Senaste kommentarerna i forumet

Att leva med hög alkoholkonsumtion förenat med socialt liv och lyckad karriär kan fungera länge för vissa. Hur långt tid det tar innan det börjar rämna är individuellt, men förr eller senare är alla alkoholberoende där. I alkoholdimman förändras vi under åren som går och det tar tid att hitta sig själv efteråt. Jag fattade beslutet och vill idag tro att jag lyckades på andra försöket. Idag är det bara jobbigt när jag behöver umgås med berusade, vilket bara är fallet med släktingar. Alla andra kan jag ju undvika. Det enda jag upplevt som svårare i nykterheten är att vara singel. Vinet gav konstlat välmående, och i nykterhet är det liksom tråkigare att vara själv.
Och det är klurigt att träffa nya bekantskaper på "traditionellt" sätt ute, när man inte vill dricka. Trots detta är det helt ok att avstå, och det elände som vindrickande innebär är inget jag önskar någon. Du klarar att sluta. Det är tufft men fullt möjligt. Jag känner idag stor respekt för alla som klarar av att bli nyktra alkoholister. Inga andra fattar vilka krigare vi är, och det finns inget att skämmas för! Hoppas du kan fatta det rätta beslutet och få uppleva ett nytt liv!
Haha, låter nästan lite spirituellt, men hur ska jag annars beskriva det som sker när vi får en andra chans ?
Stort lycka till!
//PP

Hej Mulletant!

Jag läser dina tänkvärda inlägg
och uppmuntrande svar
till hopp och tröst i olika trådar här.
Tacksam att jag får förmånen att läsa.

Jag ska göra som du;
”Se och ta vara på det goda
och lämna det som var
och det som inte kan bli annorlunda”.

Önskar Dig och Din familj ett Gott Nytt År!
Varma hälsningar ♡ / R

Hej! Jag skulle vilja kunna dricka framöver också men i mindre omfattning. Jag dricker alldeles för ofta. Då jag arbetar skift blir det att jag dricker i stort sett alltid när jag är ledig. Måste kunna ha längre uppehåll från drickandet. Börjar tappa min självdisciplin helt. Råd snälla?

när du berättar det och när du nämner det här med ansträngd ekonomi och skam- skuldbeläggande ringer det en klocka hos mig! Själv kommer jag från trakterna av Tornedalen där både Leastadius och Stalin var starka. Född i brytningstiden mellan krig, armod och framväxande välfärd, anar jag något av den speciella problematik du antyder. Den kan gå i arv på ett försåtligt vis. Ett obehag som ofta är svårt att förstå och som man lätt kan få ett behov att dämpa med till buds stående medel....

Det är nånting inom mig som spärrar emot. När det gäller sånt som kostar pengar kan man kanske försöka förklara med att jag är finländare och mina föräldrar var med om kriget och de knappa åren efteråt. Spåren av sådant kan gå i arv väldigt länge. Men det kan knappast förklara varför jag inte låter mig sitta ned med en bok.

"Lilla lata Stingo" - så definierades jag ofta när jag var barn. Jag tror inte jag var särskilt lat, men jag var mycket yngre än mina syskon, hade lätt att drömma bort mig och hade litet svårt att komma igång. Vilket ledde till att det ofta behövde sägas till åt mig före jag gjorde saker hemma. Dessutom styrde min mamma familjen med skuldbeläggande.

Samtidigt som jag var sladdbarn, så var min familjs ekonomiska situation betydligt bättre, då jag var liten, än den varit för mina syskon. Det här ledde till att mina föräldrar kunde ge mig saker, som mina syskon inte fått. Jag lärde mig tidigt att själv begränsa vad jag bad om, antagligen för att inte reta upp syskonen.

Grunden ligger med andra ord i barndomen. Säkert finns det mycket mera som inverkat, men de där kom jag på just nu.

Tack för frågan, Surkärring.

9 dgr nykter. Sover bra nu. Känslorna svajar lite. Tänker på mitt beteende med a. Gömt, smygdruckit, ja listan kan göras lång. Hur kan man egentligen förneka så starkt. Man vet ju att det inte är ett normalt beteende?? Sanningens kranka blekhet är ikapp mig, men väljer idag att gå ut i solen med mannen. För att senare ta en bio med mina barn. Ha det gott o vitt nu alla kämpar, en dag i taget. O tack för pepp vinäger:-)

Ett litet felsteg bara, inget att ödsla tid på. Rätt tänkt, 1/41 dgr. Ser man till det positiva ser det ju helt annorlunda ut:-). Vi med aprovlem är verkligen experter på att slå på oss själva..... nä se framåt, eller bara för idag. Jag hänger med dig nu?gott nytt vitt år

Nu fick jag sånt där lyckorus..... jag dricker inte! Nånsin.

