Senaste kommentarerna i forumet

Hej bubblan, kan bara önska dig välkommen och hoppas på att du här får ett visst stöd och även skriva av dig lite. Jag har tragglat med a djävulen i många år och vet hur jävligt svårt det är. Ta en dag i taget och slå inte på dig själv. Hjälp finns att få, både här på forumet och inom öppenvården, AA . Lycka till på din väg.

Önskar också att jag vågade ta steget. Är så rädd för ensamheten, ekonomin, hur ska jag klara mig? Vart ska jag bo? Men kanske blir det som du sa, att man blir starkare och lyckligare. Tänk att slippa oroa sig för att julen, midsommar eller påsken ska bli förstörd. Varför ska jag må dåligt för att han väljer att dricka? Fick min man välja på mig eller alkoholen skulle han då inte välja mig, det är en sak som är säker. Tack för att du delar med dig och hur berättar hur det känns. En dag kanske jag också vågar ta det steget.

Nä inte särskilt, med tanke på konsekvenserna?men jag förstår vad du menar.

Hej allesammans.

Ute är det såååå sjukt halt. Blött och dimma och regn i snö. Och mörkt mörkt mörkt.

Men nu har jag semester ett tag utan mkt inplanerat. Känner mig så peppad och glad åt det nya året som snart kommer. Jag har varit nykter nästan hela 2017 förutom på drygt en månad i början. Och då känns det helt underbart att år 2018 kommer och att hela det ska vara nyktert. Det känns så renande att gå in i ett nytt år med den här renade kroppen och det renade inre jag har. Inga hjärnspöken och inget beroende.

Känns underbart att jag ska skåla in året med den här resan som 2017 tagit mig på. Tänk om jag vetat 2016 att året därpå skulle vara året jag faktiskt blev nykter!! På riktigt och utan vita knogar.

Hoppas 2018 blir året för er alla om ni nyss börjat resan till ett nyktert liv.

Jag ser fram emot det här året ❤ hoppas ni gör det med ❤

Kram!

Kämpa vidare, tillsammans är vi starkare.

Hej Berra.

Firade precis min första nyktra jul på över 30 år. Din text fick att hålla ut när det var som jobbigast. Konstigt...men alldeles alldeles underbart ;)

Tack

Det är väl mindfulness när jag tänker på det, även om jag inte ser det så. Men ja, det fungerar ganska bra, plus lite bra vänner och annat att luta sig mot när det tar emot (det gäller ju inte bara drickandet). Plus att jag börjat skriva en del, man drabbas ibland av tankar som man inte vill dela med sig av och det är skönt att bara skriva ner dem.

Psykoterapi går jag på, eller vad man nu säger.

En annan sak som jag förhåller mig till är hur jag ser på dagar och så vidare. Som nu, jag har klarat av 25 dagar. Då klarar jag bevisligen 25 till. Och då har jag klarat 50. Så då klarar jag således att vara nykter 50 till, och så vidare.

Ja du lärare40. Många är vi som ”farit iväg med 70an i kappsäcken”, för att sedan göra den ena blundern efter den andra. Uppvaknandet är ett stort kaos, ångesten hemsk. Det är då den första dagen på ditt nya liv kan börja. Egentligen ör väl alla dar en chans att börja om. Kämpa på och ta hand om dig. Det blir bättre över tid.

Det vag lätt då vi bestämde oss för att bli gravida då och deg var inga problem. Det tåget jag gått så kan inte ha samma motivation nu:(
Tack för dina peppande ord och lycka till!

Som ni förstår så gick det åt skogen och här är man igen. Liten, skamsen och misslyckad.
Det värsta är att jag nu läst mina gamla inlägg. Jag trodde Hahh adress bara druckit för mkt i ett år. Nej...det har nu pogått i hela två år.
Att man inte har mer självinsikt. Ljuger för sig själv. Tragiskt.

En som dricker för mycket måste själv komma till insikt om det. Visst du kan tala om det om och om igen men så länge personen själv inte ser det som ett problem så kommer ingen förändring. Min man har lyssnat på mig då jag tagit upp det, men jag får fortsätta ta upp det och det blir oftare så att han inte bryr sig. I början försökte han ändra sig men nu tror jag inte han kan eller vill. Har massor med motargument, ser inte problemet. Förstår din känsla om när ni en dag kommer bli själva och barnen har flyttat. Jag känner som du, vi kommer leva två separata liv under samma tak. Kommer kännas ensamt. Nu hsr man i alla fall barnen.

