Senaste kommentarerna i forumet

För att du skriver ibland. Jag behöver sanna historier där någon som du behåller din nykterhet.

Gott nyktert nyår!

Har läst hela din tråd nu på morgonen och känner att, ja, det går! Jag kommer också att klara det. Jag har verkligen slutat dricka!

Din berättelse är viktig, den ger hopp och du är en förebild för mig!

Gott nyktert 2018!

för respons. Jag önskar er båda ett Gott Nytt År! / mt

för din fina fastän ledsamma berättelse om Peter och Rudolf. Jag befarar att många barn skulle känna igen sig i berättelsens kärna.
Jag önskar dig en trevlig nyårsafton och ett riktigt Gott Nytt År! / mt

Och känner igen så mycket. När du skriver att du står på tröskeln påminns jag om att det var vad jag sa, skrek, till min man säkert hundra gånger... 'Jag står på tröskeln..... fattar du?'. Men han fattade inte förrän jag gick ut och stängde dörren efter mig. Vi har också ett långt liv bakom oss men före det hann jag vara gift några år. Ett lugnt äktenskap men utan kärlek. Jag har en ögonblicksbild av hur jag stod i vardagsrummet och tänkte att jag är 23 år och detta kan inte vara livet. Sen levde jag ännu ett år med bilden av att jag stod på en trampolin.... och så hoppade jag.

Jag tror de inre bilderna är viktiga, att de kan visa vägar och vara målbilder.... eller först målbilden kanske? Min trampolinbild började där i vardagsrummet i insikten att det här kan inte vara mitt liv. En lägesbestämning, här står jag.... jag hade då ett litet barn och tjänade en tredjedel av hans lön. Jag ville ha kvar vår bostad och kunna ta hand om barnet förstås. Han var mycket på arbetsresor och då testade jag att leva mest på gröt för att se om jag skulle fixa det. Sen hoppade jag! Men även den gången kom den avgörande stunden plötsligt.

När jag gick ut ur detta hemmet, steg över tröskeln, hade jag länge sökt ett eget hem i lugn och ro. Aktivt tittat på lägenheter. Det blev ingen lägenhet, det blev bättre, lugn och ro här där jag ännu är kvar. Just nu när jag skriver tänker jag att min målbild har varit så viktigt trots att jag är kvar. Att leva i lugn och ro, ha en trygg plats där jag kan andas, tänka, känna, prata fritt. Det har styrkt mig inifrån att stå fast vid mitt krav på nykterhet. Under en ganska lång tid behövdes den målbilden för att hålla fast vid det som var mitt krav. Ett nyktert liv. Kärleken fanns där ännu, det är viktigt att tillägga, det var alkoholen som trasade sönder allt.

Du skriver att det är en process. Så rätt! Just så här, som nu, har läsandet och skrivandet här på forum bidragit till min process. Så ofta har jag bara börjat... och så har skrivandet fört mig fram till medvetenhet, insikter om mig själv. De är avgörande. Det har varit och är kärnan i processen, att se mig själv, förstå lite mer om vad jag vill, vem jag är, hur jag vill leva. Ordet 'jag' som en del, kanske grunden, i en sund egoism där jag tar ansvar för mina behov, mina önskningar, mina val. Där är vi nu, båda. En spännande resa, ibland ensam, ibland gemensam, ibland så svår, alltid spännande.

Ja, jag tror att inre bilder är viktiga. En inre kompass som också ger vägledning om rätt och fel mot mig och andra.

Tack Kampen för dina ord om tröskeln! De gav mig input till dagens tankar och skrivande. Det blev ganska flummigt, här i din tråd. Tack för utrymmet! Jag önskar dig ett gott slut på året, en lugn nyårsaftonskväll, och ett riktigt Gott Nytt år! / mt

Igår mer grälande med mannen och tårar, tårar och tårar. Hittade en självhypnos mot alkohol på Storytel. Körde den och somnade innan den var slut. Ska lyssna idag igen. Det var i alla fall skönt att sova. Vi blev sams igen och fixade här hemma till nyårsmiddag ikväll. Såg ”En man som heter Ove” och grät igen.

Har sovit gott inatt trots enorma muskelknutor runt nacken och ut mot axlar och skuldror. Yogapass idag - ”Andas ut det gamla och andas in det nya”. Ser fram emot det.

