Senaste kommentarerna i forumet

Fast inte alkoholfri men lyckades begränsa mig vilket känns bra. Exet kom och blev bjuden på kaffe! Har lyckats med att komma iväg på träningen och det känns så bra.
Har läst ett antal trådar i dag och tänker mig att vi får göra hur många försök som helst, never give up!

Min erfarenhet är att det brukar ta minst tre månader av helnykterhet innan dom kloka tankarna börjar komma tillbaka. Det gäller kanske känslorna också?
Lycka till och psykologen vet nog mer om detta.

Jag funderar vidare och varje gång jag tar någon kontakt utanför min personliga zon blir jag stärkt.
Jag tänker nu att jag lever med en sjuk man som man hela tiden måste anpassa omgivningen för att det ska fungera optimalt.
Typ om man har diabetes eller någon annan anpassningskrävande sjukdom.
Jag behöver bli stärkt för att orka fortsätta leva så, tror nämligen inte jag kommer förändra min situation.
Vi har det ju bra emellanåt också.
Han säger ofta att jag är navet, att han är ingenting utan mig. Sorgligt och kravfyllt för mig. Inte längre smickrande.
Ibland tänker jag att livet fördelar ansvar över vad vi kan bära.
Tror jag kan bära mitt bekymmer bra men jag behöver bli än starkare
Jag behöver prata och ventilera mina tankar. Ibland känner jag mig så tom, värdelös och rotlös eller att allt som blir fel beror på mig.
JAG VET att det inte är så. Det är känslor.
Ibland är jag så stark lycklig och euforisk
Andra människor uppfattar mig som ett energiknippe, glad och problemfri. Ständigt på gång. Det kostar att hålla uppe fasaden. Och hur ska andra förstå.
Känner ni till om det finns något som skulle vara upplyftande i form av kurs
Har testat att prata med en psykolog men det gav ingenting. Klickade liksom inte

Lördagen. Ja då drack han börja tidigt. Blev en turbulent helg. Men det är från min familj. Hmm jobbig. Dom förstår inte riktigt. Blev verkligen jättejobbig. Nej jag är ensam i det här. Kommer bli tufft. Helt klart att hela familjen mår dåligt av det här. Herregud så ledsen jag har varit. Mitt psykiska mående blev drastiskt sämre. Men det måste bli någon form av förändring. Vill inte ha det så här.

... är ungdomarna och barnen klokare än oss. De kanske också fått uppleva ofräscha och sluddriga föräldrar, vilket förhoppningsvis är avskräckande.
Låter jättebra att verkar vara status i att skippa skiten ?!

Tack lim och jullan för att ni finns som hjälp och stöd. Det är så både forumet, AA och andra grupper fungerar..Man stöttar varandra i nykterheten..Du har rätt jullan, har sett flera på AA som kommer tillbaka efter återfall.. Dom är alltid varmt välkomna..Vad bra lim att ditt liv som nykter fungerar bra..Du är superduktig..Kram❤️

Välkommen hit och till insikten! Första steget avklarat! Kram

Ja tack!
Ja jag förstår det är inte alla som känner för det=)

Ville bara kika i din tråd och säga välkommen :) Jag är också ny här och känner igen mig i mycket av det du skriver. Kräkas i smyg. Ja, det har hänt mig också fler gånger än jag vill erkänna för mig själv enns. Prestationsmänniska, allt eller inget. Japp!

Det är otroligt strongt av dig att gå till AA-möten. Jag hoppade till litet över hur du blev benämnd av terapeuten. Men det kanske behövs starka ordval ibland för att skaka om den som gärna vill ljuga för sig själv... Önskar dig all lycka fortsättningsvis!

Här har du en medsyster, en likasinnad ketschupflaska! Det skulle handla om att sluta skåpsupa, men så ””splatt!” pruttar både den ena och den andra sanningen om livet ut ? Det är befriande och skrämmande på samma gång... Kram och välkommen!

