Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag i vanlig ordning analyserat gårdagens händelse och kommit fram till följande:

Det var skammen som höll mig i schack i går. Det var skammen som fick mig att avstå från att fråga efter alkohol. Det var skammen som räddade mig från att bryta den nyktra perioden.

Det blir lite tudelat, ena stunden vill/bör/ska jag inte känna skam över mitt problem och i den andra är det just den som ser till att jag håller mig på banan. Så egentligen är jag mest tacksam över den ändå, då det primära är att avstå. Knepigt!

Självklart är jag extra glad i dag, då det verkligen inte var någon "piece of cake" i går. Jag menar, det är ju inte svårt när det flyter på. Som sagt, tuffare den sista veckan än det varit under resan hit mot den 56:e dagen. Vad som triggat igång allt just nu vet jag inte, får se om det går att ringa in något.

Nu sväljer jag dock all besvikelse, all ambivalens, sträcker på mig och går med huvudet högt. Trots att jag bor i landet där Jantelagen regerar, ropar jag: "Hey, jag är så sjukt stolt över mig själv!" Sådeså!

Tack ännu en gång för all pepp, det betyder så mycket. ♡ Kul att få vara en inspirationskälla. Det gillar jag.

I dag blir det garanterat nyktert. Nu håller vi i det här! ♡

Jag sökte till alkoholmottagningen f två mån sedan (efter att i flera år försökt dricka måttligt m misslyckats). Gick på drop in. I väntrummet satt mest ”a-lagade” o det var en fruktansvärd stund. Ville bara försvinna. Kändes helt overkligt att jag satt där. Men jag visste att jag har problem som alla sndra s kommit dit. Även om jag sköter jobb o fam o få vet om mitt missbruk.

Väl hos läkaren blev jag mycket väl o proffsigt bemött. Började m antabus. Varit där o fått det 2-3 ggr i v. Alla så snälla, duktiga o proffesionellt! Jag tror aldrig de ksn bli så på vårdcentralen. På en alkoholmottagningen är man en vanlig patient o människa.

Hej Becca!
Läste gamla trådar här inne, vi skrev med varandra för ca 1 år sedan. Blir så ledsen när jag läser ditt senaste inlägg ovanför. Hur går det för dig?

Söndagmorgon och ska ta min andra kopp kaffe? Blir så glad över det ni skriver till mig och även glad över att läsa hur alla här kämpar. Så länge man inte ger upp finns det så mycket hopp.
Middagen i fredags gick SÅÅÅÅ BRA!!! Dessa människor, våra vänner, har som jag sett det, ett sunt förhållningssätt till alkohol. De gillar att dricka vin etc när läget är rätt men alltid måttligt. Ni vet sådana som alltid slutar i tid, sådana jag alltid varit avundsjuk på....
Vi anlände och efter alla kramar (vi har ju bara träffats enstaka tillfällen de senaste 6 åren) blev vi erbjudna bubbel. Jag tackade nej och sa att jag inte dricker a längre alls. Då visade det sig att de hade massor av a-fria alternativ hemma och att mannen i familjen kör 6 månaders vita perioder och har gjort så i två år. Det var inget snack, bara helt naturligt! Även helt naturligt att det är svårt och problematiskt med alkohol, när blir det för mycket och hur mår man utan/med?
Jag är så lycklig över alla fantastiska människor jag har i min omgivning och jag skulle önska detsamma till alla er!!!
Min man klarar det också bra, nog för att han gärna vill dricka något men han nöjer sig med någon folköl och de dagar han jobbar (jobbar bara kvällstid) blir det ingenting. Som jag hade hoppats bryts ju vanorna nu när vi flyttat. Men jag avvaktar ännu, vet ju att man så lätt hittar nya vägar och vanor i sitt missbruk... Däremot tänker jag njuta och vila i att det för dagen är så bra. För om jag inte gör det så orkar jag nog inte senare, när skiten träffar fläkten igen så att säga....
Hoppas ni alla har en bakisfri söndag❤️❤️❤️Och all styrka till er, ni är fantastiska och grymma som gör det här!!!
Kram!❤️

Tänker på mina ungdomar som hela tiden lägger upp bilder på ölprovning, 1000 ölsorter, vinglas och paraplydrinkar. Jag slutar ”lajka” dessa från och med nu.
Härligt med löprundan!
En skön och fräsch vecka önskar jag oss alla!!

