Senaste kommentarerna i forumet

Julafton blev trots allt bra och trevlig och han drack måttligt. Skönt. ❤

Det där behövde jag höra. ♡ Känns lite som en överreaktion nu, men jag blev verkligen exakt så besviken som jag skrev. Tänkte först inte berätta, men det är ju just sådant här forumet är till för.

Har mått dåligt sedan i morse, är ordentligt trött och slut efter tre dagar med huset fullt. Inget försvar, men kanske en förklaring. (Skulle självklart inte velat byta bort dessa glädjefyllda dagar.) Några är fortfarande kvar, men lugnet har ändå börjat sänka sig. Saknaden efter alkohol och rus blev plötsligt påtaglig, mycket starkare än på länge.

Självklart tar vi nya tag, jag tror och hoppas att detta var en parentes. Tog ju ingen fylla. Blev inte ens berusad, bara jädrigt skrämd och skamfylld!

Kram till den som liksom jag vill ha och behöver en! ♡♡♡

Tack för era svar. Har inte kommit iväg på något möte än men går fortfarande i dom banorna. Varit nykter i nio dagar nu. Julafton var en pers. Som för många andra. I min omgivning sups det verkligen till på julafton. själ hade jag köpt med mig alkoholfri öl. Sa som det var till de andra. Att det blivit lite mycket på senaste så ville köra nyktert. Alla förstod. Även om jag märkte att dom tyckte jag var tråkig. (som jag själv tyckt om folk som inte dricker när alla andra gör). Jaja. Jag klarade julafton. Känns lite som att det kan vara en av de svåraste dagarna under året att hålla sig nykter på. Så är lite stolt

❤️ /mt

Du är i min tråd... du hittar den genom att gå in till Det vidare livet ( om du går in under Forum ser du att finns fyra olika 'sidor'). Min tråd heter Mitt nya år. Jag skrivet sällan numera men det finns mycket att läsa bakåt. / mt

...är vi här ❤️ Och extra connection uppstår i mötet av det skrivna ordet, historierna, att dela, trösta, rusta, varandra ?

...mitt salt HALT!

Låt det bli allt. Det finns ingen bot bara bättring. Släpp taget om viljan att ha, ta och få, släpp inte in!

Jag är din kombo, glöm inte det min vän. Din vante, din tröst, en osynlig röst...

...sch. Det är bra så, nu, ta inget, inget mer, så fortsätter vi vidare vi...

Vill väldigt gärna följa din tråd. Är ny så jag har inte riktigt lärt mej det här forumet så jag har hitta hur jag gör. Önskar dej God fortsättning.

...jag har smygdruckit! Under självaste juldagen lyckades jag på några minuter hälla i mig ett par folköl när ingen såg. Den där jä--a förba--ade tillgängligheten! Har så svårt att motstå den.

Löjligt, kanske någon tycker, ett par 3,5:or, är det något att tjafsa om? Ja, faktiskt, den där ljuvliga känslan när alkoholen sprider sig i kroppen hann jag uppleva en kort stund och är nu rädd för vad den ställde till inför framtiden. Skyndade mig dessutom att hämta mina lugnande mot panikångesten, så att effekten kunde förstärkas. Ni vet, Benzo + alkohol... En bra kombo - eller inte...

Ingen annan märker något, förstås, så jag lurar bara mig själv. Är så himla besviken! Som tur är blir det nog inte mera i dag, men om tillfälle ges, törs jag inte lita på mig själv.

Jag, som tyckt att det varit hyfsat enkelt, och försökt att peppa andra...

nog genom att skriva och använda forumet på det sätt du bäst behöver. Berätta, fundera, ev fråga. Svara på andras inlägg kanske om det är något speciellt som rört dig. Lycka till!

