Senaste kommentarerna i forumet

Jobbar skift o "passar på" att dricka på lediga dagar.
Dricker mig sällan full men mycket tid går åt att planera när o hur jag kan dricka. Smygdricker ofta.

Hej! Är ny i gruppen. Har läst om flera inlägg och känner igen mig mycket i det som vissa skriver.
Känner att jag behöver dra ner ordentligt på mitt drickande.

Vad har du fått för prognos av läkaren? Förhållningsregler, etc?

Låter bra, Sannah! Du äger ditt liv och du unnar dig att må bra av det! (Jag också.)

Tack för du tog dig tid att svara. Det är absolut en psykologisk kamp. Att orka kämpa med dom egenskaper man har. Mitt liv har sett ut så att när jag haft medvind så slutar det i diket. Sen jag fick min lever diagnos så är det ännu svårare. Ska jag kämpa när jag vet att jag är sjuk. När jag på sikt kanske dör för tidigt i alla fall. Konstigt resonemang kanske men tankar är inte alltid resonabla?

Så härligt att vakna utan att vara bakfull eller seg.! ?
Jag har nu läst igenom min gamla tråd "Sluta festa" och det ger mig faktiskt en kick i rätt riktning. Jag fastnade framför allt för mina beskrivningar av varför jag inte vill dricka eller vara bakfull mer.
Idag ska jag ut och gå en lång runda i naturen.

Tack för att du berättar, genom att göra det visar du ett sånt fint hopp om att förändring är möjlig och du har modet att be om råd. Det låter som att du just nu inte hittar samhörighet i tillvaron. Du skriver att det finns stunder som skulle kunna få dig att må bättre men att du inte vågar lita på att de är beständiga. Så mänskligt.

Du beskriver även alkoholens tvetydighet. Å ena sidan ibland en paus från tankar och å andra sidan en förstärkare av tankar och av känslor.

Varför kämpa? För att du är en person som sannolikt har mycket att ge just för att du är du. Jag hoppas du får tankar eller kanske rent av råd från andra användare som kan vara relevanta för dig nu.

Va kvar här! Skriv om din ambivalens.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det låter som att du lever i en situation som allt mer skrämmer dig. Den person du känt och kunnat förstå har förändrats och fortsätter att förändras på ett sätt som påtagligt påverkar dig och ditt liv. vad bra att du skriver här. Det kan ta lite tid innan en tråd får fart. Ibland hjälper det att vara aktiv i andra trådar samtidigt kan det vara svårt när det egna livet tar all energi. Jag hoppas att du får svar här och att du är hjälpt av andras berättelser om du väljer att läsa.

Jag undrar lite vilket stöd du har i din omgivning. Det är vanligt att anhöriga som lever med någon som dricker inte berättar om vad som pågår bakom stängda dörrar. Det är förståligt och samtidigt kan det försvåra en förändring. Vem vet i ditt liv?

Fortsätt gärna att skriva här, det är starkt av dig att sätta ord på det du upplever.

Värme och hopp om att årets sista dagar ger dig ro,

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag har kapat topparna och dalarna. Avstått och minskat. Viljan är min vän och hjälp på vägen i olika former.
Våga stå upp för mig själv.
Ett nytt 2018 väntar och jag önskar alla gott⭐️
Alla har sin livsväg och den ser olika ut.
Att ha tillit till livet och ta den hjälpen som erbjuds längs vägen.
2018 ska bli ett år som fortsätter i riktning till ett stabilare jag.
Kram?

...jag har börjat meditera! Känns flummigt, och konstigt. Man lär sig. Använder en app som heter Headspace, kul app med sköna animationer och humor. Inte så gravallvarligt som jag uppfattar att mycket inom meditation är (säkert helt fördomsfullt :)).

Hej Ellan och tack för ditt inlägg och att du delar med dig samt tack för det varma välkomnandet.

