Senaste kommentarerna i forumet

och ta hand om dig själv! Ta en rejäl (kanske livslång) paus och ge dig själv andrum! Du kommer troligtvis att inse att dessa relationer ger dig....noll! De bara tar och tär! Har ingen kontakt med min mamma (ej alkoholist men psykiskt sjuk, samma dilemma faktiskt) längre! Gjorde inget dramatiskt utan slutade höra av mig! Upptäckte att det bara är jag som kämpar fast det är hon som borde göra det! Mår sååå mycket bättre! Har också kommit över att man inte har en ”normal” mamma! Varför låtsas? Nej förvänta dig inget av dom utan börja bygga ditt eget liv så det blir bättre än deras! Och förvänta dig inte upprättelse, förlåt eller förståelse för då blir du bara besviken! Acceptera det som varit och jobba framåt! Framtiden kan du påverka inte det förflutna! Kram

Nästan allt du skriver upplever jag, jag tänker som du och vi har också försökt med olika liknande saker som varannan vatten och allt det andra du skrev. Enda skillnaden är att min sambo inte pratar med någon och mest skrattar bort problemen. Han har kissat på sig en gång framför våra bekanta när vi var och campade och jag har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv medan mina vänner fortfarande skrattar åt det och tar upp det ibland.

Jag brukar också försöka torka upp, släpa in honom i sovrummet när han somnat på köksgolvet och liknande för att barnen inte ska se. Jag ljuger för barnen och säger att pappa är trött, han har ont i huvudet eller han är sjuk idag. Jag hatar mig själ för det och jag hatar honom. Undrar också om han skulle klara av att ha barnen varannan vecka utan att förstöra dom helt och hållet.

Jag har inga råd att ge dig eftersom jag sitter i precis samma sits, jag bara hoppas att vi båda kan bli klokare av att vara med i det här forumet.
Lycka till och kram !

Han drack och jag minns precis som du hur min pappa alltid var full. Jag hade dock "turen" att mina föräldrar var separerade och en gång när han nästan slog sönder mig drog jag bara. Hans fru gick förbi och såg allt men gjorde ingenting. Jag bodde hos min mamma i ca 2 år innan jag flyttade tillbaka och vi bråkade nästan hela tiden. När jag var 16 tog jag mina saker och stack en gång för alla för jag skrek att han kunde dra åt helvete och han sa desamma, så jag drog och vi har aldrig haft en bra relation sen dess. När jag var 19 flyttade jag till en annan stad och startade familj. Jag har idag 2 barn och han är en FANTASTISK morfar som ringer FaceTime flera gånger i veckan. Jag ringer aldrig honom men han ringer alltid oss. Vi ses inte så ofta men när vi ses märker jag att han har dåligt samvete för hur allt varit. Och att han faktiskt älskar mig.
När du får din lägenhet så bryt kontakten, säg att du inte vill ha med honom att göra eller säg ingenting, sluta bara höra av dig.
Jag tror ärligt att det är större förlust för honom än för dig och han förtjänar inte dig när han beter sig som han gör.

2 månader, eller 62 dagar.

Jag tränar en del, äter bra, och det är då relativt lätt att inte tänka på alkohol, och har inget sug efter att dricka eller dekadens på stan.

Men just hur långt uppehållet varit är något som jag ändå tänker på varje dag, jag är fullt medveten om att nu har jag "klarat" 2 månader. Och det blir lite ett argument emot att dricka igen. För även om jag ibland får för mig att jag har pengar över, och kan ta dom där dagarna med ångest efteråt, så skulle det ta flera månader att komma tillbaka till där jag är nu. Att nå lugnet i kroppen och sinnet som några månader hälsosamt leverna skapar.

Så impad av dig!
Keep up the good work ♡

”

Man ger och får så mycket kärlek av djur som man lever nära. Jag är tacksam men ändå så ledsen.
Jo, jag reser mig igen som ngn sjöng. Vet bara inte när.

Tråkigt att höra om ditt husdjur, djur betyder mycket för oss människor. Jag tror att du kommer upp på fötter igen om du får ett återfall. Jag vill ge dig en styrke kram .

