Senaste kommentarerna i forumet

Jag har gjort detsamma visst går det upp och ner,men ska fixa det.
Håller tummarna för dig

Gripande berättelse ur ett barns perspektiv, – ett försummat, ensamt barn som dränkts i prylar, som om det var det enda ett barn behövde och med syfte att hålla honom på avstånd så att de vuxna kunde leka vidare utan att drabbas av dåligt samvete...! Men verkligheten kom så småningom ifatt dem. Undrar hur de vuxna egentligen hade det och resonerade.
Det här var en berättelse ur verkliga livet om jag förstått Heueh rätt?

Du har funnits här för mig också. Tillsammans med fler på detta forum, ingen nämnd ingen glömd, ni vet vilka ni är.
Första delen av 2017 var tuff för mig. Livet är kanske inte mindre tufft just nu, men då, när insikterna smög sig in tvekande och nykterheten var skör, hjälpte du mig mycket. Genom igenkänning och inkänning, medkänsla, raka puckar och humor.
Värdefullt?

Håller med MM, oberoende är riktig frihet. Jag bär min nykterhet men den är lätt som en fjäder och en vacker gåva jag aldrig vill lämna ifrån mig!
Bra gjort och Gott Nytt!!

På riktigt, det måste ta slut nu! Mannen frågade mig precis hur många drinkar jag gjorde egentligen och jag sa 4 och blåljuger ju! Drack 1 1/2 flaska vin, 2 starköl och så många drinkar att jag inte ens kommer ihåg själv, men definitivt fler än 4..Och jag som hade bestämt att ta det lugnt..Men så fort dottern lagt sig, och sedan även mannen, så började jag hinka. Och nu har jag världens huvudvärk, vill bara spy, men kan inte för det hörs i hela huset.Så nu måste jag som många gånger förr låtsas som ingenting, fast jag mår som ett jävla as egentligen! Torr i munnen, tog en sobril för ett par timmar sedan för att slappna av och kunna sova och få bort den värsta ångesten, men det hjälpte ju inte ett skit..Hatar mig själv så mycket just nu..Bra början på 2018..Nu måste det vara nog!!

Så beskrev jag också upplevelsen efter ha fått concerta.
Jag fortsätter ändå leta bitar i mitt pussel och hittar fler och fler när jag studerar komplex PTSD och anknytningstrauman. Citerar Anna Gerge...”..uppväxt...liv med förhöjda stresspåslag...varaktigt skadad förmåga till vila och återhämtning...” och skrattar tyst för mig själv när jag hör min senaste förklaring till FK angående sjukpenning och arbetsförmåga. -Inget fel på arbetsförmågan, det är viloförmåga jag saknar.
Det är en gåva att kunna vila utan en myrstack i kropp och hjärna!
Ta vara på gåvan, MM, den är du värd❤️
Kram

Det gör ont och svider i hjärtat även om jag från den första delen förstod att det var åt detta håll det lutade...
Men smärta är en bra påminnelse, samma känsla jag fick när jag började läsa din berättelse har jag haft i många år, känslan av att berättelsen som är mitt liv inte kommer sluta väl. Känslan av att mina barn till exempel kommer gå samma öde till mötes som Peter....
Den känslan har avtagit och nu försvunnit i takt med att mina nyktra dagar blir fler och fler. Men jag vill inte glömma den, inte glömma hur det känns att se avgrunden obönhörligt komma närmre.
Glömmer jag blir det farligt. Jag bär med mig Peter som en påminnelse.
Tack Heueh.
Kram Amanda

Orkar inte med mig själv mer, nu måste jag bli helt nykter..Pratar med folk på fyllan och kommer inte ihåg något dagen efter, måste gå igenom samtalslistan och sms för att veta vem jag pratat med och när. Kommer inte ihåg att jag gått och lagt mig, var jag lagt mina kläder mm..Trött nu..Det är så inte värt det! Och ändå kan jag inte låta bli..Trött på att vara bakis och ha all denna jävla ångest, förlorade timmar, dagar och helger..Det räcker fan nu!

Inser att jag slutat dricka alkohol för gott så jag startar en ny tråd i Det vidare livet. Hoppas vi ses där!

Nyårsafton igår och jag passade på och ta lite extra, som vanligt kan man säga. Det får jag betala idag. Mår illa och känner mig trött och seg. Jobbigt när jag måste låtsas som att jag inte alls är bakis för att inte skämmas. Börjar bli rätt bra på det nu. Jag försöker stanna i den här känslan ett tag så jag ska minnas varför jag vill sluta med det här.

