Senaste kommentarerna i forumet

Tack för fina ord hos mig! Tillåt dig att vara utan prestation ✨

...att göra och vara...den vi vill vara, för att komma till den punkt där det till slut är lätt. Mitt i en förändring svajar vi. Balansera min käraste, balansera och du får balans ❤️

Många får svårare vid ledigheter. Underbart att det är lättare, lika med bättre för dig ✨ Fiiiiint och bra ?

Jag är gift med en man som dricker för mycket. Men han tycker inte det är ett problem. Hur har du fått din man att söka hjälp. Nu för tiden undviker vi varandra. Egentligen orkar jag inte mer . Så skönt att han har sånt hjälp.

Bra att du är förberedd! Du upplevs vara stark, beredd och beslutsam!
Kram ♡

Vad duktig du är!
Jag har varit nykter hela julhelgen o en period innan dess i tre veckor. Har inlett ett nyktrare liv men inte med ngr förbud liksom du. Jag dricker ibland men betydligt mindre mängder än tidigare...högst 3 - 4 glas per tillfälle
Kämpa vidare !

Ja det är fortfarande ett nyktrare liv. Jag har inte haft några fyllor som förändrat mitt omdöme. Jag har druckit men hållt mig till högst tre glas vin åt gången o inte så ofta heller som tidigare. Det som triggar mig extra mycket är då jag är trött och utarbetad märker jag. Nu när jag varit ledig under julhelgen har det varit lätt att vara nykter
Kram alla fina♡

Håller tummar och tår att du tar dej igenom detta. Du verkar vara så stark o övertygad i ditt beslut, jag tror på dig. Döm dig inte för hårt...Rom byggdes inte på en dag.
Kram

Hoppas att du haft en fin jul. Själv har jag tyvärr druckit lite under julhelgen, men det har inte spårat ur i alla fall. Det lilla jag drack gav mest ångest och försämrad sömn. Nu är det andra, helt nyktra dagen för min del. Jag kämpar gärna med dej, för att ge detta året ett lugnt och nyktert slut och möta det nya året nykter och fräsch. Sköt om dej. Kram ❤️

Känner mig trött, ledsen, nere - totalt orkeslös! Vill bara gråta...

Tänker på alkohol hela tiden, åker en omväg för att inte passera systemet, sitter på händerna för att inte leta folköl och mera Benzo. Som väl är har mannen fortfarande nyckeln till flaskorna.

För bara några dagar sedan var jag glad, stolt och hjälpte till att välkomna och peppa många andra här. Nu vill jag helst inte kliva ur sängen. Jobbar - och det funkar - men redan på hemvägen kommer de destruktiva tankarna.

Är som sagt helt slutkörd. Kopplade det först till alkoholstoppet, men tror inte att det är så. Däremot har jag länge tagit till alkohol när livet (inte minst vad gäller arbetet) blivit övermäktigt. Där finns den stora skillnaden.

Har, som jag berättat tidigare, ett arbete med mycket ansvar och där en del obekväma besked måste tas och ges till medarbetare. Tack och lov drog jag tillbaka min chefsansökan, annars hade jag haft ännu mera jobbansvar nu. Är nog dags att tänka på mig själv, annars kommer jag inte att orka.

Oj, vilket dystert inlägg det blev, men tyvärr är det precis så jag känner just nu.

Ha det gott alla kämpar och håll gärna en tumme för att jag tar mig igenom detta.

Dagarna rullar på. Redan på dag 17 utan en droppe. Känner en stolthet men sömnen är ännu rätt kass.
Har börjat omformulera tankarna till "när jag tar ett glas igen" istället för "jag kommer aldrig få ta ett glas igen".
Förbud funkar inte på mig vet jag och sätter jag upp ett mentalt stopp så kommer tanken gro och geggas och suget bli jobbigare. När jag tänker "när" istället kan jag skjuta på det långt i framtiden och jag ser ett glas. Ett enda. Inget mer.
Får se var jag hamnar i min fantastivärld men året ut ska va helt vit. Förmodligen hela januari också. Bakfyllan skrämmer alltför mycket än. Njuter av att vakna nykter och även att köra bil på kvällarna. Mitt "pluffs" i ansiktet försvinner mer och mer och jag ser lite friskare ut.
Det skönaste är ändå att slippa ljuga. Jag träffar vänner och familj betydligt mer på dessa 17 dagar än det senate halvåret...
Dag för dag hörrni. Kram kämpar❤️

Semester är nog bra för dig nu. Skulle nog ha tagit någon dag extra, jag med. Känner att det hade behövts.

