Senaste kommentarerna i forumet

Är rädd att din cynism måhända reflekterar ditt eget jag, i ditt rationella tänkande hade jag hoppats på mer tips än kommentarer 'du vill egentligen"..
.. hur ska jag säga...
." inte sluta supa" samt "mer tid i livet" är på nåt vis motsägelsefullt.

Har du något som kan hjälpa mig eller andra så skriv :)

Livskris och tårar....
Den eviga frågan ... vem är jag och vart är jag på väg ?
Allt ska ställas i proportion till all världens sällskap...då blir ett a-problem väldigt litet....ett i-landsproblem...så o-värt.

vilket betyder att jag banne mej får skärpa till mej....nu te... men har svept vin innan...skamkänsla...Det är så j***a onödigt....ger som inget längre.

..så får du mej att le. Inte elak inte ironisk utan med igenkännande i rationellt tänkande. Du vill egentligen inte sluta supa eller hur? Ditt mål är att köpa mer tid i livet?

Nu slutar jag vela vid vägskälet och tar ett nytt fast beslut. 60 dagar utan rus är inte förgäves. Anledningarna är inte triviala. Själva velandet och dividerandet är bevis nog. Motivation schmotivation. Sedan när inbillar jag mig att jag är särdeles motiverad att göra något alls av alla måsten i livet? Motivation är som lycka. Man upplever korta, och allt uppslukande starka glimtar. Resten av tiden går det framåt på ren tjurskallighet. Så here goes. Nykter mellokväll, avnjutandes alkoholfritt bubbel här i min ände. Hoppas ni har det fint i era soffhörn alla rara kämpar!

Du fyller din tid med dej själv. Du behöver din tid. Du kan fylla din tid med att planera ditt boende ( kvar eller flytta). Fokus dej själv...Inga barn ingen partner.... Att lära sig älska sitt eget sällskap och bara det...Det är vilsamt.

...tror jag kan vara bra. Att få “bikta “ sig, säga allt man tänker känner utan att bli dömd. Jag går en gång I veckan i perioder två gånger- efteråt känns det ibland som att ha köra ett tufft crossfit pass.

Det kanske inte är optimalt för att lösa ett akut beroendeproblem men på lång sikt kan det verkligen rekommenderas.

Lycka till!

// Emma

Hej på er mina vänner,

Jag var hos läkaren i fredags. Jag har bara träffat honom ett par gånger tidigare men då i helt triviala ärenden. Som vanligt var jag skeptisk att detta skulle ge någonting och hittade tusen skäl att inte behöva gå dit. Hela kroppen signalerade flykt och jag ville bara gå och gömma mig.

Nåväl, jag tog tjuren vid hornen och begav mig dit. Den manlige läkaren är i 60-årsåldern och mycket erfaren. Efter en kort trevande inledning la jag alla korten på bordet och, enligt min mening, var jag fullständigt uppriktig. Vi talade om mina mångåriga alkoholproblem, i form av periodiskt supande, mitt dåliga självförtroende, ångest som kommer och går mm, mm.

Jag upplevde verkligen att han engagerade sig. Han verkade påläst och kunnig och det var helt klart inte den första gången han stötte på en patient med mina problem. Han gick igenom de läkemedel som kan vara aktuella i mitt fall. Bensos är av många anledningar helt olämpligt, vilket jag förstår. Han tyckte vidare inte att vi behövde testa antidepressiva i steg 1. Det slutade med att jag fick Lergigan 25 mg, utskrivet. Denna medicin är egentligen ett antihistamin, som dock har visat sig vara verksamt även vid oro, ångest och vid alkoholproblem. Detta läkemedel ska inte vara beroendeframkallande och jag kunde ta upp till 5-6 tabletter om dagen som maxdos. Jag har inte prövat medicinen än. Vill låta det sjunka in lite först.

Jag tog även upp eventuella samtal med den psykoterapeut han samarbetar med. Han var öppen med att det är en smärtsam process och ska man gå till botten med problemen kan det ibland ta år innan några rejäla framsteg tas. Psykoterapeuten i fråga arbetar inte med KBT utan traditionell psykoterapi. Vi kom fram till att jag skulle avvakta med terapikontakten. Han ville att jag skulle testa medicinen och ville se mig igen om några veckor för att se vilket nästa steg blir.