Ja, insikter är något jag nästan är beroende utav. Det är en sådan häftig känsla när man kopplar ihop saker och ting, ser varför man gör på vissa sätt. Det blir så enkelt att förhålla sig till saker och ting när man förstår dem. Bara som det enklaste, eller det borde vara det i alla fall, att bli älskad. Jag har inte fattat varför jag blir så stressad i relationer. Men har nu insett att jag blir stressad för att jag inte tror att jag kan bli älskad för, ja, jag. Utan det är den roliga jag, den snälla jag, den som ställer upp, säger fina och upplyftande saker. Vilket gör att jag tror att jag hela tiden måste höja insatsen för att fortsätta bli älskad. Och samma sak när jag dricker, jag måste liksom synas för att finnas, och jag missförstår kärlek med uppmärksamhet, så jag knarkar det också och dricker mer och mer för att vara kvar i "zonen".

Jag ska gå på AA har jag tänkt, ska bara få ihop det med julledighet, barn och annat. Jag ska även ta kontakt med manscentrum för mina aggressioner (jag har ringt men de hade julstängt) vid sidan av min vanliga terapi. Jag måste ta ett helhetsgrepp och inte lämna något åt slumpen för att kunna leva livet som jag vill, fritt, enkelt, utan att jaga snabba kickar som är självdestruktiva, vare sig det handlar om tillfälligt sex, bränna pengar på alkohol, eller ett beteende som är riskfyllt för mig själv som även kan drabba andra.

Jag har även insett att jag drabbades av en förlossningsdepression (yes, jag är man) när min yngsta kom 2013, jag var väl inte sådär superlycklig innan heller, men det höll jag för mig själv eller vägrade inse. Jag tyckte att jag minsann hade klarat det här förut (har en till kille född -97) så då skulle det minsann inte bli några problem att fixa det igen. Yeah, right. Extremt dåligt tålamod med barnet och det släppte aldrig riktigt. Och det har runnit vidare in i min livssituation idag. Jag och mamman separerade för ett drygt år sedan och jag har inte hanterat den tiden väl, alls. Inledningsvis mycket dejtande med mycket alkohol inblandat och många tillfälliga sexuella kontakter där det inte har känts bra på morgonen. Till slut träffade jag en kvinna som jag inledde en relation med och nykter var den fantastisk, när vi drack, och det gjorde vi, ofta och många gånger mycket, så slutade det alldeles för många gånger i smärre kaos, allt som var underbart när vi var nyktra förbyttes till katastrof när vi drack. Inte alltid, men alldeles för många gånger. Och oftast var det jag som flippade ur och till slut så gick det alldeles för långt och nu sitter jag här. Ensam.

Vi har fått kontakt igen, det kommer aldrig bli vi, som ett par. Men vi båda vill bli vänner, hon är ett väldigt fint stöd och vi pratar väldigt öppet om allt som hänt och våra respektive situationer. Vi pratar även om hennes alkoholism och jag hoppas att hon snart tar tag i det på allvar. Men det är som vi alla vet, en punkt man måste komma till. Jag vet inte var hennes finns men jag är beredd att finnas där när hon finner den.

Nej, mer kaffe och rulla igång dagen.

Dag 27.

Läste just att du varit nykter en lång tid tidigare. Så du kan ju klara det en gång till! Och att du föll igen är ett bevis på styrkan i alkoholberoendet, det har jag verkligen förstått här i forumet: att kronisk sjukdom verkligen ÄR kronisk, resten av livet. Trist tycker många men jag tänker att kanske är det tur? Är det inte egentligen en förmån att få leva resten av sitt liv och slippa vakna med bakfylla, ångest över vad man sagt och gjort, få känna äkta känslor och dessutom slippa oroa sig för vad alkoholen gör med våra kroppar? Jag väljer att se det så, om mitt liv från nu blir nyktert så är jag faktiskt lyckligt lottad, många hemskheter kan fortfarande drabba mig och mina nära men jag har ändå jämnat ut oddsen en smula...
Kram!!