Härligt att gå in i det nya året med den inställningen. Dina positiva tankar bär dig (och en del andra) framåt och tar dig långt.

Tack för att du finns! ♡ Kram

Får sälla mig till återfallens klubb och jag känner igen varenda mening. Känns lite tröstlöst , men som sagt. Upp på banan igen bara. Kram

Välkommen hit. Här kan du finna både hjälp och inspiration på din väg mot nykterhet. Av verkliga proffs dessutom, som gått igenom liknande situationer som dig. Var snäll mot dig själv och rusta dig med hjälpmedel, både här och ev. I vården. Vi kan kämpa tillsammans här, då blir vi starkare.

Hade lite ångest igår för att jag inte kunde låta bli vin och glögg under julen men igår var jag nykter och Idag arbetar jag och ska göra det imorgon också så det blir nyktert! ?
Nyår blir prövning men jag tar med mig alkoholfritt vin och bubbel och kör hem efter tolvslaget.
Kram?

Välkommen hit!
Du kan inte ana hur mycket jag känner igen mig i det du skriver.
Jag har också gjort så mycket dumt när hag varit ute och festat.
Jag har haft änglavakt mer än en gång. Minnesluckor, ingen aning om hur jag kom hem, telefonsamtal och sms som inte borde ha gjorts, cyklat omkull, tappat telefonen och Visakortet.
..och mycket, mycket mera!!!
Jag är också en klok, vettig människa med ett ansvarsfullt arbete men när jag tar första glaset vin vill alkohjärnan Ha mer tills jag är alldeles för full.
Dagen efter kommer ångest, skam, skuld och självföraktet.

Jag höll upp i över 100 dagar i somras, mådde jättebra!?
Trodde att jag var "botad" och började dricka lite vin till maten.
Det gick bra i några veckor sen blev det mer och oftare...
Blev Jätte full på krogen för några veckor sen.
Nu har jag äntligen förstått att jag måste låta bli vinet helt och hållet.
Jag kan inte sluta efter ett glas och jag vill inte vakna upp bakfull och försöka pussla ihop kvällens minnesluckor fler gånger.
Det är klokt av dig att ta hjälp och förändra beteendet INNAN det händer något allvarligt och du kommer till skada.
Jag önskar dig all lycka till! ?
Vi kämpar tillsammans!

Kram

Ja jag kör vidare o tack för orden. Det värmer gott i kylan. Inatt sov jag bra, äntligen. Som en slut unge, det behöver min kropp o knopp. Tankarna på a håller sig väldigt lugna, men jag vet ju att de snart kommer. Som ett brev på posten. Jag är beredd och jag har mina hjälpmedel framme, som ett svärd att försvara mig med, när adjävulen attackerar mig igen. Det handlar om dagar nu. Abstinensen lämnar kroppen, då kommer den, a djävulen. Men ska hålla denna gång, vill så gärna ha ett nyktert liv. Kram alla kämpar

Du beskriver situationen med problematiskt drickande på ett riktigt bra sätt. Partydrickande som med åren blir mer och mer destruktivt ändå fram till insikten att det inte går annorlunda än att bara lägga det åt sidan. Och det är just det fina. På sikt blir då all rädsla och ångest som alkoholen skapar, till förnöjdsamhet att faktiskt slippa. Det kräver beslutsamhet och envishet men snart kan du vara där!
Stort lycka till!
/PP

Med mitt numera nyktra ex.

Vi har haft kontakt ibland,reflekterat över det som gick snett.
Mitt medberoende och hans alkoholism.

Det känns så bra att kunna runda av och summera 20 år och förhoppningsvis ännu mer kunna släppa taget och gå vidare.