Bor tyvärr på mindre ort så finns inte mycket å välja på. Och söka hjälp på annat håll vågar jag inte då jag är rädd att bli granskad av soc i mitt föräldraskap tex. Ja det är lite konstigt för om någon övertalar mig att jag inte är alkoholist å att jag inte alls har alkoholproblem så tänker jag men gud va bra. Då kan jag ju dricka. Å så dricker jag och allt går åt självaste helvete. Och då blir jag förvirrad och undrar vad det är för fel på mig. Gör jag det med flit då? Efterssom jag inte har alkoholproblem? Är jag en elak människa som älskar att ställa till trubbel och jävlas med andra då efterssom det blir likadant gång på gång. Och efterssom jag glömmer bort allt till nästa gång. Vill du väldigt gärna vara alkoholist efterssom du envisas med att du är det fasst du inte är det. Har jag fått höra. Vill du ha det så här efterssom du inte slutar
För du kan ju sluta efterssom du inte har alkoholproblem på "det viset " det bara spårar ur när du festar. Får jag oxå höra. Får även höra att det kan vara min medicin jag äter som triggar igång mig och får mig å förlora kontrollen å bara vilja ha mer och mer tills jag däckar. Det är allt utom att jag har problem med alkohol. Och om jag erkänner mig som alkoholist så ljuger jag osv. Och resultatet blir att det skälper mig istället för hjälper för då ökar jag min konsumtion. Och det blir ännu värre. Så jag grubblar jämt över det där. Om man dricker mellan 1-4 ggr per månad. Men då blir så full så man däckar får minnesluckor, gör å säger konstiga saker som man aldrig skulle göra annars. Mår skit och får ångest men ändå går tillbaka till beteendet gång på gång. Och gör samma sak på repeat. Lurar sig själv att det ska gå bra. Och det har ju gått bra vissa gånger om jag nån gång suttit hemma med nära bekanta och tagit en öl till maten och klarat det.Men så fort jag går ut eller på fest så spårar det. Då är det som jävulen flyger i mig och jag kan smyga in öl på toa och halsa så ingen ska se att jag dricker mer. Varför är de bara jag som känner att jag har ett problem? Är jag överkänslig och överdriver?

Jag fattar inte riktigt hur man får vänner här?

Julafton flöt på i sakta mak..Är hos dottern i Norge..Mina fyra barn, svärson och jag åt julmat tillsammans..Jag tog mig ett skumbad på kvällen..Mysigt..Alla nyktra glada och uppspelta..Jag tackade för mig vid midnatt och sa till mina kära att detta var den bästa julafton jag haft i mitt liv..Jag sitter ensam vaken nu på morgonen..Kaffe och en underbar utsikt över Oslofjorden..Känner mig lycklig och fri..Fri från personer och saker som gör livet jobbigt..Nu finns bara en väg..Den mot frihet och lycka, som verkar gå hand i hand..Ta hand om er..Kramar❤️✨✨✨??

Vet ni hur länge symptomen finns där? Jag har en extrem trötthet och har haft lite ångest å så men tröttheten e värst. Men annars är nykterheten det bästa som hänt mig.:)

Härligt att se dig på banan igen. Och grattis till dina vita månader. Tyvärr har jag fallit, men i full färd med att kravla mig upp igen. Kram

Så fint att läsa.❤️ Jag tänker med tiden har såren möjlighet att läka. Om vi gör rätt så får vi rätt är ett uttryck som följer med mig. När jag i mitt tillfrisknande känner att belöningarna kommer bekräftar det att jag gör rätt. Belöningar i form av tillit från barnen, från mannen, från anhöriga. När samtal med nära och kära inte längre är ytliga utan när människor känner att de kan fördjupa sina samtal med oss. När relationer blir innerliga, det är belöningar för mig.
Så fint att läsa att barnbarnen känner detta. Det är stort!❤️
Kram
Ellan

Tack ❤

händer oväntade, omvälvande saker där jag kan se att det nyktra livsvalet har avgörande betydelse. När allt ställdes på sin spets, då när jag satte ner foten och spräckte bubblan visade det sig att våra barn (hans, mina, ett gemensamt) och deras respektive hade olika uppfattning om mannens missbruk. De hade aldrig upplevt annat än glada och roliga fester där ingen var full eller otrevlig. Missbruket gick aldrig längre än att drickandets baksidor begränsades till att drabba mig. Alla barnen var utflugna och hade egna familjer så ingen av dem delade vår vardag. En del av dem ansåg helt klart att det var jag som överdrev pga min barndom med alkoholiserad far.