Jag känner igen mig i det du skriver så väl. Min last är bubbelvin. Jag kan dra i mig 2,5 flaska om jag börjat direkt efter jobbet, runt 17 tiden dvs säga.
Jag tuppar av, gör mig illa, ringer folk, lägger ut dumma inlägg på Facebook. Jag bråkar och surar. Jag har förlorat vänner med under det senaste året som jag har druckit så himla mycket.
Jag har fått sjukanmäla mig flera gånger och mår piss helt enkelt. För att inte nämna extra kilon som ger mig ännu mera ångest.
Jag vet jag kan vara nykter. Var utan alkohol i tre år för att få återfall och dricka nästan konstant i ett år nu.
Det är min andra nyktra dag.
I måndags drack jag mig så redlös att jag slog sönder halva köket när maken tyckte att det räckte och jag borde lägga mig.

Inte meningen att ta över din tråd, det är bara allt som dök upp i hjärnan så plötsligt att jag var tvungen att skriva av mig.

Du är inte ensam och bra att du har kommit till insikten att det inte håller i längden.

Styrkekramar ?

för alla fina ord. Hoppas ni har haft en bra jul. Hos mig har det gått över förväntan. Dagen innan julafton som jag fasade så för gick bra. Han drack, men måttligt och det blev inte hetsfylla. Vet inte om mina ord hade gjort verkan eller vad det var. Julafton gick hyfsat även om han blev påverkad. Juldagen och annandagen drack han men måttligt då med. De två senaste dagarna har han inte druckit alls. Känns riktigt skönt vill jag lova. Men jag ropar inte hej ännu. Imorgon åker vi hela familjen och sonens flickvän iväg med 6 andra personer till fjällen för att åka skidor över nyår. De andra spottar inte i glaset så det kan bli några tuffa dagar. Mina söner som är myndiga, dricker inte och inte sonens flickvän heller. (Resultat efter ha sett sin far?) Jag dricker väldigt måttligt. Det ska bli intressant och se hur detta blir. Följer han sin familj med måtta eller släpper han loss med de andra. Jag hoppas det blir en trevlig resa och att hela ledigheten blir bra. Han ska vara ledig veckan efter nyår och då är det ju lätt att det blir mycket dricka. Han påstår att han inte kan varva ner annars. Ha ett gott nytt år alla och att ni slipper massa fylla!

Det låter som om du anammat en del mindfulness-tänkande och att det funkar bra?! Får man fråga vad det är för terapiform du går i? Skriv gärna mer; kort eller långt! Det funkar vilket som, det viktiga är om det fyller ett behov hos dig. Det finns alltid läsare...

Hej Dionysa och tack för ditt inlägg. Ja, alltså. Jag har vid ett flertal tillfällen gått i terapi för diverse problem, såsom depression, växlande humör (cyklotymi) plus lite annat. Jag har sedan övre tonåren alltid känt att jag vill utveckla mig och inte stagnera, men det är lättare sagt än gjort, speciellt när livet inte alltid behandlat en milt.

Hur som helst, det grundläggande problemet för mig är rädslan för att bli avvisad och övergiven. Och ett outtröttligt bekräftelsebehov. Jag tar kritik och och konflikter som avgörande. Rädslorna jag har vågar jag inte visa utan jag visar upp aggression och slutgiltigt beteende istället för att visa mig ledsen. Och när jag dricker försvinner spärrarna som gör att jag vanligtvis lägger band på mig själv. Förut har jag trott att det händer först när jag blir full, men har lärt mig de senaste veckorna att inse att det redan efter en eller två öl eller glas med vin. Då släpper även begränsningsförmågan och även om jag sagt till mig själv att bara ta en öl efter jobbet blir det ofta 4, 5, 6 och 7 öl. Och om folk går tidigare så stannar jag ensam kvar eller går vidare själv.

Hur som helst, jag pladdrar nog lite, många tankar finns det. För mig handlar stoppet om att dricka att jag utsätter mig själv och andra för risker som inte är okej. Och de riskerna kan även vara när jag har en "bra" fylla. Jag raggar på allt som ger mig minsta bekräftelse, jag blir som hög av andras uppmärksamhet, även mäns uppmärksamhet, fast då mer av det att jag roar och underhåller. Det funkar inte, för ofta går det snett och jag gör saker jag egentligen inte vill. Men jag är också lättkränkt, speciellt när det är människor jag håller av eller blottat mig för emotionellt. Jag tar avvisanden väldigt hårt och det baseras helt enkelt på uppväxt och i grunden en skev självbild och dålig självkänsla.

