Senaste kommentarerna i forumet

Menar du skuldkänslor som du skulle få om du drack?
Ja, du får vara vaksam för alkoholdjävulen är listig och smyger sig på.
Du får helt enkelt vara smartare än din egen hjärna. Så bestäm att det är du som bestämmer?☀?

Otroligt viktigt att du blir sedd av chefen.. fantastiskt viktigt..
När du kör så in i kaklet som du säger... Du har ju ett kreativt arbete och din verktygslåda är ju, så vitt jag förstår,
din kropp och hjärna. Det du ska göra är ju att leverera med dig (ditt egna jag och dig själv).
Så vitt jag förstår, så är det kämpigt att vara på topp hela tiden inom just "performance" om jag förstått det hela rätt.
En författare kan fortsätta liksom en snickare efter en vecka eller så men en som ska göra något under en viss tid och på en bestämd
tidpunkt kan ställa till det och att avslappning då blir mer relevant genom A.
Fattar mer och mer...
Jag är din följare nu om du inte misstycker förstås.;-)

Bästa hälsningar

John

Oj, oj, så kämpigt du har det.
Tycker nog att du borde låta din hund somna in, hon har ju haft sitt liv. Det är inte rätt mot henne att den sista tiden behöva lida och ha ont.
Du ska inte ha dåligt samvete utan minnas henne som en kär vän som du nu vill hjälpa en sista gång.
Du måste hålla dig nykter för att klara av detta svåra beslut annars blir det kaos.
Så kämpa på och behöver du prata med någon så ring kyrkans jourtelefon eller jourhavande medmänniska.
Jag håller tummarna för dig!
Kram????

Om jag har tolkat det rätt vill säga..
Den konstiga pricken har jag långa haranger med dagligen.Denne lockar med fint väder = rosé lilla gubben o.s.v.
Klipp gräset i ett par timmar så väntar något sött och gott i bersån.
Enda sättet att bli av med den här A-liraren är att antingen sova eller stå på löpbandet eller
vara lite lullig. Fanskapet tar olika skepnader.. Denne kan finnas i bilen mellan punkt A och B
och hör och häpna mellan nämnda punkter ligger vinaffären. Många diskussioner med A-liraren
sker då mellan punkt A och B. Så man snabbar på för att undvika att fastna ..
Men i en A-skalle måste någon form av tystnad ske antingen genom att man själv finner lugnet eller genom
medicinering eller terapi. Detta går oftast inte så bra på egen hand... Och resultatet blir oftast att A-kommer in och fixar till.. Funkar skitbra..
Håller med dig Mirabelle.. Blablabla Han får hålla truten ett tag nu annars dränker jag fanskapet i vatten..och inte A som fanskapet
är ute efter ..

Ha det gott

John

I helgen åkte jag dit igen. En släkting ville ha sällskap bl.a. till SB och jag kunde inte säga nej. Men det skulle jag nog gjort. Nu ångrar jag mig. Blev alltså ingen vit maj heller. Men tänkte ändå att jag inte skulle handla så mycket så det gjorde jag inte.Ingen katastrof men onödigt. Tänkte att jag skulle bli på dåligt humör när jag kom hem, om jag inte köpte nåt. Så dumt. Alkohjärnan har nya idéer hela tiden. Hur ska man lyckas stå emot. Jag fattar det inte. Nu känns det ju som en lätt match men icke. Jag vet snart inte om jag orkar kriga längre.

Panikångest är förjävligt. Har åkt in och ut på akuten. Hittar inga fel.. men jag vill bli inlagd ändå för jag törs fan inte vara hemma och självdö typ..
Sitter i huvudet detta fenomenala elände...
Men.. kunskapen om just panikångest kan man faktiskt bli lite bättre av. Att läsa på är bra..
Hoppas att det blir bättre... Mycket bättre. vi är alla människor som är sköra ...
Håller alla mina tummar..
Kram

John

Du verkar ju inte alls må bra! Kan du inte sjukskriva dig ett tag? Panikångest är fanimej outhärdligt! Min man höll mig just sällskap på telefonen under en helvetesresa genom stan där paniken sträcker sina iskalla händer efter mig. Fyförijävlafan för den!

?

..att komma hit, det betyder nog att du verkligen vill ha förändring!

Jag skulle rekommendera en helt vit period till att börja med, en dag I taget- för att sedan utvärdera hur du ska gå vidare!

Helt vit? Jag var chockad av tanken när jag lade av! Innan firade jag lite extra om jag lyckades hålla uppe EN dag. Nu är jag på dag 76 och det fungerar alldeles utmärkt att leva utan alkohol kan jag meddela!

Läs o skriv här, det var fundamentalt för mig. När det är svårt men också när det känns lättare.

