Senaste kommentarerna i forumet

Tack så mycket. Jag försöker se detta i ett långt perspektiv. Är jag stark i detta nu så kommer mina framtida val i livet att vara baserade på en nykter och bra grund.

Det mesta av mitt drickande har varit i ensamhet hemma eller med sambon, så jag har inte så många roliga festarminnen att sakna heller.

Sedan jag slutade dricka så har faktiskt livet kännts lite mer meningsfullt för min del. Jag har inte längre ro till att lägga timmar sittande framför datorn, spelandes, drickandes och snusandes. Vilket är väldigt skönt.

Jag får hoppas kämparandan håller i sig.

Hur länge har du hållt uppe?
Vad ersätter du drickandet med?

största underdrift : "......det finns brister i eftervården, ..." om hjälpen till unga vars föräldrar slutat missbruka. Eller för all del som fortfarande är aktiva.
2 stycken socialministrar från vardera blocket har utlovat mer resurser till anhörigvård och den från den borgerliga sidan anslog 150 mille till öronmärkta insatser för barn och ungdom. Kruxet där var att hon helt missade att kommunerna tvingades att redovisa vad de gjort med pengarna vilket gjorde att stålarna försvann i det "Det Stora Svarta Hålet" :(

I vissa kommuner fungerar det väldigt bra medan det i andra inte finns nån riktigt hjälp. Det duger inte att en soc-tant sitter och ömkar barnen utan de MÅSTE ha kunskap !!

https://www.alkoholochnarkotika.se/alkohol/tiden-efter-foraldrars-missb…

Tack för att du delar med dig av din historia. Jag tycker att du är otroligt stark som tar den här kampen. Kan själv uppleva något slags status quo i mitt liv. Allt bara står och stampar och jag inser ju att i princip alla svårigheter jag har försätter jag mig själv i på grund av min alkoholkonsumtion. Tror att det är superviktigt att ersätta alkoholen med något vettigt, likt du gjort med styrketräning. Gör jag inte det kommer jag bli uttråkad och rastlös och så blir det som vanligt igen.

Då fungerar vi nog ganska lika. Jag är så trött på att mer än halva veckan vara berusad eller sliten av att jag druckit under helgen. Jag har verkligen bestämt mig nu. Detta måste få ett slut. Jag hoppas att jag kan lära mig att dricka "normalt" men om inte det går får jag lov att sluta helt. Jag kommer att vara helt öppen med detta när jag träffar beroendemottagningen första gången. Har inte varit där ännu ska dit första gången i nästa vecka. Jag kommer inledningsvis gå två gånger och träffa en läkare vid i alla fall ett av tillfällena. På mottagningen jobbar läkare, socionomer, sjuksköterskor och alkoholterapeuter. Man är där två gånger och som jag förstår det berätta om sin situation. Man gör även provtagning för att se att kroppen inte tagit skada av hur man levt. Därefter tror jag att man får ett individuellt program efter hur ens situation är och vad man vill uppnå. Man går kanske 5-6 gånger sammanlagt. Det här är där jag ska gå. Vet inte om det finns olika upplägg på olika ställen. Vill du komma i kontakt med en beroendemottagning kan du söka i vårdguiden eller på din kommuns hemsida. Det här finns i alla kommuner.
Om du mår som jag och ditt drickande får liknande konsekvenser som det får för mig tycker jag att du ska ta tag i det. Du har inget att förlora på det!
Jag känner att jag kan få ut så otroligt mycket mer av mitt liv än vad jag får och nu får det vara nog! Jag måste och vill det här så mycket. Lycka till! Berätta gärna hur du mår och hur det går för dig vidare.

Ja det är ju det där att man inte klarar det som alla andra verkar klara. Att dricka med måtta. Man blir ju så himla lessen och besviken på sig själv. Men som du säger bara att kämpa på. Det är ju det enda man kan göra. Fortsätta leva på och ta en dag i taget.

Återfallet är dessvärre inte riktigt över, men jag ser ljuset i tunneln.
Sorg är svårt. Tack för att du bryr dig. Idag är jag även tacksam för skitvädret som håller mig på mattan. Jag skall inte kana iväg till bolaget. Lite självbevarelsedrift har man trots allt?

