Funtar på ett AA möte idag för att få upp motivationen. Har en ”låg” dag idag generellt, och då kommer mitt sug igång. 2-3 öl skulle lätt smälta bort hinnan av problem och elände och ge en paus. Ända fram tills ruset avtar och behöver fyllas på. Jävla skit vad svårt det är att stå emot!

Innan jag trillar dit så har jag ju tagit antabus. Tyvärr vet jag att efter 1-2 dagar utan antabus kan jag dricka.. När man först börjar dricka har man viss hjärtklappning som går över. När jag sen drickar tar jag naturligtvis inte. När jag sen slutar dricka börjar ja ta igen. Och är noga med att ta hela tiden. Måste erkänna att det finns en övertro på preparatet. Trodde i början att man skulle bli dödssjuk om man så bara tog en folköl (ack nej). Efter 3 mån total nykterhet i höstas, fick jag ett hjärnsläpp och köpte hem ett 6-pack öl. Hade totalt glömt bort att jag åt antabus. Efter 2 öl börjar det hetta i ansiktet och hjärtat slå fortare, det var då jag kommer på mig, faan ja har ju ätit antabus, kommer nog dö nu... Väntade en timme, fenomenen gick över.. fortsatte dricka. Efter det känner jag besvikelse över mig själv och antabus.. Som ja nu vet inte utgör nån garanti. Enbart antabus hjälper nog ingen. Måste ses som ett extra stöd tillsammans med andra åtgärder (vilja, motivation, livsstilsförändringar, insikt, terapi..)

Du tolkade det rätt för jag måste ju dock till sist ändå se mig själv som det perfekta även om det inte är en objektiv sanning. Jag måste ju vara den där äkta varan - den jag är. Åtminstone så vaknar folk till om man delar ut en smocka först, istället för att lite försynt stå och viska. Det är ju inte den jag är även om det oftast fungerar bättre på de flesta människor men då har jag likväl inget att utbyta med dessa ändå.

Apropå det du skriver om att acceptera att vara sig själv men hitta rätt format bara, det är en viktig sak för mig också. Jag har alltid gått mina egna vägar. Alltid gillat att stå i centrum. Att leva ett tråkigt liv ala Svensson är inte den passionen jag är ute efter. Tryggheten är en viktig bit i det hela för att ha någon form av balans men så länge linan inte brister så mår jag bättre. Efter att ha jobbat för att försöka anpassa mig mer till samhället och dess normer och struktur insåg jag att det mådde jag inte bra av. Så jag accepterade att jag har en liten obstinat jävel inombords och så länge den inte tar överhanden och agerar på 100% så får jag känna mig levande.

Sen har jag väl insett att leva som förr inte fungerade fullt ut. Tanken om att, hellre hittar jag kärleken och bor i en grotta, än att jag inte hittar kärleken alls och bor i ett slott är väl kanske inte så enkel att leva efter - eller har jag inte bara hittat en som också är som mig. Så rädslan att anpassas mer än jag behöver är väl något oroväckande. Annars har jag tidigare alltid väntat till deadline innan jag gör något. Dragen finns dock kvar än i dag. En mästare förr på att skjuta upp saker men nu inser jag att allt kan inte bli det där kaoset på slutet hela tiden. Att ständigt stå i den stormen du pratar om - till sist blåser jag bort där eller börjar jag dricka för att kunna stå kvar mitt i ögat.

Tempot att det hela tiden måste hända saker är också en fara för mig eftersom jag inte hinner återhämta mig och vad var lösningen på det förr? Jo, att dricka, och så körde jag vidare men bakslagen som följde med var ofta inget vidare. Nu kan jag köra på i högt tempo - ha kontrollen i stormen och välja att lägga mig ner och ta det lugnt istället. Det är väl något jag ofta känner att jag behöver - återhämta krafterna i ensamhet då det ofta kan slita att umgås med människor. Det gäller åtminstone när min introverta sida dominerar.

När jag var liten snackade alla om att de inte hittat sig själva etc. Jag fattade aldrig vad de snackade om för då visste jag vem jag var och levde på det sätt jag ville typ. För mellan fem och sju år sen tappade jag mig själv helt och hållet och efter det visste jag definitivt inte vem jag var och vad jag ville. Först på senare efter att jag slutade dricka, som jag hittat tillbaka till den jag är. Nu är jag på rätt väg även om jag kanske aldrig når fram så är det jag åtminstone. Det är inte jag som försöker vara någon annan och det känns skönt. Jag slipper vara påverkad av alkohol och vara stormen istället för att kanske stå i den. Största skillnaden mellan oss är kanske att du alltid har ett tempo medan jag måste ladda mina batterier då jag tydligen inte har solceller i pannan!