Dina nyktra dagar är inte ”ogjorda”! Se det som hände som en påminnelse om vad du inte vill, upp på hästen igen. Jag har själv låtit bli att räkna dagar, om jag faller blir det så hårt och det är lätt att tänka att det är lika bra att skita i det nu när man sabbat ”allt”. Jag ser nykterheten som en resa, jag har haft uråkningar och lärt mig av varje. Mitt mål är att inte ha fler, men är ödmjuk inför a:s kraft. Jag vet att jag måste vara på min vakt, speciellt när det börjar kännas lätt, vilket ju låter knäppt.
Det enda som är sämre än ett återfall är att fortsätta dricka. Sparka inte på dig själv, använd alla de känslor du har inombords som en styrka att lyfta upp dig. Var snäll mot dig själv. Du drack igår. Punkt. Du insåg att det inte var värt det. Idag kan du välja att vara nykter och dra nytta av gårdagen. Om du sparkar på dig själv är självföraktet där och det blir lättare att fortsätta dricka eftersom man då inte tycker man är värd mer.
Dina dagar då du kämpat och kommit till insikter är inte bortkastade, hoppa upp igen och fortsätt!
Vägen är inte rak. Detta skriver jag inte som en ursäkt för att ta återfall, men sanningen är att få klarar av att sluta på första försöket. Lägg fokus på målet (att vara nykter) och att bryta drickandet direkt.
Jag brukar försöka tänka att någon ger mig en varm, förlåtande kram och viskar ”det här klarar du”. Det gör du. Kram

Det var riktigt listigt att boka Scandic! Och strålande att planera för träning under borta-kvällar! Jag läste någonstans att det ger bättre framgång att ersätta en dålig vana med en bra vana, än att bara försöka sluta med den dåliga. Tomrum är inte bra. Lycka till nu!

Gratulerar till det nyktra lyckoruset! ? Jag blir utmattad bara av tanken att vara ute på galej mitt i natten, med eller utan A... Men kul att höra att du kan ta del av detta som skänker dig glädje, och hålla nykterheten ?

Känner du av något positivt än? Jag sover som en gris ? 12 timmar inatt, och ändå sjukt svårt att kvickna till och ta mig ur sängen! Jag har insomningstabletter, melatonin. Det är samma som mina barn har (pga NPF problematik). De är inte psykofarmaka, utan lindrigare på något vis. Jag tar dem inte annat än i absolut nödfall. Det känns ändå tryggt att ha dem i lådan. Men på något vis har min insomnia långsamt botats under de senaste två veckorna. Jag lägger mig i sängen och litar på att sömnen kommer. Det känns underbart ?

Vi lever i en positivitetsdyrkande kultur. Man ska styra sina tankar och därmed känslolivet, bara tänka positivt, känna positivt. Men alla våra känslor har en funktion. Vi är utrustade med var och en av våra känslor för att försäkra vår överlevnad. Det gäller även så otrevliga känslor som skam. Skam hindrar oss från att upprepa handlingar som riskerar att vi sänker vår status i flocken. Eller tom blir uteslutna ur flocken och går en säker, ensam död till mötes. Skam räddar liv!

Nu håller vi det här! Kram

Hej! Det gör mig ont att läsa om din kamp... Det är många som kämpar med anhörigasom dricker för mycket och skapar oreda i alla liv de kommer i kontakt med. Det sliter på själen. Du för en dubbel kamp.

Jag håller med ovanstående kommentar från Ikaros. Din pappa är missbrukare, men han har ansvar över sitt liv. Det är inte helt ovanligt att manipulera andra för att slippa ta det ansvaret... Genom tex självmordshot får man andra att ta på sig ansvaret, skammen, skulden och konsekvenserna av missbruket. Och så kan man ju alltid ta till fysiskt våld, vid de tillfällen då den psykologiska krigsföringen inte fungerar... Din pappa är farlig för dig. Håll dig långt borta från honom. Förlåt mig om jag är för burdus. Det är min spontana reaktion.

Jag tycker du ska läsa och diskutera i anhörig-forumet på den här sidan. Jag brukar göra det ibland för att försäkra mig om att inte bli en sådan anhörig som de kämpar med. Din pappa är definitivt en sådan anhörig, och du behöver hjälp att ta dig ur medberoendet.

Massvis med kramar, och innerliga böner om styrka och frid till dig!