Jag var helt slut, mentalt, efter mötet. Kändes som om jag hade sprungit en mil eller två. Jag var dock nöjd. Kände att han brydde sig och var engagerad. Jag är hoppfull. Gick och la mig väldigt tidigt igår kväll. Idag har jag plockat fram längdskidorna och masat mig runt i spåren i två timmar. Det känns i kroppen.

I mitten på nästa vecka ska jag iväg på en, sedan länge planerad, resa. Jag blir borta i nästan 3 veckor. Jag kan inte säga att jag längtar efter att åka bort men samtidigt kanske ett miljöombyte är vad jag behöver. Just nu känner jag mig rätt så trygg. Jag tar med mig min medicin, följer er alla här på forumet och kommer säkert att göra ett och annat inlägg.

Sköt om er och trevlig helg
Tjalle

Jo jag vet att jag har det bättre än många andra i min situation. Men god ekonomi löser ju inte alla problem, speciellt inte ensamhet.Visst, jag har råd att resa, men det är inte så kul ensam (jag har provat) visst jag bor fint på landet, men oroar mig ständigt för den krånglande pannan och allt som måste renoveras (jag har renoverat tre hus själv, det är INTE roligt) eller att bilen ska pajja igen, det går inga bussar här ute i skogen...nej det är dags för ett bekymmersfritt boende (har alltid stugan kvar om jag känner för att oroa mig, eller renovera) men frågan kvarstår: Vad ska jag fylla mitt liv med? Det är lite samma sits som en nykter har, vad ska livet inneålla när man inte längre har alkoholen?

50 år, bor i hus själv och det går jättebra! Visst kan det hända saker ibland men det löser sig! Ensam känner man sig ibland men än har jag inte dött! Även om man är ihop med någon kan man känna sig ensam så det blir ju inte så annorlunda! Är nog också lite ”skadad”, har jättesvårt att tänka mig att bo ihop med någon igen! Johanna51 du är ju i ett guldläge egentligen eftersom du har skaffat dig en god ekonomi på egen hand! Mångas stora rädsla att inte klara den biten på egen hand!

Nä det var inte själviskt sagt. Det var precis vad som behövdes :) Att ingå i ett större sammanhang, där ens egna val faktiskt påverkar andra, det stärker beslutsamheten. Nu håller vi, en nykter dag i taget! Kram

Du var stark och bröt upp. Du vågade det jag inte vågar. Min dröm är att få bo på landet men min man vägrar flytta. Han vägrar även sluta dricka. Har inte vågat ställa ultimatumet sluta dricka eller jag går, för jag vet att jag får gå. Min rädsla är precis det du går igenom. Ensamheten och att inte klara ett hus på landet själv. Jag blir 50 år om något år. Är det för sent? Att bygga upp ett nytt liv? Skaffa ett hus på landet? Sätta mig själv i centrum? Det enda jag känner nu är att aldrig något mer förhållande. Och skulle det råka bli ett nytt förhållande om jag nu får tummen ur och drar härifrån till mitt drömboende, så har jag lovat mig själv att aldrig mer bo ihop med en man. Hur skadad är man egentligen? Är jag för gammal? Är rädd för ensamheten och när jag läser om dig blir jag rädd och tvekar. Men är inte femtio mitt i livet?

för min skull...nä usch det var själviskt sagt. Håll ihop för din egen skull ?
Jag är långt bakom dej i nyktra dagar men jag kämpar.

Ja, det är ju så man måste göra. Ta själva livet en dag i sänder. Märkligt nog har jag den förmågan i kristider. Lugnet i stormens öga. I lugnare perioder är det svårare, av någon anledning. Fysisk aktivitet hjälper. Idag har jag åkt av mig oron i slalombacken :)

Cynisk galghumor är min melodi :) Ja jag vet ju det, att livet blir bättre utan vinlull. Särskilt om man bajsar ner sig av det också. Jag tror nog att den där glorifierade magkänslan är väldigt opålitlig när det handlar om huruvida man ska dricka vin eller ej... Den säger alltid "Jajjemen, bring it on already!". Vi får förlita oss på logiskt tänkande istället. Idag är jag nykter!