Jag suger åt mig allt som jag kan ta in. Känner mig deppig och sur men försöker att låta det välla över mig. Har haft en otäck ångest men gjorde inget åt det annat än att jag började baka. Att ha nåt för händer är bra, men ibland funkar inte det heller, men nu gjorde det det ?inte att åka och handla istället som faktiskt också kom upp i min knäppa hjärna. Visst är det konstigt. Man mår illa och är rädd att levern och nåt annat i kroppen inte funkar . Ändå kan man tänka att det skulle vara gott med ett glas som garanterat blir en massa glas när man väl börjat.

Är samma för mig. Dyra semestrar som jag knappt har ngt minne av...
Är också så trött på detta.
Vad gör ni på beroendemottagningen? Hur får man kontakt med en sådan mottagning?
Precis som du beskriver är måndag,tisdag jobbiga och på onsdag,torsdag börjar livet komma
tillbaka...sedan är man ju ”värd” ett glas vin på fredag.

Måste bara tipsa alla här om ett naturläkemedel mot ångest och sömnsvårigheter... dom första dagarna på min avgiftning hade jag fruktansvärd ångest oro och därmed svårt att sova. Testade valerina natt och det funkade faktiskt! Ett tips bara på vägen... kram och glöm inte en dag i taget!

För era svar! Läser allt och allas trådar här nu och både skrattar och blir ledsen, så mycket igenkänning!
När det gäller mitt återfall så är det inte det faktum att jag drack som jag har ångest över, för det var ju ett planerat och väl genomtänkt drickande.
Det som gör mig ledsen är att jag inte klarar av att dricka med måtta... bara ännu ett bevis på att jag är alkis. Punkt.
Barnen vad med och min äldsta som är 13 märkte så klart att jag blev trött och inte med i matchen längre... det är den värsta ångesten! Att jag bevisade för mig själv återigen att jag bara häller i mig, fort ska det gå.. som om alkoholen skulle ta slut på planeten om en timme...
Jaja nu är det nya tag och jag tar en dag åt gången.. gruvar mig för helgen bara. Kämpa på alla och tack för fina bra svar!!

Oerhört starkt av sig att ändå börja skriva här. Jag började också nyligen och det känns som att en ventil öppnat sig. Det är ett mycket bra första steg. Förstår så väl det du skriver. Att man inte litar på sig själv längre. Att man blir en annan person. När mitt sug infaller sig.. så brukar jag tänka på konsekvenserna av om jag dricker. ( gjorde precis för en stund sen den här övningen själv då tankarna började fladdra..) Hur dåligt man mår efteråt. Ångesten, paniken.. jag upplever att det flera gånger har stoppat mig och jag istället bitit ihop. Hemsk känsla medans suget är där.. men en sak vet jag.. det finns få saker jag upplevt.. som känns så underbart som att vakna upp en morgon och veta om att jag vara nykter dagen innan. Sömnen blir bättre.. man är klarare i huvudet och en liten känsla av seger infaller sig. Slå inte på dig själv pga återfallen du haft. Det är en del i din resa att ta dig bort från det här. OM du känner att du klarar det.. så försök fokusera all din tankekraft på just hur bra det kommer kännas om du bara står emot. ta det minut för minut.. tänk inte hela dagen.. utan nu ska du klara en minut åt gången.. Suget är ju som vi vet något som försvinner.. även om det återvänder så kommer det bli mer och mer sällan tror jag.. för lika bra som känslan är vid första klunken.. lika överjävligt blir det ju när A ska ut ur kroppen.. kanske är mina råd inte rätt.. jag vet inte.. men kanske kan det hjälpa dig litegrann i alla fall. Återigen starkt av dig att du är här.. vilken styrka att våga skriva av sig.. var stolt över dig själv för din resa har börjat. En minut i taget... inte mer.. jag / vi finns här om och när du vill ventillera.. Styrkekram till dig.

