Senaste kommentarerna i forumet

Han säger att han vill skiljas. Min oro och stress blir så jag inte kan kontrollera det. Är uppriktigt orolig hur det kommer att gå för mej.
Har skickat ett mail till kuratorn om att få en tid fortare.
Mycket det jag känner bottnar i att han dricker så mycket.
Jag är så gott som ensam.
Vi hade ju inte problem för länge sedan då han inte hade den alkoholkonsumtion som han har idag.
Vet inte vad som kommer att hända.
Är uppriktigt rädd.
I första hand hur jag kommer klara mej ekonomiskt. Men det är ju mycket mer. Usch så svårt. Mår riktigt dåligt.

Här sitter jag med en hel mugg starkt kaffe och njuter av att äga hela annandagen? Tack för din helgrapport!
Ha en fin dag / mt

Det är söndagsnatt, ja eller igentligen måndagsmorgon...
Men ingen panik, det är en LEDIG måndag i morgon, och jag njuter fullt ut....
Nyduschad och luktar gott ifrån nytvättat fuktigt hår, det är verkligen skönt att lägga sig nyduschad, man känner sig fräschare.
Vi smygstartade vårens första grill ikväll, eller ska man säga flamberade dem i alldeles för mycket grillolja.
Lågorna och röken steg högt, lite ringrostig måste jag nog hålla med om.
Mörkret slog in snabbt och det var svårt att se när de blev till slut klara, i skenet från det elektriska ljuset såg man att det blev well done, eller ska man säga radhusbrand.
Smaken blev bra och jag nöjde mig med att bara sluka en tredjedel av min vinflaska, två glas av det vita, kalla.
Vin tänker ni, ja alldeles riktigt, det alkoholfria förståss.
När man inte behöver överdricka mängden måltidsdryck för alkoholen och berusningens skull, så räcker det med att dricka tills man är nöjd, konstig känsla egentligen, men så funkar det för mig numera.
Senare på kvällen då vi mängdkörde serier på TV'n så kände jag hur jag luktade ifrån grillen, inte speciellt angenäm doft.
Därav min sena dusch.

Så nu ligger jag här och väntar på att John Blund ska strö sitt sömnpulver i mina ögon, och det lär nog ta ett tag till.
Helgen är inte slut men jag ligger här och gör ett delbokslut, det känns bra.
Igår åkte vi 40 mil för att besöka släkt och äta påskamiddag, det blev en fin gemenskap.
Det tre gubbarna som var de enda som drack för mycket blev genast attackerade av sina fruar, det var ju deras problem.
Idag har det härjats runt, 12 bildäck har fått sommarsvålarna på, en motortvätt, högtryckstvättat garageinfarten och farstukvisten.
Putsat alla husets fönster utan, innan och emellan.
Soffan som jag berättade om i förra inlägget fick sig en rejäl omgång med möbeltvätten i veckan, herrejesus som det vattnet såg ut.
18 liter brungrått vatten tömde jag ur maskinen, det där har vi suttit i, i snart 10 år.

Det är full fart på vårstädningen, ute och inne, om jag skyndar mig på så kommer den nog snabbare, en filosofi som jag tror på.
En dag kvar, och mitt huvud planerar redan hårt på hur jag ska använda den på bästa sätt.
En sak vet jag redan, den ska användas nykter, det blir bäst så.
Jag har mentalt kapat alla livlinor för att kunna dricka alkoholen, det finns ingenting annat för min stackars hjärna att göra än att totalt kapitulera inför alla kommande möjligheter att kunna berusa mig, ganska så befriande egentligen.
På så sätt får jag mer tankeverksamhet över till annat, som att planera morgondagen.
Det första som händer är att jag dricker en stor kopp starkt kaffe, sedan börjar dagen på riktigt, en annan dag...påsk.

Tjing Alla!

Berra

Tack så mycket. Hoppas att er påskhelg varit bra också.

Jag har verkligen haft lugna och sköna dagar med min ena dotter som är hemma över påsk. Ingen oro, inga katastroftankar och ingen ilska.

