Senaste kommentarerna i forumet

På ena sidan axeln sitter en alkoholdjävul och viskar att jag visst kan klara av 2 glas vin... Men på den andra sidan axeln sitter en ängel med vingar som säger att jag är en bra individ, men UTAN NÅGON ALKOHOL ALLS!

Tro mig jag har så många gånger velat och försökt, men det slutar alltid i att jag vill ha MER, mycket MER. Det känns stort och jobbig och sorgligt att sluta helt, men det borde vara det enda sättet att slippa alla baksidor med alkoholen.

Försökt sluta 2 gånger på allvar men ändå i tillfrisknandet hamnat i liknande känsla av att det går, och visst... Första och andra gången gick bättre än tredje och fjärde gången. Konsumtionen ökade alltid så AA-möten kommer bli min nyårspresent samt antabus.

Hoppas att du klarar av att hålla dig utan att dricka. Jag vet hur jobbigt suget är och att det innebär olika faser i processen att bli nykter. Fullt normalt att ha beroendesjukdomen och hoppet om att en dag kunna klara av ett glas. Tur forumet finns, så kan vi stötta varandra.

Jag har börjat tänka att jag kanske kan börja dricka igen så småningom. Att jag kan börja om och börja dricka på ett rimligare sätt, bara två-tre glas ett par gånger i månaden. Eller bara när det kommer något nytt och intressant att smaka på. Någonstans vet jag att det inte är möjligt, men samtidigt hoppas jag... :'(

Det betyder mycket att du skriver att det var där du la grunden... Det hoppas jag med göra för ett nyktert liv. Jag bor i en stad så det finns verkligen möjlighet att läka inifrån och ut. Jag känner ett stort behov av att klara detta denna gång, men rädslan för att ta det där första glaset igen finns ju, och den känslan av värdelöshet och misslyckad samt självföraktet är stort... Men jag vill att det ska vara större att gå på möten, och förbli sann mot mig själv om hur alkoholen ALLTID tagit över förnuftet och bara ställt till det i mitt liv. Det ska faktiskt bli spännande att gå , så jag hoppas få en mentor i framtiden.

Hej och välkommen,
Ja det är jobbigt att leva i och mot beroendesjukdomen men det är bra mycket enklare när vi hittar ett sundt sätt att leva med den. Det är inte enkelt men det går. Jag gjorde en behandling i början av min nykterhet och det var oxå där jag lade grunden till den sunda och trygga delen. Den byggde på 12-strgsprogrammet så jag har oxå fortsatt inom programmet. Jag var villig att göra vad som helst för att få må bra och var öppen för typ allt. Så varför inte 12-strgsprogrammet som hjälpt så många. Med ett öppet sinne och mod så har det fungerat för mig. Ge det en längre tid. Gå gärna på flera möten. Bor du i en större stad kan det finnas olika grupper och olika dagar. Du har inget att förlora utan bara allt och dig själv att vinna.
Ta hand om dig!
Kram
Ellan

Ja, jag fortsätter på den snitslade banan och hoppas att ingen tagit bort några band. Om så är fallet tar det mig faktiskt bara lite längre tid att hitta rätt igen, för helt vilse tänker jag inte irra omkring.

Var i yngre år partykillen. Flyttade runt i Europa och det var nog först efter 20 år som det började bli riktigt dåliga konsekvenser. En första runda på Forumet och 5 helt nyktra veckor. Kändes som att även om det var svårt så gick det fint, och som så många andra trodde jag att jag kunde socialdricka igen. Pyttsan!
Det flöt iväg ytterligare 3 år i dagligt drickande samtidigt som jag var duktigt utåt. I samband med att livet tog en ny vändning slutade jag igen. Själv och cold turkey. Med facit i hand gick det fint, men det var tufft och ensamt. Hade enorm hjälp av forumet och min beslutsamhet att nu var det stopp.
Jag tänkte inte acceptera att supa bort chanserna att förverkliga drömmar jag har inför framtiden. Men det var tufft. Kräver envishet och viljestyrka, och jag hade gärna haft någon som kunde stötta mig. Nu valde jag anonymitet, men jag säger inte att det är rätt väg för alla att gå. I princip är det vara att ta beslutet att inte dricka - vad som än händer - samma beslut varje dag. Veckor till månader månader till år.
Det är SÅ värt all kamp, lovar!
//PP

Det är bara att konstatera att det finns hur många duktiga karriärskvinnor och -män som helst här på forumet.

