Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror bara på noll tolerans samt att den sjuka inser att han/hon inte kam dricka. Precis som ex en nöt allergiker undviker nötter till 100%
Tror på samtal AA
Tror på medberoende samtal för oss medberoende
Råder dig att bli sörbo och ta andra arbeten. Då kan du styra ditt liv och han kanske tar tag i sig själv och går på möten, antabus, kurator samtal mm

Min man vill inte ta hjälp och har sån skam. Hans pappa drack o farfar och han hatade det fram till han var 40 ich fastnade i det av olika kriser i livet som triggade fram alkohol som tröst när hjärnspökena kom.
Särbo är inte illa ?

Jag tror bara på noll tolerans samt att den sjuka inser att han/hon inte kam dricka. Precis som ex en nöt allergiker undviker nötter till 100%
Tror på samtal AA
Tror på medberoende samtal för oss medberoende
Råder dig att bli sörbo och ta andra arbeten. Då kan du styra ditt liv och han kanske tar tag i sig själv och går på möten, antabus, kurator samtal mm

Min man vill inte ta hjälp och har sån skam. Hans pappa drack o farfar och han hatade det fram till han var 40 ich fastnade i det av olika kriser i livet som triggade fram alkohol som tröst när hjärnspökena kom.
Särbo är inte illa ?

Vi är verkligen många i samma sits och jag tror det finns så många olika anledningar till det.
Man har medverkat till att bygga upp en fasad. Precis som du skriver Tösabiten så slits vi mella hopp och förtvivlan. Ibland känns det bra och då tror man så intensivt på Att nu kommer det bli bra. Just dessa berg och dalbanor tar till slut bort lust och glädje. Dessutom sliter det på mina känslor på min glädje och på mitt hopp.
De senaste 5-6 åren är den fina och trygga ömheten borta. Så NEJ något naturligt kärleksliv har vi inte. Min man gör som din verkar göra, väljer Öl eller vin. Jag Älskar inte och tål inte lukten av den person han blir. Nu blir det riktigt konstigt märker jag. För varför kommer man inte därifrån då. Jag tror det är hela fasaden man är rädd att riva, dessutom tvingas man då erkänna att mitt liv är inte som jag lurat hela världen att tro.
Jag har fått så många goda råd här på forumet om att tänka på sig själv och att inte döma eller vara för hård mot sig själv.
Jag har tagit och tar små små steg för mig själv.

Jo jag talar ur egen erfarenhet, allt finns dokumenterat här på forumet i mina två trådar. Jag drog mig ur träsket själv, men att söka hjälp kan definitivt rekommenderas om det inte lyckas utan. Du kan också tala med en läkare om att få medicin. Har inte prövat själv, men många här har talat om att Naltrexon är bra.

Om du ännu har ett jobb så är det för tidigt för dig att ge upp. Gör något NU så länge som du har ett hyggligt liv att falla tillbaka på, det blir bara jävligare när du förlorar familj, jobb och bostad. Du kan ha ett så mycket bättre liv än det du har nu. Funktionsduglig alkoholist är verkligen inte heller något att sträva efter.

Tror det gäller att hitta vad jag finner glädje i. Hitta nya vänner och saker att göra.
Vi håller på att sälja huset och har en fin 2:a i stan. Det är lätt att gå på bio, cykla t stan, fika m barnen, köra t skogen på helgen och vandra 3/4 Tim. Jag söker lugnet inom bords igen och det tar tid. Som medberoende så känner jag mig usel att jag inte kan förändra min man och än så länge har han lyckats sköta jobbet (missbrukat alkohol i 10år o är periodare).
Han kan va nykter eller hantera 2-3 öl i 5 v sedan kommer 4 dagar plakat fylla o bara ligger o dricker . I fredags stressade hem fr jobb o han skulle förbereda middag t gäster men tji blev att jag fick ringa o ställa in 30 min före.
Så du har gjort så rätt att leva själv, vi kommer träffas när han e nykter och det känns bra att jag kan välja??
Det gick inte på landet i vårt hus
Det är sorgligt när ens livskamrat inte vill söka hjälp. Kanske gör dom det när "kon" är ute.
Sök föreningsliv, trädgårdslärare, koloni mm och flytta närmare stan där fler folk finns