Var till och med och åt påskmiddag hos hans gamla mamma som inte alls förstår sjukdomen. Kunde ta det med ro också.

Kramar!

Fina du, förstår verkligen din frustration, sorg, ilska och ångest. Jag har varit där. Länge. För länge tillät jag mig att vara där.

Som Clara skriver, du kan inte rädda honom. Det låter hårt, kallt och ohumant att säga så, men det stämmer verkligen.

Rädda dig själv och ert barn. Gör det nu. Ta hjälp för din skull i första hand så blir det indirekt hjälp för ditt barn. Sök upp en självhjälpsgrupp. Träffa någon som förstår medberoende. Fortsätter du att kämpa, kontrollera och med alla medel försöka få din alkoholist nykter så kommer du till slut slå i backen precis som alkoholisten.

Det är nämligen nästan exakt samma sjukdom, beroende och medberoende. På samma sätt som alkoholisten blir mer och mer besatt av alkohol, kommer du bli besatt av att rädda honom. Denna sjuka spiral kan pågå i åratal och till slut mår ni båda lika dåligt.

Jag höll på så länge att jag höll på krascha totalt. Då hade mina barn hunnit bli vuxna, och då sa de ifrån. ”Mamma, om du inte tar hjälp nu så kan vi inte umgås med dig”.

Oftast är det så med oss som står bredvid, att vi tycker att allt vi gör är rätt. Vi är de som håller upp allt, och ju längre det går så tar vi på oss offerkoftan. Men vi förhindrar också alkoholisten att ta eget ansvar och på egen hand tillfriskna.

Jag förstår dig verkligen. Jag förstår också att du älskar honom och då är det jättetufft. Det gör så ont.

Men det mest kärleksfulla är att släppa taget och låta alkoholisten ta eget ansvar. Och att du tar ansvar för dig. Och ditt barn. Han kommer hänga kvar och fortsätta dricka så länge han vet att du står bakom honom.

Massor med styrkekramar!

Först en utan, sedan två, sedan kanske tre... Fokusera på varje dag du inte dricker och känn dig glad för att du klarade den istället för på de dagar det inte funkade. En bra start är också: I dag är jag nykter, får se hur det blir i morgon. Kram ♡

Jag behövde höra just det, att vitheten är en strategi, inte ett krav. Det känns nästan som om jag ibland bara måste fresta lyckan. Bevisa igen och igen och igen att det inte funkar att dricka bara litet måttligt ibland. Bevisa att jag har problem. Nu plockar jag upp vita strategin igen och slutar experimentera. Kram

Bra jobbat ❣️

Vi kämpar på, det går upp och ner, men fram ska vi ?

Det spelar egentligen ingen roll, det viktigaste är att vi inte faller tillbaka in i vane- och vardagsdrickandet igen. Att vara helvit är ju i första hand en strategi för att förhindra att inte göra just det.

Men du är mänsklig, även du min vän. ♡ Och du är på din vakt. Beslutsam. Bra där!

Som du säger, nya tag! ♡ Kram

Gillar din beslutsamhet mitt i allt det svåra. Att tänka på vad som varit är oundvikligt. Det gäller dock att använda de dåliga erfarenheterna på rätt sätt -
som avskräckande exempel. Däremot att gå och älta dem i evighet blir bara jobbigt. Analysera. Vad gick fel? Hur undviker jag det igen? Sedan, försök släppa det. Lättare sagt än gjort, men...

Fortsatt lycka till! ♡

Det blev inte en vit påsk. Många skulle nog se det som måttligt drickande... Inte mer än tre glas per tillfälle. Salongsberusning. Nog för att tysta huvudet och slappna av några saliga timmar. Men begäret efter mer vaknade. Tankarna på ”nästa gång” härjar. Och ångesten slog till med full kraft. Den nedåtgående spiralen snurrar igång. Så korkat att bli invaggad i falsk trygghet och inbilla sig att man kan dricka vin utan konsekvenser. Men orken och beslutsamheten finns. Spiralen tar stopp här och nu, innan den har hunnit bära nerför. Varma gratulationer till alla som höll en helvit påsk. Ni rockar!