Söndag morgon.
Ingen huvudvärk, inga exem och jag hör kylen/frysen burra över min tinitus. Den har jag för övrigt haft sedan 90-talets besök på alltför många konserter utan öronproppar. Inte tänkte jag på att musik kunde skada mina öron! Så jag har lärt mig leva med den som en ständig följeslagare av min egen dumhet.
Kroppen känns ett par hekto lättare, jag kan ana det andra beskriver med lystern i ansiktet. Jag har faktiskt fått en annan färg. Det lite rödrosa är inte lika framträdande och jag har till och med gått osminkad till jobb efter träningen i fredags.
Kaffet smakar annorlunda - vet inte om det är bättre eller sämre. Bara annolunda.
Lördagen gick till att sova ut, arbeta några timmar, vila, plocka ner granen och julpyntet. Sedan var det plötsligt eftermiddag och vi tog beslut om att laga middag hemma och se en film med den lille. En alldeles vanlig lite tråkig kväll i full nykterhet. Mannen tog ett glas vitt vin till maten. En flaska som för övrigt låg öppen i kylen sedan trettonhelgen - tänk att att den fått vara ifred :-) Jag drack Ramlösa. Helt oberörd.
Vi pratade lite försiktigt om mitt drickande och mannen backade där han var på väg att börja skämta om hur mycket jag druckit under åren. Jag försökte att på ett bra sätt förklara, utan att ta på mig offerkoftan, hur svårt det var att om igen bryta själva vanedrickandet. Att det inte är värt att dricka igen när det är så svårt att sluta. Han förstår inte det eftersom han bara slutar dricka när han inte vill ha mer oavsett om det finns mer i glaset/flaskan/baren. Men han har ju noterat hur jag häller i mig vinslatten på söndagen eller att jag ibland kan dricka en hel flaska vin på en vardageftermiddag/kväll. Han har dock inte tyckt det var så farligt eftersom jag aldrig blir otrevlig, sluddrig eller störig på något vis. Bara varm och go´ enligt honom. Så han förstår inte att det händer något annat på insidan. Han har inget speciellt hälsotänk heller så han har inte reflekterat över våra alkoholvanor speciellt. Hur som helst är han med mig och ger mig sitt fulla stöd. Jag måste acceptera att andra dricker och att det inte är för mig. Livet är inte rättvist.
Utmaningar framöver.
En tjänsteresa i veckan med övernattning blir det framöver. Ingen som ser mig på kvällen, ingen som vet vad som händer på hotellet och en liten miniflaska rött vin på varenda hotelrum utom på Scandic.
Så jag har bokat Scandic veckan som kommer. Det kan ju vara en strategi för att skydda mig själv. Och så har jag köpt träningskort som gäller på de orter där jag kommer att vara mest. De stora kedjorna är inte så dumma ibland. Tänk att få till träningen den kvällen i veckan då jag är borta - det skulle vara guld värt. Det kräver disciplin att träna in den vanan. Jag gör ett försök med stor ödmjukhet!
Nu ska jag köra min avslappning - kör ”sluta dricka alkohol” ett tag till eftersom jag inte hittat något annat som tilltalar mig.
En alldeles vanlig, grå, kall söndag mitt i vintern känner jag varm lycka inombords över livet som det är utan bedövning.

Tre månader - helt fantastiskt!
Din rastlöshet - ja, acceptera den och kanalisera den mot saker som ger något bra tillbaka.
Följer dig hack i häl!

??

Starkt jobbat! Du är en inspirations källa. Kärlek o kramar från mig ?

