Senaste kommentarerna i forumet

Bara att prata på så svarar jag?

Om det är någon som vill prata så kan jag behöva en vän just nu...

... eller ja, typ.

Det har blivit alldeles för mycket alkohol de senaste dagarna. Alldeles för många röda streck i min dagbok. Jag vet ju att jag dricker mer när jag har ångest och saker händer/förändras i mitt liv men ändå. Måste på något sätt kunna handskas med livet utan att dricka. Frågan är hur, haha. Efter några dagar av drickande så hamnar jag i typ "depression" tillstånd där jag klankar ner på mig själv, säger till min man att han kan hitta någon annan, att jag är en dålig/tråkig/hemsk fru etc. Spiralen fortsätter och fortsätter. Varför säger han inget? Eller är det inget problem med vad jag gör? Så känns det ibland. Jag tror inte jag skulle palla om han betedde sig som jag gjorde. Underligt.

Ni som skrivet här får absolut hänga på min trasiga resa. Varje glas mindre som vi dricker är en vinst.

Vinäger <3 vi flyttar in imorgon! Jag är ängslig, glad, förväntansfull och hoppfull. Vill så gärna att det ska bli bra.

Det är lite vad jag tror och tänker också, att han vill bevisa.. men hur menar du med progressiv? När/om drickandet börjar om kommer det vara ännu mer då? Han har smugit med sitt drickande sen jag börjat ifrågasätta det. Jag är rädd att han kommer fortsätta i de spåren, ljuga, smyga med det.

Tack och Glad Påsk!

Som så många gånger förr när jag läser dina texter.
Likheterna som ofta är slående.

Men utan dalar,inga höjder.
Lagom är ibland att föredra.
Men det kan vara svårt att hitta dit.
Och framför allt.
Svårt att stanna kvar där.
Visst är det fantastiskt med vittnen som kan och orkar se en.

...med 4 sorters vin och så mycket mat!

Lugn såsig solig eftermiddag på italienska landsbygden.

Att lära sig uppskatta saker på nytt, utan alkohol. Fantastiskt!

Det går ju upp och ner, idag är bara upp, hög på våren och söta efterätter. Chokladägg.

Det är så fint att höra att jag kan vara en inspiration i min kamp mot alkoholen. Vi här behöver varandra I det lilla.

Alla i mitt påsksällskap har nu fattat att jag inte dricker ( utom min man som hällde upp Moscato till mig vid desserten - “Ja just det du dricker ju inte!” Men jag älskar hans avdramatiserande lite virriga sätt, iaf idag ?) och det är no big deal. Så jävla befriande. Dag 40 och jag har tagit mig över det mesta som jag trodde skulle vara hinder I min nykterhet.

?

...inte att dö av tristess, som du skrev I en annan tråd. Du fixar detta!

Basta med smygdrickande I färgade glas, bort med alkoholen hemifrån, ladda upp med iskallt bubbelvatten och färskpressad citron. Vitamin B12 /proteiner kan hjälpa mot humördippar.

Ta en dag I taget.
?

Så har det varit för mig också. Som att kroppen fysiskt fått säga ifrån “Nu fan kopplar du av!”.

Har haft olika sängliggande hjälplösa situationer, där mannen tagit hand om allt.

Och jag har bara legat I sängen och tvingats koppla av.

Så började min nykterhet denna gången, med en tvåveckors influensa.

Lycka till, vi finns här som stöd o pepp!

Minska på allt dåligt låter bra! Jag ska nog börja med alkoholen så följer nog en del annat med.. är t.ex. nästan aldrig sugen på snacks eller godis när jag inte har druckit. En vän i cyberrymden, det känns bra!

Alltså, när jag ligger här och funderar på månaderna som gått det här året så inser jag att de dagar jag har mått som bäst är de dagar jag var magsjuk. Hur absurt är inte det??? Magsjukan gjorde att jag inte var ett dugg sugen på alkohol, jag hade ingen ångest över mitt matintag eftersom jag inte var hungrig, ingen ångest över allt som inte blir gjort eftersom ingen kan kräva att man gör något när man är sjuk, ingen ångest över att jag inte kunde fixa alla barnens aktiviteter etc. Det borde ju kunna gå att hitta den där känslan utan magsjuka. Känslan av att man faktiskt får vila och inte behöver äta perfekt och hela tiden prestera. För det är ju det alkoholen gör för mig, ger mig en paus från alla måsten... och en paus från mig själv och mina tankar. Men, jag ska hitta en annan väg till lugnet... tar tacksamt emot tips om hur ni andra har gjort om ni har haft liknande "problem".

Stor kram till er alla där ute!

Pepp kommer definitivt att behövas, har ju ingen som kan peppa IRL.. Alltså har många vänner, men ingen jag kan berätta för om mitt beroende.

Din tråd inspirerar och berör... nu vill jag bara "lyckas" lika bra som du. <3

Jasmine, du är ju rätt ute om man läser dig. Du fixar detta. Vi finns här på forumet, diskret och bra.
Om du mår dåligt så peppar vi dig. Tveka inte att skriva om du behöver pepp.