Tog jag ett återfall. En psykolog ( för länge sedan) sade att hon kunde inte behandla missbrukare eftersom dom inte klarar av starka känslor. Där och då tyckte jag att det lät helt absurt. Jag förstår dock nu vad hon menade även om jag fortfarande tycker det är lite fegt. Återfallsrisken är väldigt stor.
Mitt älskade husdjur är döende. En varelse jag levt ihop med många år. Jag klarade inte det trots många månaders nykterhet. Jag tänker dock inte ge upp min strävan att må bra utan kommer igen. Tror jag.

Jätte bra kämpat!!!

...och igår var jag så sugen på eftermiddagsvinet, förstår precis din känsla där Vita jordgubben. Vinet som jag alltid alltid häller upp när jag lagar mat och det är första fredagen på sååå länge som jag skippar det. Grillat kött till middag kräva gott rött vin??? Nä, jag klarade mig igenom det också. Så skönt att vakna pigg på morgonen. Ikväll ska vi bort och jag kör bli, kommer att vakna pigg imorgon också!

Jag har börjat läsa här flera gånger per dag, detta efter en period av att inte ha läst allt. Det förbryllar mig lite då jag ivf medvetet inte har något sug eller tankar på att dricka a...
Det är lätt att börja överanalysera (ivf för mig) - är det så att jag undermedvetet planerar för ett återfall, är det så att jag lutar mig själv, invaggas i falsk säkerhet för att plötsligt få ett infall att dricka? Jag drömmer om att jag har druckit a, men framför allt handlar drömmarna om att jag blir lämnad.
Jag tror att jag överanalyserar. Jag har varit inne i en djup depression och då dricker jag inte. Min energi gick åt till att överleva och a fanns inte på kartan (sedan senaste urspårningen i oktober som var den värsta hitintills). Nu mår jag så bra av att vara nykter... och kanske är det därför jag börjat läsa igen. Jag har lärt mig att vara ödmjuk inför galenskapen. Jag har lärt mig att när jag sänker garden för mycket är det lätt att bli omkullslagen. Jag tror faktiskt jag läser för att bli påmind, inte ta något för givet utan att fortsätta göra ett aktivt val varje dag - att vara nykter.
Jag vill behålla den sinnesfrid jag känner nu och vet inte om det går, jag gör allt jag kan komma på i nuläget för att behålla den och påminna mig själv om hur otroligt mycket den betyder för mig. Jag tvingar mig kanske att tänka på baksidorna av a så jag inte åter börjar glorifiera och sukta. Jag tar inget för givet längre. Jag slappnar av samtidigt som en del av mig nog alltid måste vara på sin vakt. Jag räknar inte dagar, a styr inte mina dagar och min intention är att det ska förbli så. Efter alla fall hoppas jag att denna gång blir gången det går vägen!
Kram till alla där ute

...läste också den här artikeln, (skriven av en mycket tillförlitlig forskare och journalist), och blev lite förvånad över osäkerheten beträffande alkoholens farlighet. Förstod att faktorer som tillgänglighet, acceptans, beteenden (fallskador, våld, etc), att så mycket forskning gjorts, drev upp farlighetssiffrorna. Jag hade tänkt mig att det var alkoholen som sådan, bl.a. med dess egenskap av nervgift, som gjorde den så farlig rent fysiskt.
Det verkar som om alkoholens skadeverkningar bedöms på grupp- och inte på individnivå statistiskt sett. Forts följer hoppas jag. Och att a slutar romantiseras, vilket fortfarande sker i alltför stor utsträckning.

.... - sant eller falskt? Precis läst en artikel i dagens SvD där en skribent med stöd av undersökningar/studier försöker svara på den frågan. Slutsatsen i denna är att det finns viss statistik som ger stöd åt att alkohol totalt sätt är farligare än andra droger. Med det menas att eftersom så många brukar alkohol på ett mer eller mindre skadligt sätt, så blir totalen denna. OM man väl brukar droger som heroin, crack, metamfetamin så är dessa såklart skadligare för just dessa betydligt färre brukare. Alkohol är skadligare även för andra.
Ja, vi vet ju att alkoholen kostar oss en väldigt massa på många olika plan.
Vi får ju hoppas att den romantiska bilden håller på att förändras ungefär som det var med rökningen för några decennier sedan. Hade Facebook funnits på 60-70 talet hade säkert bilder från rökande personer figurerat i flödena. "Sitter och röker och tittar på solnedgången!" tror jag inte så många lägger ut nu. Beskriver inte den där lyckliga bilden man vill visa upp för omvärlden så att säga
Än så länge verkar det vara så att folk "lajkar" glaset med bubblet, eller den kalla starkölen, men jag hoppas att om några år är det helt fel.