Borde egentligen vara en samhällsfråga: Hur kan vårt arbete vara så viktigt att vi tillåter oss att det kör slut på oss så till den grad att vi måste bedöva oss med alkohol för att tillfälligt orka med? I förlängningen är det inte bara vi själva, utan även nära och kära som blir lidande.

Kanske inte hör hemma här egentligen, men reflektionen bara kom...

Ja, jag har 2 barn som jag nästan förlorat pga mitt drickande, hade en man som flyttat men som vill vara med igen på resan mot nykter. Kan vara bra om han med går med någon grupp som anhörig. Det är verkligen en sjukdom som berör så många runt omkring. Jag tänker på boken "Flodhästen i vardagsrummet". Detta forum kommer vara en lättnad för mig varje dag.

Håller med dig angående detta, det är inte värt det. Risken är stor - det vet vi - att vi trappar upp drickandet och så är vi tillbaka där vi började. Vet också att det finns en del personer, om än få, med alkoholproblem, som kan lära sig att dricka måttligt. Men de allra flesta kan det inte.

Det behövs inte mer än en eller två vändor, så fattar vi det. Sedan är det upp till oss själva hur vi väljer att hantera det. Fortsätta helnyktra eller gång på gång styra rakt ner i alkoholförnedringens träsk? Som sagt, valet är vårt, ingen annans.

Bra att rensa bland umgänget. Även det är ju ett steg för att må bättre.

Gott nytt år! ☄?☄ Nu håller vi i det här.

Du verkar vara helt på det klara med att du har en problematik vad gäller alkohol. Det är ju första steget. Känns som om du nu tagit några flera stapplande steg mot nykterhet. Ett är förstås att du startat en egen tråd.

Du undrar hur en människa klarar att sluta på egen hand. Samtidigt skriver du om att både söka hjälp via sjukvården och gå på möten. Tror att det ger dig de bästa förutsättningarna. Tycker verkligen att du på egen hand tar ansvar för ditt drickande när du ser till att ta tag i problemen och söka den hjälp du tror dig behöva.

Jag tror på dig och önskar dig lycka till! ♡

Det var så lite så Spöketimig:) Tänk vad några tänkvärda ord kan betyda för att någon annan ska må lite bättre:) Vad bra att du kunde släppa alla tankar och flyga iväg med john blund till slut så du kunde somna. Jag har själv svårt att somna ibland för hjärnan går på högvarv och man ligger och tänker på saker i tid och otid osv och det är inte alls kul.Det är bra drick massa vatten och rensa kroppen från giftet och tänk inte för mycket och var inte för hård mot dig själv för att du råkade ta ett snesteg för det har jag och dom flesta andra med gjort. Det är viktigt att försöka hitta anledningen till varför man dricker och vilka triggers som är den utlösande faktorn till att man vill fly in i alkodimman. Min största trigger är nog Stress som i sin tur leder till negativa tankar som ger ångest osv. Ja nu låter vi alkojävlen törsta ihjäl inom oss och det är slut med flytande föda för hans del :) ;) För nu ska vi må bra och ta vara på livet för det är vi värda:)

Lena Nyman,
va bra skrivet!!

Ska läsa om (och om) igen.
Tack!

Vänliga hälsningar / R

Och väldigt beundransvärt! Man läser här på forumet att många oroar sig för ekonomin! Men precis som du skrivet, det löser sig! Det kostar mer än vad man tror att ha en partner som super bort massor av pengar och den kostnaden faller bort! Hoppas du får ett jättebra 2018 Jill!