Jag har tidigare inte sett hur mycket som alkoholen har sabbat för mig, och jag har inte sett hur kul och bra festkvällar också har varit ett problem. Alltid kvar sist, alltid en av de fullaste, alltid klackarna i taket, och alldeles för ofta sökandes ögonkontakt eller flirtande med någon som inte är min flickvän eller sambo. Vi har druckit rejält mycket i min bekantskapskrets och jag har alltid varit den som legat i topp i mängd där en person kanske festar hårt ena gången för att ta det lugnt en annan. Jag sveper glas med vin och bubbel, jag sörjer när en flaska ta slut, men inte dricker jag långsammare för det. Jag blir stolt om jag druckit långsammare, typ en flaska vin på tre timmar, istället för en, en och en halv timme.

En del som jag gör nu är att våga stanna i känslor. Det är okej att vara ledsen. Att sörja förstörda relationer. Att ha ångest. Det svåra blir när man kämpar emot sina känslor. Jobbar mycket med det i terapin nu. Och att inte ta så mycket ansvar för hur andra känner om jag är ledsen eller så. Så, när jag känner exempelvis suget (även om det inte är jättestarkt) så noterar jag känslan och eventuell ångest och bekräftar den för mig själv och talar om för mig själv att det är okej att känna suget. Det är inte konstigt att jag känner det. Men precis som jag inte behöver agera på känslor av sorg, ensamhet, övergivenhet eller till och med ilska, så behöver jag inte agera på känslorna som är relaterade till alkoholen. Så klart lättare sagt än gjort, men för mig var det enklast att börja med en känsla, exempelvis skuld, det är okej att känna skuld för saker man ställt till med, låta den finnas där och efter ett tag så glider den undan och det blir inte alls så outhärdligt. Och det är applicerbart på suget.

Klart man känner ett sug efter något man slutat med, bekräfta känslan och låt den finnas där, och efter ett tag släpper den.

Som sagt, när jag väl börjar skriva kan jag inte sluta... :)

Arbetar idag också, nykter igår och ska vara så även idag.

Tack alla som är med på resan mot nykterhet, ni som kämpar precis som jag. Vi som så gärna vill få må bra och slippa allt elände som alkoholen för med sig
Tack för att ni finns här, delar med er, stöttar och peppar.
Tillsammans är vi starka och kan klara det även om var och en måste ta sitt eget ansvar för sin egen nykterhet! ?

Jag känner mig fortfarande tilltufsad och besviken på mig själv. Tjock börjar jag också bli... Självföraktet och skammen ligger som ett filter mellan mig och den kvinna jag vill vara men jag tänker att den dimman kommer att försvinna succesivt
Jag har ju klarat flera månader nykter innan och SKA göra det igen.

Känner en sorg över att inte mer kunna äta en god middag med gott vin i goda vänners lag och prata om livets mening lite halv lulliga och lyckliga.
Problemet är att det blir mer och oftare efter ett tag och slutar förr eller senare i katastrof.

Usch vad jag låter negativ...?
Men så är det idag!

Kram till er alla! ?

Har läst igenom min tråd och får en del svar på varför jag valde att dricka igen. 1)Började må så bra och fick en övertro på mig själv. 2)glömde bort det hemska återfallen och började glamorisera a. 3) slutade skriva här och slutade ta hjälp 4) såg inte längre min maktlöshet inför a. Läste bl.a. detta som jag skrev och som jag ska påminna mig om igen o igen o igen. ”Tre veckor nykter :-) känns skönt. Märker att jag inte gör av ned så mkt pengar längre. Mycket har gått åt till alkohol . Sammanfattning....ingen alkohol=rikare, smalare, piggare, gladare, bättre relationer, roligare. Varför dricker jag egentligen??? ” . Nu har jag veckan som vit och känner mig nästan abstinensfri, då går jag in på antabus, orkar inte stå emot suget som snart kommer utan dom. För övrigt , ett av mina vapen i kampen mot a. Annars är jag ganska låg och har absolut inte förlåtit mig själv, är rätt trött på mig om man så säger. Men nykter ska jag vara iallafall. Och hoppas på att jag inte sviker mig själv igen. 24 timmar lovar jag. Bamsekram till behövande

Hej nyttan, och välkommen hit. Åh vad jag känner igen mig i din berättelse, trött, sur, uppgiven, uttråkad, och fet. Fy vad det ställer till alkoholen. Är uppe på banan igen efter ett ganska långvarit drickande, där målet igen var, att dricka normalt..... ser med tillförsikt på framtiden ändå, och hoppas du gör detsamma . Har ju upplevt många lyckligare dagar utan a. Vi får promenera tillsammans en bit på vägen och försöka stötta varandra, alla vi som kämpar. Lycka till och stort pepp

Vi får samåka, håller oxå på att kravla mig upp ( igen ). Från alkoträsket...

