skrev Emma79 i Tjena!

Och Vad skulle det där betyda? Att det bara ges upp? ?

Nu har du fått mig att hänga kvar här! Blir det några nya mål? Du låter lite uppgiven...

Hoppas du får en fin jogging tur iallafall, och kan få ro i tanke och själ?‍♂️


skrev Emma79 i Han ska få en rejäl snyting....

...till Mosebacke igårkväll, en sådan fantastisk vårkväll. Gick över Katarina kyrkogård ( det var min väg till jobbet för många år sedan och många minnen kom upp ). Det låg en ros på Cornelis grav och jag tänkte på dig och din kamp och allt du skrivit här som jag läst de senaste månaderna. Gräset var nyklippt och det luktade hopp om sommar.

Ha en fin söndag ?


skrev Emma79 i Resan om vägen tillbaka till mig själv

Vad glad jag blir! Njut av frukosten ☕️❣️


skrev Dregen i Nu måste det vara slut

Vet inte om jag är så otrolig.
Men jag gör så gott jag kan.
Är fortfarande nykter o mår bra förutom tröttheten.
Drömde om att dricka inatt.....vaknade med panikkänsla , orolig för antabus effekterna........lycklig att det bara var en dröm.
Dagtid i vaket tillstånd så tänker jag nästan aldrig på alkohol, ett visst sug kan dyka upp men då försöker jag vända på tankarna till det positiva.
Det positiva som hänt de senaste fem veckorna är .......bättre kontakt med min dotter, min fru , sparade pengar, några kilo bort på magen, projekt som faktiskt blivit av, ett inre lugn, inga lögner...............helt enkelt massor av bra saker.
Att jag är trött av antabusen kan jag leva med , ett litet pris att betala för vinsterna jag får ut av det hela.

Ta hand om er i det fina vädret.

Dregen


skrev heueh i Reflektioner

Häromdagen försvann de sista små snödrivorna. Tomten har varit i stort sett snöfri i ett par veckor nu, men här och där har det legat några envisa snöhögar och räckt ut tungan åt mig. Eftersom jag har varit hemifrån större delen av tiden har jag bara fått små glimtar av vårens framfart, så jag har nog varit lite deprimerad skulle jag tro. Förra helgen tillbringade jag tre hela dagar framför datorn, tittande på tuben och läggande patiens. Det kändes meningslöst att göra något annat, jag var utmattad i både kroppen och knoppen, faktiskt påminde det en del om den besatthet som har tvingat mig att dricka så många gånger i det förflutna. Sedan, plötsligt, knäppte det till i skallen och jag var över det hela. Jag kommer nog aldrig att fullt ut förstå mig själv.

Och på onsdag bär det iväg igen. Inget jag ser fram emot direkt, men jobbet måste ju göras och tyvärr är jag den ende som kan göra det just nu. Vi har en kille till som skulle kunna ta över, men han är pappaledig för närvarande. Jag kan ju tycka att det här med pappaledighet ställer till det rätt rejält för små företag som inte har så många andra som kan ta över, men det är faktiskt ett stort steg framåt för jämställdheten: Företag har ju i det förflutna dragit sig för att anställa unga kvinnor eftersom de kan räkna med att en graviditet kommer att innebära ett substantiellt avbrott, men nu spelar det mindre roll; även en ung man kommer att vara borta under en längre tid. Så man får ta det onda med det goda.

Hunden är lika egen som alltid. När vi sitter framför tv'n har jag en påse med hundgodis bredvid nötterna och chipsen; jag tycker det är orättvist att jag ska sitta och smaska i mig onyttigheter när han bara får titta på. Nu är ju min hund tack och lov inget matvrak, så han varken försöker sno påsen eller sitter och tigger oavbrutet. Då och då kommer han fram och sätter sig bredvid mig, så ger han mig en lätt klapp på benet med tassen för att tala om att nu vill han också ha något gott. Häromkvällen var jag så absorberad av en film att jag inte märkte hans diskreta klapp så han försökte igen. När han fortfarande inte fick något så lyfte han tassen över huvudet och gav mig en sjusjungande rallarsving, som om det gällde att slå i en fyrtumsspik i en ekplanka. Jag kunde se honom tänka: "Det var ju själva...." Knäppskalle.