Just att du är redo att börja om bådar väl väldigt gott? Jag tror att det som leder en tillbaks ner i en spiral av ökat drickande är den där ”allt är ändå förstört, så skitsamma” känslan. Så lättlurad är inte du! Du reser dig och dammar av dig bara :) Du ÄR EN NYKTER PERSON som råkade ut för en liten mishap utmed vägen. Rikta blicken framåt och fortsätt på vägen mot hur du vill att livet ska vara. Kram

Det kanske är dags att börja en tråd på nästa forum... För jag har ju bestämt mig, och påbörjat förändringen. Du har rätt. Det ÄR jag som bestämmer. Läste din tråd idag och blev påmind om det. Vaddå inte får dricka? Vi är här för att vi av egen fri vilja bestämt oss för att avstå! Vi kan när som helst bestämma något annat, men då väljer vi också de konsekvenser som gjorde att vi avstod. Vi är inte offer. Vi är målmedvetna. Nu håller vi det här!

Då vet jag att tröttheten inte beror på baksmälla iaf... Men Gud så trött jag är. Jag kan sova 10-12 timmar och ändå knappt orka ur sängen. Om dagarna blir jag överväldigad av en förlamande trötthet. Jag blir yr, tror att jag ska svimma ibland. Så här har jag varit ända sedan adrenalinet som drivit mig framåt de senaste 4-5 åren gick ur kroppen... Jag trodde jag var i varierande stadier av bakis, yr på alkoholens efterångor. Men nä, jag är visst helt enkelt trött. Då får jag väl vila då.

Jag har också massvis med sådana tankar nu. Tiden har gått. Problemet känns mindre. Nästan som om jag har hittat på det. Men jag insåg igår kväll att jag har druckit mer än jag trodde det senaste året, särskilt under hösten då vi började köpa boxar. Mina vinglas (ovanliga vintage) är visst ordentligt stora. När vi delade en flaska alkoholfritt så utgjorde halva flaskan endast 1,5 glas! Det betyder att jag hällt i mig motsvarande en hel flaska vin på helgkvällar och ca 1/2 vissa vardagar. Det är mycket när man är pytteliten till växten... Så nä, att det inte skulle vara så farligt måste vara a-hjärnans lockrop...

Dina ord gick rakt in i hjärtat på mig. Du har så rätt. En knuff på vägen att ta ett beslut :). Små steg i taget. Jag vill komma dit du är :).

Igår hade jag så skoj!
Först mötte ja upp min familj och andra vänner som var och besökte mig vi åt middag ute. Jag drack mikkeller tror jag den heter och massa vatten.
Sedan drog vi till hotellrummet och dem drack mer mer alkohol och jag drack läsk. Det var super trevligt fast blev lite trött...
Men sedan vid 00.00 så drog jag och 2 andra ut på krogen. Vi satt och drack. Jag drack en god alkoholfri öl.
Det jag inte kunde sluta göra det var att kolla RUNT på folk och se om ja kanske kände någon eller efter nån snygg kille. Detta har jag inte gjort på länge haha det har typ varit svart eller så har jag sett dubbelt eller så har jag inte brytt mig om min omgivning... tragiskt.

Jag var as trött men kämpade mig igenom kvällen för att jag hade såå kul. Såg en super snygg kille men vågade inte gå fram... vilket jag ångrar nu. nästa gång så..!;) Jag orkade ända till 02:30 sen var jag tvungen att gå då var jag helt slut och orkade knappt vara social för att jag var så trött. Ska nog ta en alkoholfri kaffe drink nästa gång;)

Jag tror att vi ändå är på god väg att sticka hål på den där romantiska bubblan. Våra ungdomar har inte alls samma förhållande till alkohol som vi hade på vår tid. När jag var ung var den som söp sig fullast oftast den som var coolast. Ligga och spy i en buske var helt ok och ganska lustigt beteende. Jag har barn i både yngre och äldre tonåren. De ser dem som öht super sig fulla som loosers. Den som inte behöver alkohol för att umgås får högre status. Ligga och spy... Då är man bortgjord för lång framtid. Jag läste någon artikel som bekräftar att supandet gått ner drastiskt bland ungdomar i storstadsmiljöer. En anledning var just den här attitydförändringen kring fylla, men också att de inte är ”ute och drar” på samma sätt längre pga dagens informationsteknologi, spelkulturen osv.

Ja tack nyttan!
Detsamma! =)=)

Igår drack jag typ 8 glas vin. Vet inte ens varför. Måste fundera lite på det här...