Senaste kommentarerna i forumet

Ett dygn har passerat sedan jag vaknade utan alkohol i kroppen. Har tänt ett ljus, lagat kaffe och tänker på om jag faktiskt gör den här ansträngningen nu så är det för ett alkoholfritt liv framöver. Hoppsan, det där var första gången jag tänkte så fullt ut. Tänker tanken hur ett sådant liv skulle se ut.

Efter helgerna ska jag på anställningsintervju. Tänk om jag får jobbet jag drömmer om. Högre krav, mer ansvar, resor och rapportering. Hur ska det fungera om jag häller i mig två glas vin varje kväll och en hel flaska både fredag och lördag. Det är ju så dumt att bara tro att det ska fungera någon längre tid.

Övervikt, irritation (abstinens) och trötthet är inget som lägger grunden för en lyckad karriär i yrkeslivet. Det är inget som lägger grunden för att vara en bra fru och mor till mina barn. Vill jag vara tjock, sur och trött. Vill jag sova dåligt och ha kryp i benen varje kväll jag inte dricker? Vill jag explodera för att mitt barn ber om min närvaro när jag sugits ner i vindimman en fredagkväll? Vill jag sucka när min man vill krama mig och hålla fast vid vinglaset ända in i sängkammaren? Så dumt allt har blivit.

Det är svårt att sluta dricka, jag har försökt förut. Men dag för dag, en dag i taget så går det. Nytt beslut varje morgon om en nykter dag och en nykter kväll. Det kommer att gå den här gången.

Nu så har jag inga problem med alkohol, men jag vill verkligen säga att jag tycker att du är duktig med ett uppehåll på 26 dagar. Och du är lika mycket värd hjälp och behandling som alla andra på denna sajt. Du ska inte nedvädera dig utan du ska vara stolt över varje dag som du klarar av att vara utan alkohol.

önskar jag dig fredde-s! Jag följer och läser.... / mt

där jag tillåter mig utrymme att "älta och mala" och det är här jag bevarar min berättelse så kopierar och klistrar jag idag igen. Jag har läst och skrivit mer aktivt än på länge, mest för att jag har tidsutrymme tror jag.... men kanske också att det är en inre maning. Livet blir inte färdigt. Relationen blir inte "färdig". Allt är i ständig förändring och vi mänskovarelser måste finna vår plats och vårt förhållningssätt till livet som det är här och nu. Idag inledde jag dagen med att skriva till Allmylove som lever men sin man, nykter sen ett år tillbaka. Jag inser när jag skriver att kärnan i tolvstegsprogrammen är så sann: genom att (försöka) hjälpa en annan hjälper jag mig själv. Så bra för mig att få titta bakåt och reflektera över hur jag hanterat lögner, svek och skam som jag levde i så länge. Hur jag hanterar det idag. I insikt om att var och en måste hitta sina strategier. Och min egen insikt, strategierna måste anpassas i tiden... det som varit finns kvar nånstans men nuet är ett annat. Resan, den är livslång. Så här skrev jag, det gäller för mig idag, här och nu. :

Välkommen! Så bra att du hittat hit! Jag tänker som Ellan ovan att det är viktigt att du får din egen hjälp! Finns det någon Alanon grupp i närheten? Eftersom mannen går på AA och tydligen har hjälp av det är det absolut värt att pröva. Annars något annat av de förslag Ellan räknade upp.

Jag känner så väl igen det du beskriver. Min man har varit nykter flera år nu och även han har gått och går på AA. När hans nykterhet blev hans 'egen' och han hittat AA for vi tillsammans till ett landsmöte och där gick jag på mina första Alanonmöten. Det var en fantastisk upplevelse! Att få höra så många som gått igenom detsamma som jag, samma upplevelser av lögner, svek och skam.. Även många missbrukare som delade sina erfarenheter berörde mig djupt. Det var minst lika värdefullt.

Jag kan fortfarande drabbas av känslor som gör ont, riktigt ont. De gemensamma tolvstegsinsikterna hjälper mig. Jag ser att han jobbar med sitt och jag tar ansvar för mitt. Det betyder absolut inte att vi inte skulle prata om svåra saker men det som är gjort kan inte göras ogjort. Jag har ältat massor här.... skrivit mina minnen och med åren har de bleknat och suddats i kanterna utan att vara förnekade och gömda.