Tror det gäller att hitta vad jag finner glädje i. Hitta nya vänner och saker att göra.
Vi håller på att sälja huset och har en fin 2:a i stan. Det är lätt att gå på bio, cykla t stan, fika m barnen, köra t skogen på helgen och vandra 3/4 Tim. Jag söker lugnet inom bords igen och det tar tid. Som medberoende så känner jag mig usel att jag inte kan förändra min man och än så länge har han lyckats sköta jobbet (missbrukat alkohol i 10år o är periodare).
Han kan va nykter eller hantera 2-3 öl i 5 v sedan kommer 4 dagar plakat fylla o bara ligger o dricker . I fredags stressade hem fr jobb o han skulle förbereda middag t gäster men tji blev att jag fick ringa o ställa in 30 min före.
Så du har gjort så rätt att leva själv, vi kommer träffas när han e nykter och det känns bra att jag kan välja??
Det gick inte på landet i vårt hus
Det är sorgligt när ens livskamrat inte vill söka hjälp. Kanske gör dom det när "kon" är ute.
Sök föreningsliv, trädgårdslärare, koloni mm och flytta närmare stan där fler folk finns

Den gångna veckan har hunden och jag tagit våra morgon- och kvällspromenader i stadsmiljö, resten av dagen har vi vandrat på ett industriområde. Jag tänkte väl inte så mycket på det just då, men nu när jag har kommit hem förundras jag över att snön är så vit. I den stad vi var hade snön antagit en brunröd färg redan ett par dagar efter att den fallit. Här är snön kritvit, till och med plogvallarna är vita och rena. Här saltas inte, här sandas inte, här plogas bara; sedan får man anpassa sin körning till underlaget. Jag undrar jag; hur många människor får aldrig uppleva hur snö egentligen ser ut.

Kanske är det därför man tycker så illa om vintern som stadsbo. Kanske är det en liten del i det som orsakar stress och dysterhet; när man vandrar på hala trottoarer omgiven av smutsiga vallar vill man bara komma fram, in i varma och upplysta lokaler. Jag tyckte mig märka det, både hos mig själv och hos hunden, när vi gick vår runda där nere. Det handlade mest om att ta sig runt och komma tillbaka inomhus, till och med hunden verkade ha bråttom. Här uppe kan han ta sig tid att gräva sig ner i snön för att försöka jaga fram en sork och jag står lugnt bredvid och tittar på. Ingen brådska; vi har all tid i världen.

Det är ju vetenskapligt bevisat att naturen har en avstressande inverkan på det mänskliga psyket, så det är väl ganska naturligt att de flesta behandlingshemmen ligger ute i obygden. Det är väl inte heller så konstigt att den största utmaningen för en alkis som just gått igenom en behandling är att komma tillbaka till sin vanliga miljö. Inte bara för att tillgången på drycker är så överväldigande i städerna, jag tror att själva tempot har en stor inverkan.

Så jag är så glad för de oaser som fortfarande finns; i Malmö till exempel har Länkarna ett hus mitt i stan; lätt att ta sig till och omgivet av tät bebyggelse men ändå avskilt. Trädgården är omringad av grönska så även om stadens brus är ständigt närvarande finns där en frid som gör att man känner sig lugn och avstressad. Många gånger har jag under mina besök där suttit i trädgården och druckit kaffe och snackat bort någon timme. Avslappning utan kemiska medel, det är något det.

