Senaste kommentarerna i forumet

...närmar sig ✨

Ingenting kan få mig att dricka på nyårsafton, ingenting och ingen. Har vägrat avsluta ett år påverkad och börja ett nytt bakfull sedan flera år tillbaka. Natten när 2008 blev 2009 var en katastrof med vin och benzo...det gör jag inte om! Och har aldrig varit nära sen dess ✨ Nyår, varmt välkommen ✨ men innan dess, lite semester och mycket vila!

☀️

sköter han alla delar i sitt liv! Men tror att alkoholism är en sjukdom som blir värre och svårare med tiden! Den eskalerar gärna! Drickandet tar ut sin rätt så att säga! En sjukdom som tar och tär både på den som dricker och på dom som finns runt omkring! Just nu kan han ”sköta” sitt drickande när barnen gått och lagt sig. Hur blir det inom en snar framtid när barnen kanske är uppe längre än vad ni är? Du kan inte få honom att sluta, han måste vilja själv! Kanske kan du be honom läsa här på forumet och även be honom läsa ditt inlägg! Tror att det är många som inte tycker de är alkoholister om de sköter ett jobb typ! De tror på allvar att en alkoholist sitter på parkbänken, inget jobb, lever på men utanför samhället! De lurar sig själva och andra men som sagt drickandet tar ut sin rätt! Fråga honom om han vill att era barn skall dricka som han gör i när de är vuxna. Om ni har en dotter, vill han att hon gifter sig med en man som dricker varje kväll! Han lägger ju automatiskt över allt ansvar på dig också. Om ni skulle behöva åka till sjukhuset så kan han inte köra. När barnen blir tonåringar och ska hämtas mitt i natten? Ska han sluta med sin ovana då och dela barnens tonårstid med dig? Prata och resonera med honom utan att vara anklagande (för gudarna skall veta att det är känsligt) Acceptera INTE detta!

Känns redan bättre. Gjort detta förr. Men som många skriver är det svåraste att inte börja igen.

Ja, miss lyckad, jag var den nyktra
När jag ser tillbaka finns olika epoker av alkoholbruk i familjen. Den när jag knappt drack för jag kände avsky relaterat till min far som var alkoholist. Vid den tiden höll jag maken kort med tydliga regler som han överskred nån enstaka gång. Sedan följde tiden då vinet kom in i matkulturen och vi drack tillsammans. Först på lördagen till middagen, sen lördag och söndag och sedan blev det lördag, söndag och onsdag.... och när boxarna kom blev det vilken dag som helst - även till korvsåsen. Men inte så att vi var otrevligt berusade.
För min del hände det att vi var på en kulturell tillställning med mycket folk och jag märkte att jag druckit för mycket. Jag ville inte visa mig tydligt påverkad offentligt. På den tiden sa jag också att enda gången jag egentligen gillade att bli lite berusad var hemma med maken för där var jag trygg! Så var det också då.
Nånstans under vinepoken började maken fylla på i lönndom och i smyg. Det tog länge innan jag insåg hur det låg till. Det jag såg klart var att vid festliga tillfällen drack han alltid mer än jag gillade och det blev ett tvisteämne (så som många beskriver här).
Åren 2005-2010 var alkoholen ett stort problem för mig. Under den perioden gjorde jag allt som brukar beskrivas här, bönade, bad, tjatade, hotade, skrek och grät.... På slutet drack jag nästan inget själv, även om jag öppnade finvinet på helgen, jag måste ha kontroll. Ett antal situationer var hotfulla, dock var han aldrig våldsam mot mig utan det var mera hot om självmord och annan desperation. Jag började planera att köpa egen bostad och skiljas, det var mest familjen som jag såg som ett hinder. Hur förklara? Och även att vi allmänt ansågs som ett mycket kärleksfullt och lyckligt par!
Trots all planering och lägenhetsspaning bara gick jag till slut, det är nu sju år sedan, rakt ut i vintern och åkte till en god vän. Det blev vändpunkten då han lovade nykterhet om jag kom tillbaka. Det tog sedan ett och ett halvt år innan nykterheten blev genuint hans egen men viljan fanns hela tiden. Idag arbetar han aktivt med gottgörelse och har även stöttat andra som önskar bli nyktra.

Nu miss lyckad fick du en lång berättelse. Under flera år hade jag behov av att skriva om detta, särskilt vissa ”årsdagar”. Bearbeta min resa som också, eller framförallt inneburit ett tidvis intensivt arbete med mina medberoendemönster som är djupt präglade från min tidigaste barndom. Att skriva här har varit en oerhörd hjälp för mig. Här har jag tagit mig plats att älta.