Jag har burit på sån stor skuld över att det gick snett.
När vi träffades så var han redan inne i en begynnande alkoholism.
Men det stoppades upp och vi hade 15 hyfsat nyktra år med tillfälliga bakslag.
De sista 5 åren började drickandet bli destruktivt och jag ställde ultimatum.

Han började istället smygdricka och jag märkte ingenting förrän sista halvåret då vi också valde att gå isär.

Men jag har ändå burit på en skuld för att han då söp ned sig totalt.
Jag valde att släppa kontakten eftersom jag höll på att gå under av att se honom ta ihjäl sig själv.
Gick in i en ny relation varpå han ytterligare spädde på sit drickande och sin offerkofta.

Nu har han varit nykter i 8 månader och idag fick jag chansen att avbörda mig känslan av ofantlig skuld att han återigen började dricka destruktivt.
att jag jobbat alldeles för mycket under åren med honom och också att han tagit ett så stort ansvar för min handikappade dotter och hus och hem.
Allt för att jag skulle få det liv jag behövde och ville ha.

I det så har jag flytt och inte kunnat se livet som det var.
Tog inte tag i de problem vi hade utan flydde istället in i arbete.

Självklart var ju hans drickande hans problem.
Hans också bristande initiativförmåga att ta tag i våra gemensamma problem i relationen.
Men eftersom min sjukdom medberoende ställt till det för mig så tog jag så gärna all skuld som fanns att suga upp.

Tagit den till mig,gött den och byggt den till ett ofantligt berg.

att mitt liv gått vidare och hans tog liksom slut.
Nu har han tagit tag i sit tliv,börjat ta nödvändiga steg och går på AA-möten och eftervård efter den behandling han genomgick.
Nu kan vi mötas och på riktigt reda upp det som varit.

Jag kan visa min svaghet och bräcklighet och skuld som jag slurpat i mig och vägrat släppa ifrån mig.
Nu fick jag det och han gav mig så fin uppbackning att vårt liv hade varit väldigt fint trots mitt myckna jobbande.

Att han också deltog i framgången som vi skapade med mig i fronten.

Så fantastiskt 12-stegsprogrammet är som tillåter tillfrisknande och möten över gränser och murar som man byggt upp för att skydda sig själv.

Tack Alanon och tack mig själv för att jag vågar blotta min svaghet.

Hej.

Är inne i ett skede där jag inte orkar ha det som jag har det. Hur lång tid har det tagit för Er att klara av en förändring.

Önskar dej god fortsättning.

Du är medberoende och behöver också hjälp!
Din sambo är inte perfekt, han tar inte hand om sig själv och andra!

Du behöver absolut inte göra valet att lämna din man - det finns hjälp att få! Kontakta din kommun, det finns mer hjälp att få än vad man tror men du måste själv ta tag i det!
Det är INTE skamligt att be om hjälp, din man har en sjukdom precis som alla andra sjukdomar!
Du har tagit ett stort steg genom att skriva här! Jättebra!

Din man och dina barn kommer att tacka dig i framtiden för att du varit stark och tagit tag i detta innan det går helt åt pipan!

Det kommer ofta smygande men "kung alkohol" tar ingen hänsyn !