Ibland tror jag att vi målar upp en mycket värre bild av situationen att tacka nej än vad den verkligen blir. De flesta reagerar nog med ett "ok, då tar vi en Cola eller en kaffe istället." Så var det inte mer med det. Bra jobbat i alla fall. ♡

När jag kom ut från duschen i dag fick jag en chock när jag såg mig i spegeln. Gode värld! Plufsig och blekfet...
Men så kom jag på att det är första april i dag... Haha, så lättlurad är jag inte...

Vilken känsla det är att komma så långt. Bra att prova en längre period, då märks fördelarna ännu mer. Som jag skrev i någons tråd, de flesta som håller upp tre månader vill inte börja igen. Ett bevis på att det är värt att hålla ut. Heja dig! ♡

Har säkert sagt det förr, men jag är verkligen imponerad av din beslutsamhet. Erfarenheten, du vet att det kommer att kännas bra/bättre i morgon, är starkare än suget. Nykterheten känns annorlunda efter en lång tids sammanhängande dagar än någon enstaka då och då. Så upplever jag det iaf. Lugnet, vardagen börjar kännas naturlig nykter. Så skönt! Ha det fortsatt skönt! ♡

Mina 4 första veckor är gjorda!
Målet jag satte upp var att dricka måttligt och hålla mig till nio glas/vecka. Istället bara blev det helvitt. För tillfället känner jag att jag vill hålla i den vita tiden i 100 dagar bara för att bevisa att jag klarar det. För mig själv. Sedan kan jag kanske tänka mig att prova en lagom alkoholnivå som passar mina värderingar. Vi får se då.

Idag pallade jag inte utan gav efter (några folköl så ingen större katastrof) men sviker ju mig själv. Hjärnan varvade ner och livet kändes behagligare. Men vet ju att det är kortsiktiga belöningar. Är dock inte så orolig att det ska förändra min väg framåt särskilt mkt. Jag är medveten om farorna. Blä

Heja Emma ?? Du är så stark!
Jag åker själv iväg utomlands snart och är lite pirrig över hur jag ska känna. Kommer det bli jobbigt? Åker till en riktigt ölstad och jag älskar öl ? Men jag får inte ge vika.

Det är bra! Skriv av det negativa!
I morgon är en annan dag, en ny dag.
Du gör det så bra där i solen och värmen, jag tror inte jag klarat av det, inte än i allafall!
Kram

Alltid. Segt utdraget. Som att det bara maler på. Är på semester bortom rutinen så det borde inte kännas så men det gör det.

Ovekvämt och omysigt.

Satt I Solen på en uteservering. Ett glas vin, eller en Campari eller en spritz hade tagit bort känslan av rastlöshet, alla andra drack.

Men där satt jag med mitt A-fria alternativ och försökte peppa mig själv. Det gick inte.

Klaga lite här. Jag är ju nykter iaf och imorgon blir en ny dag ?

Nu har det gått lång tid sen jag skrev något här.
Tack för din uppmuntran och så roligt att se att det går bra för dig Lerigen.

Jag känner att jag börjar tappa greppet lite igen, med tiden så har jag sänkt garden då allt gått så bra.

Jag vågade mig på att smaka på lite öl igen, nu hände ingen katastrof för det men jag började känna mig obekväm, rädd att jag ska hamna på ruta ett igen.

Jag känner att jag måste vårda nykterheten, det är så lätt att hamna fel igen.
Jag ska se till att hänga mer här igen på alkoholhjälpen, även när allt går bra, man får inte glömma.

Glad påsk
//Mick.

Bra att du skriver hur du haft det och känt. Häng kvar här och på anhörigstödet, du är på väg mot ett liv som är (åtminstone mer) ditt eget! Har inte möjligt att skriva mer nu men jag (och säkert fler) ser dig. Du är inte ensam! / mt

God kväll.

Jag står i köket och ska laga lite lätt kvällsmat.