Många kramar :-)

Trevlig Söndag vännen!
Skriver "vännen" för här inne är vi kompisar.
Du har helt klart en balans och vi är lika där ;-).
Själv försöker jag minska på allt dåligt och där ingår A.
Käkar vegetariskt o.s.v. ävvlans tradigt i längden så ibland
får man återfall till mindre nyttigt tyvärr

John

Jag är ju ett antal månader efter, men nu har jag bestämt 90 vita dagar. Jag hoppas att jag mår bättre den 29:e juni, att jag inte dör av tristess:). Men, du och andra verkar så nöjda med era nyktra liv. Det inspirerar!❤️

Jaha, då var jag på dag ett igen... för typ fjärde gången. Tack alla fina för pepp! Framtidshopp, visst har jag sökt hjälp, men i staden jag bor finns det inga tider till psykolog eller liknande. Jag orkar inte heller "gräva ner mig" i min problematik. Tänker att det måste lösa sig ändå.

Jojo, så fint att du lyckades med ditt vita liv. Jag tänker ofta på dig och på Knaskatten.. hur vi började här nästan samtidigt och delade tankar. Jag hoppas allt är bra med dig! Stor kram från mig!

Mår du bra? Hur har det gått med din omstart? Jag börjar tröttna på mig själv som inte "lyckas" med det jag förutsatt mig. Men, idag är en bra dag att börja om... första dagen i månaden... och om jag inte lyckas kan jag hävda att det hela var ett aprilskämt;). Jag har en ny tråd "Tillbaka igen". Så dålig fantasi när det gäller namn, både på tråd och användarnamn.

Jag tänker som du, vill absolut inte gå ut med att jag har problem med A. Ingen vet... även om min äldsta son kanske tycker att jag dricker för mycket och för ofta. Men, det är inget vi pratar om. De som bara känner mig ytligt ser mig som en glad, vältränad, smal, välbehållen, ambitiös mamma i medelåldern. Jag tränar, äter sunt och tar vitaminer. Haha, de skulle bara veta... verkar som om det finns fler som jag enligt undersökningen du läste. Tack för intressant information!

Önskar dig en fin söndag!

Åh, vad jag känner igen mig i din beskrivning här i din tråd och i ditt inlägg hos Tanten73! Enda skillnaderna är väl att jag har tre barn varav bara ett är tonåring samt att jag smygdricker vin i en kaffekopp som jag gömmer i skafferiet. Eller, om det är vitt vin, i ett färgat glas så att det inte syns att det inte är vatten. Ja, en annan skillnad är förstås att jag har försökt sluta mha av forumet två gånger (eller är det tre?..hm) tidigare utan att lyckas. Men, nu har jag nått en annan gräns och motivationen att sluta är större än någonsin. Vi kan väl hjälpas åt?

Önskar dig en fin söndag i solen!

Vi är nog många som följer dig och dina fina inlägg. Tråkigt att höra att livet är tufft för dig just nu. Skänker en tanke till dig och hoppas att du snart mår bättre <3

Livets utmaningar fortgår till synes utan slut.
Det händer att jag bara vill svepa en filt om mig och krypa ihop till en boll. Känslor av uppgivenhet och tröstlöshet kommer då och då, klubbar mig, golvar mig.
Då kan tanken på att radera och zooma ut vara lockande.
Tanken får finnas. Samtidigt med tanken om att den utvägen är stängd.
Ingen utväg. Och jag behöver ingen utväg. Jag behöver bara bli sedd.
Jag har en vän som ser mig. Verkligen ser, som i filmen Avatar - I see you.
Och då ser jag mig. Vilar i ögonen på den andre och vilar i mig.

Tack <3
Ja, d är svårt att gömma dom känslorna för ändå så älskar jag ju honom...om än mindre när han dricker!
Men i allt så känner jag mig starkare än jag gjort innan, det har hjälpt mig otroligt mycket att förra året få gå o prata med en beroendeterapeut under tiden som va ett rent helvete och jag ska inte bege mig in k det en gång till, d finns inte!

Jag dejtar också nykter. Finner det spännande och lärorikt.
Just att dejta personer man inte känner sedan tidigar och heller inte har någon känslomässig anknytning till kan vara befriande.
Inget att förlora på att bara vara sig själv eller prova nya roller.
Spänningen i denna inre läroprocess överträffar det där vinglaset med hästlängder
Lycka till på resan :)

hade perioder då jag inte drack bara för att visa för hustrun att jag klarade av att vara nykter. Det var helt och hållet ett spel för att det skulle bli lugnt igen, inget tjat. Som längst tror jag att jag var spritfri i ett halvår ? Men eftersom sjukdomen är progressiv även när jag inte dricker så var jag ju tvungen att dricka "ikapp" när perioden var slut.

Så ja, jag förstår hur du menar ! Vi alkisar följer samma schema.