Beslutet att inte dricka idag står fast och även om det är förrädiskt så känner jag just nu att det inte är några som helst problem att förbli nykter för gott. Jag har druckit färdigt. 30 års stor vinkonsumtion är över. Jag vill leva. Jag vill se mina barn bilda familj och delta aktivt i deras liv. Jag vill finnas där när det behövs. Jag vill älska min man och njuta av det som ligger framför oss när den lille nu växer upp och så småningom också flyttar. Jag vill sätta fart på min karriär som vilat lite under några år. Jag vill träna, vara ute i naturen och jag vill vara full av energi. Jag vill vakna utan huvudvärk och känna mig hälsosam. Jag vill vara vältränad.

Det jag går igenom nu är för svårt för att slänga bort. Att inte bli bitter nu när jag inser hur mycket jag tackat nej till under åren är den största utmaningen. Att hitta tacksamhet till livet och att jag trots allt inte tagit mer skada. Det är den stora utmaningen. Att aldrig mera föra vinglaset till munnen är den lilla detaljen i sammanhanget.

Jag slutade röka för 11 år sedan - efter 20 års ihärdigt bolmande (en kväll på krogen drog två askar John Silver när jag var ung) och det gick bra. Läste om en nyare studie igår som visade att cigaretterna är det absolut svåraste drogen att göra sig av med, därefter alkohol, heroin och kokain. Så, om jag nu fimpade över en natt så kan jag spola kröken över en natt. Det finns inga ursäkter.

Det här är skitjobbigt - inte att vara nykter - utan att minnas alla tokigheter som passerat under åren. Ska försöka balansera det med det som också har varit bra. Jag gissar i mitt fall att det rör sig om 50/50 dåligt/bra. Det är en siffra jag inte vill sätta på livet del två.

Känns som om jag varit nykter i en evighet. Bäst jag vänjer mig att checka in här regelbundet för att inte tappa perspektivet.

Gott nyktert 2018!

Det dröjde ända tills nyårsafton innan Peter kände sig kry igen. Vid det här laget var han lite sur på föräldrarna; dom hade fortfarande inte kommit sig för med att byta hans nya overall trots att dom hade åkt och handlat flera gånger. Hur skulle han kunna vara förståndig och klä på sig ordentligt när allt han hade var de gamla slitna skidbyxorna? Visserligen hade han fått nya fina moon boots i julklapp, så fötterna frös han inte om, men rumpan kändes nästan bar på grund av hålen i byxorna. Hursomhelst tänkte han inte sitta inne längre; han måste ju ändå släppa ut Rudolf så varför skulle han inte kunna göra hunden sällskap? Och kanske leka lite med kälken. Han skulle säkert hinna åka i en timme eller två och ändå hinna in innan föräldrarna vaknade. Han bestämde sig för att göra det och också för att inte säga något till dem.

Banan han hade kört upp på födelsedagen hade snöat igen, men han kom tydligt ihåg hur han hade kört så det behövdes bara några få turer så var den fin igen. Problemet var Rudolf; han ville inte åka med på kälken, men gjorde ändå sitt bästa för att hänga med nerför backen. Följden blev att han kom farligt nära ibland och Peter var rädd att han skulle köra omkull om hunden kraschade in i honom. Han kom ihåg hur svårt det hade varit att ta sig fram i den djupa snön och eftersom ingen vuxen var vaken än kunde han bli kvar där ute ett bra tag. Så efter bara ett par åk smög han sig in i stugan igen, det skulle säkert bli tid att åka mer senare.

Så mycket mer blev det nu inte, det var ju nyårsafton och gästerna började anlända redan innan det blev mörkt. Nog fanns det frivilliga till att följa med honom ut i backen, men de pratade om att de också ville prova och det räckte för att Peter skulle ställa undan kälken i ett hörn i garaget och gå in till sina böcker och sin TV. Inte tänkte han låta några vuxna åka på hans fina nya kälke inte! Han mindes förra året då de hade kört sönder hans pulka; dessutom trodde han inte att hans bana skulle hålla för de vuxnas vikt, risken fanns att han hade blivit tvungen att göra en ny. Resten av nyårsafton blev rätt jobbig, maten var av det lite mer exotiska slaget; Peter hade föredragit korv med mos. Fast visst var det kul att sitta med de vuxna och äta och skåla, och han fick ju också skicka iväg några raketer vid midnatt även om han undrade varför han fick göra det just nu, resten av året fick han ju knappt cykla ensam på gården ens. Vid det här laget var de vuxna så skräniga att han tyckte det var rätt skönt att få gå och lägga sig.

