Senaste kommentarerna i forumet

Dagens reflektion, jag undrar vad som skulle hända om jag drack nu, vad jag menar är att jag ägnat så extremt mycket tid åt att fundera på alkohol att det känns som att om jag smakade nu så skulle skuldkänslorna bli så stora att jag skulle krascha helt. Det är väl bra antar jag då det är nykterhet jag vill uppnå. Just nu är suget stort och löftet om de positiva effekterna finns i hjärnan men skulden är så mycket större. Detta gör att jag garanterat inte kommer att dricka idag men någonstans vore det bra om skuldkänslan vore lättare att bära....

Är nog medfött till stor del, mycket av det psykiska lidandet ligger troligen i generna, väl inbakat. Min morfar var galen, min mamma är hispig och går ständigt på en skör tråd, min mormor lever och är starkt hypokondrisk. Allt handlar om henne och hennes inbillade smärtor som beror på något psykiskt och ensamhet tror jag.

Den medfödda sårbarheten. Känsligheten. Intelligensen. Ju högre intelligens desto mer ångest. Melankolin som alltid funnits där. Det finns inga yttre livshändelser som gjort att mitt liv är där det är idag.

Jag menar, min pappa skulle aldrig förstå. Han är ett lysande exempel på hur livet lättast levs.
Han har gått till samma jobb i 40 år. Han går upp samma tid på morgonen och gör det han ska. På kvällen äter han mat och sedan kollar tv hela kvällen. Och är fullständigt nöjd med det. Kräver inte mer av livet än så. Han har inget behov av A. Här finns inga vidgade vyer och drömmar. Och det kanske är mitt problem. Att jag vill så mycket med livet. Innan det är försent..

Uuuh! Sockersuget var det ja.
Jag har ätit osannolika mängder snask sen jag slutade (TRE VECKOR IDAG!).
Tre veckor skulle jag få hållas, men nu ska jag lägga av med sockret eller hålla det på en rimlig nivå.

Du är grym Elsie! Och visst är det skönt att vakna ganska pigg och ha lust att göra saker? ?

Ja, lite grann förstår jag vad du menar, Ron. Ibland "spåras det ur"och blir berättelser och samtal som inte direkt relaterar till alkoholen (men ofta indirekt). Men drickandet är ju en del av livet och vårt samhälle och därför kan det kanske vara nödvändigt att ta in det omgivande också. T.ex. psykiskt mående och livssituation i stort, påverkar ju om och hur man dricker.
Och som du säger: man mår ofta bra att få skriva ned sina tankar i en trygg miljö som den här.

Ibland behövs inte så många ord... En vink... En nickning... En hand på axeln... En blick av samförstånd. Kommunikation är inte bara ord. Det är väl ett av forumets begränsningar, att när ord saknas så uteblir kommunikationen. Om man inte gör som du och skickar en hälsning ändå :)

Tänk på att just skrivandet är utvecklande, att det först och främst är för dig själv... du kan gå tillbaka och läsa.. när du läser andras trådar väcks nya tankar som du får hjälp av?ha en bra måndag, kämpa på och stanna kvar här! Vi har alla själsliga anledningar varför vi hamnat där vi hamnat????

Tack Miss Lyckad?
-Bra påminnelse att det faktiskt är socker i vinet, försökte ibland tänka på att dricka rödvin med låg sockerhalt... undrar hur mycket socker jag fått i mig egentligen i samband med mitt drickande? När jag drack , åt även jag mindre mängd godis. Innan var jag en godisråtta .
Jag går in i månad två idag utan vin. Min utmaning är att sätta ett stopp, begränsa mig... vad gäller socker måste jag kontrollera mig ännu mer.. socker finns i alkolfritt vin oxå.. där har mitt sug startat igen! Min första månad här har varit lärorik och insiktsfull.. har fått så många tillfällen att tänka vidare när jag läser era trådar.. det är utvecklande! Ha en underbar måndag?☘️?dag 29/100?‍♀️?

Vad bra skrivet . Tycker du är väldigt stark och klok. Jag önskar jag vore detsamma ?