Jag har också haft stor hjälp av kunskap om missbrukets mekanismer. Genom att läsa på missbrukarsidorna här har jag gång på gång på gång fått bekräftat vilken kamp det är att leva med beroende och att göra sig fri. I början, och då tänker jag de första åren, hittade jag mina egna metaforer för att förstå.... Jag tänkte ofta på hur det skulle vara att leva med insikten att jag aldrig mer skulle få börja dagen med en stor mugg kaffe med mjölk. Eller hur jag kan lägga en till patiens på datorn... och en till och en till fast jag vet att jag borde sluta. Det kan låta simpelt men det hjälpte mig att förstå hans svåra val och saknaden i situationer som var starkt förknippade med alkohol.

Jag lever idag med insikten att 'smyger, ljuger, förnekar' hör missbruk till oavsett missbrukets utlopp. Då när han ännu drack sa jag ofta att jag vill leva med 'den sanna X men inte med den du är när du dricker'. Nu är han den sanna X, sitt sanna jag och jag försöker inse att det var missbruket som skapade mycket av det som gjorde mig och oss så illa.

Kanske att jag skulle sammanfatta så här: Se och ta vara på det goda, lämna det som var och det som inte kan bli annorlunda. Läsa Sinnesrobönen. Det har vi gjort tillsammans ibland. Jag tror att det du beskriver och det jag upplevt är vanligt och kanske oundvikligt i livet med en tillfrisknande missbrukare och en tillfrisknande medberoende.

Ta hand om dig! Allt gott! / mt

Och nu, här i min egen tråd, när jag läser igenom och skriver till mig kommer orden till mig ur Tranströmers Romanska bågar - outslitlig. Hållbar. Så som bra texter är:

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörket.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Så är det med oss människor. Oss alla. / mt

Morgonen därpå vaknade Peter och insåg att han nu var sju år gammal, praktiskt taget vuxen. Han hade gärna börjat skolan redan i höstas, men hans föräldrar ville inte det, kanske berodde det på att mamma var hemmafru och inte ville skicka sitt enda barn till skolan riktigt än. Själv hade han känt sig redo en längre tid, det hade varit kul att få lite kompisar men mamma sade att de hade ju alldeles utomordentligt kul ändå, dom två. Och visst var det väl så, han brukade få hjälpa till med städningen och ibland satte dom sig bara ner i soffan och läste något kapitel i en bok. Mästerdetektiven Blomkvist var hans favorit, även fast hans stora mål i livet vara att bli liftskötare eller kanske till och med skidlärare.

När han tittade över kanten på sängen kunde han inte se Rudolf. Han visste ju att föräldrarna ibland öppnade dörren till hans rum när han sov och släppte ut hunden på en kvällsrunda. Här uppe på fjället kunde de låta honom springa fritt, han brukade aldrig ge sig iväg särskilt långt. Men å andra sidan brukade dom alltid släppa in Rudolf i hans rum efteråt, så att han fanns där när Peter vaknade, men just den här morgonen verkade de ha glömt att göra det. Han gick upp ur sängen och hoppades att träffa på Rudolf ute i köket, men inte heller där var han. Då blev han orolig på allvar, de kunde väl inte ha glömt att släppa in hunden igen?

När han öppnade ytterdörren insåg han att det var just det de hade gjort, en mycket kall projektil sköt förbi honom med kurs på vattenskålen. Hunden hade snöklumpar överallt i pälsen, en del stora som snöbollar, dom hängde och dinglade när han gick och måste ha varit till stort besvär där ute i den kalla vinternatten. Peter visste inte riktigt vad han skulle göra, om han försökte dra bort klumparna följde håret med och det var något som Rudolf inte uppskattade; det gjorde han klart för Peter med viss skärpa. Att väcka någon av föräldrarna så här tidigt var uteslutet; han visste av erfarenhet att de hade gått och lagt sig för bara några timmar sedan. Så det fick bli duschen, det enda han kunde komma på var att smälta snön med rinnande ljummet vatten. Som tur var hade hunden inget emot att leka lite i det varma badrummet, tvärtom hade de riktigt kul därinne. Fast nog var han lite besviken på sina föräldrar.