Jag blir lika varm och lycklig var gång jag läser om mänskor som kommit till frihet. Så kände jag när jag läste ditt inlägg. Tack för att du delade med dig.
En varm och innerlig kram till dig om än i regn och blåst.... men inne lyser ljusen✨ / mt

Ha en bra dag, hälsa hunden! / mt

Peter var lite besviken, eftersom de hade kommit iväg så sent var de inte framme förrän vid läggdags. Fast det innebar ju naturligtvis också att hans föräldrar skulle vara uppe skapligt tidigt; de skulle äta frukost tillsammans och sedan ge sig iväg till skidbackarna. En av hans favoritbackar hade installerat en ny lift och när han fick prova den blev han salig; den gick ända upp till toppen på fjället och nerfärden var nästan dubbelt så lång som året innan. Han fick inte ge sig iväg på egen hand vilket var lite orättvist i hans ögon, han hade ju faktiskt flera års erfarenhet av skidåkning vid det här laget. Han älskade farten, älskade att blåsa på rakt ner för fjällsidan så fort det bara gick; hukande och med långa, vida svängar kunde han trots sin lägre vikt nästan komma upp i samma fart som pappa.

Mitt i backen fanns en liten kiosk som sålde varm choklad och glühwein. Nog för att Peter tyckte choklad var gott, men helst ville han bara fortsätta ner till liftstationen för ännu en resa till toppen men hans föräldrar tyckte annorlunda, de behövde friska upp sig lite sade de, så vart och vartannat åk satt han på en bänk och väntade där vid kiosken. En gång struntade han i dem och gav sig av neråt på egen hand, men den uppsträckning han fick av pappa den gången satte stopp för alla vidare försök i den riktningen. Han fick i detalj veta vad som hade kunnat hända, det var farligt för en liten pojke att åka ensam sade pappa. Peter var en lydig son men ibland fick han lust att bara strunta i föräldrarnas förmaningar, det var ju så sällan de lyssnade på honom.

Han hade kunnat fortsätta att åka i backen tills den stängde, men det skulle ju bli fest på kvällen så de var tvungna att åka hem lite tidigare för att förbereda den. Dessutom var hans föräldrar trötta efter så många timmar på skidorna, så de behövde ta igen sig lite innan gästerna anlände. För Peters del innebar det några timmar framför TV’n, han hade ett stort förråd av videoband med tecknade filmer på, de hade hans pappa skaffat för att han skulle ha något att göra, framförallt på förmiddagarna då föräldrarna sov. Kvällen kom, och med den en uppsjö av gäster, förutom dem som redan bodde i huset. Han var van vid det här laget, så han plockade ihop lite mat på en tallrik, tog en Cola och gick in på sitt rum tillsammans med Rudolf. Ingen verkade ha något emot det. Dagen efter skulle han fylla sju år men han hade inga illusioner om att bli väckt med tårta eller så.

Fortsättning följer…

När jag ser tillbaka finns olika epoker av alkoholbruk i familjen. Den när jag knappt drack för jag kände avsky relaterat till min far som var alkoholist. Vid den tiden höll jag maken kort med tydliga regler som han överskred nån enstaka gång. Sedan följde tiden då vinet kom in i matkulturen och vi drack tillsammans. Först på lördagen till middagen, sen lördag och söndag och sedan blev det lördag, söndag och onsdag.... och när boxarna kom blev det vilken dag som helst - även till korvsåsen. Men inte så att vi var otrevligt berusade.
För min del hände det att vi var på en kulturell tillställning med mycket folk och jag märkte att jag druckit för mycket. Jag ville inte visa mig tydligt påverkad offentligt. På den tiden sa jag också att enda gången jag egentligen gillade att bli lite berusad var hemma med maken för där var jag trygg! Så var det också då.
Nånstans under vinepoken började maken fylla på i lönndom och i smyg. Det tog länge innan jag insåg hur det låg till. Det jag såg klart var att vid festliga tillfällen drack han alltid mer än jag gillade och det blev ett tvisteämne (så som många beskriver här).
Åren 2005-2010 var alkoholen ett stort problem för mig. Under den perioden gjorde jag allt som brukar beskrivas här, bönade, bad, tjatade, hotade, skrek och grät.... På slutet drack jag nästan inget själv, även om jag öppnade finvinet på helgen, jag måste ha kontroll. Ett antal situationer var hotfulla, dock var han aldrig våldsam mot mig utan det var mera hot om självmord och annan desperation. Jag började planera att köpa egen bostad och skiljas, det var mest familjen som jag såg som ett hinder. Hur förklara? Och även att vi allmänt ansågs som ett mycket kärleksfullt och lyckligt par!
Trots all planering och lägenhetsspaning bara gick jag till slut, det är nu sju år sedan, rakt ut i vintern och åkte till en god vän. Det blev vändpunkten då han lovade nykterhet om jag kom tillbaka. Det tog sedan ett och ett halvt år innan nykterheten blev genuint hans egen men viljan fanns hela tiden. Idag arbetar han aktivt med gottgörelse och har även stöttat andra som önskar bli nyktra.