Vad tänker din partner om att du vill ändra ditt drickande? Kan du få stöd därifrån?

Emma ?

Hej
Det du beskriver känner jag igen mig i. Liknande inre resonemang har jag fört kring alkohol i snart 60 år. Hos mig har det utvecklats till ett perioddrickande. Jag ser mig själv som alkoholist.
Så till Din undran. Det är enbart Du själv som kan svara på frågan om Du är, eller riskerar att utveckla ett, alkoholberoende. Eftersom Dina tankar och formuleringar är välbekanta för mig vill jag höja ett varningens finger. Lek inte med elden och kan Du så skippa alkoholen för gott då är Du på den säkra sidan. Läs gärna och skriv här på forumet eftersom här finns den verkliga expertisen.
vänligen
Ikaros

Förstående ögon och varma blickar kan ju inte forumet bjuda på... såå..
Det får bli lite hälsningar..
Målet är att alla vi här ska må så så bra som möjligt oavsett.. Vi hjälper varandra..
Själv har jag valt att må bättre för varje dag som går.
Men jag lyckas inte fullt ut tyvärr. Når bara halvvägs..
Rent generellt : Mycket bättre. Har bättre kunskap nu..

Ha det gott min vän Mirabelle.

Fint nick förresten :-). Vackert

John

Tack, snälla!

Välkommen!

Håller med övriga : Starta en egen tråd..
Många här som vill hjälpa och blir själva hjälpta genom kommunikationen som uppstår.
Vi hjälper varandra.. Dricker 1/10 av vad jag gjorde förut...
Såå... Fixa till så pratar vi

John

Jag är nykterist. Jag älskar ffa rödvin men kan inte dricka i måttliga mängder. Dricker jag så vill jag ha mer. Inte ett glas utan en hel flaska.

Är jag alkoholist? Eller en riskbrukare? Jag tror (eller vet) att mångas alkoholvanor ser ut som mina gjorde utan att de skulle erkänna att drickandet är ett problem. Vi bombarderas fullkomligen av vintips i media och att dricka hör till när vi umgås och njuter av livet.

Men jag vill inte mer. Mitt drickande gjorde mig lycklig, fri och glad. För en kort stund. Kanske valde jag den falska njutningen A gav mig för att glömma min dåliga självkänsla för en stund. Men morgonen efter var piss. Ångesten bankade i bröstet och jag klev alltid upp tidigt för att dölja bakfyllan som dunkade i tinningarna. Bakade, städade och lagade mysfrukost till min familj för att överkompensera att mamma faktiskt varit drängfull där i soffhörnet i går kväll.

För er som läst mina tidigare inlägg så är mitt liv väldigt medelsvenssonskt. Bra uppväxt, både kommer från och har ett akademikerhem. Villa och Volvo. Ingenting avslöjar att jag dricker för mycket. Inte ens min man visste (Nu vet han allt och stöttar fullt och fast). Har döljt mitt drickande för barnen (övre tonåren nu) Enbart de tillåtna två vinglasen har de sett, inte att mamma har fyllt på gång på gång och att hon även drack ett par glas innan middagen också.

Drickandet har eskalerat de senaste åren. Varför vet jag inte riktigt... Jag vet bara att det har blivit viktigare och viktigare för mig att dricka. Jag har jagat lyckokänslan som A gett mig. Kanske för att få vila en stund från det som känns jobbigt. Har ett krävande jobb som jag verkligen älskar men som tar mycket av min kraft. Att få komma hem och dricka vin har liksom blivit min vila.

Två gånger tidigare har jag försökt sluta dricka. Första gången (ca 5 år sedan) höll jag upp i 8 månader men började igen eftersom jag tyckte det blev ”tråkigt” med bubbelvatten och trodde att problemet med A nog inte var något problem.

Andra gången var nu innan jul. Höll upp i några veckor men började igen av samma anledning.

Nu är det tredje gången gillt. Tack vare mina två tidigare erfarenheter så vet jag att jag aldrig kommer att bli en normaldrickare. Känner mig såå tacksam för den insikten idag!

Känner mig stolt och lycklig över att ha förstått hur jag + A funkar. Aldrig mer vill jag tillbaka till en morgon med bakfylleångest igen. Aldrig någonsin. /Sofia (Nykter och frisk mamma/fru) ?