God morgon Nyttan!
Jag vill gärna peppa dig lite☺️
Du är just nu i den värsta perioden ju, jag känner igen allt: smärtan, gråten och irritationen. Men vet du vad? Det går över, det BLIR bättre och lättare!!! Extra kilona kommer försvinna lättare än du tror, din hy kommer få en lyster du inte trodde var möjlig och det bästa av allt är att du får en chans att börja tycka om dig själv igen. Att slippa skammen och istället få känna sig stolt är den bästa skönhetsbehandling och hälsokur som finns!! Detta kan ju låta en smula ytligt men ändå så är det viktigt att få känna sig lite fin då det ofta påverkar hur man känner sig i övrigt eller hur? Och framförallt, det blir verkligen lättare, plötsligt kommer det inte kännas nödvändigt att dricka för att kunna slappna av, ha roligt, vara trevlig, må bra, kunna sova etc etc.. Det smyger sig på en men så en dag förstår man att tron att allt detta inte är möjligt utan alkohol bara är en kemisk reaktion, en falsk sanning. Och jag lovar dig, det kom som en chock för mig, när jag nu sitter här efter snart 5 månaders nykterhet känns det obegripligt att jag inte förstått detta. Men vi ska inte nedvärdera oss själva: alkoholen är så fruktansvärt kraftfull och alkoholism drabbar inte karaktärslösa och svaga individer, men det är vad den gör med oss: vi blir förslavade och den där rösten i huvudet är stark, eller hur? Men du kan vinna, lösningen är enkel men samtidigt känns den ofta omöjlig: tid i nykterhet. Lägg dag till dag av nykterhet, minut för minut så kommer du vinna. Det är bara tid som behövs. Vit tid.
Ta tillbaka kontrollen över din hjärna, tillåt dig själv att vara sur och irriterad, det är känslor de med och måste få finnas, det är ok för det du går igenom är fruktansvärt svårt. Hade ju varit konstigt att gå runt och vara glad mitt i det? När det går över kommer en bedövande trötthet drabba dig förmodligen men låt dig själv få vara trött, din kropp läker, den behöver vila. Tillåt den att göra det.
Det går också över.
Du är stark som tagit den här striden, glöm aldrig det och försök förlåta dig själv. Du gör ju något åt det nu, därför förtjänar du förlåtelse❤️ Ta hand om dig, ta en dag i taget och vet du att nyårsafton kommer bli en för stor utmaning så kanske det är bättre att göra något annat den kvällen? Det kommer ju fler nyårsaftnar får vi ju hoppas?
Önskar dig all lycka till och skickar styrka till dig❤️❤️??‍♀️

Fantastiskt bra skrivet Berra. Att våga reflektera över sitt drickande och hur det faktiskt påverkar våra nära. Att våga vara ärlig mot sig själv hur det faktiskt sett ut. Att våga leva nyktert under dessa alkoholstinna helger. Att våga...?
Blir min andra nyktra nyårshelg och den firas utifrån barnens önskemål. Att släppa på ”jaget” är en vinst inte bara för mig.
Stor kram
Ellan

God morgon,
Att börja reflektera över sitt drickande och utröna ev mönster är ett viktigt första steg och kan aldrig vara fel. Jag tror de flesta av oss har hittat vår väg genom att prova oss fram. Jag försökte många många gånger att kontrollera mitt drickande men föll alltid. Men det var jag det. Att börja med en vit period kan aldrig vara fel. Oavsett hur ofta vi dricker eller hur mycket så är en viktig del i denna problematik hur stor del av våra tankar alkoholen upptar. Det är både skrämmande och fascinerande men oxå ett bevis för hur farligt det kan vara. Jag tror på att ta det dag för dag och steg för steg.
Och skammen är brutal i detta, jag vet. Jag höll min fasad länge och utåt var det en hårt arbetande kvinna med man och barn. På insidan var det kaos.
Önskar dig ett lugnt slut på detta år.
Kram
Ellan

Känner så igen mig i vad du skriver....
På nyårsafton har jag varit nykter i tre veckor (rekooooord) och det känns bra faktiskt!
Träningen har "hjälpt" mig att hålla fokus på annat och när dag för dag går så lättar allt en smula. Ångesten de första dagarna var helt hemsk och jag har nog också slagit gråtrekord..till precis allt.
Stort lycka till & gott nytt år! Tänk vilken skön känsla att vakna upp på nyårsdagen utan. Skallebank?
Kram

