Senaste kommentarerna i forumet

Bra insikt nu när ett nytt år kommer runt
hörnan ? Och den insikten ska du vara "glad" och stolt över.För nu kan de bara gå framåt. De är svårt att öppna sig men oftast vet/misstänker folk runt en redan. Skillnaden är bara att de är du själv som säger det nu! Och även om de inte är så,så är dom flesta mer förstående än vad man tror, "att de är svårt" sitter oftast i sitt eget tänk.

Lycka till! Det är värt det även om de är/kommer att vara svårt ?

Jag kommer göra allt som krävs.
Tro inte att jag inbillar mig att det kommer bli lätt. Men alternativet leder till att förlora allt...
Tack för stödet. Det behövs och kommer behövas länge.

.. Är ditt första steg. Bra jobbat! När jag blev nykter förra gången fick jag ett enormt varmt gensvar, så försök ta emot det även om skammen pockar. Vi är också värda en till chans.

Det är så fruktansvärt sorgligt att se att den här historien tycks sakna ett lyckligt slut.

I några månader har jag nog ändå vågat tro att det skulle komma att sluta bra. Att det kunde vända.

För när min gräns var nådd blev det värre. Och jag kände då, för drygt två år sedan, sådan uppgivenhet över att allt blev värre när jag äntligen orkade göra rätt. När jag inte längre städade upp och alla konsekvenser blev så tydliga. När jag slutade täcka upp, fick dig att flytta ut, slutade betala dina räkningar och slutade med lögnerna. För allt blev värre. För dig. Och det tog din gränslöshet till nya nivåer. Du stal från oss, både min bil, barnens pengar och smycken, försökte bryta dig in upprepade gånger.

Men jag kunde andas igen då jag inte längre begravdes under tynger av alla lögner och rädslor. För jag tog tillbaka mina gränser. Och såg med nya ögon. Jag såg hur jävla illa det här hade gjort oss. Och jag såg min roll som möjliggörare.

Och när jag inte längre möjliggjorde dina många beroenden la du till slut in dig. Kapitulerade.

Och i höst har jag äntligen vågat tro på någon form av lyckligt slut. Där både du och jag är starkare på varsitt håll. I tillfrisknande.

I dag känns det tröstlöst.

Tack Berra
för allt tänkvärt du skriver
här i din nätdagbok
och i dina svar & kommentarer.
Så hjälpsamt, tycker jag.

Jag önskar dig och din familj
ett riktigt Gott Nytt År!

Vänliga hälsningar R

Jag hoppas det nya året kommer ge dig och barnen den utväg som ett eget boende innebär. Så innerligt önskar jag det. Så att ni kan få den frid och det lugn som ni förtjänar.

För du har redan tagit ditt beslut. Och att vägen fortsätter att vara lång känns orättvist.

Du är stark och jag tror på det nya året!

Kram

Din berättelse skulle kunna vara min, nytt år nya möjligheter 2018 ska bli mitt år.
Tack för att du delar med dig,
Gott Nytt År
/E

Mulletant, AlkoHD, m.fl. ska också ha ett gott nytt år! Nyktra och fina är vi hela gänget, så det ska nog bli bra!

Ha ha ja jag är nästan lite kär i min egen hjärna. Den är galet mysigt och jämn i tankarna. Inoljad ;D

Har ju inte hunnit vara här och kanske också valt bort det till viss del. Nu känner jag inte igen så många namn längre men tankarna går ofta till er som funnits här under min period av tillfrisknande. Gott Nytt år Fina Dionysa.

så roligt att höra ifrån dig MM! och att det gått så bra för dig! Du tycks ha hittat hem, och nu är livet bara så där normalt besvärligt som det väl är för oss alla...? (Du inspirerar mig att se över och kanske bättre förstå människor i min omgivning, att de kanske behöver och kan få den hjälp du fått...) Och så roligt att forumet fungerat för dig. Även jag har fått och får mycket, bl.a. av dig. Så... Gott nytt år MM!!

Jag har bestämt mig. Jag kommer avstå

Sitter och funderar. 2017 var året då jag var helt nykter. 2017 var året då jag gjorde ADHD
utredning och som jag trodde skulle ligga något utanför cirkeln för diagnos.

Men icke då, här visade det på medelsvår ADHD och jag äter Concerta sen 2 veckor tillbaks.
Känslan att för första gången i livet ha en tyst hjärna är oslagbar. Magiskt.

Är det så här det känns att ha en hjärna som fungerar utan att ligga på gränsen för explosion hela tiden?
Ja men då behövs ingen alkohol för min del.

Jag fattar nu. Jag fattar när jag känner skillnaden och då vet jag varför jag har druckit.
För att få tyst i mitt alltid ständigt kacklande huvud.