Du funderar en del på dina alkoholvanor och har börjat testa dig fram för att finna något som kan hjälpa dig i att hantera alkohol som du vill. Starta gärna en egen tråd här så kommer det bli lättare för andra att ge stöd och det ger dig en arena att berätta om din situation då det känns rätt.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vad jag behöver just nu, kloka ord Btt. Ska leta fram isdubbarna, se mig i spegeln och fråga jagr beredd att drunkna. Kram

Mirabelle, tack, precis det jag behövde få bekräftat. Jag kan liksom inte göra mer just nu. Kram ♡

Såg en dokumentär igår, LouisTheroux :Alkoholens offer , mkt sevärd ! När jag sitter och tittar så får jag en kristallklar tanke : Min man kommer aldrig att sluta dricka ! Ni vet när allting plötsligt blir otvivelaktigt och det går inte, hur gärna man än vill , att hitta ursäkter eller orsaker. Har inte sovit inatt, känner att jag är på väg någonstans, vet inte var men någon annanstans. Jag kan inte längre tro att allt löser sig med tiden för jag vet ju inte hur mycket tid vi har.... Jag skulle bli gammal och åldras med mitt livs kärlek, inte med alkoholen .... Nu gäller det att andas och hålla näsan över ytan, ge mig själv tiden att komma på hur resten av ska se ut, stanna eller gå ?

Starkt av dig att ta detta otroligt tuffa steg! Nödvändigt steg att ta för ens hälsa tror jag! Hade så svårt att släppa! Handlar så klart om kärlek men också om kontroll på något sätt! Man tror man skall kunna påverka en annan människa i ”rätt” riktning! Går ju tyvärr inte! Inte när det gäller kapitlet alkohol i alla fall! Skönt att du börjar återfå din styrka! Kram och lycka till!

Jag och många andra känner igen oss i din historia. Jag är också ny här. Idag är det min tionde dag utan alkohol. Ta en timme i taget och var inte för hård mot dig själv om du misslyckas några gånger. Du är på rätt väg nu.
Ha det fint//J

Nu efter att ha upplevt Rom känns det bra att vara nykter. De dimmor och den ångest som alkoholen ger mig skapar en barriär mor verkligheten vilket förvränger allt. Nu kan jag faktiskt minnas Sixtinska kapellet som det var. Hemkomsten till ett spirande grönt Sverige är egentligen fantastisk. Det är inte på många ställen i världen som man får uppleva något som liknar den svenska våren.
Jag mår alltså ganska bra även om positiva känslor också kan leda in mig i ett drickande. "Farligast är det när jag mår som en nyponros" minns jag att Cornelis Vreeswijk sade om alkohol.
När man som jag är alkoholberoende gäller det att alltid vara observant på känslor och signaler vilket kan vara tröttande men som också ger möjlighet till ett rikare liv. Jag är helt enkelt tvungen att försöka förstå mina känslors språk. Att vara i samspråk med sina egna känslor är ingen dålig sysselsättning.
Ikaros

Hoppas det lättar snart med det som är svårt.
För det kan det göra lika fort som det kom.
Astma måste vara väldigt jobbigt du medicinerar väl upp på rätt sätt ,menar tillräckligt.
Pollen perioden är som den första ishalkan kommer alltid plötsligt varje år.
Allergi gör att man blir så trött.
Vila dej lite ge lite tid åt illamåendet
Sedan gör bruk av isdubbarna och sega dej upp ovan is upp i värmen och solen.
❤ du klarar det en gång till , föt tänk vad " en liten gumma kan gno" ( Siv Malmkvist ?)

Så nu har man nästan inte druckit på 24 h.Absolut inte något att hurra för.Men pga att allt gick riktigt utför i ca 2 veckor, så känns det bra (vaknade iallafall inte bakis ) Allt har bara känns så overkligt och de var som jag satte på ON knappen och kunde inte sluta.Fruktansvärt destruktivt drickande..Men kollade mig i spegeln igår och de var inte Tina jag såg.Bara en redig alkoholist -Fått tillbaka mina eksem på kroppen,påsar och röd sprängda ögon.svullen och såg ut som en röd kräfta i ansiktet. Linnet jag hade på mig var dyngblöt -svettades som en gris.Jag skakade och hade sådana hjärtklappningar -abstinensen var kraftig.Så jag gick och köpte folköl och trappade ner under några timmar,och kände mig bättre.Hade redan bestämt att jag skulle dricka igen senare.Men hade inte tid pga att jag skulle träffa pappa och hämta vofsen ännu en gång hos veterinären.Men när jag kom hem hade jag inget speciellt sug.Jag ville dricka men jag lyckades att nochalera det.Så det kändes bra iallafall..! Känner en slags av motivation även idag att inte dricka.Men jag är rädd för att de ska ändras sig. Som sagt jag hämtade min vofse igår och hon verkade piggare men nu är hon slö igen,beteer sig konstigt och ingen energi.Vet inte om jag bara är nojig.Men är beredd på det värsta.Och om de är det jag befarar så har jag redan bestämt att hon får somna in. I ca en vecka så har hon opererat bort livmoder.Sen fick hon bukspottkörtel inflammation och har förändring i lever.Jag vill kämpa för henne men jag tror inte att det vore rättvist.Hon är snart 14 år så jag måste förmodligen se sanningen i det.Men det är så satans svårt pga hon är "allt jag har" och det känns som jag sviker henne.Och kanske omedvetet så handlar det även om pengarna.Dom är slut.Jag kan låna av mamma men tänker hur länge jag ska dra ut på det (bukspottkörtel inflammation är väldigt smärtsamt och då blir de dropp och kraftig smärtstillande på djursjukhuset en antal dagar.Och det kan komma igen och igen) Och om jag förlorar henne idag så vet j inte om jag verkligen kan hålla mig ifrån alkoholen!! Bara jag tänker på allt så börjar tårarna att rinna..