Min tid kommer....när då? Jag fick barn ganska tidigt och ägnade deras uppväxt åt att ensam försörja dem och hålla ihop allt och göra det så bra det kunde bli. Och jag levde ofrivilligt ensam i alla år. När barnen flugit ut träffade jag "mitt livs stora kärlek" och allt blev pannkaka. Nu är jag över femtio och har "lyckats" i livet med karriär och ekonomi. Och klarat mig undan en besvärlig relation. Men sen då? Vad ska jag fylla resten av livet med, som inte bara är "för att fylla tiden med något mer än jobb" Livet på landet är inte ljuvligt, bara ensamt.

..för din hälsning!

Ja panikångesten har nog lite varit ett startskott för mig, att vilja göra en förändring. Där förlorade jag kontrollen helt och blev riktigt rädd för mig själv. För första gången kunde inte alkohol eller lugnande hjälpa mig.

Och jag är väldigt otålig så nu testar jag denna vägen, en dag I taget!

Ha en fin helg ☀️☀️

...med monstret? Berätta gärna om du känner för det!

Ha en fin solig lördag☀️

Vad insiktsfullt och välforumerat och fint du skriver! Grattis till dina vita dagar starkt jobbat av dig:) Det låter som ett klokt val av dig att inte dricka på ett tag så du kan få distans och andra perspektiv och tankar kring din relation till alkohol. Jag är själv riskbrukare och jag vill själv belöna mig med några öl ibland för att varva ner och koppla av för stunden. Men jag har med åren insett att alkoholen förstör mer än vad den ger och i långa loppet ger den bara negativa konsekvenser inte bara för en själv men även nära och kära påverkas på olika sätt. Panikångesten är ju ett sätt för själen att säga att något är fel och att man behöver göra en förändring i sitt liv.Det är ju oarbetade känslor som man stängt inne som bubblar upp till ytan som man kanske inte orkat bearbeta eller kunnat lösa pågrund av olika anledningar. Jag vet själv hur jobbigt det är med panikångest och jag tror med att alkoholen och panikångesten har ett samband. Ha en fin dag och fortsätt att samla vita dagar:)

...med min familj på en mysig restaurang. Vanligtvis tar jag en öl eller ett glas vin till helglunchen- med en enda tanke i huvudet: hur jag ska lyckas trixa mig till en drink till när den första är slut ( ta en rätt till, bjuda in en ny person så man stannar lite längre osv ) . Nu njöt jag av maten o sällskapet och hade det trevligt. So far so Good. 10 dagar nu❣️

Kan vara tragiska omständigheter bakom, men det får en att tänka på något annat.

Jag vet att det är svårt att förstå och känna nu, men det kommer bli bättre!

Du har gjort ett starkt val, med hjärnan snarare än hjärtat, och det är inte alltid lätt att släppa tankar, drömmar och förhoppningar, men månfa saker är kanske också lättare nu...?

Jag trodde också att jag skulle tvingas byta ljuva livet på landet mot lägenhet - men tiden gav mig alternativ och idag har barnen och jag ett eget hus, mindre och mer lättskött! Ljuvligt!
Din tid kommer!
Kram

För att du skrev i min tråd. Det ger mej styrka att fortsätta kämpa. Härligt att det går bra för dej och att du dragit ner rejält på alkoholen. Nu fortsätter vi så! ? Kram ?

Hej Fredde! Vad glad jag blev av ditt inlägg och att läsa att det går så bra för dej! Jag är inne här och läser lite ibland men inte skrivit på länge. När jag nu kollade så tänkte jag faktiskt bl a. på dej och till min glädje hittade jag dej här. Telepati..!? ?
Det går bra för mej också. Jag har kommit igång med att jobba (efter längre sjukskrivning) och med träningen. Det mesta känns positivt. Jag är på dag 34 nu. Har dock fuskat lite, druckit en liten öl eller ett pyttelitet glas vin vid festliga tillfällen. Men jag har otroligt nog inte fått nåt större sug efter mer alkohol i samband med det! Jag har också fått en känsla av att det inte är värt det, att dricka mer och sen med allt det kan föra med sej. Nej, jag mår mycket bättre utan det falska ruset. Låt oss fortsätta så! ? ?Kram

Fint att höra ifrån dig Ikaros ... ? har saknat dig o dina kloka inlägg .. ser fram emot din nya tråd .. Lerigen