Det är så viktigt att komma ihåg varför jag mår bra och jag är tacksam över att jag faktiskt förstår att jag mår bra pga att jag aldrig dricker. Jag är så glad för att jag inte glömmer det och tror att jag kan dricka igen. Det är väl den förståelsen kanske som gör att jag faktiskt lyckats denna gång.

Jag känner mig grym som möter alkohol i tid och otid men enbart känner avsmak.

Först och främst, grattis till modet att berätta på Facebook! Verkligen Wow! Och välkommen till forumet, förstås.

Du kan verkligen sätta ord på känslor. Känner igen mig vad gäller bekräftelsebehovet, även om jag själv tycker att jag kommit långt vad gäller arbetet kring detta. Att alltid vara roligast, smartast, mest social, helt enkelt få mest uppmärksamhet. Hänger kvar sedan tonåren då jag visade upp ett bra självförtroende för att dölja en extremt dålig självkänsla.

Fastnade för orden "jag tar kritik och konflikter som avgörande". Precis så är det för mig också. Jobbigt när man har ett arbete där man har mycket att leva upp till. Mitt sätt att hantera detta har varit och är tanken på att man inte kan vara älskad av alla. Hur man än gör, hur mycket man än slår knut på sig själv för att vara alla till lags, så går det inte. Det finns alltid någon som inte är nöjd. Jag brukar relatera till mig själv, jag gillar inte alla människor och det funkar ändå. Smärtsamt dock att inse att man inte kan ligga som favorit hos alla.

Inte konstigt att vi är många som tar till alkohol för att försöka orka leva upp till alla krav vi har på oss själva. Jag menar, alkoholen gör ju oss smartare, snyggare och roligare - eller inte... Vilken förrädisk drog den är!

Lycka till och gott nytt år! ☄?☄

Tack snälla.

Jag försöker tänka att jag dömer inte er, så varför skulle ni döma mig? Tokigt hur hjärnan funkar ibland!

Jag tror jag insåg häromdagen varför jag fortfarande dricker. Grejen är att jag har Borderline och lider av ganska grav ångest, och enda gångerna jag blir helt ångestfri är när jag dricker. Jag självmedicinerar helt enkelt. Det krävdes ett samtal av en god vän som sa att hon inte vill dricka med mig längre, för hon ser att det blir för mycket. Min spontana reaktion var smärta, men även enorm tacksamhet. Jag tror inte hon skulle säga något om hon inte värdesätter vår relation. ?

Jo, jag drack alkohol, det är det negativa. Det positiva är att jag inte drack 6-7 glas rödvin som jag vanligtvis gör en helgdag. Jag drack 3 glas. Sen hade jag världens hjärtklappning och tankar som snurrade runt i huvudet när jag lagt mig så hade jättesvårt att somna. Tror att det kom sig av att jag igår lät det sjunka in vilka allvarliga problem jag har med a. Strategin med mina 3 glas var att dricka extremt långsamt så att de skulle räcka längre. Funkade förvånansvärt bra, 3 glas på 5 timmar, så långsamt har jag nog aldrig druckit. Förmodligen ingen bra strategi men vill ge det en chans. Samtidigt känns det lite patetiskt för jag vet ju att det bästa är att jag bara klipper rakt av. Men klarar inte riktigt det än. Så tänker prova samma strategi idag, vi får se... Är i alla fall pigg och trots allt utsövd idag. Nu blir det långpromenad med vovven!

för era ord <3! Allt går bra för mig, jag håller fast vid mitt beslut även om det finns stunder av tvivel! Att skriva och läsa här ger mig så mycket! Man bearbetar när man skriver och lär sig så mycket av alla kloka människor här på forumet när man läser andra berättelser och synpunkter!
LillaAochO: vet inte ditt liv och din historia men kan tänka mig att du liksom många andra här lever ihop med en alkoholist! Om du tänker ”helikopterperspektiv”: vad blir svårare om du lever ensam med dina barn? Och tvärtom vad blir lättare? Skriv en plus och minuslista och lägg dem som på en vågskål! Du och dina barn förtjänar att ha det bra! Har skrivit en hel avhandling om mig själv och vad jag behöver :-) var så svårt i början för jag insåg att jag inte hade en aning, hade liksom aldrig tänkt på det!
Ett riktigt gott nytt år till er❤️

Hej på er alla denna nästa sista dag på året.