Ha en bra dag!

och ett löfte (jag tar det som ett löfte) om fortsättning i Det vidare livet. Så glad jag blev! Senast häromdagen när jag loggade in och skrev lite övervägde jag att fråga efter dig ..... skrev liknande som du om hur mycket gemenskapen här kan betyda bara i vetskapen att den finns. Med önskan om en skön söndag och god återhämtning? Ser fram emot att få ta del av dina tankar i din nya tråd!
Vänligen / mt

Hej vännen... Nu är det ett tag sedan jag såg några rader från dig... Hur går det för dig? Kram

Trotssyndrom löses inte lätt... Alla instanser runt individen (i detta fall oss) måste gå ihop och arbeta strategiskt och målmedvetet. A och O är att de auktoriteter som i dagsläget utlöser problembeteendet (i detta fall vi) måste ändra förhållningssätt gentemot individen med syndromet (i detta fall oss). Så kallat låg-affektivt bemötande har visat sig vara en effektiv metod i samspelet med dessa individer. Frågan är om den inre kritikern är förmögen en sådan förändring vad gäller förhållningssätt och bemötande, av den enkla anledningen att hon är ett elakt perfektionistiskt as. Hahahahaaa :D

Från det att hans arbetsgivare sa att han var alkoholist och fick gå på behandling när han kom hem för 2,5 år sen så sa jag att vi låter bli att dricka hemma 0-toleransens fick två återfall två kvällar men mådde så dåligt av det/gick öppenvården första året efter behandling/jjag jobbar nätter sju i mån vilket gör att han kan dricka då jag trodde inte det men flickorna talade om att han har gjort det men ville inte göra mej upprörd men nu har dom berättat alltså en hel lögn alltihop nu ska han flytta å helst igår innan jag blir riktigt förbannad nuräcker det med daltande / han väntar på lägenhet.trodde aldrig jag skulle dela honom med en flaska?? Löjligt nyu åker han ut alltså konkurrensen borta?

Låter förhoppningsfullt det ni säger/ ska lämna en alkoholist efter 13 år. Mest rädd för vad värderingsmannen ska säga och om då banken ställer upp med sin akohjärna tror han han ska bli rik med ett liv utan mej med ett liv utan mej/usch å fy ha det

För det är det man gör..Jag har slutat dricka själv. Hade en förhoppning om att mannen också skulle göra det för gott..Tyvärr är alkoholberoendet starkare än honom..Så jag köpte ett eget hus och är stolt över det..Jo, jag är också orolig emellanåt för saker som går sönder och ekonomin..Nu super ingen upp mina pengar i alla fall..Eller sina och jag får stå för matkostnader..Jag är 55 år har inte känt mig så fräsch på många år..Visst har jag perioder av svajande mående..Men vill inte ha en fylleluktande man som aldrig kan köra på morgonen, som kan beter sig illa i fyllan, som blir deppig utan alkohol, ja ni vet hur det är..Listan kan göras lång med vad alkoholen gör med människors kropp och psyke..Jag vill även visa mina ungar att jag är en stark mamma som förändrar mitt liv till det bättre om det skevar..Jag är ju deras förebild då får jag agera där efter..Tror faktiskt att jag träffar på en stark och stabil Karl såsmåningom..Men då måste jag vara det själv först..Kram alla systrar?

Efter en hyfsad lugn period så tillbringade han 5 dagar iväg på jobb Jobbet gick bra men sämre för honom.... Nu är det alkohol varje dag igen Orkar inte !!! Har tagit ett extra arbete så jag är hemifrån ca 2 dagar/vecka, riktigt roligt ! Jobbar hellre hela helgen( har inget bättre för mej) med vår firma och kommer hemifrån än går här och blir mer och mer nedstämd .
Han har tagit kontakt med en öppenvårdsbehandling och ska dit på torsdag på möte men det är med ”vita knogar” tror egentligen inte han vill ....
Var rädda om er därute !

Då är vi två. Är det en sjukdom ? Kanske bara en diagnos ?

O nej O nej ...är vi dömda att leva med vårt trotssyndrom i all evig tid. Finnes det någon bot ? ( ridå )
Akt 2 .....

Tack Stingo för bra input - är det du skriver egen erfarenhet?
Fick du isf någon hjälp?