Fortsättning följer…

Välkommen! Så bra att du hittat hit! Jag tänker som Ellan ovan att det är viktigt att du får din egen hjälp! Finns det någon Alanon grupp i närheten? Eftersom mannen går på AA och tydligen har hjälp av det är det absolut värt att pröva. Annars något annat av de förslag Ellan räknade upp.

Jag känner så väl igen det du beskriver. Min man har varit nykter flera år nu och även han har gått på AA. När hans nykterhet blev hans 'egen' och han hittat AA for vi tillsammans till ett landsmöte och där gick jag på mina första Alanonmöten. Det var en fatastisk upplevelse! Att få höra så många som gått igenom detsamma som jag, samma upplevelser av lögner, svek och skam.. Även många missbrukare som delade sina erfarenheter berörde mig djupt. Det var minst lika värdefullt.

Jag kan fortfarande drabbas av känslor som gör ont, riktigt ont. De gemensamma tolvstegsinsikterna hjälper mig. Jag ser att han jobbar med sitt och jag tar ansvar för mitt. Det betyder absolut inte att vi inte skulle prata om svåra saker men det som är gjort kan inte göras ogjort. Jag har ältat massor här.... skrivit mina minnen och med åren har de bleknat och suddats i kanterna utan att vara förnekade och gömda.

Jag har också haft stor hjälp av kunskap om missbrukets mekanismer. Genom att läsa på missbrukarsidorna här har jag gång på gång på gång fått bekräftat vilken kamp det är att leva med beroende och att göra sig fri. I början, och då tänker jag de första åren, hittade jag mina egna metaforer för att förstå.... Jag tänkte ofta på hur det skulle vara att leva med insikten att jag aldrig mer skulle få börja dagen med en stor mugg kaffe med mjölk. Eller hur jag kan lägga en till patiens på datorn... och en till och en till fast jag vet att jag borde sluta. Det kan låta simpelt men det hjälpte mig att förstå hans svåra val och saknaden i situationer som var starkt förknippade med alkohol.

Jag lever idag med insikten att 'smyger, ljuger, förnekar' hör missbruk till oavsett missbrukets utlopp. Då när han ännu drack sa jag ofta att jag vill leva med 'den sanna X men inte med den du är när du dricker'. Nu är han den sanna X, sitt sanna jag och jag försöker inse att det var missbruket som skapade mycket av det som gjorde mig och oss så illa.

Kanske att jag skulle sammanfatta så här: Se och ta vara på det goda, lämna det som var och det som inte kan bli annorlunda. Läsa Sinnesrobönen. Det har vi gjort tillsammans ibland. Jag tror att det du beskriver och det jag upplevt är vanligt och kanske oundvikligt i livet med en tillfrisknande missbrukare och en tillfrisknande medberoende.

Ta hand om dig! Allt gott! / mt

Nu ikväll när jag skulle upp och handla cigaretter så kom en tanke upp helt plötsligt. Innan när jag drack så var de inte ofta jag gick till en affär utan att köpa alkohol även om det "bara" var mellanöl.De blev nästan som en rutin. De va säkert 90 % av gångerna.Jag var rädd att inte ha något hemma om de jag hade skulle ta slut.Sen var det vanligt för mig att gå och köpa mellanöl om jag slutade klockan 20 eller 21 och skulle upp klockan 05.Då blev de oftast 8 innan sängen. D var som j förminskade att det var mellanöl och inte starköl (men jag blev lugn och avslappnad av dom). Och jag planerade efter vad jag skulle hinna dricka innan 00:00. (de var min tid för att förbereda mig att lägga mig) Men ibland hann jag dricka upp dom innan tiden,och då gick jag och handlade fler men då hann jag ju inte dricka upp dom till 00:00, så då fortsatte j tills dom va slut. Kunde inte sluta tills allt var slut.så oftast blev de bara 3-4 h sömn per natt. Och även om de endast är mellanöl så kände man sig bakis.Allt man gjorde va planerat efter alkoholen -När,var och hur.
Men nu när jag gick upp och handlade så kom jag på mig själv att jag har ingen konflikt med mig själv om j ska handla eller inte. Större delen av gångerna så tänker j inte på det.Och så har de varit ett tag nu.Men om jag går förbi där ölen är så kommer känsla fram hur jag mådde och kände.Den besattheten jag hade, och även känna den "smärtan"/ångesten jag hade.Jag kände mig så patetisk när jag gick till kassorna (alla som jobbar där visste självklart att allt inte stod rätt till ) gud vad jag skämdes, men suget var starkare. Så jag förnedrade mig heldre än att skita i att handla.(men jag varierade oftast mellan 3 affärer) Men nu går jag direkt hem efter jobb och den känslan är guld värt ❤️

