Senaste kommentarerna i forumet

Fortsätter vakna med samma oro kroppen. Men sömnen! Jag sover länge och somnar lätt nu! Det är så himla skönt.
Dionysa - ja, jag försöker promenera dagligen och det hjälper en del. Fysisk aktivitet som gym, cykling hjälper också en del så ska försöka få in mer daglig träning som rutin. Ikväll blir det ngn aktivitet med fru, men tyvärr ser jag just nu inget nöje i restaurang/middag/bio osv. Kanske ska föreslå en sportdate istället som badminton eller squash :)
Försöker hålla positiva tankar i huvudet för det hår tillståndet måste ju gå över med tiden.

Hitta ett lugn, så kommer man aldrig till en punkt där belöning behövs.

Att vakna upp och må bra räcker långt.

( fast mina tre koppar kaffe om dagen har blivit lite ny belöning, ser iaf fram emot dem väldigt mycket ☕️)

Tack för era svar!

Som du skriver Evro vet man nog inte riktigt till vilken grad alkohol kan skapa konstant oro och stress för den anhöriga ifall man inte varit där själv. Och denna misstänksamhet. Dricker han i smyg ändå?
Känner mig också ömsom stark och ömsom svag. Min man är väldigt dålig på att uttrycka sig verbalt och nog rädd för att skrämma mig med sina ”alkoholtankar” så hemma är det tyst. Han tar kampen själv i det tysta vilket delvis är skönt för det är hans kamp och inte min men delvis skrämmande för jag vet inte hur hans tankar går.
Han har också gått på Riddargatan för att lära sig dricka ”normalt” vilket gick åt helvete. Trodde stenhårt på att det skulle funka ett tag men inte längre. Han har även dessförinnan testat att va nykter, det höll ett halvår. Han säger till mig att han idag går in för nykterheten med en annan inställning då det är så mkt på spel och han inte vill vara missbrukare längre. Jag har ställt ultimatum alkoholen eller familjen för första gången med ett riktigt hårt nedstamp.

Till Nykteristen vill jag ställa frågan om vad som fick din man att börja dricka alkohol igen? Fick han för sig att han skulle kunna lära sig ”kontrollera” dricka?

Annher01, starkt av dig att skicka ut honom! Hoppas att det får honom att vakna upp ur förnekelsens slöja.

27/100 ”man är sina val” Det ska jag tänka på... det jag valde för fem år sedan har blivit jag idag! Den jag är om fem år beror på vad jag nu väljer att göra med mitt liv!
-Jag har valt att dricka alkolreducerat vin, 0,5...2,5% .. nu funderar jag på om det kan ha driggat suget och längtan... fr.o.m nu blir mitt val ramlösa och vin där det står alkoholfritt på etiketten! Vill verkligen inte åka dit igen..,det är mitt val..
Med tanke på min sambo , gjorde han ett val igår att dricka så han blev påverkad.. och precis som annars ligger han nu och sover..fy faan.. svek! Men han gör sina val- jag har givit honom/oss två år.. då är min son klar med gymnasiet och min nya utbildning klar.. då är förändring av boende möjligt. Jag börjar inse att jag om 100 dagar kommer att byta tråd här..läser era trådar om att leva med en som inte kan hantera alkohol.. det berör, tänker på mina barn som sett/ levt med mig och min sambo... gör mig illamående..
Ha en bra dag?jag hejar på alla här som kämpar..i samtliga trådar, jag är jätteimponerad av er?‍♀️

Även om det kändes som ingenting förändrats så är det precis raka motsatsen.
Du drack inte. Du stod emot. Du!
Du ska vara stolt över dig själv!

Hoppas herrn i huset mår som han förtjänar idag så kan du mysa lite extra åt det. ☺️

Kram!

Och sedan säga att du vill prata vid annat tillfälle... så generöst att tänka att han kan ha en egen bostad för att få landa men ändå ha dig kvar... glöm inte bort dig själv bara?styrka från mig?‍♀️

Visst är Antabus bättre än återfall!
Det handlar inte om stolthet utan att hantera vardagen på egen hand.
I mitt huvud har jag kommit så långt att när jag förr var törstig så associerade jag törsten med en Bellman eller tre. Idag när jag blir törstig blir jag nästan barnsligt sugen på ett stort glas iskallt vatten istället.
Det här är på mindre än tre veckor dessutom.
Jag måste bara bevisa för mig själv att jag kan vistas i en stor lokal där promillen är hög och företagskorten nästan varmnyper för att betala dricka, att jag kan vara där som mig själv så som jag själv vill vara. Nykter.

Jag pratade med mina kollegor för lite mer än en månad sedan och berättade om min nedstämdhet, om första gången jag kom i kontakt med psykiatrin när jag var i 20-årsåldern. De vet att jag har det tufft, men de känner inte till min vardagsproblematik med alkoholen vad jag vet.
I torsdags sa jag att jag håller mig borta från drickat under mässan och det var inga konstigheter. De är dessutom 43 respektive 57 år gamla så de har lagt det där med att supa ned folk åt sidan för länge sedan.
Kortfattat har jag deras stöd under helgen med.