Jag har alltid hoppats på det du kallar "funktionsduglig alkoholist" :) - känns bra!

Jag vill verklige sluta supa men tror inte jag klarar det utan börjat fokusera på att leva längre (som AL är inne på redan:))
Är det ens meningsfullt att sätta upp mål i min situation är mest det jag funderar på.
Jag sätter mål för mina barn men inte mig.

Jag tänker att man kanske dricker i ren trots mot den där stränga inre kritikern...

Oh store tid... Jag har utvecklat trotssyndrom mot mig själv :P

...jag får bestämma själv.
Vilket jag alltid får för jag är över 18..
Känslan av min egen tid... mitt val ... bedövning från krav....mest mina egna.
Jag är min egen slavdrivare och min strängaste kritiker

...kanske träffar bättre?

Jag gick länge omkring och trodde att ett liv som funktionsduglig alkoholist var det bästa jag kunde nå. Efter en tids nykterhet är jag nu måttlighetsdrickare. Måste erkännas att jag aldrig var uppe i riktigt de mängder du beskriver, så att nå måttlighet kanske inte är möjligt för dig.

- Ställ ett tydligt mål och inse att du vill sluta för din egen skull.
- Glöm "några nyktra dagar" och "en vit månad" mm. Ett halvt år utan en droppe är minimum. Minst så länge tar det för din kropp och hjärna att börja fungera någotsånär normalt. Det kommer att kännas jävligt till en början, men snart börjar du märka stora fördelar. Du har druckit i 10 år, ett halvår är kort tid i jämförelse.
- Gör en ny utvärdering när du nått ditt mål - det är inte en punkt där du automatiskt får börja dricka
- När du slutar, se till att det inte finns en droppe alkohol hemma. När suget faller på behöver du tid att motarbeta det. Den tiden kan vinnas på väg till affären.
- Hitta alternativ verksamhet, som passar dig - motion, träslöjd, meditation, odla chili, Tarantino... (träslöjd och meditation är lugnande, att tugga på chili eller se Tarantinofilmer ger kicks. vad behöver du mest?)

Vad gäller dina nära och kära så vet de mycket mera än du tror, men håller tyst om det. Det är en del av sjukdomen. Jag är inte rätt person att ge råd om hur du skall hantera dem, men ifall det går att vara öppen med dem och söka deras stöd, så gör det.

...jag som person passar inte alla. Vill inte såra dej...men ...svaret finns hos dej själv...inte hos andra. Vill du bli nykter så finner du vägen framåt. Att läsa andras trådar är till stor hjälp och motivation men jobbet får man göra själv. Lycka till.

Har du identifierat triggern? Det kritiska ögonblicket då du för en stund gav blanka fan i att bevisa för dig själv att du kan bättre? Jag tror att det ligger en hel del trots bakom mina beslut när jag har valt vinlull i alla fall... Typ "Skitsamma, åt helvete med alltihop, jag gör som jag vill. Så det så. I'm not perfect, so shoot me."

Vilka bra svar. Ja det går pågått länge. Nej förlåt är svårt för honom och säga. Det har varit mycket. Ja och det har varit osunt och nu känner jag mej helt slutkörd. Det är svårt att lita på honom. Han hade köpt två flak med öl. Får se hur det går. Vill kunna slappna av igen. Han har gjort en hel del som sårar. Han vill bara vi ska blicka in i framtiden och inte älta. På måndag ska en kurator ringa. Får se hur det går. Har också kollat in al-anon var dom håller hus . Det är tröttsamt. Är mest trött. Men mår bättre när jag håller på med någon fysisk aktivitet.

Men du har helt rätt. Det är dock så värdelöst av mej. Kan så mkt bättre. Jag vet det.

felpost

Bra att du avslutar vinsveperiet och kör vidare på te. Att vinet inte ger någon payoff längre är ju strålande. Då vinner du snart kampen! Nykterheten börjar nu i denna stund :) Kram