Miss Mary Poppins, Morgondag , Jullan65, Vinäger , Snart 50 , Pellisan och Mortis. Känner mig väl emottagen o välkommen här tack vare er! ❤ Har lixom laddat inför att börja skriva här och öppna mitt hjärta. Vet inte var / hur jag ska börja.... kontrollfreak som jag är har jag svårt att bara skriva rakt ner o ut från mitt hjärta. Öppna upp portarna till det man så länge hållt hemligt och förträngt. Har så mycket inom mig, som jag behöver få ut, ventilera, erkänna, sluta förneka, acceptera. Mörka sanningar som behöver komma fram i dagsljuset. Ängeln på ena axeln som kämpar mot djävulen på andra axeln. De fuckar upp mig. Ambivalent. Har en känsla av att det kommer bli en ketchupflaska effekt , öppnar jag upp kommer allt på en gång. ? Hoppas ni kommer orka läsa o ge mig feedback. Om inte annat så blir det skönt att få lätta mitt hjärta för att inse min sanning för mig själv. Orkar inte hålla allt inom mig längre. Har ingen i min närhet jag vågar el vill prata med om detta. // En kram i natten till er alla! ?

Kram till dig Nordäng67. Hoppas det snart känns bättre <3

Jag blir tokig. På mig själv och honom. När jag kom hem från en trevlig middag med min syster och mina barn så har mannen släpat hem polare och är full. De har druckit wiskey, snart en flaska. Jag kände redan när jag och barnen klev innanför dörren hur det stank fylla. Snabbt med barn och mig själv i säng. Nu ligger jag här med ett hjärta som skulle kunna slå sönder bröstkorgen på mig. Jag hatar honom när han är full. Jag tror inte jag är kär i honom när han är nykter heller men då är han iallafall ok. Och jag blir så arg på mig själv. Varför har jag levt med det här så länge? Varför lämnar jag inte? Jag orkar ju inte med detta längre. Jag avskyr mig själv för jag är så svag och rädd.
Usch, det är så sjukt men jag hatar musik. Bara för att han alltid spelar musik på fyllan. Jag associerar på nåt konstigt vis musik till alkohol. Samma med hans parfymer. Jag tycker inte om lukten för jag kopplar den till fylla. Stört va?

Nä jag ska fortsätta läsa på om medberoende och jobba med mig själv. Jag ska nog söka terapihjälp också. Tror jag behöver det för att reda ut känslor och tankar. Fast det kommer vara ett stort steg för mig. Ytterligare något som jag är rädd för. Att söka hjälp och visa mig svag. Fast det är ju inte svagt att våga be om hjälp, snarare modigt. Och det är just det jag inte är.

Förlåt för ett ångestfylld och lite bittert inlägg, antar att jag bara behövde få ur mig lite av känslorna som stormar runt inuti just nu. Ska försöka få lite natt sömn nu om det går för ångesten.

Tack för att ni finns!!!

Nytt år nya möjligheter! Klassiker, men nu måste det ske. Man vet när det är dags tror jag. Nu är bollen i rull, kan inte backa nu. Får påminna mig hela tiden om hur jag vill må och på riktigt hur a får mig att må. Inte vaggas in i den lömska idyllen om att det är så bra. Det är det, men bara en bråkdel av alla tillfällen i livet. Ser det som en allergi, allergisk mot a. Mår inte bra med den vännen, dags att säga upp bekantskapen. Finns andra vänner ju! Sov gott! Och starkt jobbat, vi är på samma väg!

Klart att du är värd beröm, så synd att du inte får uppskattning av människor runt dig. Det är nog som du tror, många förstår inte vilken bedrift det är och vilken kamp vi utkämpar. Bra att du inser att det kanske är anledningen.

Du får i alla fall ett helt fång rosor och beröm av mig. ??? ???Tack för pepp hos mig, jag behöver det nu. ❤

Åh, vad jag längtade efter det i kväll. Eller rättare sagt två-tre... Magen vred sig i ångestsug, livet kändes så jä-a meningslöst. Jag grät som ett barn - har inte fällt en tår sedan dagen då jag berättade för min man. Visste att jag bara behövde be om en så hade mannen med den magiska nyckeln hämtat, om än kanske motvilligt.

Men någonting gjorde att jag lät bli. Stolthet, styrka, förnuft - skit samma vad det var, huvudsaken är att det inte blev något. Men fy, vilken jobbig kväll det blev, 55 dagar in i nykterheten.