LenaNyman! Trevligt att höra från dig. Jag har försökt titta efter då och då om du är kvar här, men inte sett något. Stor kram tillbaka och ett riktigt fint 2018.

Själv upplever jag att det jag nu skrev om är något annat än den inre domaren. Han är så mycket större, starkare och styggare och håller sig till all lycka mest borta nuförtiden. Men kanske du har rätt, det kan vara en annan sida av samma mynt. Tack för den tanken, skall se vart den leder. Måste kanske ta mig en närmare titt på Tolle också något tag. Han dyker upp litet varstans.

Vilka problem jag har i detta ögonblick? Jag behöver verkligen gå på dasset :)

Vilken bra liknelse att du inte körde över den helstreckade linjen.
Det är ingen fara skedd, du kommer att klara dig och vara mer observant framöver tror jag!
Kram ?

Tack Jullan och Lerigen för stöd och pepp! ?
Jag funderar mycket såhär i slutet av året, gör någon form av sammanställning och kommer fram till att jag är så besviken på många människor. De som behandlar mig nonchalant, är respektlösa, inte tar sitt ansvar och inte bryr sig om hur jag mår.
Jag vill inte ha dem i mitt liv längre.
All tid och engagemang jag har lagt på dem, all snällhet och förståelse! Jag får bara smulor tillbaka!
Nej, mitt nyårslöfte blir att sluta
låta dem behandla mig dåligt.
Några ska jag dra mig undan och sluta umgås med och några ska jag tala om att jag inte accepterar deras beteende längre.
Jag ska satsa på dem som behandlar mig väl.
Resten av tiden ska jag lägga på att ta hand om mig själv och vara snäll mot mig själv och min slitna kropp.
Ser fram emot ett nyktert 2018!

Kram till er alla! ?

Ullabulla: Intressant att få så stark igenkänningsfaktor från medberoendesidan - Men visst! Jag har varit starkt medberoende i mitt förhållande också. Även om problemen där mera handlat om annat än alkohol- eller substansberoenden.

...som har ett ansvarsfullt arbete och hanterar stressen och kraven med alkohol som avslappning och att få känna sig befriad från ansvar under några timmar. Här suttit bakfull på möten med högsta chefen och varit livrädd att hon skulle märka något.
Det håller inte i längden!!!

Eva-Lena, försök kliva ur duktiga flickan rollen! Jag har också alltid varit den "starka" i mina förhållanden men när jag har behövt stöd fanns det ingen där.
Nu försöker jag ge den styrkan till mig själv och vara snäll o ta hand om mig själv istället.
Jag saknar kärleken och en man i mitt liv men har kommit fram till att det inte får vara på bekostnad av mitt välmående.
Kram till dig! ?

Hej Stingo!
Jag minns - som igår nästan - hur du i ett tidigt skede här skrev om den inre domaren. Jag tänker på hur färgad man kan gå runt och vara, kanske utan att ens reflektera över det, av sin barndom och uppväxt. Nån klok människa sa att "om du tror att du befriat dig från barndomens bojor; prova att spendera dom nästa två veckorna med dina föräldrar". Nåt i den stilen. Själv har jag förbjudit mig själv att inte ha några direkta fritidsintressen. Att det är alldeles för självförverkligande och "farligt". Pappa var rigoröst emot det mesta jag ville hitta på så för det mesta låg jag i sängen med en bok. Det gör jag fortfarande.
Det slår mig hur otroligt mycket i huvudet vi är för det mesta. Eller i dom känslor våra tankar föder. Ett citat av Eckhart Tolle kommer för mig:
"Fokusera din uppmärksamhet på nuet och berätta sedan för mig vilka problem du har i detta ögonblick."
Vad händer om jag går upp i det allestädes närvarande ögonblicket? Så till den grad att jag andas med varje por i min kropp. Det är ... det är bortom ord. Där finns ingen plats för det vi upplever som problem. Vi har alltid klart vatten i vår målarfärgsmugg.
Jag finner det trösterikt att ta del av Tolles ord. Det är svårt att styra tankarna, dom är bara där, som ett bevis på att vi är utrustade med mänskliga hjärnor. Visst har vi ett personligt ansvar också, men mycket av all smärta våra tankar vållar oss; det är ett masstillstånd, en global folksjukdom, som har sin upprinnelse i det kollektiva medvetandet. Det går att dra paralleller, tycker jag, till det faktum att vi alkoholister bär på en sjukdom; alkoholism.