Välkommen hit, här får du mycket insikter och kan även skriva av dig. Förstår dig precis och det är ingen lätt väg. Men det finns hjälp att få om man verkligen vill. Livet blir så mycket bättre utan a. Om du inte klarar att hålla upp/sluta dricka, kanske vc eller en beroendemottagning kan hjälpa dig. För mig funkar antabus bra första tiden, då det blir som en krycka att få hjälp av. Lycka till på din väg

Lägger mig tidigt och sover bra. Nu känns det så naturligt att inte dricka vardagskvällar, precis som det förut var naturligt att dricka vin i soffan på vardgskvällarna. Jag var ju såååå värd det. Nu känner jag att jag är sååååå värd att vara nykter och ickebakis. Jag måste givetvis vara på min vakt, därför tänkte jag att jag skriver så här: IDAG SKA JAG VARA NYKTER!!!

Promenerar gärna en bit på vägen tillsammans! Tack för ditt stöd. Jag finns här för dig med. På nått sätt ska vi komma till rätta med detta eller hur :)? Kramar

Hej "So tired of this"! Vad bra att du hittat hit och att du söker kunskap och stöd!

Jag passar på att puffa upp din tråd så du förhoppningsvis får svar från andra medlemmar. Ibland kan det ta tid för trådarna att komma igång, hoppas du har tålamod. Men under tiden, läs och skriv gärna i andra anhörigas trådar - det kan också vara väldigt värdefullt.

I din text så anar jag också en viss psykisk "utpressning", såsom att han säger att han skulle ta livet av sig och att han inte accepterar att du umgås med dina vänner. Därför tänker jag att du kan säkert ha stor nytta av att ringa Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50, dit kan du ringa anonymt.

Med hopp om att du hittar en väg som känns bra för dig!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

BTT, Mirabelle och Tombor..Betyder enormt mycket märker jag att jag kan gå in här och läsa era svar och få lite perspektiv utifrån kring min situation. Ja, det är ett under att min vän inte noterade att jag var påverkad. Kanske noterade hon det men kanske kan hon inte sätta fingret på att det var just A som var boven. Är ju som jag förstått rätt bra på att " dölja " det. jag tror dock att om jag hade berättat för henne att jag var påverkad så hade nog poletten trillat ner rätt fort i henne och hon hade fått en förklaring på mitt beteende. Enormt ledsen kan ju alla bli men hon sa att jag var så förtvivlad att det inte " gick att nå mig" .. tro sjutton det.. med tanke på att jag knappt kunde nå mig själv. Jag tänker på det som hände mycket men försöker gå vidare nu. Har pratat med min vän och hon verkar lugn kring mig så nu gäller det att inte hamna där igen. Det e nog ingen risk för jag fick en käftsmäll utan dess like av ångest. Aldrig mer.
Jag äter en snällare variant av sömntabletter men använde inte dessa den här hemska dagen så jag tror det enbart var A som spökade samt att jag inte är stabil i mitt inre. DÅLIG KOMBO! Är vilsen i så mycket i mitt liv och vet inte hur sjutton jag ska ta mig ur den negativa spiralen. När jag tittar på mitt liv så ser jag ju hur mycket fint det finns och hur välsignad jag är som fått den fina mannen jag lever med ( kärleken själv e han).. vi har snälla familjer ( oftast ;)) som bor utomlands så vi har möjlighet att resa.. vi bor bra ( trots att vi bytt stad precis vilket jag tyvärr ångrar ).. men jag har mycket fint och kan därför inte riktigt förstå varför jag känner mig så himla ledsen och orolig över livet. Förlorade mitt jobb för en tid sen ( pga arbetsbrist) och det gör att man har för mycket tid att tänka när man sitter hemma... samt att man inte orkar aktivera sig heller utan det blir en ond cirkel.. jag önskar så att jag kunde bara " snap out of it" . Sätta igång med min träning ( som jag mår underbart bra av) gå ner de kilon som deppigheten placerat runt min mage och höfter och ansikte.. ( vilket gör att jag inte känner för att göra saker ) ;).. känna glädje över att aktivera mig med vänner, ge mig sjutton på att skaffa ett myt jobb och försöka njuta av det jag har... men det låser sig.. jag tror att om jag bara kommer igång så kommer det skapas positiv energi som leder till fler bra saker.. som i sin tur leder till ännu fler saker.. men HUR tar jag mig ur bubblan??? Någon som har tips? Ibland kan jag bli förlamande avundsjuk på andra människor.. tittar på allt dom har och så tycker jag synd om mig själv.. PATETISKT! jag VET DET!.. men här på det här forumet kan jag nog vara helt ärlig utan att bli dömd.... samtidigt vet jag att det är upp till mig att ta mig själv i kragen... A har ju blivit ett bedövningsmedel för att tränga undan och lugna mig.. men det håller inte i längden... att ta tag i saker är enda lösningen.. jag har ibland en panisk skräck.. för att hamna där min mamma hamnade.. att mitt liv bara ska gå sönder.. trots att jag vet att jag egentligen är så mycket starkare än hon var... och jag har andra förutsättningar.. men det har skrämt mig större delen av mitt vuxna liv... tog hand om henne många år och blev på ett sätt ett offer då jag alltid var orolig för henne.. vet att det kanske e trams.. men det e så det känns... ibland undrar jag... om allt detta beror på att jag e deprimerad.. eller om det faktiskt är så att jag lever ett liv jag faktiskt inte vill leva.. kanske vill jag nått helt annat.. bryta upp från allt och bara dra.. börja om ensam... men så visualiserar jag ett liv utan min man och mina vänner och då blir jag gråtfärdig... suck.. ja ni hör ju... :)... ett salig röra av alla mina tankar... det är som om A bara är ett resultat av hur jag mår... att det har blivit kryckan jag lutar mig mot när det rinner över... jag vill inte ha det.. jag vill skratta träna känna glädje... ( jag har ätit anti depp innan men helt ärligt upplever jag inte att det hjälper) men jag ä öppen för alla möjliga lösningar.. den stora frågan inom mig är nog... vad sjutton ska det bli av mig... Tacksam för allt ert stöd. Om jag kan hjälpa ER på nått sätt så vill jag inget hellre.. ni kämpar allihop på era egna sätt vilket jag beundrar er för. KRAMAR