Idag rinner tårarna av ren förtvivlan. Jag vet inte vad kag ta vägen. Förnedringen fortsätter. Igår ringer han och beodrar mig att komma hem till honom och grilla . Nej nej nej säger jag dels för att jag inte vill. Och dels för att jag ska jobba natten . Bra säger han då går jag ut och raggar då. ? suck säger jag bara. Gubben är 50 år. Idag väcks jag av att han gör en fickringning antagligen. Hör hur det vrålas och skålas fnitter bland alkisar både män och kvinnor. Det vänder sig i magen . Jag mår illa . Hela min kropp blev helt matt . Hur mycket skit ska jag ta total förnedring. Och han bryr sig inte ett skit. Hur sjuk får man vara. Han har ju stannat i utvecklingen och super ner sig i botten. Men en sak är säker ..jag lyfter aldrig upp den fan en gång till. Aldrig .

Saknar ord.. Men viktigt att det du gör, här hos oss är ovärdeligt.

Kram

Visst är det sorgligt. Du skriver 13 år med kärlek ? Förstod inte riktigt☺

Pratade med sonen nu på kvällen i telefon. Han var glad och har haft en fin vecka hos sin pappa. Dom hade spelat fotboll tillsammans även tagit sig en cykeltur med glasspaus..Jag blir mycket glad i mammahjärtat när jag hörde detta..Jag sa åt sonen att han skulle tala om för sin pappa att han uppskattade aktiviteterna och att det blir fina minnen framöver..

Härligt att läsa om frisk nykterhet i solen..Håller med om att man stoppar huvudet i sanden när man dricker och sopar undan saker..Jag och exet skyddade varandra på slutet, mot vuxna ifrågasättande barn..Jag käkade en hel del godis i början av nykterheten..Tror kroppen är van vid enorma mängder socker som finns i vin och cider..När jag drack var jag sällan godissugen..Nu unnar jag mig bär och godis emellanåt, för det blir jag inte dum i huvudet av, bara klok och vacker?

På om detta forum är rätt för mig. Då det inte är nykterheten som är i fokus utan helt andra själsliga våndor.
Just nu vet jag inte vart jag ska vända mig. Har provat det mesta. Men har fått stor hjälp här. Så därför känt att jag vill fortsätta skriva.
Det finns iaf några som läser min tråd, vilket jag uppskattar. Min kamp, min strid. Tack för det stöd jag får av er!

Jo men visst har jag varit ute på galej! Barer, krogar och restauranger. Alltid i sällskap av folk som druckit, en del mer och en del mindre. Har inte haft några som helst problem att avstå trots att det stundtals "tjatats" om att man borde ta ett glas vin iaf. Tack men nej tack! Hellre en cola med is och citron.
Tidigare när jag varit duktig och avstått så har jag förtjänat en belöning, och den enda belöning som gjorde mig glad var alkohol så när jag avstått vid ett tillfälle tex vid en högtid så belönade jag mig själv med dricka dagen efter eller dylikt. Som det är nu så känns friheten av att vara nykter som världens största och bästa belöning! Trots att måendet inte är något vidare just nu varken fysiskt eller psykiskt så är jag genuint glad att få vara nykter. Att få gå hem från krogen klar i huvudet och utan att glömma kvar massa saker klockan 22, istället för att bli utslängd pga berusning klockan 02. Det är en obeskrivlig känsla, trodde aldrig att det skulle bli såhär bra. Från att ha druckit stora mängder varje dag, till enorma mängder 2-3 gånger i veckan som slutade med totalt kaos och elände varje gång till att om ett par dagar varit helt alkoholfri i en månad.. Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Så oerhört tacksam och lycklig över att det är JAG som har kontrollen!! ?

... börjar en ny?- Man ska bara ha saker som man har en relation till, som väcker bra tankar, känslor.. rensa i röran kan rensa i själen?

Och det här "måstet" verkar vara olika var till mans sådär... Du kanske inte behöver vara nykter. Dina primära "måsten" handlar om annat. Ensamhet. Rastlöshet. Oro och ångest. För någon annan hänger livet på en skör tråd. Och den tråden är just nykterheten. Det är lätt att tappa perspektiven på olikheter när man själv befinner sig i pressat läge och inte orkar leva i sitt eget skinn. Nu vet jag inte alls vem och vilken tråd du syftar på, men jag tänker mig att det är ganska allmängiltigt det här att vid stor inre stress så blockeras både fingertoppskänsla och empati. Ibland är det jag. Ibland är det du. Ibland är det någon annan. Vi får försöka förlåta varandra. Kämpa vidare mot livet så som du vill leva det!

Jag vill att du fortsätter att skriva... vi är fler hör som har mål att hålla upp under en längre period för att förändra drickandet.. alla vi har olika historier, förutsättningar, och livssituationer.. alla kämpar med sitt, det gör du oxå?