Trots all besvikelse är stoltheten över mig själv den starkaste känslan just nu. Jag klarade det, jag är nykter i kväll också!

Nu håller vi i det här! ♡

... för terapeuten, det är ju viktigt. Och det är ju såklart viktigt att man inser allvaret med sina a-problem, minskar nog risken till snedsteg.
Var nykter en period på 4 mån efter sommaren, men hade några veckor i nov dec, där jag drack öl ett par gånger/vecka.
Men nu är jag sen nyår på banan igen, nu kör vi vidare ?. Kram och sov gott!

Har stort förtroende i terapeuten, hon provocerar när det behövs och backar när det är så. Jag behöver inget mjäk just nu. Måste förstå allvaret i hur situationen ser ut och är. Känns hårt men hon vet nog jag kan hantera det och att det skapar mycket tankar i mig som är bra de kommer upp. Helt enig laddningen i alkoholist är stor. Att behöva nämna mig själv som det på AA möte fick mig nästan inte att gå dit en andra gång. Men jag bet i det sura äpplet och sa det bara, och lite så är det då jag uttalar det så biter allvaret bättre i mig.

Fortsatt grymt irriterad på huvudvärken jag har... men tålamod.

Hur länge har du hållt dig nykter?

Verkligen bra kämpat, vi kör vidare?

Hade bestämt mig för att berätta för min mans syster om hur det egentligen ligger till med hennes bror. Vi skulle upp på en gemensam skidresa över nyår och bo i samma stuga. 11 personer från 18-50 år. Hann aldrig säga något innan vi åkte vilket idag känns som tur. Det hade troligtvis slagit helt fel. För min mans syster, man, döttrar och deras respektive och så min man då drack ohämmat under hela resan. De gick konstant med öl, whiskey, vin, jäger, cider i handen. De började på fm och slutade när de gick och lade sig. Viist kan man dricka lite när man har lite semester och umgås. Men det här var helt crazy. Min sons flickvän dricker inte och var ledsen första kvällen när hon slängdes in för första gången i detta sällskap. När jag såg detta insåg jag att detta är vardag för min man. Han har hela tiden hävdat att han inte dricker mer än andra. När jag såg detta så insåg jag att detta är hans referensramar. Den lilla skillnaden är väl att han alltid dricker så här. De andra dricker nog inte så mycket i vanliga fall, men det tror nog min man. Det kändes skönt att jag inte nämnt något om min mans alkoholproblem för jag hade nog blivit idiotförklarad. Tre kvällar i stugan och min man tömde ett flak öl. Till det kom det även till Jäger och whiskey plus öl på afterskin. I mina ögon på tok för mycket, men där var han som de andra. Jag, mina söner och sonens flickvän drack antingen inget eller enstaka cider. Är det jag som är överkänslig? Dricker alla så här mycket? Jag tappade tron på mig själv och tänkte att jag inbillar mig om hans problem. Pratade lite om hans drickande nyss, då han sitter här vid tv:n och sluddrar, men det slog helt fel. Hans sätt att tänka och prata gör att jag vägrar prata mer med honom. Bara orkar inte. En sak han sa ikväll var att våra söner, 18 och 20 år gamla börjar bli feta av läsk och godis. Så vi skulle inte säga något om hans drickande. Just då äcklade han mig. Hur kan man säga så om sina barn? Nu går han ner i garaget och hämtar öl nr 7 för ikväll och så slår han upp en whiskey. Orkar inte vara i hans närhet. Likadant varje fredag och lördag.
Letat jobb och annat boende, men hittar ingenstans att bo. Får bli kvar ett tag till.....

Vad fint att din historia kan komma att hjälpa andra att göra samma förändringar som du har gjort. Det är ett väldigt bra mål.

Och vad underbart att det sker förbättringar hela tiden ❤

Kram!!

Åtta helger är toppen!! ???❤

Jag tycker du gör rätt. Jag lever med en alkoholist och önskar jag kunde ta mig ur det. Du har rätt att välja om du vill umgås med honom eller inte. Säg att han är välkommen att ta kontakt när han blivit nykter. Jag hoppas mina barn ställer det kravet på min man när de flyttat hemifrån. Då hoppas jag att jag tagit mig ur detta och kan umgås med mina barn på egen hand. Men som sagt öppna en dörr om han vill förändra sig. Stängd den fort om han inte sköter det.