Nu miss lyckad fick du en lång berättelse. Under flera år hade jag behov av att skriva om detta, särskilt vissa ”årsdagar”. Bearbeta min resa som också, eller framförallt inneburit ett tidvis intensivt arbete med mina medberoendemönster som är djupt präglade från min tidigaste barndom. Att skriva här har varit en oerhörd hjälp för mig. Här har jag tagit mig plats att älta.

Jag blir lika varm och lycklig var gång jag läser om mänskor som kommit till frihet. Så kände jag när jag läste ditt inlägg. Tack för att du delade med dig.
En varm och innerlig kram till dig om än i regn och blåst.... men inne lyser ljusen✨ / mt

Hej
Är det värt att tro att han skall ändra sitt planerande av sitt drickande? Var 6:e v tar han 4 dagars supande och trappar ner efter det och trappar upp.
Säger bara att han vet om sina svagheter.. jag är beredd nu att ta klivet med skiljsmässa och försöka vara vänner och göra saker då han är nykter el klippa banden helt. Svårt, hållt på så här 10 år, sköter arbete , men alkohol är prio 1, stor helger är hemskt, jul påsk sem, jag har svårt att vara glad. Mitt vi begränsas och jag har 20-30 år kvar. Någon som orkat gå igenom detta och kan man va vänner? Mina känslor är borta, men han är far till vuxen dotter och barnbarn . Det är nig nu när jag reflekterar .

Hej pi,
Jag är ingen bra förebild och kan därför inte ge dig konkreta tips på hur man lyckas.
Men här inne tycker jag mig urskilja lite olika sorters kämpar. De som inte inte kan sluta när de börjat, de som inte inte vet varför de börjar, de som vet allt men dricker likväl. Och så klart alla kombinationer av ovanstående.

Jag kan sluta dricka men jag vet inte varför jag börjar. Och när jag börjar är det alltid en ledighet som spökar. Alla dessa helger och ledigheter... Jag läser mest här. Eller jag läser bara här, men när jag ser en själ som skriver min egen historia måste jag säga hej!

Så hej pi! Skriv här, jag läser och läser även om jag inte gör något väsen av mig
//Liljonkvast

God jul Ellan, och grattis till alla dina dagar i nykterhet. Jag känner igen stressen, själv var jag också stressad trots att jag inte TYCKER att julen ska behöva vara stressig, säg det till ens kropp och så till det i en som vill att allt ska vara perfekt och alla ska må bra, inklusive en själv. Nä, det blir inte perfekt. Skönt att du kunde släppa taget. Tänk vilken lärorik sak att få ägna sig åt riktig stresshantering och inte bara döva med alkohol. Jag njuter nu av ledighet och stundande semester och ett nytt alkoholfritt år!

Ullabella - tack för ditt inlägg! Jag läste det innan jul men hann inte svara.
Det gjorde att jag tänkte lite mer på att ha roligt istället för att gå och tänka på hur mycket han druckit.

Jag vet faktiskt inte hur mycket han drack på julafton men jag tyckte att det kanske var liiite för mycket. Han blev inte otrevlig eller så men det märktes ändå på honom att han druckit. Han blir väldigt pratglad och älskar att diskutera då.
Jag sa det till honom dagen efter och han tog det bra. Men vi pratade inte så länge om det så att vi hann komma fram till något om planer framöver.

Nästa anhalt är nyår. Får ta ett nytt samtal innan dess.

Så kände jag för någon timma sen. Efter att ha jobbat hela helgen och julen städade jag lägenheten, lagade elva sorters tapas, underhöll gäster och städade igen. Sen ville jag bara hälla upp en sup och sjunka ner i soffan, men det blev en kopp te istället.
Jag har hållt mig sysselsatt hela december, så slentriandrickandet har inte direkt lämnat något tomrum efter sig. Än. Men det här glaset som faktiskt förefaller sig logiskt. Som är en utandning och en klapp på axeln efter ett gott arbete. Som hjälper nedvarvningen lite på traven. Vad ersätter man det med? Te funkade i alla fall inte.
Lite tankar sent på dag 36. God fortsättning!

Jag håller tummarna att du lyckas!- vi lever bara en gång. Bli snällare mot dig själv.