Vi kör en till helg, Elsie!

Är på väg ut med hunden för att njuta av frisk morgonluft..det där med känslan av att göra egna val.. kloka val...tar jag med mig idag, kanon! Läste en gång...
”Man har bara två måsten- att en gång dö och att man alltid måste göra val” nån annan sa: man är sina val! De gamla ordspråken ska jag återuppta?ha en bra dag!

Antabus är ju bättre än återfall.. för att du inte klarar frestelsen!
Godmorgon☕️

Behövde precis det svaret!
Jag vill bara väcka honom och få det ur mig! Vad jag en tänker på så finns det inget positivt med drickandet. Det är en belöning som du säger. Jag måste hitta en annan belöning

...den känslan så betyder det nog att du behöver förändring.

Klart man blir rädd för en förändring! Att ta bort något som blivit så viktigt under en lång tid!

Jag drack varje dag, belöning för att ha levt. Och alkohol finns i de flesta sociala situationer jag hamnar i.

Men jag lade av och suget släpper efter ett tag, och nu efter mer än två månader har tanken på alkohol släppt också. Trodde aldrig att det skulle funka men det gjorde det!

Testa själv! Ta en dag i taget!

Emma

Just därför ska du söka hjälp, din situation är så komplex att du behöver någon utifrån som hjälper dig på rätt väg igen.
Tänk dig att du gått vilse i en snårig skog och behöver en vägvisare ut ur skogen...
Man klarar inte alltid saker och ting själv. Det är omänskligt att kräva det av dig själv.
Så ta hand om dig, imorgon är en ny dag.???

Vad lugnt och skönt du verkar ha det...? Önskar jag hade det lika dant.
Det kunde varit värre så jag vill inte gnälla. Men det är svårt att komma över 2-3 veckors gränsen för min del.
Så tröttsamt?
Lycka till dig, fortsätt med din strategi??☀

Små steg, men stora vinster. Typ?
Gjorde samma sak nu, tog mjölk ur kylen och skulle ta fram snuslådan.
Nu fnissade jag bara lite för mig själv, tog en bild på burkarna (frun tog tydligen en igår ?) och fortsatte med mitt morgonkaffe.

Jag känner mig dock lite kluven. Sömnen blev inte den bästa då pojken var vaken mellan 1-2:30. Just nu känner jag att jag tvivlar lite på min egen förmåga att ge fan i att dricka. Ska jag kanske ta en Antabus, just in case?
Men planen var att fixa det här på egen hand. Stå emot. Visa att jag kan stå emot på egen hand liksom.

Jag har några timmar på mig att bestämma mig.

☀️

Barnmys är allt annat än ett töntigt ord! ?

Starkt av dig att fixa såna tillställningar med sinnesnärvaro.
Jag är lite nyfiken på att se hur det är folk beter sig på fyllan ur ett nyktert perspektiv.
Blir det allt för påfrestande går jag upp på hotellrummet, stänger av ljudet på telefonen och tittar på nån film.
En sak är då säker; Jag kommer vara en erfarenhet rikare efter ikväll.

Ha en fin dag! ☀️

Jo, förhandlat har vi gjort förr också - jag hade bara förträngt det. Då alldeles i början när jag just bara krävde att han höll supandet till helgerna och inte ljög för mig. Då fick jag bestämma om han skulle köpa 3 liter Zumbali, eller en Marinella. Snacka om pest eller kolera...

Det känns "bra" på ett bittert och vidrigt sätt att så många delar min upplevelse - jag önskar dig, mig, och oss alla bättre än så här - men samtidigt så är det på något sätt en intygan om att det inte är jag som är ond och vidrig och överdriver...

...att stå emot.
Visst är det tungt att vara i osynk med sin partner - det är man ju då och då på många plan i samlivet.
Men det blir ju så mycket tyngre når det handlar om kampen mot ett beroende.
Tror att enda sättet är att mobilisera ännu mer styrka och stå rakryggad för sitt eget val.
Jag ger dig allt mitt stöd i din kamp.
Hälsar Övärden

Bästa stunden på dagen!
Ha en fin dag!

Ute på landet.
Igår fredag kväll så sugen på att varva ner med starköl men valde alkoholfri.
Nu är jag verkligen nöjd med mitt val eftersom jag är pigg och kan njuta av en vacker morgon.