Tack för att ni läser och finns här. :)

Min svaghet, eller mekanism, eller vad man kan kalla det, är att jag tar inte livet på så stort allvar. Det är för det mesta bra, låter mig ha distans till saker och ting. Men det gör också att jag inte oroar mig så mycket för det negativa kring alkohol heller, det gör på något sätt att klivet över till att dricka en helg eller två liksom ligger närmare till hands på något sätt.

Jag har regelbundet nyktra perioder, dels varannan vecka när jag har barn, och dels lite längre, kanske en till två månader när jag liksom rensar ur. Och varje sådan period som sträcker sig längre än en vecka ger mig oftast den där nynyktra känslan, att sömnen och psyket stärker sig.

Något jag tänker mycket på kring nykterhet är det jag kallar de små hörnen i livet. Det är små hörn i tillvaron som man bara når när man är nykter, och det är de små tillfällena som annars försvinner i seghet och bakfylla. Det kan handla om att åka ned till affären på söndagmorgon och köpa bröd, eller en aktiv söndag när man med glädje hinner med tre fyra olika ärenden eller aktiviteter.

Men även de ännu mindre, de tillfällen som öppnar sig bara för att man är pigg och körbar, att spontant besöka vännerna man behöver ta bil till en lördagskväll, att vara sugen på en promenad en vardagskväll...

God fortsättning!

Dag 46.

konstigt att Du ältar tycker jag! Det är väl nu när han är nykter som du får lite andrum och utrymme för dig och dina känslor! Det har du troligtvis inte fått förrän nu! Tycker Du har din fulla rätt att älta! Men för din egen skull, försök att inte fastna i denna fas! Kram och lycka till

Hej, kan inte låta bli att skriva :)

Jag dricker fortfarande och jag har inte för avsikt att sluta helt. För de allra flesta är det nog en omöjlig väg att gå, men jag tror det finns hopp beroende på hur problem ser ut.

Jag har tidigare beskrivit mina tankar i en tråd från i somras, och det jag skriver nedan baserar sig på hur mina problem ser ut.

Hos mig grundar sig problem i associationer.
Ledighet är inte på riktigt om det inte finns öl med i bilden.

Något som har hjälpt mig under det senaste året är 3 stycken inplanerade nyktra perioder (4 - 6 helger) samt att jag i princip enbart dricker folköl.

Dom nyktra perioderna har gett mig chansen att omprogrammera associationerna utan att behöva känna att jag aldrig mer kan dricka.
Folkölen hjälper mig att kontrollera mängden.

Detta är högst individuella metoder och de grundar sig i vem jag är och hur stort problemet har hunnit bli.

Men jag tror vi är väldigt lika du och jag...
//Liljonkvast

Eran berättelse är en vanligt förekommande historia men ändå så härlig och inte alla har ett vackert slut..Tack vare att du gick så blev mannen nykter..Bra jobbat av er båda.Mitt ex började dricka igen för han har inte förstått sig på beroendet..Vill inte ha honom tillbaka fast han skulle bli nykter..Han har förstört den möjligheten..Genom att behandla mig illa och utsätta mig för återfall..Tur att ni hittade varann M T och man...Varm kram❤️

Så har det ofta varit för mej med. Men vinet är en falsk vän, det vet vi ju. Nya dagar och nya tag nu ? Kanske hitta nya vänner också? Det ska i alla fall jag försöka göra. Nu kämpar vi vidare tillsammans. God fortsättning och kram ?

Pendlandet gör mig rätt så less. Att jag pendlar mellan sug och icke-sug irriterar mig. Nu är jag sugen igen vilket jag inte var igår. Men dock inte lika enormt sugen som jag var för tre-fyra veckor sedan. Vågar nog gå på hockey imorgon utan nån större risk att falla dit igen.