Så där ja. Var bara tvungen att bemöta din text om den inre kritikern. Är du på riktigt elakt och dåligt humör kan du ju bara vråla att domarjäveln ska ut, eller hur?

Stor kram och med önskan om ett rikt, blomstrande och fröjdefullt år 2018.

Bra jobbat med 9 dagar!
Vi måste komma ihåg hur underbart det är att vakna nyktra!

Det är inte alltid så lätt men det är helt klart värt det.

Kram och kämpa på! ?

Tack PP! Du har rätt i att många klarar att dricka för mycket och ändå vara framgångsrika. Jag har lyckats i många år men precis som du säger så känner jag att det snart kommer att rämna... Du säger att du lyckades på andra försöket. Hur såg dina försök ut? Klarade du det själv eller behövde du hjälp?

Det är värt det även om det blir en jobbig period när man lämnar. Gör som jag en lista - planera för vad ni behöver göra för att ta er ur, be om hjälp av anhöriga och kompisar. Det finns de som ställer upp bara man vågar fråga. För mig fanns det inget val jag kämpade ända in i kaklet! Men det kommer en tid vare sig ni vill eller ej att man måste välja vilken väg ni ska ta om ni inte vill gå under själva.
Ekonomin; Bostad är så klart svårast men min ekonomi blev mycket bättre sen jag lämnade, jag har mer pengar kvar varje månad nu än tidigare. Allt handlar om god hushållning och planering och ni blir med tiden mycket gladare och lyckligare! Tiden läker alla sår..

Tack för din omtanke och dina ord, det ger mig kraft. Lever med en alkoholist sedan många år men det är först på senaste tiden som jag märkt hur det påverkar mig och barnens mående. Just nu är allt bara ångest och att försöka ta sig igenom dagen. Hjärntvättad, manipulerad, jag vet inte vem jag är och har ingen egen vilja längre. Gott nytt år!! På något sätt känner jag hopp inför det nya året. Återigen, tack för att du bryr dig. Kram

Så länge man är på tå,igång eller på väg så är allt ok.
Så länge läget är lite halvkärvt,helt ok osv.

Men om man av misstag lyckas slappna av,njuta eller må bra av egen maskin eller yttre stimuli så kommer skuldbördan dragandes med sin rullvagn med strunt.

Varför skulle du få?
Varför tror du att du är värd..

Jättetuffa demoner att slåss mot.
Sunt förnuft och normal intelligens räcker ingenvart.

Läste någonstans om reptilhjärnan och tänkarhjärna.
Att de liksom slåss med varann.
Kanske är man så inpiskad med skam och skuld i reptilhjärnan att tänkarhjärnan inte har en suck.

Köp och gör lyxefterrätter och avnjut långsamt.
Hitta andra överdrivna lyxerier att ösa på dig.
Få din ångest över det och så småningom kanske vänja lillpojken som bor i dig att du också är värd.

Som nykter är över. Ingen längtan, ingen sorg över det. Märker att jag läser lite mer än vanligt här i samband med "alkohelger". Kanske för att uppdatera mig, kanske för att inte glömma. Nyårsdagens morgon har blivit till något riktigt bra. Då och på midsommardagen kan jag riktigt mysa i tanken av hur väl värt det är att avstå alkoholen!
Hoppas allt fler av oss får lyckas med att bryta med missbruk, och ett riktigt Gott nytt år alla!
//PP