Ha det gott alla!


skrev FinaLisa i Äntligen på rätt väg!!

Ja, det är en ständigt gnagande oro som man lever med.
Som tyvärr också kan leda till ett eget beroende.
Det blir på något sätt en dubbelskam och det är bara här på forumet jag kan ventilera mitt eget beroende.
Tack för det???


skrev FinaLisa i Resan om vägen tillbaka till mig själv

Du gör verkligen skäl för ditt nick!
Fast och hård i din beslutsamhet!
Bra jobbat???


skrev miss lyckad i Dag 15- dags för tredje veckan

Det blir allt vanligare..Känner många par där båda parter är storkonsumenter/a-beroende..Blev ju själv beroende efter ett antal år.Jag har för många år sedan tyckt att exets a-konsumtion bara ökade..Till slut trillade jag dit själv också..Det värsta är ju för barnen..Ingen nykter vuxen..Jag fick nog till slut, eftersom jag lyckades sluta dricka. Gav ett ultimatum till exet och bor numera själv, och slipper bry mig så mycket om exets beroende och all skit som det för med sig.Mycket bra jobbat Elise..Jag bojkottar allt alkoholliknande..Vill aldrig mer förstöra livet för mig eller mina barn..Kram


skrev John-Erik i Jag hoppar vidare hit :)

Du är fin vännen...du klarar detta ...

John


skrev Linda... i Mina tankar

Tänk på dig själv. Gör inte som jag. Sätt dig och dina behov först. Det gjorde inte jag och nu sitter jag här. Medans han roar sig med kompisar och flaskan som en tonåring . Kram


skrev anonym17136 i Nykterist och alkoholist i en kropp

Lim .. blir ledsen att läsa dina rader om vad A gör med oss .. förstör o sårar .. Det är därför som jag är här , läser och blir påminnd om min stora fiende ... Stor Kram till dig ?.. Lerigen


skrev Mirabelle i Jag hoppar vidare hit :)

Hur A-rösten har mage att hemsöka mig efter totalhaveriet för en dryg vecka sen, det vete gudarna. Men nog fasen har den viskat idag. Så illa är det nog inte. Visst kan du dricka ett glas vin på en solig uteservering. Du måste bara sköta det här med ätandet bättre. Snälla lilla vän, tror du på allvar att du ALDRIG ska dricka vin igen? Helt i onödan avstå från guldkanten i resten av ditt liv??? Blablablabla... Vilken trög jävel! Alkoholfritt är det här oavsett. Nu väntar skönhetssömnen, så jag kan vakna pigg och nyter imorgon, redo för heldags-rep och föreställning på kvällen.


skrev miss lyckad i Äntligen på rätt väg!!

Tänker mycket på familjen runt den som dricker..Den beroendes tankar kretsar mer och mer kring alkohol...Den anhöriga , barn eller vuxen likaså..Jag kallar den beroende för B och den anhöriga för A..Och deras tankar....A:Hoppas han inte dricker idag..B:Jag ska inte dricka idag..A: Undrar om han har gömt alkohol någonstans i hemmet? B:Måste till bolaget ändå, alla dricker ju..A: Bara det inte blir som förra helgen, jag har en oro i magen just nu..B Hoppas inte jag måste köra ungar imorgon bitti, det får frun göra i så fall. A: Det är retligt om ungarnas kompisar ser honom full igen..B: Några öl får det bli ikväll, det är ju helg, kanske en stänkare också, känner mig lite förkyld och sprit hjälper mot det mesta .A: Jag mår aldrig bra nuförtiden,jag är alltid orolig för hans drickande ...Osv...Det är inte konstigt att anhöriga till oss beroende mår dåligt..Det tar tid för många av oss att inse det..Kram till alla barn och vuxna som har anhöriga som förstör eget och andras liv med alkohol.Tappa inte hoppet, det går sluta dricka men beslutet ligger endast hos den som dricker..