Så småningom vaknade de dock och Peter valde att inget säga, chansen fanns att de ändå inte skulle komma ihåg så mycket av vad de gjort eller inte gjort under natten. Och så var det ju hans födelsedag, han ville inte riskera att något lade sordin på stämningen, de var ju rätt hängiga som det var. Lite trist var det förstås att julafton och hans födelsedag låg så tätt ihop; inte så mycket för att han fick färre presenter, han fick alltid mer än tillräckligt, men det hade ju varit trevligt om det hade trillat in en eller annan present även på sommarhalvåret. Som det nu var fick han mest bara vintergrejor. Nog för att han älskade vintern men sommaren var lång och det hade till exempel varit kul att ha en liten motocrosshoj.

Tårta till lunch var inte så tokigt, han hade dessutom sin vana trogen fixat en ordentlig frukost åt sig själv när han hade gått upp för flera timmar sedan, så det var helt ok. Han blåste stolt ut alla sju ljusen och önskade sig lite mera tid ihop med pappa; det hade varit hans stående önskan sedan han var riktigt liten. Föräldrarna var ganska bleka om nosen och drack mest bara kaffe, dom tog för sig av tårtan men verkade inte äta något. Att öppna presenterna var lika kul som alltid även om han hade lite dåligt samvete för att han inte hade hunnit bygga ihop alla Lego-byggsatser han hade fått i julklapp. Två gåvor blev han extra glad åt: den första var en ny skidoverall, den andra var en kälke.

Overallen blev lite av en besvikelse, den var aningen för liten, han hade svårt att få den över axlarna och när det lyckades stramade den så att han hade svårt att böja sig. Mamma sade att de skulle åka och byta den men när han föreslog att de skulle åka nu direkt; det var bara någon mil till affären hon köpt den i, så verkade ingen av föräldrarna särskilt road av att sätta sig i bilen. Han tjatade inte, han hade lärt sig att det inte var lönt så här dagen efter en fest. Kälken däremot: Åh, vilken fin kälke! Den hade tre korta skidor i stället för medar och man kunde styra den med hjälp av en ratt som var förbunden med den främre skidan. Den hade till och med broms; om man drog i en spak så fälldes en slags klo ner och skrapade i marken.

Fortsättning följer…

Härligt att bli välkomnad och ja, jag följer er gärna en bit på vägen. Jag tror ju ofta att jag är den enda kvinnan på jorden med mitt alkoholproblem...Varma kramar till er båda.

Igår kom sammanbrottet med tårar i timmar. Omöjliga att stoppa. Grät i duschen, grät i sängen, grät på bio och till slut grät jag till musik medan jag hängde tvätt. Försökte förklara för min man som inte förstår - jag är ju så trevlig när jag fått ett glas vin. Sur och jävlig när jag inte dricker och nu, titta nu - tårar, förtvivlan och vrede någonstans där under.

Har tänt mitt ljus och lagat mitt kaffe. Det är alldeles svart ute. På armen sitter mitt hälsoarmband uppkopplat mot appen. Appen visar att det är 14 månader sedan jag använde den och 8 kilo lättare då än nu... så det är inte riktigt 10 kilo jag gått upp. Vad bra med dessa elektroniska dagböcker som inte tar plats men heller inte försvinner i ett läge som detta. Ett stöd för minnet, fakta för en vinmarinerad hjärna. Idag blir det spinning - ser till min förtjusning att min gamle spinningtränare fortfarande kör fredagsmorgon - inga alkoholproblem där.

Tankarna vill gärna fara framåt i tid nu - elddopet sker på söndag. Om jag bestämmer mig på söndagmorgon att vara nykter för första gången på 30 år en nyårsafton, då har jag tagit steget över till att sluta dricka alkohol på riktigt. Men nu måste jag pressa tillbaka tankarna på framtiden och leva här och nu, idag.

Idag när jag passerat två dygn som nykter plockar jag i ordning mina lite för små och urtvättade träningskläder och tänker att utan vin kommer dessa snart att passa igen. När dessa passar igen ska jag köpa en uppsättning nya träningskläder - fina, dyra och i vackra färger.