Tack snälla Dionysa . Det skall bli spännande att läsa om . ☺

En månad sen senast och det har tack och lov varit en månad (åtminstone senaste veckorna) helt utan någon större stress och tankar på alkohol som en flyktmetod. De få tankar som dykt upp är väl om jag kommer fatta nya beslut i framtiden och när i så fall men det har varit väldigt korta reflektioner som jag direkt insett att det inte är något jag löser idag. Nu följer jag ju mitt tidigare beslut att ha lagt ner helt. Framtiden är en annan saga. Dock fick jag lite tankar om hur jag ska hantera sommaren... blir det ramlösa eller har jag ens ett sug efter alkoholfri öl?

För just på sommaren får man ju de där romantiserade bilderna i huvudet när man grillar eller om man är på en restaurang och följer någon match på tv eller liknande. Dricker ju sällan alkoholfri öl men det kan ju vara gott ibland - var väl tre år sen senast jag drack det dock. Har t o m köpt fel och trott det var 3.5% men visade sig vara utan alkohol och det lyckades jag bli lullig på i tron att det faktiskt var med alkohol. Höll nämligen upp med allt under någon månads tid och ville likväl belöna mig efter en lång dag. Komisk känsla det där att vara lite smått lullig och hämta nästa öl och läser då "alkoholfrei" :D

Nej, livet leker på nu och vädret gör sitt. Blir att komma iväg på lite AA möten igen då jag saknar gemenskapen där men har prioriterat annat på sistone. Fullt med tankar och projekt och kan livet bara gå i den här riktningen nu så tror jag inte det blir några problem att avstå från att kröka ner sig. Har förhoppningsvis haft mina posttraumatiska stressymptom reda dessutom. Men det funkar inte riktigt att tänka att jag aldrig kommer dricka mer - det blir fortfarande för stort och ogreppbart - utan kör vidare med en polares taktik. Han slutade helt men sa också att han kanske tar ett nytt beslut i framtiden och det fungerade fint för honom. Höll upp helt i tre år. Jag närmar mig ett år och bara tanken på tre år är ju galet. Så största faran är väl att tänka då "han fixade ju det". Men min stora fördel är att jag faktiskt aldrig har behövt alkohol i något sammanhang. Det är ju mest när man krökat dagen innan som känslan kommer och vill bedöva gårdagen!

Over and out! Ta hand om er!

En annan tolkning men dagsböter är ju kopplade till ens inkomst och det borde väl inte vinkla in ett samtal på att sälja allt. Apropå utebliven ånger så bär personen den nog inom sig och vill fly från känslorna och söker därför mer alkohol. Blir en jävla ond spiral det där.

Ska ni ha en intervention måste den enligt mig vara kravlös från er sida förutom på en punkt - och det är att hon ska stanna och lyssna på det ni har att säga och sen får hon ta det som hon vill. Sen borde ni utgå från hur ni känner och mår och inte lägga över det på att hon måste göra si eller så. Vill hon sen diskutera och liknande så kan det hela övergå till en mer konkret diskussion där det läggs fram förslag på hur hon kan göra för att nå dit hon vill. Övriga kan finnas som stöd och stöttning men också ha sina egna gränser. Sen kan det nog funka lite hur som helst - beror helt på vilken person hon är. Jag skulle nog kunna flippat och bett alla fara åt helvete vid ett sånt tillfälle faktiskt :) Skulle dock en nära person bara samtala och snacka om det så hade jag inte haft några problem med det. Dock har jag alltid varit rätt rak med mitt drickande tidigare när jag fick mina dygnsfyllor.

Ikväll dricker han men är inte jättefull.

Han sa att det han vill är att kunna dricka några öl och kunna sova, men det blir aldrig så eftersom det aldrig är lugnt omkring med barn och annat. Därför blir det mer han planerar. Han vill kunna vara för sig själv i ett rum, men den möjligheten finns inte idag.

Vi letar efter större lägenhet, men just nu vill jag inte flytta till något nytt så länge det är som det är. Tänkte att jag kanske skulle föreslå att han hittar något eget så att han kan göra det han behöver göra utan störningsmoment. Inte att vi separerar alltså, utan bara att han får sitt utrymme tills saker har löst sig. Vet inte om han kan få detta i en större lägenhet även om han då kan ha ett eget rum.

Han känner att jag har tröttnat på honom och tänker att jag känner att relationen är slut.

Han känner att han är i botten just nu (jobbmässigt, inte pga alkohol) och det är nu han behöver mig som mest.

Han känner att han inte har något att kämpa för om vår relation tar slut.

Jag sitter tyst och bara lyssnar, jag vill inte svara på något för det blir bara missförstånd och dålig stämning. Han blir lite sur över min tystnad, men jag säger att jag inte vill prata ikväll, det är sent. Han accepterar det motvilligt.

Vet inte hur jag ska hantera detta. Jag förstår honom, men han verkar inte inse att hans behov och beteende skadar mig och vår relation. Han känner ju att han behöver detta just nu för att själv överleva liksom. Men till vilket pris?

Tack till dig mulletant. Som svarade på min fråga . Jag ska gå in där och kika ☺