Fortsättning följer…

Det ska bli spännande och se om någon kommer att kommentera att jag tackar nej till alkohol och om någon kommer att säga att man misstänkt något...
spinning är bra - det är nog den enda sport man i hög ålder kan dra upp puls och hormoner i max trots alla små skavanker. Har du provat?

Mitten av november - det är över en månad! Grattis! Jag hakar på!

Stort grattis till dig som verkligen hittat rätt :)
Du har en viktig historia att berätta i din livstilsförändring.
Hoppas många läser din tråd.
Kram.

Är tacksam och ödmjuk för att jag blivit nykter..Hela livet börjar kännas underbart just nu..Jag är pigg, glad, frisk och fräsch..Barnen med respektive mår bra..Ekonomi och jobb är stabilt..Den nya mannen längtar jag efter jämt..Känns ömsesidigt?AA grupperna känns bra..Inget att skämmas över, känna skuld för..Alllt känns härligt nästan jämt..Att våga lita på att livet kan vara underbart är en utmaning..Men om man aldrig vågar det så känner man aldrig känslan..Allt kan ske..Både bra och dåligt..Nu flyger jag in i 2018 på nya sköna vackra vingar..Nykter, förälskad och glad..Kram❤️??✨

Ja, jag känner igen mig. Jag körde som du i väldigt många år. Ibland var det bättre under några månader. Drack fredag-lördag, inte så mycket. Ibland var det en flaska vin varje dag. Jag har gjort bort mig många gånger. Jag ville inte ge upp, trodde att livet utan vin skulle vara tråkigt, inte värt att leva.
Att dricka bara ibland, försöka begränsa, var som att försöka döda ett djur, men inte så riktigt, inte så 100%...
Om ett beroende är ett mönster och jag försökte svälta det, men gav föda till detta mönster då och då... Mönstret levde.
Jag var besatt av vin. Problemet (under vissa perioder) var inte att jag drack för mycket, problem var att jag inte kunde tänka på annat. Planera, stressa för att räkna hur mycket jag får och inte får, det tog så mycket energi.
Det var inte värd. En vacker dag tog jag ett beslut. Jag vill inte dricka mer. Och jag är starkare och starkare i det beslutet.
Men insikten att livet är faktiskt roligare utan vin kom efter några månader. Jag är också roligare utan vin. Kan och vill mer.
Man börjar känna sig fri när man på lördag morgon konstaterar: oj, jag har inte ens tänkt på fredag om vin. Jag hade annat att göra. Den härligaste känslan av frigörelse. I love it!
Lycka till, oavsett vad du bestämmer.

Saknar dig och dina inlägg. ♡ Hoppas allt är bra. Kram

Har precis börjat här i det här forumet. Men att få min man nykter är min högsta önskan. Så det är skönt att läsa en tråd där det går gått bra. Men min man erkänner inte att han har problem. Han inte insett hur illa det är. Det är väl just det som jag har ett brottas med. Han blir arg när jag tar upp det.

Att ta sig loss ur invanda mönster.
Oavsett om du lämnar eller inte så har du troligen mycket jobb med dig själv kvar.

Tänk inte så hårt på att lämna kanske.
Tänk mer på att göra bra saker.
Steg du redan börjat ta.

Då blir din stig tydligare och du vet med större säkerhet var du vill gå.

Ibland blir slutmålet för stort och man kan inte se möjligheterna här och nu.

Sen allt ljugande och uppräätthålande av fasader är ju perfekta saker att börja öva på att släppa på?

Tack:) känns redan bättre:)
Det va inte kul fick gå hem från skolan för att sova 1-2t. B.la. så det va mycket trötthet. Men tror den börjar avta nu. Är så lycklig för varje dag just nu! Känner mig som en helt ny person. Nu försöker ja dricka alkohol fri öl på olika ställen. Och försöker hitta mina favoriter. På nyår blir det Herrljunga cider alkoholfri så klart å alkoholfri öl som ja köpt. Ser framemot ett nytt år med mycket möjligheter och ett helt nytt kapitel!!

Gott nytt år!