Jag blev mycket rörd och ledsen när jag läste det du skriver. Känner igen mig i så väl. Jag försöker själv lämna min man som är periodare. Men det är inte lätt jag får ångest så fort jag tänker på att jag borde göra det. Det har gått så långt att han inte ens är ångerfull gentemot mig när han varit full. Han tycker till och med att jag ska lämna honom för att få ett bättre liv. Tragiskt varför hänger jag mig kvar? Är det någon som kan svara på det?

I maj råkade jag glömma min tandborste hemma hos honom. Jag gjorde det inte med flit. Det smsade han om och bråkar om 7 månader senare. Det var bara en billig tandborste ifrån ett tio pack . det är inget och bråka om.

Hej igen! :) Jag önskar att jag kunde ha ett kontrollerande drickande som "normala" människor. Att sluta helt känns stort och kanske därför det inte riktigt blir av.
Jag har en fråga, förstod inte riktigt. De inplanerade nyktra perioderna, är de 4-6 helger på rad där du inte dricker, eller dricker du folköl då? Låter som en bra ide att starta med steg och sedan utöka de nyktra perioderna. Tror säkert det är många som tycker detta är fel, men tänker att någonstans måste man börja. Och känns steget för stort att avhålla sig helt kan det ju va en början till något,
Ja, det är inte lätt. känns bättre att skriva här, vilket jag inte gjort förut, För mig känns skammen så stor att jag råkat trilla dit.... Jag är den som jag tror folk i min närhet skulle misstänka minst för att va beroende för jag sköter allt, och det tar på.
Vart än i Sverige du är Liljonkvast, god fortsättning och gott nytt år med dina försök till det bättre! Tack för svar! :)

Ja tiden runt jul och nyår är en stark prövotid, precis som semestrarna, men de är ju mera utspridda över perioden sommaren.
Jul och nyår däremot är en mer kollektiv fylla för ganska så många, och mycket ångest för de anhöriga.
Men bara för att det är många som fyllnar till just då så är det fortfarande inte en hållbar ursäkt.
Alla så ansvarar vi för våra egna fyllor, de som är tagna och de som är planerade i förväg.

För det är lite så att man ganska så lång tid innan håller dörrarna öppna inför en kommande fylla,
eller kanske rättare sagt håller garden nere för att kunna ta emot en smäll i boxningsringen till motståndaren alkoholen.
Man lägger sig i en riggad match, matchresultatet är redan förutbestämd, jag tänker inte ta mera smällar utan lägger mig platt.
Man skyller lätt på trycket ifrån andra, pallar inte frågorna och blickarna när man redan är tveksam själv.
Varför ska just JAG sticka ut och inte vara som alla andra?

Felfelfel som Brasse skulle ha sagt i fem myror...
Varför skulle just JAG inte ge familjen, flickvännen, barnen en chans till en jul och nyår utan ångest innan, under och efter julen.
Rädd för det som kommer att hända, men man vet inte vad som kommer att hända.
Rädd när det händer och man vet inte om det kommer mera eller om kulmen är nådd, bäst är när vederbörande har somnat.
När de andra också bär en del av skulden och ångesten efteråt, barnen tror att de var de som fick pappa att tappa fattningen etc.

Om jag bara uppför mig bättre till nyår så kanske inte pappa blir så förbannad och full....
Jag ska bli gladare för julklapparna jag inte tyckte om, nästa år...
Jag ska gömma flaskorna till nyår, men vågar inte för om pappa kommer på mig så kommer det att göra ont...
Osv osv

Det är lätt för en alkis att ständigt finna en orsak till allt, jag dricker för mycket därför att frugan är så j..vla bitsk.
Det är ungarnas fel att glasen välte, klapparna blev så dyra att jag bara måste dränka mina ekonomiska bekymmer i sprit.
Det finns alltid en orsak till allt, men sällan en självrannsakning.

..och man borde i djupaste av allvar sätta sig ner och ta sig en funderare...
Varför, just varför dricker jag nu, av vilken anledning väljer jag att ta det första glaset som aldrig blir det sista men ändå alldeles för många.
Vad är min trigger, och stämmer förväntningarna på hur det skulle bli, ärligt nu!