Utöver det så är jag fortfarande den (eller om jag blivit med åren) som sätter enorma krav på mig själv (och även omgivningen ibland). Tidigare hade jag ett enormt kontrollbehov men det har jag jobbat med att bli av med även om det idag finns en mer rimlig balans där. Jag kan nog inte släppa det helt men att ständigt alltid göra sakerna för att jag vet vad resultatet blir är inte hälsosamt. En halvt förvirrad varelse fortfarande, som ständigt söker mig framåt i outforskade områden. Det är bara att acceptera den man är och jobba på att bli en bättre människa.

Självdestruktiv har jag alltid varit i den mån att jag drack. Om det var för att bara fly eller för att slippa misslyckas med de högt ställda kraven vet jag inte. Men just där och då i misären så hade jag självömkan och drack väl för att jag var självdestruktiv. Kunde kännas som det. Jag var inte värd något trots att jag visste att jag hade alla förutsättningar. Alltid haft bra självförtroende men oftast en självkänsla i botten. Ingen bra kombo :D

Rastlösheten var också en stor bidragande orsak till att jag drack. Då slapp jag ju befinna mig i rastlösheten och det hände saker inombords. Att det sen kunde "spåra ur" var väl priset jag betalade. Men det var ju inte rastlöshet åtminstone och då var bättre oavsett vad det var. Det är väl det jag fortfarande kan slåss mot. När en rastlöshet infinner sig - trots att jag har massor att skriva (som jag får betalt för) så kan jag ändå få den känslan inombords. Men idag får den vara kvar och så får jag ta mig ur den istället för att fly från den och se var chokladhjulet stannade. Oftast var det ju nitlotter även om en och annan bättre vinst också funnits med när kontrollen helt släppts :D

Nu känner jag mig lite halvstressad. Behöver skriva ihop en jävla massa texter inför VM i fotboll nämligen! Kommer att fixa det som vanligt men någon röst säger inom mig att allt borde varit klart idag så jag kan slappa i solskenet. Min lata sida som också finns :D Men jag får väl likt detta inlägg bara börja författa och så tar det mig vidare så hinner jag likväl bli klart med allt för det är lite för mycket för att vänta till sista kvällen just nu :D

Skriver gärna mer sen! Nu får det bli fokus på lite "viktigare" saker!

Hur funkar det om du börjar ta Antabus nu när den farliga perioden kommer ?
Det är givande att följa dej i med och motgång ! Ha en bra dag ?

Vaknade rätt utsövd imorse, skönt. Nu börjar som jag ser det några "farliga" dagar, dvs det mesta av abstinensen är över, men kroppen hänger inte riktigt med än, dessutom har man inte hunnit få ngn distans till drickandet. I mitt fall har jag de senaste åren ofta fallit tillbaka i drickande dag 5 - 14. Få se om jag förmår ta mig igenom 2 vita veckor o sedan bara öka??? Det där var ingen planering, bara en dröm ?
Ute skiner solen o om några timmar ska jag hämta sonen!

Hej hej

Så i denna stund så vill jag endast ha en STOR kall öl i de här underbara vädret ?..!Men pga de inte kommer endast bli EN öl så får det bli vatten..? Lite bittert men får acceptera läget och det är faktiskt helt okey..

Hoppas ni har det skönt i den tropiska värmen

Blir att hålla sig sysselsatt och undvika möjligheten att besöka SB så gott det går. Har planerat att det går bra att dricka typ tre glas och sen stanna där men vet ju att det nästan aldrig funkar, så då är det väl lika bra att inte ta det första kanske. Men nu är det lite diskussion i huvudet. Ska jag eller inte. Får försöka tänka på annat och starta nåt projekt så jag inte har tid med A. Det har bara gått 11 dagar sen sista glaset. Men jag mår bra nu, varför förstöra det. Jo jag vet varför. För att få koppla av och lämna alla bekymmer för en stund. Gäller att tänka några steg längre och försöka koppla av ändå. Andas lugnt.

Jag vet precis hur du tänker och resonerar kring ”vad kan några öl gör för skada bara jag är själv?.
Så länge det bara är tankar så är det ingen fara. Värre blir det när man iscensätter det hela. Kanske håller man det i schack för resten av sitt liv, men det kan lika gärna gå åt helvete och vips är man tillbaka på ruta ett igen.
Märker att just de tankarna blir färre och mer sällsynta ju längre tid jag varit nykter. Däremot fantiserar jag om att åka till stugan tillsammans med en god vän och bara vara, fiska, hugga ved och allt som hör till. Ja, givetvis ska min gamle följeslagare Bellman följa med också.
Den tanken dyker upp regelbundet fortfarande, även om suget på fyllan inte längre existerar.
Märkligt hur hjärnan fungerar ändå. Jag vet vad jag ska ge fan i för jag vet att det är startskottet till helvetet. Ändå inbillar jag mig själv att det inte är någon skada skedd vid isolerade tillfällen (1-2ggr / år).

Det där med fester.. Ja, där ska jag inte ens börja.

Känns det bortsett från dessa tankar som att du är på rätt spår?
Ha en fin helg!