Jag har haft en liten oro i mig idag. Lite smått rastlös. Uttråkad kanske. Samtidigt vill jag inte jobba igen på tisdag. Har en allmän söndagsångest.

Det är skönt att jag vet att det här går över och det tillhör livet. Men den här känslan drack jag ofta bort förut. Eller jag sköt upp den till morgondagen snarare. Och så blev det värre sedan.

Nu är jag klok nog att leva i känslan och inte göra den värre. Men det är en trist känsla. Jag är ju så glad att våren är på ingång. Men som jag skrivit förut så blir jag lite låg av årstidernas skiftning. Nåt blir fel i mig. Men trots det är jag så lycklig över solen.

Hoppas ni har en fin kväll.

Kramar!

Nu har det gått två dagar efter den förfärliga middagen när jag blev onykter med barnen. Ångesten har lagt sig något men känner fortfarande lika starkt att det måste få ett slut.
Har idag ägnat dagen åt att fundera på varför det blivit såhär. Som sagt har jag alltid varit glad i att dricka men aldrig haft några problem. Alkoholvanorna såg väl ut som hos de flesta: aldrig i veckorna, delade en flaska vin med maken på fredag och ibland middagar på lördag med vänner och då lite mer. Blev ordentligt onykter kanske 5-6 ggr/år men då när det var ok, typ en 40-årsfest.
Sen skilde vi oss 2015 men inget dramatiskt, vi var helt överens.
Men dessa 2 1/2 år har varit en prövning inser jag nu. Haft svårt att anpassa mig till singellivet. Vara en bra mamma vv vecka, jobba, prestera, och samtidigt ägna mig åt vänner som alla är festglada. Jag har ingen egen familj i närheten så ensamheten kommer över mig ibland och då är det tungt. Då har vinet och de festglada vännerna blivit min ”familj”. Jag saknar stabilitet, rutiner och trygghet, såsom det var när vi var gifta. Och sedan i höstas någon gång så har det som sagt eskalerat. När jag dricker blir jag lugn, trygg och typ odödlig...och det har lett till att jag nu, sedan januari även börjat dricka i veckorna och varje helg.
Men jag blir livrädd, vill ABSOLUT inte bli beroende och utveckla det till att jag börjar dricka varje dag. Nu vet jag att många tänker: men du är ju beroende redan? Och det kanske jag är, men jag tänker att eftersom det inte hållit på så länge så kanske jag ändå har styrka att bara kunna bryta mönstret?
Egentligen borde jag sluta helt och bli nykterist men jag vill ju inte det. Jag VILL kunna gå tillbaka till mina tidigare alkoholvanor!
Jag har bestämt idag att jag ska börja gå hos kurator och få ordning på mina tankar. Syftar på det här med livet i stort, jag måste hitta en bra balans mellan allt. Och får jag hjälp där, då kanske alkoholen blir ett mindre problem...
Jag har också skapat ett mantra som jag ska försöka hålla mig till: ALDRIG i veckorna och ALDRIG med barnen...
Hoppas, hoppas att jag klarar det, men jag är livrädd...
Jasmine, vi hjälps åt!!!
Hur har det varit för dig? Varför har du hamnat där du hamnat?

Lördag och söndag har han druckit. Jag drack påskafton. Det var min man som hällde upp till mej utan ens att fråga. Hade köpt en flaska vin till mej. Faktiskt att av mina favoritviner. Egentligen är det fint och gulligt av honom.
Usch att en sådan sak kan bli svår.
Han blev väldigt full och däcka vid 18.30.
Han dricker ju starksprit och så mycket också.
Jag dricker inte sånt. Egentligen tycker jag det smakar illa. Ja jag gillar inte wiskey.
Som vanligt blir det för mycket bråk.
Förstår att anhörigprogrammet handlar om det. Hur man ska bemöta någon som dricket för mycket. Hur jag själv agerar i olika situationer.
Men jag är så inkörd i gamla mönster.
Och jag känner mej inte trygg med honom.
Bråken är på så låg nivå så infekterat. Har gråtit mycket idag. Det är så svårt.

Trött och ledsen ?