Allt kommer inte på en gång, men om man vid varje tillfälle försöker se på sitt drickande objektivt.
Vad händer, varför händer det, när händer det, hur kommer det sig att det aldrig händer när man är nykter?
Vad skulle man kunna göra för att förhindra att det inte händer igen?
Finns det en gemensam nämnare?

Finns det en möjlighet att den gemensamma nämnaren skulle kunna vara.....alkoholen?
Skulle det inte vara allra enklast istället för att sätta upp en massa konstiga andra mål att ändra på just alkoholintaget?
Jag ska inte dricka starksprit, vartannan vatten, svagare drinkar, inte efter ett visst klockslag, inte på vardagar, inte tillsammans med den eller den andra personen som jämnt triggar mig till att dricka mera osv osv...
Lätt att sätta upp en massa regler som försvinner i samma ögonblick som man ställer ner det urdruckna första glaset.
...och så är ångesten igång igen, varför kan jag inte hålla mig till mina egna regler, varför höll ingen koll på mig (apropå andras fel).
Man blir ständigt förvånad över hur lite man kan lita på sig själv, någon annan starkare kraft står över dig, missbruket.

Och när allting kommer omkring, så är det väl ändå så att absolut bara ha en enda regel, jag dricker inte alls.
Erkänna sig besegrad men på ett helt annat sätt, jag gör det för att jag själv vill, inte måste, ingen annan kräver det, bara den egna viljan.

Allting kommer inte på en gång, allt blir inte perfekt den första gången, heller inte den andra gången man är frivilligt nykter.
Men med tiden så kommer fördelarna smygandes, det där som man egentligen tar som självklarheter, men som alkoholen har gjort till nya självklara omständigheter.
Man mår bättre dagen efter, man kan köra till och från festen, man är körbar dagen efter direkt på morgonen.
Mornarna är bättre, sömnen likaså, ekonomin, relationen till sin älskade får en inte lika skakig grund, förtroende.
Barnen kan lita på att man är lika alla veckans dagar i sitt humör, inte tokfullglad, inte heller bakissur.
Allting blir mycket mer stabilare, och allra mest tillförlitligheten till sig själv, jag kan lita på mig själv och de beslut jag tar.

Sakta sakta går det uppför till något bättre istället för något okontrollerbart utför.
Har man klarat av en jul utan alkohol så behöver man inte belöna sig med en fylla över nyår.
Utan sitter förnöjt kvar i båten och låter sig stolt dela en Magnumbutelj av Pommac'en tillsammans med barnen.
Jag vinner varje år mark då de andra vuxna numera nöjer sig med att dela på en alkoholiserad skumpaflaska för att sedan börjar tulla på min och barnens flaska.
Och en sak har jag också lärt mig, champagnebuteljer utan alkohol smäller mycket högre, på mer än ett sätt.

Jag är stolt över dig Mic'en och ser fram emot ett trettioförsta år utan alkohol, och ett trettioandra.
Glad över att mina inte små men långa rader kan hjälpa någon, jag vacklar också ibland men efter att ha läst andras händelser från både brukare och anhörig så stärker det mina fortsatta beslut, jag tänker fortsätta leva ett mer bekymmersfritt liv.

Gott slut allihopa, nästa år kan bli ditt livs viktigaste beslut någonsin, ett nyårslöfte som återbetalar sig mångfalt på flera sätt.
Och kom ihåg, det är inte de sammanhållna nyktra dagarna tillsammans som är de viktigaste, utan de sammanlagda.
Man får visst snubbla ibland, men låt det inte bli en ursäkt för att krypa vidare, det finns kryckor.

Min bästa krycka är just ni som finns här på forumet, var stolta över er själva, ni är absolut de tappraste av krigare.

Gott Slut!, god början...

Sista dagarna på året tvåtusenettsju, det nya året börjar nu, ja snart.