Det kanske också är där vi som har alkoholproblem och som vill skippa skiten, behöver landa i. Slå hål på romantiken och sluta längta efter nervgiftets tillfälliga bedövning. Det blir ju lättare också för oss alla om alkoholen tar samma väg som rökningen gjorde.

Det var några lite ostrukturerade tankar så här på lördagsmorgonen och en påminnelse till mig själv (och förhoppningsvis andra). Vaknat pigg och fräsch. Snart väntar en 12 kilometers löprunda på Djurgården. En skön och fräsch helg till oss alla!

Ja du lerigen, oxå expert på att inte hitta sakerna dagen efter?. Och vinäger, tänk vad skönt och slippa smyga och planera sina dagar efter alkoholen. Det är en befrielse. Idag lördag, blir träning idag med. Så skönt att slå in hörlurarna och lyssna på Ted samtidigt som man kör på gåbandet. Som motion och meditation i ett. Ikväll ska vi laga nåt gott och umgås, gubben och jag. Lite spänt är det mellan oss, och igårnär han kom hem märkte jag att han tittade ingående på mig och fick två pussar. Vet att han ville kolla om jag druckit nåt, känns sorgligt. Spriten förstör verkligen allt det fina i livet. Tänker oxå, att det är inte vad jag säger som betyder nåt, utan vad jag verkligen gör . Och idag ska jag vara nykter i hela 24 h. Kram alla kämpar

Det har varit en annorlunda start på det här året. 13:e dagen som helt alkoholfri. Det är lördag. En dag som i mer än 20 år har förknippats med vin till lunch och en lullig bedövande känsla ända fram till söndag morgon då jag vaknat bakis och omedelbart tagit en eller två Treo för att direkt hoppa tillbaka i sängen och vila bort resen av helgen i självhat och deppighet. Men inte idag. Det svåra är att våga börja erkänna vad alkoholen har kostat i tid, relationer och hälsa. Jag har blivit en ganska ensam person och den delen skrämmer mest i det nya vita livet. Men, det får jag ta tag i sedan. Nu är mitt fokus att förbli alkoholfri och hålla den listiga beroende hjärnan kort. Den som säger "men, det är ju inte så farligt"...."ett litet glas vin är ju inget att bråka om"...."det har ju gått så bra i flera veckor nu, ta ett glas bara". Sjukt.

Har sovit ändå till 08:45 och missat min Viktväktarklass. Det gör inget. Jag är oändligt glad att jag vaknar nykter. Det känns egentligen inget speciellt - mer naturligt. Det är en fälla för jag vet att jag vid andra tillfällen, när jag haft en vit vecka, intalat mig själv att det inte är någon skillnad, utan att jag känner mig precis som bakfull fast jag inte druckit. Så går alkoholhjärnan igång och säger att "det är inte så farligt att dricka vin". HA, den här gången får dessa tankarna åka iväg - jag ska tränga ut dem med viljestyrka och med motion. Hjärnan ska få fullt upp med matematik.

Jag är trött av flera anledningar precis som alla andra. Det var längesedan solen sken mer än några timmar, dagarna är fortfarande allt för korta för min smak och jag har en längtan efter våren som inte är realistisk. Samtidigt så passar mörkret och det grå mig bra - det håller nere förväntningarna på hur skönt och fint och roligt allt ska vara.

Vid en del tillfällen sköljer en trötthet över min hjärna och jag kan både känna lite svindel, illamående och yrsel. Jag inbillar mig att det är så man kan känna när man är på väg mot utmattning fast i liten omfattning. Det är inte i närheten av vad människor beskriver men jag undrar lite ändå om det har med mitt tidigare så stora alkoholintag att göra, om det är abstinens och att jag kommer att återhämta mig. Och så tänker jag att jag kanske är sjuk i något annat som jag nu tränger bort. Ja, jag håller nog på att bli hypokondriker. Får väl beställa en hälsokontroll.