Tack för att du skriver och delar med dig. Du beskriver livets upp- och dalgångar och just nu verkar du ha det tungt. Du skriver att du tappade viljan att välja. Kan du beskriva det lite mera?

Som du säger så är det svårt (men inte omöjligt) att bryta mönster. Många gånger tror jag vi faller på att vi kanske försöker förändra för mycket på en gång. Men även små, små förändringar kan få stort värde. Vad skulle det kunna vara för dig?

Hoppas du vill skriva och berätta mera!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack Amanda och nyckelpigan!

Precis så.... beröm behövs inte hela tiden för det räcker med fördelarna som kommer med att vara A-fri för att det ska vara peppande och värt det. Men jag kan känna nästan förvåning över hur ointresserad min omgivning är? Eller är jag fånig kanske. Det kanske är så naturligt för dem (jag har ju haft långa A-fria perioder förut och en del i min närmsta familj till och med har knappt nånsin sett mig dricka). Jag antar att de helt enkelt tror att det är skitlätt för mig. Kanske har det till och med kommit till en punkt då de skulle känna sig pinsamma av att prata om det. Alltså de skulle känna sig som alkoholister själva om de skulle fråga hur jag kände.... De kanske vill låtsas att det är lika naturligt för dem som för mig att inte dricka?

Jag ska nog inte lägga så stor vikt vid det. Men man får ju dippar ibland och där runt jul och nyår hade det varit underbart för mig om nån bara hade sagt "vad grym du är!". Det hade räckt. Men de kanske inte tycker det. De tycker kanske det är tråkigt att jag inte deltar på samma slags villkor som de gör.

Jag spekulerar bara.... jag vet ju inte vad de känner eftersom jag inte frågar och det gör jag inte eftersom att jag märker att alkohol inte är ett önskvärt samtalsämne om det inte handlar om att hylla en drink eller ett vin.