Har stilla förhoppningar att det blir någon form av förändring 2018. Nyårsafton var väl så där. Min man tar upp samtalsämnen som är djupa. En ny sida av honom som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera och vad han är ute efter. Har inte riktigt bestämt mej var jag står i det. Måste nog lyfta mer i det för att förstå var jag har honom.
Önskar Er alla God fortsättning.

Jag kallar mig nu nykter alkoholist . Detta, i min uppväxt, fula, nedvärderande ord. Alkoholist. Nykter alkoholist, i min uppväxt, en fånig, svag och märklig person. Någon defekt som man kunde raljera över och på så sätt känna sig själv lite bättre.
Den biten lägger jag bakom mig nu.
Jag har inte direkt tänkt på det men jag har tre nyktra alkoholister i min omgivning. Jag skulle aldrig komma på tanken att raljera eller baktala dessa personer.

Märkliga tankar så här på det femte nyktra dygnet, det första på det nya året.

Nyårsafton kändes ovant och lite forcerat. Jag blev ju inte alls så självsäker utåt som jag vanligtvis blir efter ett par glas innanför klänningen. Jag förde inte diskussioner framåt på mitt annars så tuffa sätt och jag nappade heller inte på min mans små försök att få igång lite argumentation. Jag blev osäker på hur jag skulle svara på frågan om mitt jobb och mina nya möjligheter till att ta ett kliv i karriären. Med vin i kroppen hade jag säkert svarat stentufft om både det ena och det andra. Det enda jag fick fram nu var att jag älskar mitt ”tillfälliga” arbete och att jag hoppas få ta det permanent efter intervjuer i januari. Men jag hade inga klipska svar kring hur det ska gå till eller hur jag tänker om jag får jobbet. En helt annan framtoning helt enkelt. Det blev en stilla nyår och jag hoppas att barnen som var här tyckte det var mysigt. Inga höga röster, inga vinglande mammor och en säker bilresa hem genom natten.

Känner jag min väninna rätt så har hon förstått vad det här handlar om. Hon sa inget men jag vet att hon kände att något har förändrats. Vi får se vad det gör med vår relation. Vi har ju sänkt ett par vinare under åren...

Dygn fem och mina axlar, nacke och skuldror är spända på ett sätt jag aldrig känt. Jag tror att min kropp är under stor stress och jag försöker ta det lugnt. Spinning idag utan krav - bara glädje över att vara en av dem som var nyktra igår :-)

Igår skulle jag träna och bestämde mig glad i hågen för att gå till gymet. När jag kommer dit (efter en timmes promenad) inser jag att jag gått till fel gym och att passet är på andra sidan stan... där och då inser jag att min hjärna är stressad på ett sätt som jag känt en längre tid men som jag trodde skulle släppa omgående om jag var nykter. Så är det inte och jag lovade mig själv på väg hem att vara snäll mot mig och låta både kropp och själ komma ikapp i sin egen takt. När jag kom hem var jag så in i märgen trött att jag trodde att jag inte skulle kunna hålla mig vaken hela nyårsafton. Jag höll mig vaken men fy vad kämpigt!

Jag har druckit mitt kaffe och mitt ljus brinner i fönstret. Det har blivit ljust ute. Nyårsdag - en dag då inget händer. En dag då hela världen står stilla. En dag till återhämtning, reflektion och drömmar. Jag är nykter klockan 8 på morgonen - för första gången på 30 år en nyårsdag!

Hurra!

Sitter på jobbet, gårdagen var nykter och rolig. Vet att jag kan ha roligt utan alkohol egentligen. Och numer blir jag inte alls rolig med a i kroppen. Dum elak somnar ramlar gör bort mig blackouts. Fyllorna skänker inte ens tillfredsställelse längre. Nej fy sjutton vad skönt att inte vara bakis. Även om jag är rätt så trött. Ha en underbar nyårsdag. Kram

Så sorgligt. Fint av dej att hedra honom, Peter. ❤

På nyårsdagen vaknade Peter tidigt av att de sista gästerna trampade upp mot loftet, glatt sjungande. Han kunde höra hur de dunkade i väggarna men förstod inte vad de sjöng; det måste vara på något annat språk. Han låg kvar i sängen ett tag och försökte somna om, men det var nästintill omöjligt. Plötsligt insåg han varför; Rudolf var inte i hans rum, tänk om dom hade glömt honom kvar ute igen! Snabbt kom han ur sängen och öppnade dörren och där stod Rudolf, tack och lov! Hunden var nog rätt nöjd med natten, han hade satt i sig en hel del köttbullar och prinskorv och annat gott, dessutom hade han fått springa omkring en hel del. Varje gång någon gick ut hade han följt med, så nu var han nöjd med att få rulla ihop sig på sin dyna i Peters rum och sova lite.