Det är klart att du inte vet hur du ska bryta mönstret - då hade du ju gjort det för länge sen.
Du VILL ju bryta mönstret och du har försökt, men det är ju just detta vår sjukdom handlar om - maktlösheten. Innan vi tar det första glaset är vi vettiga, rationella personer med en önskan om att leva ett bra liv utan bakfylla, minnesluckor och ångest.
Varje gång vi tar det där första glaset tänker vi ju att DEN HÄR GÅNGEN ska bli annorlunda. Nu ska jag ta det lugnt. Dricka lagom mycket. Inte bli för full. Vara som alla andra.
Ibland klarar vi det. Oftast klarar vi det inte. Det är en ojämn kamp där alkoholen oftast går ut som segrare.
Det blir inte så här för att du är en dålig människa! Det blir så här för att du har en sjukdom som heter alkoholism. Det är inget konstigt med det. Många människor har sjukdomar med andra namn. Det fina med vår sjukdom är att vi trots den kan leva ett bra liv. Det handlar bara om att aldrig ta det första glaset.
Detta är naturligtvis inte så "bara". Inte så länge man saknar verktygen...
Du är inte ensam, jag och många andra vet precis hur underbart det är att ta det där första glaset. Känslan av upprymdhet, förväntan, avslappning...you name it! Vi vet OCKSÅ hur det är att vakna upp dagen efter, i bästa fall i den egna sängen...Försvunna tillhörigheter, svaga minnen av märkliga samtal och skickade sms...brutna naglar, blåmärken, skrubbsår, avgrundsdjupa minnesluckor...
Du är som sagt INTE ensam. Jag kämpade en ojämn kamp i flera år innan jag till slut TILLÄT mig att ta emot hjälp.
I nyktert tillstånd är jag ju en klok och ansvarsfull människa. Jag är upplyst, välutbildad och kompetent. Jag var säker på att jag skulle klara av att hantera och besegra alkoholmonstret på egen hand, men det gick ju så där...
Du är i gott sällskap Korinth, men det går att sluta dricka. Det finns hjälp och det finns ett bra liv utan alkohol!
Kram

...och Sisyfos, du får gärna "kidnappa" min tråd:-) Och tack förhälsningar från er! Jullan: Kravla vidare - för det går ju uppåt. Och fallit har vi ju (nästan) alla. Någon skrev att "det ingår" liksom. Önskar dig all styrka att kravla vidare åt rätt håll. Och rabarber - nu är det väl 7 veckor?! Bra kämpat - hoppas att julen inte satt några "krokben". Jag är snart uppe i 4 månader utan A. Julen var ingen "riskhelg" - firade med stort sällskap där ingen alkohol serveras. Ett brokigt gäng med ett åldersspann från 3 månader till 96 år. Då blir det mer amning och hjälp med stödstrumpor - än tid och möjlighet att dricka alkohol. Nu jobbar jag mellandagarna + lördag. Skönt.

Det blev ett naturligt uppehåll från terapin på en månad, och jag skall dit igen i mitten av januari. Till kloka kvinnan. Klokboken. Jag har absolut inte använt hennes argumentation/antagande/tanke om att A inte är primärproblemet jag har - och därför sett det som en intäkt för att jag "kan" dricka. Det KAN jag inte. Nu. Kanske aldrig mer. Men: Om jag efter lång tid hos henne kanske får hjälp med div. "issues" som disarmerar och avväpnar de situationer som tidigare har lett till återkommande fyllerace så kommer ju det att vara välkommet. Mer än välkommet. Men det är ingen anledning att tro att jag då kan börja ta ett glas vin då o då! Det ligger isf låååångt in i framtiden. Utan att lösa knutan/frågan till varför o hur jag rusar in i destruktiva och förödande fyllerace så kommer det att vara vatten i mina glas - eller öl som det står 0,0 på. Så är det bara. Har lurat mig själv för många gånger - så det "lillfingret" som hon pratar om kommer jag inte att sträcka mig efter.

Hoppas att julen har varit "vit" och lugn för de som önskar det. Och att alla som har behövt styrka har fått den. Och att du som "fallit" ser att olyckan inte var total - det blev kanske ett skrubbsår. Det svider lite, man borstar bort gruset, och springer vidare åt det håll man hade börjat springa innan.......

Hej så länge/Kram på er alla som kämpar!!!

Japp bara julafton som var hyfsad. Men sedan drickande. Har tagit kontakt med kvinnofrid för att få hjälp. Klarar inte av att ha det så här. Jag måste försöka lämna honom.

Åh, taggen känns i magen och sorgen. Upplevde ju liknande, men på ett annat sätt. Är från en arbetarfamilj, så en något rakare ( dyngrakare) framtoning skedde hos oss som barn. Men känslorna är desamma. Ensamhet, utsatthet, rädsla, och den förbannade knuten i magen. Den var för övrigt allestädes närvarande hos mig. Tack för att du skriver , blir stöttad av din historia. Kram