Nykterheten gjorde inledningsvis och ganska lång tid våra familjemiddagar mer ansträngda. Alkoholens funktion som smörjmedel var borta. En del hade svårt att hitta ett sätt att hantera sin egen önskan om vin till maten. Efter något år föll bitarna på plats och nya mönster växte fram där samvaron ofta var helt alkoholfri.

Gamla sår som ingen nämnde fanns under ytan. För mig har flodhästen varit uppenbar - även för mannen - men en del saker har ändå varit svåra att tala om. Det jag har ansett att berör enbart honom har jag släppt taget om. Ett aktivt val som ibland varit svårt att följa. På senare tid har ett av barnen tagit uttalat och tydligt avstånd till sin far och mig vilket vi tillsammans hanterar bra men det är smärtsam och tar energi.

I familjen ingår flera barnbarn av vilka de större hunnit uppleva släktkalas både före och efter nykterheten. En del av dem har vi nära och öppen kontakt med, andra har vuxit ifrån oss och kontakten har begränsats till födelsedagar, konfirmation och studenten.

För första gången har mannen "på riktigt" tagit tag i detta och har även tagit hjälp av stegarbetet. Med ett av barnen har han börjat tala öppet - jag tror jag kan säga "på ett nytt sätt". Igår, på julaftonen, uppenbarade sig ett vuxet barnbarn som studerar på annan ort. Hen kom på besök och sade klart och naturligt att hen saknar oss. Andra släktingar från den yngre generationen hade också tittat in. Vi hade en trevlig stund med kaffe och pepparkakor. Barnbarnet dröjde sig kvar så vi fick en stund ensamma innan hen åkte. Hen berättade om sina framtidsplaner och funderingar över studie- och livsval. Så klok ung vuxen människa - vi uttryckte att vi är stolta över hen. Hen nämnde då till farfar - med uppskattande tonfall - om likheter, släktdrag, som hen ser. Sen tittar hen farfar i ögonen och säger "Jag är också stolt över dig". Ett annat barnbarn som firar jul utomlands skickar kärleksfullt meddelande till "allra käraste morfar"...

Vi var så oerhört lyckliga hela kvällen över detta. Att de sår som finns i familjen helnar liksom underifrån. Att längtan söker sina egna väger om en bara förmår hålla sig öppen och strävar efter äkthet och ärlighet.

Det här blev långt - jag skriver för min egen skull men om någon kan få hopp och tröst känns det gott att dela med sig. Det som växer långsamt växer starkt och växten börjar i rottrådarna - oftast osynligt för ögat.

God fortsättning på julhelgen! Ta hand om dig själv, om varandra och om livet! / mt

Så glad jag blir över att höra detta, bästa Skillnad. Hoppas att dina mörka tankar har fått backa lite till.

Önskar dig en fin fortsättning på helgen! ♡

Dåligt med sömnen, ärväl bara att vänta. Julafton blev dock bra, med barn, barnbarn. Inte svårt med nykterheten heller, då mina nära inte dricker alkohol på julafton. Idag 4 dagen nykter, hoppas sömnen kommer snart.

Julafton följde det mönster som alla julaftnar hade gjort så länge Peter kunde minnas. Först jullunch med farmor och farfar, det var en rätt enkel affär; bara att traska en trappa ner. Familjen bodde i en gammal patriciervilla mitt i en stor stad, farmor och farfar på nedre botten, Peter med sina föräldrar och Rudolf på övre våningen. Farmor var snäll och rund och pratsam och politiskt engagerad trodde han, hon sprang i alla fall på en massa välgörenhetsgalor och pratade om hur synd det var om många människor. Han visste inte riktigt vad det innebar att vara politiker, farmor hade försökt förklara en gång men det blev för många ord tyckte han, så han slutade lyssna någonstans halvvägs.

Farfar var en äkta patriark, stor och stark, högljudd och krävande. Peter var lite rädd för honom. Han drev ett företag i byggnadsbranschen och självklart jobbade både Peters far och faster där. Hans far hade naturligtvis ett mycket finare jobb än fastern, det var så det skulle vara enligt farfar och ingen kom på idén att ifrågasätta det. Trots att Peter älskade sin far tyckte han nog ändå att fastern var lite smartare. Fast hans far jobbade ju förstås jämt. I veckorna hade han för det mesta somnat innan pappa kom hem från jobbet och på morgnarna var han iväg innan Peter kommit ur pyjamasen. Så det var på helgerna han fick en chans att umgås med sin far, även om det inte blev så länge var gång.