Jag sitter och tittar på när barnen spelar tvspel. Dricker kaffe. Och kollar på hus i telefonen. Skulle vilja flytta till ett lite större hus och det har stressat mig förut (den dåliga självkänslan som A gav mig förut nästlade sig till och med in i boendefrågan). Men nu kollar jag helt utan stress. Det kommer ta några år innan det blir möjligt och det gör inget. Och under den tiden kanske jag till och med hinner ändra mig och hellre flyttar till en lägenhet i stan. Ingen stress.

När min självkänsla var låg och jag hatade mig själv pga vad alkoholen gjorde med min hjärna, då hittade jag fel i allt och kunde grubbla en hel natt över att jag inte bodde lika fint som "alla andra". Tyckte allt var fel.

Det är så skönt att den känslan är försvunnen. Det har tagit ett tag och kom inte direkt jag blev nykter. Men jag är ändå säker på att det är tack vare att jag är nykterist nu som jag ser på mitt liv annorlunda nu. Jag har lättare för att se det som är bra och inte fastna i det jag inte är helt nöjd med. Det finns alltid saker jag vill ändra på men det blir inte fokus i mitt liv att tänka på allt det. Förut var det så.

Idag ska jag kanske städa undan julen. Tänkte hålla mig ett tag men jag känner behovet av att rensa undan lite. Det hjälper mig att ge mig själv ett nytt löfte om att fortsätta det nya året lika sunt som detta år.

Det viktigaste är att se allt det som är bra i ens liv. Klyschigt är det men det är sant. Det går inte att jaga annat hela hela tiden. Jag har blivit bättre på att inte jämföra mig med andra men jag ska träna på att bli ännu bättre. Det finns nån mening med att mitt liv är just som det är.

Ha en fin lördag allihop. Kram till er!

Varför inte?
Varför har du inte lov?
Vad hindrar dig?

Tack för din peppning igår när jag ny på formumet behövde lite stöd! Har läst din tråd och vill bara säga att jag följer dig nu och skickar positiva tankar. Du kommer att fixa det!

...gillar jag. Att förebygga genom att vara förberedd. En helgardering är förstås ännu bättre. Bra jobbat!

Nu håller vi i det här. Gott nytt år! ☄?☄

Tack för dina ord. De beskrev mina känslor som jag har just nu. Jag vill vara kvar men måste lämna. Vet inte om jag klarar av att leva ensam med mina barn men jag tror att jag måste försöka.
Har tappat bort mig själv. Jag var levnadsglad, rolig, initiativrik. Saknar den jag var.
Kram

Fan. Dessa lediga dagar är inte bra. Det blir ännu lättare att ta ett par glas vin varje kväll då. Ibland mer. Känner mig sämst pga besvikelsen över att jag låter det hända.

Imorgon är det nyårsafton, då blir det vin och bubbel, det vet jag redan. Försöker blicka framåt och hoppas att någon just nu frånvarande kraft ska få mig att börja om från början i januari.

Hej Nordäng67!

Känner med dig i det du berättar om ditt liv.
Hoppas allt ska bli bra för dig.
Önskar dig ett Gott Nytt År!

Jag vill tacka dig för allt du skriver här.
Även fast dina svar inte är riktade till mig,
så är de till stor hjälp för mig.

Vänliga hälsningar /R

Välkommen till forumet! Undran:... ditt namn... – är du neurolog? Du skriver ju som om du hade viss medicinskt kunnande. Så bra att du inte tycks ha några problem alls med alkohol på något sätt. Bara att gratulera! Och så bra att du får bra smärtlindring för din neuropatiska smärta.

Den här insikten blev konkret för mig under och efter en meditation den här morgonen.

Jag har inte lov att ge mig själv den tid och omsorg som jag både behöver och är värd.
- jag har inte lov att i lugn och ro sitta ned med den bok som jag tror kunde hjälpa mig framåt just nu
- jag har inte lov att bara vara och t.ex.lyssna på musik eller bada bastu för mig själv.
- jag har inte lov att meditera
- jag har inte lov att gå i terapi
- jag har inte lov att...