Det låter nu som att min omgivning dricker hela tiden. Så är det inte. Det var bara nu vid jul och nyår som det blev två täta tillfällen som påverkade mig negativt. Alltså så till den grad att jag inte har lust att åka dit igen fastän jag brukar älska att umgås med mina nära. Men sist kände jag mig som barnet med de smått berusade föräldrarna. Kände att de var opålitliga fastän de inte gjorde nåt konkret. Jag känner att jag inte tycker om att de jag umgås med inte har helt ärliga, sanna och uppriktiga känslor och tankar. Inte ens om de blir gladare. För glädjen är inte på riktigt. Och skulle de dricka för mkt och vi ska sova över hos dem till exempel så hatar jag att veta att de kan vara bakis dagen efter. Jag vet ju av erfarenhet att bara ett lätt bakrus är så hemskt. Och fastän alla låtsas må kanon och skyller tröttman på att vi lade oss sent så vet jag att de ljuger och det känns så deppigt att veta vad de sysslar med. Förnekelsen. Den är deprimerande att se.

Förr hade jag trott dem när de låtsas vara trötta. Men inte nu. Det känns som att alkohol aldrig kan lura mig igen. Jag vet allt.

Vem av er kloka forumvänner var det som skrev att vi är så snabba att döma vårt egna a-sug men andra "vanliga" blir ju sugna på vin jätteofta utan att det är nåt konstigt. Läste den kommentaren en morgon men hade inte tid att skriva nåt svar och nu hittar jag inte kommentaren igen. Men jag tog det till mig mycket! De som inte dricker för mkt kan ju varje helg bli sugna på vin Och dricka det och det är inget konstigt. Deras sug är okej. Men om jag får ett sug en gång i halvåret eller om jag upplever nåt som liknar ett a-sug så slår jag på mig själv och tänker att jag känner nåt fel. Men egentligen kan man ju bli sugen på allt möjligt utan att för dens skull agera på det. Jag kan bli sugen på att röka fast jag aldrig ens provat ? det gör mig ju inte till en rökare precis och jag börjar inte plötsligt säga till folk att jag är det. Samma är det ju med A också egentligen. Jag dricker inte bara för att jag saknar det ibland.

Men saknad av A är ju så laddat för mig eftersom beroendet av det en gång höll på att ta livet av mig psykiskt. Det är väl därför jag hatar om jag nångång blir sugen även om det händer väldigt sällan. Suget eller saknaden skulle leda till min undergång om jag agerade på det.

Hur som helst...

En person pratade om en festhelg hon haft. Men den ägde rum på en fredag för hade det varit på lördagen skulle hon inte kunna jobba på måndagen. Hon behöver två dagar att återhämta sig. Hur kan man kasta bort två lediga dagar sådär? Jag gjorde också så förut och jag kan inte fatta det nu!! Att vara illamående och ha ångest i två dagar och därtill sabba signalerna i hjärnan, bli deprimerad och beroende. Kan inte förstå att detta är den sociala NORMEN 2018?? Inte bara en sjukdom utan norm! En norm som sedan när den leder till sjukdom SKAMBELÄGGS så att den drabbade inte ens vågar söka hjälp eller ens prata högt om det?! Ah jag blir knäpp ???

Oj vad mkt jag skrev. Skönt att få ur sig lite till av frustrationen ?

Ha en fin dag allihopa i stormblåsten!

Klokt av dig att fundera på vad som hände när du drack 8 glas vin. Många gånger kan man lära sig något av återfallen, som gör att det blir lättare att hantera en liknande situation på ett annat sätt i längden. Var det en känsla du hade? Hur mådde du? Eller någon speciell situation eller möte med någon person eller liknande som kan ha triggat ditt beteende härom dagen?

Hoppas du hittar lärdomar som kan vara till nytta för dig i framtiden!

Vänliga hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Först och främst, så sorgligt att höra om ditt husdjur. De är ju så viktiga och nära vänner för oss människor.