Miss mary poppins, ja så är det nog att man inte slutar tänka på A. Men man tänker på ett annat sätt än förr. Ibland stör tankarna mig men jag bearbetar det och får väl se det som en del i sjukdomsbilden. Eller vad man ska säga... det får ingå helt enkelt. Sedan kommer perioder tankarna på A är få och sällan. Det går i vågor. För mig i alla fall. Nu för tiden är jag ju så anti alkohol att mina tankar kan vara ganska arga, vilket ju är rätt jobbigt. Men hellre arg än sugen på att dricka ? ❤❤

Lerigen, tack!! vad fint det känns att veta att du vill läsa hur det går för mig ?❤ blir varm i hjärtat ❤

Nyckelpigan, tack för kramen och stor kram tillbaka ❤❤

Jag tyckte alkoholen störde min hjärna kring jul och nyår. Kände nån form av saknad efter det antar jag. Men nu när snart halva januari passerat och jag vet att många (även de som inte anser sig dricka för mkt) vill bli nyttiga detta nya år känns det extra skönt att jag liksom bara behöver forsätta där jag redan är. De hade de lätt runt jul och nyår (typ?) men nu är det jag som har det lätt. Det stärker mig.

Ibland känner jag mig ensam och liten och som den enda som inte dricker alls. Så kändes det verkligen på nyår. Då var jag INTE sugen men jag kände mig rätt ledsen och besviken över att alla andra vuxna drack och jag kände mig faktiskt udda. Utanför på nåt sätt. Men som att jag är den enda som fattar nåt. Det var irriterande att sitta där och veta att jag är den enda med ett klart sinne. Och att jag skulle känna mig udda fast jag gjorde det enda rätta (enligt mig). Det är störande att det naturliga (att vara nykter) är det avvikande ibland.

Känner att jag inte formulerar mig bra alls och jag vet inte om nån kan förstå det jag skriver ? Jag är så trött. Har varit på badhuset hela dagen så jag är helt slut nu. På ett skönt sätt dock.

Jag är så glad över detta forum. Jag har insett att ingen i mitt liv förutom min man ibland (väldigt sällan) säger nåt bra till mig om att jag inte dricker. Ingen berömmer mig eller vill prata om det ens. De köper A-fritt till mig och ifrågasätter inget men de säger heller aldrig nånsin nåt positivt till mig (kanske nån liten grej jag glömt). Det har inte stört mig förut men gör mig lite ledsen nu. Jag tror de skyddar sitt eget drickande och de vill inte diskutera hur dåligt A är. Socker kan de prata illa om en timme eftersom de inte vill äta socker men alkohol vill de ju ha. Ironin....

Så det är tur att detta forum finns och tur att jag blivit bra på att peppa mig själv och reflektera på egen hand kring fördelarna i mitt nyktra liv. Men ja ibland vore det trevligt om nån i min närhet hade lust att berömma mig lite. Men å andra sidan har jag inte berättat hur läget var innan jag slutade. Ingen vet om mitt problem så de vet ju inte heller vilken bedrift det är att inte dricka nånsin. Fast jag vet att de flesta runt mig själva faktiskt inte skulle klara det. Och de vet nog det själva också så därför vill de inte prata om vilket jäkla gift A är.

Kramar till alla (och som jag sa, jag har en del arga tankar kring A ?)

Fortfarande sugen på vin och så nära att ta en wirre också. Bara en, bara idag. Jag som nästan inte hade något sug kvar, vad hände? Och så plötsligt förstod jag, jag har ju pms! Och det har jag ju botat med alkohol så många gånger, det är ju antagligen det som spökar. Jag har varit lättirriterad och sur hela dagen, och sen ännu surare för att jag inte får dricka. Sen tänkte jag, får och får. Det är ju jag som väljer att låta bli! ⭐️

Det där du skrev om de små hörnen i livet var verkligen klockrent!! Det är så sant! ?? glad att jag läste det här hos dig. Lycka till ?