Peter var inte alls på humör för att sova, så han klädde på sig och gick en runda i huset. På vart och vartannat bord stod det glas; de flesta tomma men det fanns också en hel del som bara var halvt urdruckna. Han smakade lite på de olika sorterna men aktade sig noga för de glas som det låg fimpar i. Han hade gjort misstaget att dricka ur ett sådant en gång och blivit väldigt sjuk. Några av glasen innehöll grogg, det var inte så tokigt, ganska sött och gott, så han drack lite och kände sig väldigt vuxen. Han hade gjort så förut, det stod alltid glas kvar på borden när han kom ner på morgonen efter en fest. Han gillade den där känslan han fick efter ett tag; lite yr, lite varm och så kände han sig på något sätt större och starkare. Han beslöt sig för att gå ut en sväng och titta till sin kälke i garaget.

När han kom ut var det bitande kallt, säkert tjugo minusgrader, han borde nog ha tagit på sig mer kläder men han skulle ju bara till garaget en kort sväng. Halvvägs mellan huset och garaget låg hans kälke i en snödriva. Någon hade använt den! Och haft sönder den! I änden på snöret som man använde för att dra den uppför backen hade det suttit ett handtag; det var borta och i stället hade någon knutit en ögla. Han inspekterade kälken noga alltmedan han blev argare och argare. Arg på sina föräldrar för att de inte sade ifrån till sina vänner, arg på de andra vuxna för att de inte respekterade hans grejor, arg på vuxna i största allmänhet för att de blev så dumma när det var fest.

Han bestämde sig för att kolla om dom hade kört sönder hans bana också. Han satte sig på kälken och gled iväg nerför backen. När han väl lämnade husets upplysta fönster bakom sig, det stod en adventsljusstake i vart och ett av dem, insåg han hur mörkt det var; han hade svårt att se banans sträckning framför sig. Visserligen var det stjärnklart men månen var inte framme så han önskade att han hade tagit med sig en ficklampa. Så dags nu, han hade redan börjat få upp ordentligt med fart. Just där vänstersvängen började körde han in i ett gupp som fick honom ur balans och ur banan. Han åkte över ett krön och nerför en mycket brantare sluttning, farten ökade så mycket att han tyckte det började bli otäckt, han hade svårt att hålla sig kvar på kälken.

Plötsligt dök en mörk skugga upp framför honom: det var en klunga fjällbjörkar som han inte lagt märke till förut, nu insåg han att han var långt bort från banan. Han gjorde sitt bästa för att väja men lyckades inte helt, han träffade först en av trädstammarna vilket sände honom av kälken och i ett horisontellt spinn som gjorde att hela världen tycktes snurra runt honom. Därefter träffade han nästa stam och han kände en skarp smärta i högra benet. Sluttningen var brant och han fortsatte ett långt stycke innan han till sist, efter att ha farit över ytterligare ett krön, landade i en djup snödriva. Hans mössa var borta liksom hans ena vante och snart insåg han också att han var barfota. Han försökte resa sig upp, men hans högra ben svarade med en bedövande smärta. Han prövade att krypa men han nådde inte ner till marken genom den djupa snön. Han låg där han låg.

Efter en stund började han frysa så han skakade. Han ångrade bittert att han inte hade tagit på sig mer än han gjort, han önskade att föräldrarna hade bytt hans overall så att han kunde ha använt den, han önskade att han hade tagit med sig Rudolf, men mest av allt önskade han att han inte hade gett sig ut över huvud taget. Han visste inte hur länge han hade legat där när han insåg att det började ljusna, solen måste vara på väg upp. Samtidigt började en behaglig värme sprida sig i kroppen; han slappnade av och plötsligt befann han sig inte längre i en snödriva på fjället: han satt i soffan bredvid sin mamma och läste om Kalle Blomkvist, det var varmt och mysigt och han kände sömnen smyga sig på…

Och så kom det sig att där, för exakt trettio år sedan, på en snötäckt fjällsida badande i solens första strålar, blåste en iskall vind ut det ljus som borde ha fått brinna än i dag.