Jag har inte lov att ge mig den lilla lyx som jag verkligen har råd med.
- jag har inte lov att äta ensam på restaurang, ens på arbetsresor
- jag har inte lov att använda taxi
- jag har inte lov att köpa kläder, böcker eller filmer till fullt pris
- jag har inte lov att köpa den goda osten i stället för den billigare
- jag har inte lov att gå till frisör eller massör
- jag har inte lov att...

Jag har inte lov att be om eller ta emot hjälp

Jag har inte lov att njuta???
Jag har inte lov att vara nöjd och lycklig ???

Eftersom den här berättelsen på senare tider mest handlat om min relation till Sofie, vill jag göra helt klart att det här inte kommit från henne, utan är något som sitter mycket djupare i mig själv. Tvärtom ligger säkert det här bakom flera av de problem vi haft tillsammans och är saker hon snarare försökt hjälpa mig framåt med. Sofie har däremot begränsat mig på många andra plan, så hennes inverkan blir diffus.

Självklart finns här också en grund till de problem jag haft med alkoholen. Ett par öl hemma på kvällen ger lov att slappna av, en flaska vin med vänner ger lov att öppna upp...

Att inte ge mig själv lov att fördjupa mig i en god bok samtidigt som jag använder timmar till onyttigt surfande på internet är bara så vansinnigt... Mycket av det "jag inte har lov till" gör jag till all lycka ändå, men ofta med en svårdefinierbar oro i kroppen.

(Hmm, jag undrar om jag skrivit något liknande här tidigare.Jag är alltför bra att glömma bort sådana här insikter bara för att hitta dem om igen).

Skönt att du känner att du vill och vågar ta hjälp vid behov. Det är verkligen en styrka. Jag har också bett om hjälp när det varit jobbrelaterat, har ett arbete som kräver mycket av mig, men klarar inte att visa mig svag vad gäller mina alkoholproblem. Att jag berättade för min man var ett jättesteg, trots att vi har ett kanonförhållande sedan massor av år. Skammen var och är för stor. Tycker själv att det är en onödig och hemsk känsla, skulle ju aldrig döma någon annan. Tvärtom - tycker jag, som jag skrev i början, att det är en styrka. Men när det handlar om mig själv gäller andra spelregler. Sorgligt, men sånt.

Lycka till, jag tror på dig! ♡ Du är så insiktsfull och framför allt att du har styrkan och modet att våga be om hjälp kommer att göra att du fixar detta. Nu håller vi i det här!

Självklart blir det så. ♡ Använd dina tidigare nyktra erfarenheter till att försöka se vad som som gick snett - och varför. Det är lätt att falla in i tänket att "det går ju ändå Inte, till slut kommer jag att börja igen". Men försök att inte låta sådana tankar få fäste.

Många tycker att det är jobbigt att tänka att de aldrig mer får dricka. Själva förbudet gör att det är svårare att se alla fördelar med att vara nykter. Bestäm istället att den här månaden blir vit, eller den här veckan, den här dagen eller rentav den här timmen. Känn efter vad som passar dig bäst.

Lycka till! ♡ Nu håller vi i det här.

...vad gäller att andra inte vet och ärför inte förstår. Har däremot en stöttande man, som efter att jag i mitten av november till slut berättade - efter flera år av smygdrickande - själv och helt frivilligt avstår när han är med mig. Till släkt och vänner har jag sagt att jag kör en vit period under obestämd tid. Har fortfarande svårt att säga som det är, att jag har problem och har druckit i veckorna.

När jag läser om din spinning och vad den ger blir jag glad - och lite avis. Själv har jag inte det drivet, men vet ju att ett träningspass kan ersätta känslan och ruset av alkohol. Bra strategi också att berätta före en fest att man ska vara nykter. Det försvårar helt klart att sedan dricka.

Tre tuffa dygn - nu blir det förhoppningsvis bara bättre. Tror på dig. Nu håller vi i det här. Lycka till! ♡

Det enda vettiga nu är att fortsätta det du påbörjat. Släpp ångesten över gårdagen, analysera istället vad som triggade igång det hela och ta lärdom av det.

Kom igen, nu håller vi i det här! ♡ Kram