Hej snart 50, vad skönt att se att du försöker dig på en resa för att finna ut var du står och mår i alkoholens kölvatten. Såklart vill man ju kunna dricka ”som alla andra”, vilka de nu är. Jag och många med mig, kan inte detta med balansen och har tyvärr blivit drabbade av sjukdomen alkoholism. Vart du står och hur det är ställt med dig, kommer du få reda på under resans gång. Det är ju bra att du uppmärksammar dina problem och att du tar tag i det. Här inne har du många som kan både stötta, ge råd. Eller så kan du ta del av andras dagböcker, vilket jag märkt , har hjälp mig. Lycka till o kram

När man inte vet vad man ska skriva som pepp och stöd så kan ibland en cyberkram iallafall vara ack så välment❤️Kram och heja dig

Precis så är det för mej också. När jag lämnar hemmet har jag mycket energi och livsglädje. Men hemma säckar jag bara ihop. Blir orolig och rastlös. Så skönt att läsa andras trådar.

Tack för att du läst Liljonkvast, det betyder ändå något. Känner att jag måste göra något åt det här, man det har jag tänkt många gånger... Funderar på om det finns nån typ "intensiv-vecka" där man kan boka in sig? Inte för att man behöver avvänjning i den bemärkelsen, men för att få hjälp att komma in på andra tankar. Det är ju helgerna som är problemet, funderar nästan på att om jag ska ta tag i det åka bort varje helg framöver, för här hemma vet jag att min inre röst att vilja dricka besegrar den andra som vill sluta..

Hjälper att läsa andras inlägg. Förstår att jag inte är ensam i sånt här. Intressant att läsa hur andra gör. Din man är väldigt lik min man. Följer mer och mer trådar.

Hej,
Vi beroende har möjlighet till behandling men det finns oxå hjälp för anhöriga. Al-anon, anhörigdagar på behandlingshem, medberoendeterapeuter mm. Sök lite på nätet så hittar du kanske något som passar för dig. Du tänker helt rätt och jag har många gånger reflekterat över detta. Jag fick en lång behandling med uppföljning under ett år. Har sedan fortsatt med AA och terapi och det har hänt otroligt mycket med mig. Tacksamt nog gick min man ett anhörigprogram och det tror jag har varit vår räddning. Han har ju burit på enormt tunga känslor i detta och det är ju inte bara att kasta bort och glömma.
Tror att det är klokt att båda arbetar med sitt tillfrisknande och får bearbeta på varsitt håll.
Kram
Ellan

Mig så väl. Sorgen över att inte kunna dricka som andra. Att genomleva känslor av tristess, stress, trötthet, tomhet utan alkohol.
Men jag tycker det går bättre o bättre. I morgon är det 5 nyktra veckor! Med antabus kanske ska tilläggas.

Era ord betyder mycket. ♡ Att känna att det finns de som bryr sig - några som vet hur läget är. Hoppas snarast på en förändring inom mig. Kram till er

Hej och välkommen hit.
Du är långt ifrån ensam i detta. Vi är många men inget vi generellt pratar öppet om. Skammen är ofta det största hindret i detta vilket är så synd. För vi blir ensamma i vårt mörker och ensamma med en ångest som bara blir tyngre och tyngre.
Det går att bryta ett mönster men det krävs ett arbete av oss själva och mod. Att våga reflektera över sig själv, sina tankar och känslor. Att fundera på varför vi dricker osv. Ett första och nog så viktigt steg är att inse att problemet finns. Nästa steg kan vara att fundera på hur din väg i nykterheten kan se ut. Att du redan bokat en tid för detta är grymt bra. Fokusera på det och läs/skriv här. Blir det för tufft så finns AA om du önskar träffa människor med liknande erfarenheter.
Ta hand om dig,
Kram
Ellan

Så imponerande att du klarar av att ta ett par glas och sedan stoppa där. Precis vad du ville uppnå. Bra också att du nu kommit på vad som triggar igång suget. Då är du mera förberedd och kan förebygga situationerna.

Ha det gott! ♡

Vet inte om det är bättre eller ej....men märker att jag gärna tar till alko då jag är slut. Kanske just för att det gör mig piggare för stunden. Jag tillhör den skaran som blir pigg av alkohol.

Du är så peppande o klok Skillnad ♡