På ditt sista inlägg får jag intrycket av att du brutit återfallet och återgått till nykterhet igen. Det låter som målmedveten och kampviljan kommit tillbaka. Stämmer det?
Vilka tankar, människor, situationer m.m. kan vara till stöd och hjälp för dig nu att hålla fast vid din vilja att vara nykter?

Återigen, lider verkligen med dig gällande din djurvän.
Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det är oerhört jobbigt att lämna ett destruktivt förhållande. Ditt ex har ju misshandlat dig psykiskt och brutit ner dig. Du behöver hjälp för att bygga upp din självkänsla igen - annars är risken stor att du går tillbaks till honom.
Tag kontakt med vårdcentralen direkt och hör vad de har för möjligheter att hjälpa dig. Ägna dig åt dig själv och barnen och tyck för guds skull inte synd om ditt ex! Ta inte kontakt med honom och om han ringer så var rak och tydlig med vad som gäller och gå inte in i diskussioner med honom.
Destruktiva förhållanden är livsfarliga och så svåra att ta sig ur men det går - jag lovar!

Läste ditt inlägg igår också men jag hann aldrig svara och precis som jag skrev förut så var det inte för att jag kände mig uttråkad av det jag läste utan jag var helt enkelt sååå trött. Jag har också ändrat mina dryckesvanor, drack alldeles för många glas vin under helgerna och tog även under veckorna. Det var dax för en trendbrytning och nu har jag inte rökt eller druckit sen 5/1. Piggare än någonsin. Kan inte hjälpa dig med effekter av antabus för det har jag aldrig provat. För att kunna dricka kanske 1-2 glas fredag eller lördag tror jag ändå att man måste avstå en längre tid innan för att kunna känna hälsovinsterna. Jag blir trött av bara 1-2 glas, det visste jag inte kunde påverka min kropp så mycket men det gör verkligen det. Om jag drack 1-2 glas en vanlig vardagkväll kände jag absolut det dagen efter, det har jag förstått nu. Jag var ju alltid trött men så tog jag ofta vin på kvällarna. Aldrig några mängder under vardagarna men sen när helgen kom och alla väninnor skulle ut och jag inte var sen att haka på och vips var en hel lördag eller söndag förstörd. Jag vill inte vakna bakis och slösa bort dagen utan träna istället.

Ja nu kanske du inte blev så mycket klokare av mitt svar men ville ändå ge dig lite feedback, du vet säkert allt redan. Satsa på en dag i taget och vips kanske det gått 100 dagar! Vi hörs!

Vad bra att du gjort slut och gjort en polisanmälan. Vilken fruktansvärd situation och person du haft att göra med. Kanske kan du få lite bättre råd och tips på anhöriga-sidan. Finns väl lite kontaktuppgifter även på denna sida för dom som levt med missbrukare. Du verkar ha levt under stor press ett tag, kanske gå och prata med någon terapeut?
Lycka till på din väg!

Glad att du insett att det är rätt för dej. Det är också insett det tar väldigt mycket energi att leva med en människa som dricker för mycket. Hmm men är glad att du vet vad som är bäst för dej själv och inget du behöver grubbla över.

...trillade ögonlocken och Ipaden och jag somnade, inte för att läsningen var tråkig, tvärtom, jag hängde ju här men jag hade tränat. Träning är bäst! Du ska absolut inte skämmas över din situation och inte deppa över det som varit utan se framåt. Ja inte så lätt alltid men jag vill peppa dig till det. Jag tränar mycket, promenerar med hunden och är själv gruppintruktör och leder egna pass. Pinsamt för mig. Tänk ingen ingen kan ana att den där pigga inspirerande människan som alltid är så glad och positiv endast tänkte på hur vad gott det skulle bli med ett glas vin och cigg efterpasset. Hur sjukt är inte det? Pinsamt!

Efter mina ynka dagar (snart 11) går träningen sååå mycket bättre, och jag känner mig mycket piggare och jag måste nog tänka på hur skönt det är att INTE dricka alkohol.

Anmäl dig till ett lopp, vet ju inte om du är man eller kvinna men sätt inte för hög press på dig själv då faller man lätt! Återkommer! En till nykter dag!