Berra

Funderar på att lämna honom. Vi har varit särbo i 5 år med 60 mil emellan oss. Jag träffade honom på en datingsight och jag blev snabbt förälskad i honom. Innan vi ingick en relation talade jag om för honom att jag inte dricker alkohol och att jag önskar att min partner har samma syn på alkohol som jag. Naturligtvis sa han att han dricker mycket sällan. Som sagt redan efter några månader började jag märka att något inte stämde men det tog väldigt lång tid för mig att förstå, en dag talade han om sanningen han var alkoholist som avverkat 2 behandlingshem, åkt fast för rattfylla ätit och äter ibland antabus mm.
Nu har det gått fem år och i skrivande stund med andningssvårigheter pga ångest och stress så har jag fått nog.
Jag har väntat och väntat på att han ska sluta och att vi kan flytta ihop. Min särbo är periodare, mycket skötsam, duktig och allt man kan önska sig som nykter men som full är han en fullkomlig idiot och är otrevlig, elak, kallar mig fula ord och är paranoid.
Den här Julen planerade vi tillsammans, vi skulle fira den hos mig med mina släktingar, ett ganska stort kalas skulle det bli. En riktig Jul i Karl Larssonsanda. Tyvärr dök min särbo aldrig upp han valde istället flaskan men han försökte övertyga mig om att han inte alls var full utan fruktansvärt förkyld och att sluddrandes säger att han precis varit hos läkaren och att han har dubbelsidig öroninflammation. Jag känner mig så otroligt sviken och vad skulle jag säga till alla våra gäster. Men jag fullföljde Julen med god min så att alla mina gäster inte skulle bli lidande.
Efter några dagar fick han sig en rejäl utskällning samt att jag försökte förklara för honom hur jag känner. Men det enda ha sa då och som han alltid säger med monotom röst är”jag ber om ursäkt, nu måste jag göra något åt det här annars så dör jag”.
Nu har jag verkligen tröttnat, är det så här jag vill ha mitt liv? Nej det är det inte! Men min vilja att lämna är ihopblandade med ångest att lämna honom, det känns som jag sviker honom om jag går. Min livssyn och människosyn är tron på att det kommer att gå bra att det goda och vettiga ska vinna. Det känns som ett nederlag att om jag lämnar honom så förlorar jag inte bara honom utan tron på att saker och ting alltid slutar bra.

förhållande: tyckte vi hade det jättebra (när han var nykter) och hemskt när han var påverkad/full (typ varje helg)! Avslutade för en månad sedan! Saknar inte berg-och dalbanan man levde i! Det hemska är också att man själv blir sjuk som åker med upp och ner utan kontroll! Du kan inte hjälpa honom, han måste hjälpa sig själv! Stötta och peppa kan man men det är en enorm skillnad! Initiativet och insikten måste komma från honom! Mitt ex sa också saker som sårade djupt när han var full. Han kom inte ihåg dagen efter men det gjorde jag! Inget att bry sig om, fyllesnack sa han! Men så kan jag inte leva! Nu har jag det tryggt och stabilt! Vill inte tillbaka även om jag saknar de bra stunderna! Märker fortfarande av honom och berg-och dalbanan! Får elaka sms om hur svekfull och elak JAG är när han är full och total tystnad när han är nykter! Upp och ner beroende på alkoholkonsumtion! Nä ta hand om dig själv istället för att försöka hjälpa någon som inte ens förstår att han behöver hjälp!

Hej,
Vilka insikter du har kring dig själv. Jag har oxå jobbat hårt med mig själv och just det du skriver att ”det svåra blir när man kämpar emot sina känslor” är min senaste insikt. Jag skulle beskriva känslan jag har när det känns jobbigt. Och vi landade i att det är ju när jag kämpar emot mina känslor. När jag inte accepterar det jag faktiskt känner.
Och naturligtvis; välkommen till forumet!❤️
Det är bitvis en kamp att tillfriskna och få en stabil nykterhet. Psykoterapi och AA:s 12-steg program har fungerar för mig. Dessa har för min del gått lite hand i hand. Min resa började dock med behandling efter att mitt drickande uppdagades på arbetet. Ett brutalt uppvaknande på många vis. Men insikten om att jag inte kan dricka plus möjligheten att lära känna mig själv på nytt har gjort att jag idag mår riktigt bra. Å jobbet har jag kvar.?
Så det går verkligen att vända bort och börja en ny resa. Använd alla verktyg du bara kan och ta dag för dag.
Stor kram
Ellan