Fredagen nykter - det var den andra på många, många år. Ja, det fanns ett ögonblick då längtan efter det första glaset vin gjorde sig påmind men jag lät den passera och satte på en kopp kamomillte. Var uppe en hel timme längre än vanligt och sov följaktligen två timmar längre än vanligt. Tänk att kunna bli lite mer sällskaplig, bara lite. Mannen drack en halv öl till maten och en halv wiskey till "På spåret". Jag noterade att han inte uppskattade det som vanligt. Jag har inget emot att han dricker "normalt", jag ska lära mig att vara med så länge så möjligt när det blir dags för fest och ha överseende när folk blir fulla. Det finns alkohol överallt omkring mig och jag måste lära mig leva med det och att det inte är för mig.

Tänker att jag räknar mina dagar till dag 21. Jag har lärt mig att det tar 21 dagar att träna in en ny vana. När 21 dagar har gått går jag över till att räkna veckor i nykterhet.

Jag kommer att få anledning att besöka min dagbok här ofta och läser Muränans lista över goda råd.

Jag älskar det nyktra livet!

Letade efter dig i "mitt" forum. Brukar inte kolla andra än det, men tänkte att det skulle vara kul att läsa din tråd. Igenkänningen är hög vad gäller kampen mellan frestaren och förnuftet. Glöm inte att det är du som bestämmer.

I dag är det min 55:e nyktra dag. Känns stort. Snart är du där. Kom igen, nu håller vi i det här! ♡

... i gruppsammanhang dessutom benämner dig fullblodsalkoholist tycker jag känns tufft och opedagogiskt. Förhoppningsvis vet hen vad den gör, men det kan man inte ta för givet.
Har aldrig gillat ordet alkoholist (kanske är ngn slags förnekelse?), för det finns fortfarande mkt laddning i ordet. Då vill jag hellre kalla mig nykterist framöver. Jag har inga problem med att berätta att jag inte mår bra av alkohol och därför inte dricker.
Hur som helst är ju det viktiga att vi insett att vi har problem med giftet, och är ödmjuka inför det. OCH att vi vill göra ngt åt det.
En dag i taget ?!

Superbra jobbat Mary! Duktigt att du berättat för din mamma. Jag har pratat en del med vänner om min ångest och hur det gått över styr med alkoholen. Har fått lite spridda reaktioner men tycker ändå att det känts bra att ta upp det!

Terapeuten i gruppen som sa den. I diskussion kring mitt agerande och beteende. Jag blev spontant förnekande, men inser beteendet är sjukt. Jag har landat i mycket men måste låta det ta tid och det är det svåra just nu. Vill bli klar! Inser jag aldrig blir det.

... med ny fredagsrutin, tänk vad bra det kommer kännas imorgon när vi vaknar ?!

Tack för din omtanke Mary!

Det är konstigt hur det ter sig. I en vecka var jag helt besatt av det här och att uppdatera. Men tiden har gått och problemet känns mindre på något sätt. Den här veckan har jag druckit en kväll hittills. Blev 3 glas vin och en öl vilket kanske var lite väl mycket såhär i efterhand, speciellt för en vardag. Ännu en fredag nu dock och jag är hemma och inte druckit en droppe. Om man räknar ihop vad jag druckit de här senaste 12 dagarna så är det en betydlig förändring från tidigare. Har dock fortfarande inte testat mig själv genom att vara ute/på fest en helg vilket är tillfällena som slutat i kaos tidigare. Hoppas dock att de senaste 12 dagarna är någon sorts bevis på att jag kan klara en större utmaning!

Gav mig ut och promenerade drygt två timmar direkt efter jobbet. Kändes så fräscht så det vore synd att sabba känslan med vin. Men nog fasen längtar jag ändå... Fånglor på Netflix och smuttar alkoholfri cider, men usch och tvi vad sött det var. Jag gillar inte sött. Socker gör mig spattig. Imorgon återgår jag till att festa loss på Loka!

Och vi möter den nya dagen nyktra och fräscha. Det känns säkert bättre imorrn. Kram