Från en galen myrstack till att myrorna går marscherande i fina led.
En tanke i taget. En handling åt gången. Att komma ihåg allt utan lappar
och fotade listor i mobilen. Att kunna ligga i badet mer än 15 sekunder.
Att få vila i lugn och ro........

Jag fattar vad folk menar när dom säger: Lev i nuet. För det är precis det
jag kan göra. Och ska göra. Och framförallt kan göra.

Pusselbiten som gjorde att jag inte förstod mig själv är funnen
och är så tacksam att jag har fått denna hjälp.........

Min nya hjärna är magisk.

..ett gott slut och ett värdigt 2018 med mycket sinnesro ?
Kram från en som verkligen njuter av morgonkaffet i morgon bitti :)

i min tråd. Tänker dagligen på er alla som hjälpt mig i sug, ur och skur och tokiga situationer.
Ni är så värdefulla för mig. Hade jag inte haft er under mina tuffa perioder hade jag inte vart där jag är idag.
Tycker om er alla så mycket <3 <3 <3

Kramar

MM

Grattis till att ha minskat rejält vad gäller alkoholkonsumtionen, både Liten stor och Lorden! En del kan hantera att att dricka lite och det är bara att gratulera. Själv vågar jag inte chansa, men avundas de som klarar av det.

Ja det är inte lätt. Jag vet att jag alltid hållit mig lugn på middagar å sånt men sen är det ju frågan om jag så småningom kommer börja tänja på gränserna. Det är oerhört svårt å veta. Läste en bok som hette. För mycket för ofta och den hade mycket bra tips. Men jag vet ju att de bästa är å sluta för gott

Förstår inte jag och jag har precis likadant hos mig. Min fru tycker bara jag har blivit konstig med mitt undvikande av alkohol och långa promenader varje dag(se min tråd att driva bort a-djävulen)
Jag har precis som du inte riktigt lyckats hela vägen men är väldigt nöjd med att endast druckit A två gånger de senaste 33 dagarna och det blir kanske ett glas vin och lite bubbel ikväll också.
Från att ha druckit vin/sprit varje dag i 2-3 år till alla dessa vita dagar är i alla fall för mig en jätte bedrift.
Jag är nog lite som någon skrivit i din tråd inte helt säker på om jag vill sluta helt eller ta något glas vid speciella begivenheter. Jag får se vart det leder när jag väl börjat träffa min A terapeut.
Ha det!
/Lorden

igenkänning på hög nivå. Träffade världens mest underbara man för många år sedan. Vågade inte riskera något genom otrohet, så jag stoppade när jag visste att jag kunde - om jag ville! Det räckte långt, även om jag ibland var helt såld, även jag. Tack gode gud för den spärren, tänker jag.

Charma, dra vitsar, spela upp hela registret försöker jag nog alltid, men det intensifieras förstås efter alkoholintag. Usch, så pinsamt nu när man ser nyktert på saken.

Lite osammanhängande, men välment, svammel... Nu håller vi i det här!

Å, så bra beskrivet.

Tacksam att jag får ta del av dina inlägg och kommentarer.
De har hjälpt mig att få perspektiv.

Jag önskar dig detsamma; ett fint nytt år.
Vänliga hälsningar /R

Började skriva i går kväll:

Sitter och filurar så här årets sista kväll. Mannen är sjuk, febrig och endast frugan är vaken...

År 2017 - ett mycket händelserikt år - är snart slut. Vad har det gett? Framför allt, vad har det gett för förväntningar inför nästa år?

Det här var knappast året då jag insåg att jag hade alkoholproblem, det förstod jag många år tidigare. Höll uppe med alkohol i en och en halv månad våren 2016 och tror faktiskt på allvar att det kunde ha varit slutdrucket, då jag inte hade inte tagit något under en lååång semesterresa. En panikångestattack höll dock på att knäcka mig, jag var i främmande land och var helt enkelt tvungen att "fylla mig" för att överhuvudtaget komma hem. Sedan fylldes det på...

Men, för att återgå till 2017, vardags-
och tillika smygdrickandet eskalerade och nådde ännu högre höjder. Eftersom jag inte ville, och fortfarande inte vill, berätta om mina problem för någon försvårades ångesten. Det var då jag hittade forumet...

Efter att ha läst och peppats av andras trådar skapade jag till slut en egen. Responsen var otrolig. Efter många tankar, råd, tips och stöd från andra tog jag till slut steget och berättade för min man. Ett helt avgörande steg visade det sig.

Nu närmar sig nykterheten 50 dagar igen (så när som på två folköl, som jag skrivit om och som jag bestämt mig för att inte räkna som ett återfall, då jag inte ens blev berusad). Den här gången tror jag verkligen att det går vägen. Utsätter mig inte för extra potentiellt farliga risksituationer, vill ha ännu mera kött på benen först. Men känner ändå inom.mig att jag kommer att fixa det här.