Peters föräldrar hade ett stort umgänge och hade ofta fest med många inbjudna gäster; ibland både på fredag och lördag. Även om de nästan aldrig drack på vardagar så flödade de ädla dryckerna när festerna tog fart. Peter brukade få vara med i början på kvällen, men så småningom blev de vuxna så pratsamma att det mest bara var jobbigt; då tog han och Rudolf sin tillflykt till vinden, där hans farfar hade inrett ett lekrum åt honom. Han var van vid att tillbringa en hel del tid där uppe och tyckte nog att det var rätt skönt ändå; när helgen kom var det ingen som sade till honom att gå och lägga sig, faktiskt så brukade han inte se till någon vuxen alls på hela kvällen, eller natten. Ibland satt han uppe och lekte till långt efter midnatt, det spelade ingen roll eftersom föräldrarna ändå inte skulle vakna förrän framåt lunch.

Fortsättning följer…

Har inte hört något i från honom sedan i fredags. Jag har gett mig till 28 februari att fundera på hur jag vill ha det. Men innerst inne så har jag bestämt mig. Men jag vill att det ska mogna. Jag behöver tiden.
Jag skulle vilja prata med honom nykter. När han nu blir det. Aldrig känns det som. Jag känner bara att jag inte vill ta några stora beslut när jag är upprörd.

Det blir bättre! Jag hade en liknande upplevelse för ca 3 år sen. Vet inte varför kroppen reagerar så men det verkar som att om man blir så full att man kissar på sig så är det ”enklare” att man kissar på sig igen. Det hände ca 3ggr under 3mnd och de kvällarna minns jag inte ens att jag kom hem. Den sista va i fyllecell.. För att bryta mönstret drack jag inget på 2mnd - varje gång jag ville dricka så kollade jag på mina anteckningar på mobilen om mina mest pinsamma händelser. Suget minskade påtagligt när jag påminde mig själv om vad jag gjort och vad det kostat mig. Jag tror du måste låta din kropp få vila, perioder utan alkohol minskar blackouts för mig iaf o jag slutade kissa på mig. Efter det så har jag verkligen inte varit någon ängel men jag har klarat att hålla tätt o inte tänkt på det förens jag såg ditt inlägg. Jag är i samma ålder som du :) När du är med den här killen, är du nervös då? Tänker ifall det är anledningen till att det ibland blir mkt alkohol.. Början i en relation kan vara oerhört jobbig nervositetsmässigt o man kan vara hård på sig själv ”är jag rolig nog” ”smart nog” osv o då är det så enkelt o socialt att dricka för att ta av udden. Men ibland blir det lite mer än bara udden dessvärre.. MEN! Det blir bättre, jag lovar!! Det är sjukt pinigt just nu o ångestfyllt men om ett par veckor så är det här i det förflutna! Önskar jag kunde spola fram tiden åt dig men snart kommer ångesten lätta. Och du behöver inte berätta för honom att du har en svår relation till alkohol, vem fan skulle vilja göra det till en nyfunnen potentiell partner?! Säg att du har urinlekage som triggas av stress eller sex eller vad som helst. En sak i taget bara. Låt dig själv pausa om så bara för en minut - gå ut o spring allt du orkar eller gör nåt som du måste vara superfokuserad på så inga av dessa tankar klarar att ta sig igenom. 2min kan göra all världens skillnad när hela världen brakar kring en o man frifaller. Du kan ta dig igenom det här!

Tråkigt att du mår dåligt men hoppas att du kommer att må bättre snart.
Ibland gör man bort sig både en, två, tre eller fler gånger... tro mig det är inget du är ensam om. Jag är inte rätt person att dela ut moralkakor men man kan alltid ångra sig och försöka förändra sig och det är ju just det som du gör nu = jättebra steg i rätt riktning.
Ha det bra och god jul

Det blev en mycket fin dag ?