skrev Granit i Resan om vägen tillbaka till mig själv

Uppe på hotellrummet. Det starkaste jag druckit på middagen bestående av ca 400 pers var en alkoholfri välkomstdrink.
Räknade antalet vinglas på bordet inom radien av en meter från där jag satt. 23st. Vissa halvfulla. Något orört.
Det var inte jobbigt att stå emot. Tvärtom.
Det som var jobbigt var att se hur jag själv brukar vara när jag blir riktigt på arslet. Hur jag beter mig. Hur spärrarna sakta försvinner för att senare sparkas i småbitar.

Imorgon när jag äter frukost och de flesta ojar sig och mår som man vanligtvis gör dagen efter, ja, då kan jag känna mig lika stolt över mig själv som jag gör just nu.

Ja, just ja. Jag delar rum med en kollega, och hans kasse med 7st öl står här på bordet. Känner avsmak. Inte det minsta sug.

Jag klarade mitt eldprov.
Nu är det bara resten kvar.

Nattinatt!


skrev majsan i Leva med nykter alkoholist

min man bröt ihop i december 2016 och började i AA, han var väldigt positiv i början och sen småningom började han lura sig själv att han nog kan dricka en öl med alla andra osv. Det tog några månader så var han där igen. Så är det ofta nu. Han kan dricka, bryta ihop så tar det några dar och den obotliga alkohol optimisten är tillbaka.

Det enda råd jag kan ge dej är att följa det anhörigstödet du får. För mig har alanon fungerat. Det har hjälpt mig att inte bli besviken varje gån han dricker, attt det inte är nån vits om jag funderar på om han dricker eller ej, att det är helt och hållet hans och inte mitt ansvar.

Då jag fick reda på att han nog drack igen (han berättade det själv och jag hade nog anat men lite förnekat). Så kom jag på mig själv med att fundera mera på hur besvikna min familj skulle bli och vad de skulle säga om jag inte genast gjorde slut än hur det faktiskt kändes att han drack. Det var inte heller riktigt sunt.

Ps. vi bor särbo pga hans alkoholism, så det rekommenderar jag också.


skrev JennyM i Denna fråga är säkert löjlig....

Jag uppräckte att man kan göra i stort sett samma saker som innan och ha precis lika roligt. Iaf tills alla andra börjar bli alldeles för dragna ? då går jag och lägger mig. Njuter av att vakna upp pigg och fräsch. En känsla som blir starkare när gårdagens festare vaknar och visar sina bleka trynen ?


skrev Dionysa i Dags igen

är du inom restaurang? SOJA 123


skrev John-Erik i Dags igen

Oj...

Hur i h--e kan nykterhet vara konstigt i ett företag? Skulle ta upp det med närmast tillgängliga chef direkt.
Effektiviteten blir ju lidande. Dels genom att du känner dig illa till mods och känner som du gör med möjligtvis
mindre leveransförmåga som en följd av dina tankar.
Även om A-infekterade människor anser att detta är normalt och normaliserar så har jag svårt att förstå vitsen.
Driver själv företag med anställda. NOLL-tolerans hos mig. så är det.
Hoppas att du finner ett bättre företag att ge din kunskap till, det är du värd

Kram

John


skrev Dionysa i Konkreta tips på krav för intervention

Kan man skapa motivation genom att göra intervention? Är det någon som varit med, som kan dela med sig?!


skrev Adde i Konkreta tips på krav för intervention

tips kan också vara ett ta kontakt med ett behandlingshem nära er där det säkert finns personer som har gjort det förr och kan hantera det. Ingen brukar ta betalt eller ställa andra krav utan de stöttar sig på AA's 12e steg att sprida kunskapen vidare.