Nyårsafton är över för mig! ?
Jätteroligt och nyktert!!!
Vi har ätit gott, druckit gott (alkoholfritt för min del) dansat och haft jättekul!.
Jag sa ingenting om att jag inte dricker alkohol utan bara höll skenet uppe!!!! Ingen märkte att jag var spiknykter hela kvällen!
Helt underbart roligt och gissa vem som mår bäst imorgon?!
Det ska bli ett jättebra år 2018 har jag bestämt mig för!
Kram och gott nytt år till er alla! ?

Mina vänner drack sina öl, sitt rödvin, sin champagne, och jag drack mina alkoholfria öl, min ginger ale, mitt alkoholfria bubbel. De har frågat och velat prata om mitt beslut att sluta dricka. Roligt och värmande. Trodde inte jag skulle stanna till halv fyra, men det gjorde jag.

Har också fått en otrolig respons på mitt Facebook-inlägg. Folk känner sig inspirerade (inte nödvändigtvis gällande alkohol, men bara ta hand om sig själv lite bättre osv), imponerade och uttrycker ett otroligt fint stöd. Jag måste säga att det är ett av de bästa beslut jag tagit i mitt liv, att gå ut brett som jag gjort. Jag hoppas att jag också kan få andra, som jag vet, och som jag inte vet, att fundera över sitt alkoholintag. Av närmare trehundra vänner på FB torde det rent statistiskt finnas ett flertal som sitter i samma båt. Och kan jag genom min öppenhet bara få en att lägga om sitt liv så är det en otroligt häftig känsla.

Shit vad trött jag är nu. Blir inget gym imorgon bitti då jag ska hämta min son kl 12. Lite hemmaviftande kan man ju göra ändå. Och bara njuta av att inte vara bakis.

Med det sagt, gott nytt år på er!

Så himla skönt. Första nyktra nyårsafton på ja jag vet inte. Så himla skönt och va skönt oxå för barnen mina att det inte dracks någon alkohol. Vi skålade med an magnumflaska Pommac på balkongen och tittade på fyrverkerierna. Nu lägger jag mig ner med ett leende på läpparna och vet att imorgon he he förlåt senare idag vakna upp nykter och pigg. Ta vara på er och Gott Nytt år.

Det är tuffa tag mot sin egen hjärna ibland.
Men nån skrev att nykterheten är ett ok att bära.
Håller inte med. Det är en frihet att inte vara beroende.
Alkoholism är en stress i sig och när man slipper leva utan
den stressen så infinner sig ett euforiskt lugn. Det är ren lättnad
att leva utan.

Kämpa dit. För det går. Lovar dig att det går.

Lycka till

MM

Vill bara höra hur du mår och önska dig ett Gott Nytt År.
Min kloka vän, hur är det med dig?

Kramar

MM

En stor kram! Fantastiskt jobbat - vilken styrka! Stor kram

Jag gjorde det omöjliga. Trodde aldrig jag skulle klara det i kväll. Men jag somnar nykter och vaknar i morgon och kommer må bra ? jag tom berättade för dom jag var med att jag slutat helt med alkohol. Detta är nog det längsta jag kommit hittills i mitt försök att bli nykter. Inte tidsmässigt, men att klara en så svår dag och situation samt berätta att jag slutat.

Gott nytt år till er alla!!!❤️
2017 blir ett år jag aldrig glömmer då det var året då jag lärde mig tycka om och uppskatta mig själv och mina positiva sidor istället för att vara besatt av att förstora och förstärka det negativa hos mig själv.
Det var året då jag valde att gå vidare i livet utan alkohol. Ett beslut jag aldrig kommer ångra.
I motsats till beslut tagna på fyllan...
2018 blir nog året då mycket vänds uppåner och kanske blir det ett tufft år på många sätt men jag möter det starkare än någonsin, med ett lugn jag aldrig tidigare känt.
Imorgonbitti kommer vara den första nyårsdagen jag vaknar utan de skälvande inälvorna med tillhörande ångest sedan någon gång i mitten på nittiotalet...
Styrkan att förändra destruktivt beteende har vi alla i oss, men att tro på det, tro på oss själva är så fruktansvärt svårt.
Men det är vad jag önskar er alla inför det nya året: tilltro till er själva och er egen förmåga. Styrkan att bryta och förändra.
Gott nytt hoppfullt år till er alla!!!❤️❤️❤️
Kram??‍♀️

Jag tror att när vi kan se våra egna mönster och stanna upp, låta bli att agera som vi brukar, det är då vi kommer vidare.
Jag är glad att du såg det❤️
Gott nytt år önskar jag dig!!
Kram✨❤️

Tack! Det känns bra att få stöd.
Jag ger mig aldrig.