Inte mera : Så smärtsamt att läsa din och dina barns situation.
Den är ju sjuk , det är din man också håller jag med om.
Men även om man är sjuk får man väl inte bete sej hur som helst och skylla på det.
Få alla andra att gå på tå , må dåligt, på spänn för att inte veta vad som händer i nästa minut eller timma.
Nej alla har ett ansvar att behandla varandra med kärlek och respekt speciellt i en familj.
Så självklart ska du ställa krav på din man. Hans sjukdom är behandlingsbar.
Det som han utsätter er för smärta och sår resulterar också i ohälsa.
Rädda dej själv och dina barn visa dem var gränsen går. Det är inte alls okey att misshandla oss varken psykiskt eller fysiskt.
Sträck på dej,ställ krav,fast det är svårt.
Många kramar

Som min medberoendeterapeut sa:
Du har öppnat ögonen.
För din egen situation,dina egna behov.
Verkligheten du har runt dig.

När man slutar fly in i drömmar hopp eller annat som gör att man slipper leva i verkligheten.

Så från att ha kisat allt jag orkat så har jag börjat se.
Och det är nog där du är.

Sen att känna in det och till sist ha styrkan att agera för att kunna må bättre i en onormal situation.
Det är en lång och mödosam väg.

Jag tror att skrivandet här.
Där jag fått slå på både mig själv och min omgivning,för att till slut acceptera realiteten och också förlåta har varit viktigt för mig.

Men vi har alla vår väg att nå bättre lösningar och bättre mående.
Jag önskar dig sinnesro.

Nu vill jag skriva om annat. Så jag gör ett nytt inlägg.

Jag har haft en bra jul. Ska jobba ett par dagar nu och sedan ha semester.

Jag ser lite fram emot att plocka ner julpyntet snart. Det känns som att våren närmar sig då. Jag ska på allvar börja träna också. Det ser jag fram emot mkt.

Denna jul var den enklaste alkoholfria julen nånsin för mig. Hade inte en enda tanke på alkohol.

De som drack var mkt måttliga. Fram till senkvällen. Ingen var berusad men jag märkte att några drack vin som en aktivitet litegrann. Sådär som jag kunde göra förut.

Jag var nu när jag tänker på det den enda vuxna som inte en enda droppe.

Jag var extremt närvarande med alla barn. Andra var också det men nu jämför jag mig själv med när jag drack. Då var jag närvarande när jag kände att jag orkade. Nu orkade jag hela tiden så jag lekte massor med dem och var med på allt de ville göra, med stora som små. Det var väldigt väldigt skönt. Precis exakt så som det ska vara på jul.

Juldagen var underbar. Flera var trötta och jag tror absolut det var alkoholens fel men de tror det har med julens anspänningar att göra. Men jag var inte trött ju fast jag laddat för jul som en galning hela december. Så jag vet inte jag vad jag tror om deras teori ?

Fint har jag haft det i alla fall och lika mina barn ❤

Hoppas ni haft en vit fin jul ni med.

Kramar!

Tack vinäger och miss lyckad för era svar.

Du har rätt miss lyckad. Egentligen. Jag har pratat med honom igen. Men denna gång verkade han så oförstående och tycker att jag spelar smart som vinklar saker till att ha hans drickande som orsak. Han är i total förnekelse. Men jag vet att han innerst inne vet. Men han orkar inte se det just nu så då förnekar han. Snart kommer han att hamna i en djup depression, om han inte redan är det?

Rabbitgirl det är ju så. Även om vi önskar det vore annorlunda.
Jag försöker se det som allvarlig nötallergi. Jag tål inte att bara testa lite. Det skulle sabba allt.
Hittar styrka i att lösa här. Inte att vältra sig i andras olycka men att veta att jag inte är ensam. Det är ändå ganska skönt.
Jag är inte ensam.
Vi är inte ensamma.

.

hur ofta dricker du? Och hur länge har du druckit för mycket?

Ja M T . Du är den om jag förstått rätt var den nyktra partnern..Jag har varit både och..Komplicerat men kan bli så om man fortsätter tillsammans med en a-beroende partner.Eller så blir det som med er..En vald nykterhet av den som dricker..Livet känns ganska lätt att leva som nykter..Jag vill leva länge, hålla mig frisk, älska och bli älskad tillbaka.En vitgnistrande vinterkram❤️

Dräger... ca 1400kr

En dyr eller billig?

En Dräger...
Ja, visst låter det mycket?
Jag drack en flaska vin kvällen innan julafton, blåste inte Ok, förrän vid drygt 14 idag!!
Kan man gå å ” lagra” promille?