Nu kryper jag tillbaka med svansen mellan benen. Min fina statistik tappade jag totalt, och det blev ”tårta” fem dagar i veckan igen rätt snart. Inte så mycket varje gång, men litegrann.
De senaste veckorna har jag totalspårat. Gjorde bort mig på jobbets julfest och lade ändå inte av med vinet. De tre senaste dagarna har jag druckit mer än en flaska vin hemma, ensam.
Känner mig nere över allt.
Vill inte ge upp mitt goda vin, men hatar känslan av att inte ha kontroll, att känna mig trött, att ha dåligt samvete över att jag har betett mig omoget, dåligt och gjort människor besvikna.
URK.
Önskar att jag var beredd att slopa vinet nu vid nyår, men tror inte att jag klarar det. Tanken på ett liv utan vin känns så sjukt trist och fattigt.
Men såhär kan jag ju inte hålla på om jag vill ha livet kvar som det har varit. Jag kommer att sabba allt om jag fortsätter.
Så, vad är planen?
Jag börjar på noll nu 2018. Jag kör alkohol max två dagar i veckan och inte mer än så. Och max fyra enheter åt gången. Det måste jag klara!
Håll tummarna för mig.
❤️

Läste vad Ullabulla skrev 14 december 2016 och inser att all förändring börjar hos mig själv
Jag äger alla mina val och beslut.
Därmed inte sagt att det är lätt. Jag lever kvar i samma situation, mannen ligger snarkande bredvid mig.
Snart lägger jag mig i ett annat rum.
Under året som gått har jag tagit små steg framåt, jag är ärlig (nästan) alltid, säger vad jag vill och gör vad jag vill. Har tagit ett steg mot att ta hjälp utifrån, träffat en psykolog en gång.
Men jag gör ändå inte vad jag innerst inne vill. DETTA ÄR EN PROCESS.
Jag vet att jag vill leva resten av mitt liv utan denna man men klarar INTE ta steget. Känner sån skam och misslyckande. Varför ????
Jag har inte misslyckats..
Jag har jobbat hårt för att hålla uppe en perfekt fasad och det känns så jobbigt att allt är just det, en fasad..
när jag känner att tiden är inne kommer jag lämna. Då tror jag att jag kommer må mycket bättre av att inte
Kontrollera kompensera, dölja, ha koll, skämmas, känna oro och ilska m.m m. m

Hej,
Läste ditt inlägg och kände mig träffad. Jag är en kvinna 27 år gammal och känner att jag har samma problematik som du har. Jag tror att du och jag skulle finna det givande att prata med varandra, kanske någon annanstans? I ett annat forum eller kanske bara ringas och ventilera?
Massa styrke kramar till dig. Du är inte ensam ska du veta. Nu tar vi nya tag mot 2018 och peppar varandra!

Att plocka fram den där kraften menar du?

... lyckas med konststycket att ge mig perspektiv. Plötsligt, när jag läst en stund, har jag inte bara en vidare omloppsbana; det är som att jag kretsar runt en helt annan planet. Allt det vi dras med, vi människor, är jordiskt och tungt och sliter. ET visar på ett alternativ och ett enkelt förhållningssätt gentemot smärta som funkar alldeles utmärkt på mig - tills jag glömmer bort alltihop och åter vandrar krumryggad med tunga, packade plastpåsar som skär in i handflatorna. Det är liksom något helt annat. Ja, läser du Tolle så ser du hur du påverkas, Stingo. Jag ska inte tjata ihjäl dig om hans förträfflighet.

Tack själv, Renée! Lycka till på din resa!

"28 dagar" tycker jag är en bra film. Kommer gå tillbaka till denna tråd då många lämnat bra tips.

Its all up to you!

I grunden - vad vill du? Alltså vill du så gör du... annars vill du inte. Vägen till målet är den väg du tror på. Om det sen är 12 steg eller ät ett äpple i veckan spelar mindre roll... du måste dock gå all in och tro på din väg!

Jag har tagit till mig av era fina, kloka ord Fredde & Vinäger och inte varit alltför hård mot mig själv idag utan lyckats skaka av mig skammen och besvikelsen rätt bra.
Jag tog ett glas medan jag lagade mat för att stressa av. Ett glas till sen till maten. Tyckte egentligen inte de smakade så himla gott men avslappningen var behaglig. Sen rullade det på...tre, fyra och fem.
Jag glädjer mig åt att jag inte ens tänkte tanken på en återställare eller sugen på att dricka idag alls.
Har haft en bra dag och lagt gårdagen bakom mig. Jag föll men nu står jag igen:-)
Rätt glad för det och börjar ny nedräkning. Nyår blir nykter. Gick julen så bra så ska detta funka. Jag får va hur stressad och spänd jag vill. Får ta en varm dusch i värsta fall...
Kram alla krigare

Skippa helt i tre månader och se vad som händer med dig? Ta ett nytt beslut sen hur du vill ha det.