Mannen, som inte har alkoholproblem, men gillar att ta ett glas på helgerna, har blivit än mer fanatisk än jag. Han frågar hur det är, kramar om när jag inte mår bra och avstår gärna alkohol för min skull. Hur bra får man ha det? ♡

Att prova dricka lite för att se om jag klarar det, finns inte på kartan. Jag vet att det är lätt att trilla dit och vågar absolut inte chansa. Dessutom är det, som flera här skrivit, ingen idé att dricka en eller två glas vin - det är ju trots allt ruset vi vill uppnå - och det får vi knappast av så lite. Speciellt inte när vi under lång tid höjt toleransnivån.

Nu ska jag förbereda lite löjrom och annat gott. Till det ett mousserande vin - självklart alkoholfritt!

Fortsättning:

Så underbart att vakna vid halvsjutiden, pigg och nykter. Ångesten knackar på ibland, men lindrigare och av andra orsaker än när alkoholen var inblandad.

Ha det gott alla kämpar! ♡ Nu håller vi i det här!

Hej InteMera

Tack, jag önskar dig detsamma;
"må 2018 bli ett år av insikter och handling mot ett bättre liv!"

Tack för alla dina kloka och vänliga ord här på forumet.
Kram /R

Och jag är nykter. Att dricka känns långt bort idag, främst för att jag brottas med grav ångest sen ett par dygn tillbaka. Den startade pga drickandet, men nu försvinner den inte.
Som tur är så jobbar jag inte kommande vecka, så jag har tid att jobba på detta.

Gott nytt år till er alla!

♡
Instämmer med InteMera.

All medkänsla från mig
till dig MCR och dina barn.

Önskar att allt ska gå bra för er.
Kram ♡♡♡

Det är jobbigt när förhandlandet sätter igång... om du läser i andra trådar känner du nog igen dig... man är duktig på att komma på argument; ”det brukar/är aldrig problem i just dessa situationer osv”. Problemet är att när man öppnar dörren på glänt tar det inte lång tid innan den far upp. Jag vill inte vara pessimistisk, men även om man inte ställt till det i vissa situationer är det inget som säger att man inte kan göra det, om det är det enda som finns till hands. Även om man skulle klara detta är a åter i livet och det blir så mycket svårare att hålla gränserna. Jag har själv förhandlat in mig många, många gånger.... utifrån kan man ju se att det inte är vettigt men om man bara slutar lyssna och kör på med alla ursäkter och undanflykter så tror man att det ska funka... eller... jag tror inte ens att jag längst in trodde det, jag ville bara inte släppa taget. Jag var beredd på att offra allt eftersom ”aldrig mer” kändes ofattbart och helt omöjligt. Nu försöker jag spela hela filmen för min inte syn, vad det innebär att släppa in a i mitt liv igen... och vad jag EGENTLIGEN vill med att ”bara” kunna ta två glas vin... det är ju inte det jag vill, jag vill få lugn och ro i skallen, fortsätta berusningen. Så länge jag har a i livet söker jag inte aktivt efter någon mer hälsosam väg ut, min hjärna är kidnappad. Det är inte lätt, man faller och man reser sig. Mitt mål är att hitta andra sätt att må bra på, sätt som inte skadar fe jag älskar eller mig själv, saker som inte ger mig mer ångest och skam utan som kan få mig att gå rakryggad genom livet.

Vi måste alla hitta vår egen väg. Din väg är kanske inte samma som min, jag ville bara skriva ner det som jag önskar att jag hade förstått för länge sedan. Mina nära hade sluppit bli besvikna, ledsna och rädda. Min förhoppning är att jag i framtiden istället kan göra dem glada och få dem att känna tillit. På samma sätt hoppas jag kunna börja lita på mig själv igen utan att bli för trygg... jag har lärt mig att det är då som man lätt faller. En dag i taget. Idag ör sista dagen på 2017, ett år jag gärna lägger bakom mig och blickar mot ett bättre 2018. Oavsett vad du väljer hoppas jag du får ett riktigt gott nytt år! Kram

En tanke slog mig... måste man ha roligt på nyårsafton. Jag vet att det låter dumt men egentligen. Varför är det sådan hype? Om jag inte är på det humöret då...
Jag vet att det låter knäppt men om alkoholen är det enda som kan hjälpa oss att ha roligt så är det något som inte stämmer. Men jag förstår dig. Hade ett tokbryt min första nyktra nyårsafton. Kände mig vansinnigt fel och utanför. Men efter middagen och runt midnatt hade jag nog roligare än en del andra på festen. Jag var närvarande. Du väljer själv hur du vill ha denna kväll. Kanske kan det vara ok att ha en tråkig kväll. Nytt år blir det oavsett vad vi äter och dricker.
Stor kram till dig!❤️⭐️