Kämpe, kvinna, människa och mamma..Jag kan se dig i fantasin..När du går på Stockholms gator..Bestämda steg mot framtiden..Du har lärt dig mer och mer om just ditt drickande och beroende..Ha en härlig dag..Kram

Lite under isen just nu. Går inte som jag önskar, mycket ångest, svår astma, för mycket vin.
Ska försöka komma igen. L-glutamin ger tyvärr ingen lindring än.
Kram till er alla som kämpar, peppar och uppmuntrar.

Ja Herregud.

Naltrexonet vi beställde verkar ha fastnat i tullen - tror jag bryter ihop...

Men han har varit nykter i 15 dagar - tyvärr betyder det även att vi inte haft sex på 15 dagar. Det verkar vara hans nya förhandlingsmetod och han verkar inte fatta hur stört det låter; "om du låter mig supa så sätter jag på dig" - liksom va?! Lyckligtvis är förslaget så absurt osexigt att jag aldrig någonsin skulle ens överväga det.

Och så har han börjat säga att folk bjuder in honom på fest på helgerna, men i själva verket är det HAN som kontaktar sina alkis-vänner och FRÅGAR om han kan komma. Men det vet jag bara för att jag är "speed-reader" och SER vad det står på hans telefon varesig jag vill eller inte. Lustigt nog känns det helt ok att "snoka" på det sättet...en fingervisning om hur långt det gått :(

Jag tror jag behöver semester. Eller så behöver jag göra slut och FLYTTA, så jag slipper se honom supa ihjäl sig...

Jag bara begriper inte vad jag håller på med längre - Vad ska jag ens med honom till? Där sitter jag och tänker att "han är iaf bra när han är nykter" - men det är han ju inte. Då ljuger han för att hitta sätt att få supa, samt sexstrejkar som "förhandlingsvaluta". Vad fan SYSSLAR jag med?!

Och OM Naltrexonet ändå kommer fram - hur kan jag vara säker på att han tar det?

Jag TROR honom när han säger att han inte vill leva "sådär" - men samtidigt så vill han kunna dricka. Problemet är att det är ju inte "dricka" han vill, utan han vill få den där "kicken" som hans alkis-hjärna får av att dricka. På Naltrexone skulle han inte få den kicken. Skulle han ändå ta dem? Jag vet inte...

Och lögnerna och ursäkterna. Vi pratade igår och han lyckades få mig att känna mig skyldig för att jag "tvingar" honom att bara sitta hemma - men det gör jag ju inte. Jag tvingar honom inte ens att vara nykter. Jag bara säger att jag inte gillar det. Han säger att "då, när jag drack hela tiden, så var jag ju deprimerad - det är jag inte nu" och jag tror honom NÄSTAN. Tills jag kommer ihåg att han sa själv (då) att den fylle-perioden hade varat ett år. Att hans ex säger TIO år. Att det bara ÄR några månader sedan senaste dygnen-runt-fyllan.

Ett tag trodde jag honom nästa. Det är lätt att bli lurad.

Det jävligaste är att jag läst så mycket på beroende-sidan att jag inser att han faktiskt tror det själv; han söp bara för att han var deprimerad (att depressionen alltså gått över EFTER att han blivit nykter kopplar visst inte) och det är NORMALT att vara full 36 timmar i sträck bara för att det är helg (sittandes med sina sunkiga alkis-kompisar och deras BARN! Normalt?!) Att det är ju inte SUPA han vill - han vill ju bara ha ett socialt liv (hemma, ensam, på soffan, med 3 liter vin och en stor Marinella...)

Jag vet inte vad fan jag håller på med. Är det här värt det, eller är det bara att jag inte kan sitta och titta på medan han super ihjäl sig?

Jag vill inte mer. Men om jag gör slut så tar hans alkis-hjärna det som grönt ljus att supa bort livet.

Jag VET att jag KAN fixa det här. Frågan är just nu bara om det är värt allt jag får offra :(