Fick veta att någon i en annan tråd stör sig extremt mycket på det jag skriver.
Att jag skulle vara en person som försvarar intagandet av A och uppmanar andra att det går att dricka måttligt.

Blir väldigt ledsen faktiskt. När det blir missförstånd.

Allt jag har sagt är att jag inte är redo eller har en vilja att vara totalt nykter. Ingenting annat. De som behöver vara nyktra, var det.
Allt jag vill är att dricka något mindre. Och så kommer det de som säger att det inte går. Att jag skulle vara ett hopplöst fall...
Det kanske inte är så lätt att bemöta det jag skriver, jag vet. Men skulle vara så fint om någon förstod. Att jag också kämpar.

Både att hålla sig nykter och genomföra en föreställning. Jag kände mig till och med litet som "mig själv" vartefter dagen fortskred. Pirret, förväntan, scenglädjen, publik-kontakten... Idag var det genuint från min sida, inte bara en tom själ i ett proffsigt skal... Kanske är jag på rätt spår nu :) Några korta dippar ner i meningslöshet hamnade jag i, liksom några ångesttoppar, men det var hanterbart och snabbt bortmotat med fokus på görandet. Hanterbart är bra. Min läkare ville vänta med att höja dosen på antidepressiva. Jag har en väldigt låg dos, bara tillräckligt för att hålla mig upprätt. Läkaren menar att om terapin ska vara effektiv, så bör ett visst mått av nedstämdhet och ångest finnas kvar, så att det finns något att jobba med... Det lät väldigt vettigt. Vi kör på det.

Vi är nyktra vännen :) Vi kontrollerar det som går att kontrollera här och nu, vår egen respons på det själsliga lidandet. Bara vara. Vara nykter. En dag i taget. Good enough just i detta nu. Resan är lång... Vi har all tid i världen att lösa alla de andra knutarna utefter vägen. Kram

kanske inte förresten, men jag är nykter.

Tack för fina hälsningar och kommentarer. Ni är bäst! ♡

Har haft en supertuff jobbvecka och min panikångest har eskalerat. Vet inte hur jag ska klara de närmaste dagarna, men tänker försöka. Att inte jag gått in i den berömda väggen under de senaste femton-tjugo åren är både jag och alla som känner mig förvånade över. Förmodligen har jag istället fått mina panikångestattacker och blivit alkoholberoende. Det finns många sätt att krascha på.

De senaste dagarnas turbulens har gjort att jag inte orkat läsa och skriva här som jag brukar. Har hjärtklappning nu också, men vill ändå få ihop en kommentar. Förlåt ett ostrukturerat inlägg, skriver bara på känsla nu (svensklärare har semester...)

Vet inte hur jag ska orka bemöta allas omtanke här, men jag läser, tar till mig och uppskattar den mer än ni kan ana. Jag är överväldigad. ♡

MM - det du skriver här ovan har jag redan klurat på. Läs gärna #464 här i min tråd. Bra att tänka på, då sättet att vara vaksam på måste utökas.

Jag planerar inget särskilt nu, finns ingen ork till det. Har fortfarande inget sug efter A. Är tacksam för alla nyktra dagar jag samlar på mig - och de är många! Vet fortfarande inte om mitt grundproblem är A eller om jag, som så många andra här, lindrat en själslig smärta med en stunds känsloflykt.

Har inget annat val än att bara vara, vara nykter, nykter så mycket jag bara kan. Hur mycket paniken än sköljer över mig emellanåt känner jag lite motsägelsfullt en inre styrka att ta reda på vad som krävs för att jag ska bli åtminstone lite mer hel.

Så, finaste vänner, det finns hopp! Så är det. Så måste det vara. Sådeså!

Kram ♡

Jobbiga grejer kommer och går. Jag känner att konfronten är lättare nu utan A för jag har ingen flyktväg längre och jag behöver inte fly!

Konfronterar och går vidare. Så skönt!

... För att ni delar med er av era upplevelser! Det är så skönt att läsa att jag inte är ensam.
Jag lämnade min sambo för ungefär två veckor sedan pågrund av hans alkoholmissbruk. Det är så tungt och svårt och hårt. Provocerande och sårande är det att se någon man älskar och som älskar mig, välja något så banalt som alkohol före det liv vi drömde om.
Förstår det inte! Men håller med om att styrkan man har inom sig själv, som har blivit förminskad under dessa år, börjar göra sig påmind igen! Det är maffigt!

Kram till er!!

Onödiga prydnadssaker är just onödiga .. ;-) Bort. bort....