Hej, det var tanken på att få Antabus igen som fick mig att söka på nätet. Åt Antabus under en period på 9 månader med vc och beroende enhetens hjälp. Tyckte först själv att det där kan jag sköta själv.... och var tämligen irriterad på att dom insisterade på att jag skulle gå dit. Jag bara väntade på att mina månader skulle ta slut så att jag kunde börja dricka igen! Hur dumt är inte detta? Jag dricker 1 gång i veckan men då dricker jag tills allt jag har hemma är slut. Känner att jag isolerar mig mer och mer. Går också upp i vikt av mitt drickande då jag alltid måste äta lite extra när jag blir full. Jag har sökt på nätet efter mediciner som kan dämpa suget och hittade något från Usa som skulle vara bra. Jag undrar om någon har hjälp och kunskap om hur jag skall gå vidare? Vill helst klara detta själv, tror att jag skulle kunna klara att ta antabus i 6 månader och sedan kanske dricka 6 månader. (som Leif GW Persson) Jag har svårt att se att varken antabus eller terapi skulle kunna få mig att sluta helt. Någon som har några tankar om detta? Välkommen med åsikter. Tack för mig och ha det gott

Så bra att du verkar fixa det här med a just nu! Tänker (utifrån egen erfarenhet) att det då är läge att passa på och ta itu med de problem som tidigare genererat visst missbruk / beroende! Skriv gärna och berätta om hur du tänker och gör; det är säkert till hjälp för många av oss här.

Tack Nyttan.

Det har fungerat ganska bra faktiskt. Jag har nog inte ett svårt beroende även om jag är beroende, utan mitt problem är i första hand den förlorade impulskontrollen jag får när jag dricker, en tappad impulskontroll som påverkar mig väldigt negativt. Mig och min omgivning. Oftast blir jag väldigt glad, charmig, rolig osv. Men det kan också slå väldigt fel. Vilket det gjorde för 26 dagar sedan och det gjorde att jag insåg att jag måste sluta dricka (det har varit på tal i terapi, med mamman till mitt yngsta barn och även min senaste flickvän). Det går helt enkelt inte längre att jag riskerar mitt eget och andras väl.

Så dessa dagar har mina tankar handlat mer om vad jag gjort för fel än själva alkoholen. Dagen innan julafton var extremt jobbig dock och jag ville bara springa till bolaget och köpa sprit, vilket jag aldrig brukar göra. Men jag fick kontakt med en viktig person som jag sårat, djupt, i mitt alkoholpåverkade jag. Jag trodde jag skulle mötas av förakt, men, trots det jag gjort har jag mötts av kärlek och i viss mån förståelse för mina handlingar. Men relationen är förändrad och kommer nog aldrig bli densamma.

Det kontakten däremot har gjort är att jag har fått lite mer verklighetskontakt och har kunnat prata ut om saker och ting. Så nu sitter jag inte med så många hjärnspöken, vilket är otroligt skönt.

Så, ja. Alltså det har inte varit några jätteproblem. Jag har ett systembolag precis vid tunnelbanan och har varit där en gång och köpt alkoholfri öl, vilket gick bra men det var jobbigt i kassan just för att det var alkoholfritt. Jag har utan problem passerat ölhyllan på livsmedelsbutiken. Julfesten med jobbet var jobbig, mest för att jag hamnade mittemot vår VD samt fick en person jag inte tycker speciellt bra om som bordsdam. Plus att vi hade en arrenderad buss till lokalen och det delades ut småflaskor med bubbel precis när man gick på bussen och jag var nog den enda som inte tog. Jag avrundade kvällen tidigt och tyckte inte det var speciellt kul med en massa högljudda kollegor. Men det var inte så att jag ville dricka. Jag ville mest hem.

Vi drack även bubbel på torsdagen innan jul för att skåla för genomförda affärer under hösten. Då fanns det alkoholfritt alternativ som jag bad om och folk höjde på ögonbrynen, inte riktigt min stil kan man säga. Då sade jag helt frankt att jag slutat dricka vilket jag fick credd för snarare än något märkligt svar. Men konstigt kändes det att stå där och skåla i något annat än alkohol, även om det faktiskt var ett gott alternativ. På fredagen började de hämta fram öl mot slutet av dagen och då smet jag helt enkelt ut.

Oj, det här blev längre än jag trodde. Det jag försöker säga är att även om det gått relativt enkelt de här dagarna så hyser jag inga illusioner om att det kommer dagar då det kommer att bli jävligt jobbigt. Men jag har ingen abstinens eller några tecken i övrigt fysiskt. Jag har slutat röka och snusa tidigare i livet och klarat det, därför tror jag att jag tänker att jag minsann kommer klara detta utan hjälp och stöd också. Men jag inser att det inte riktigt är samma sak och därför tänker jag också gå till AA för att verkligen slita av hinnan som jag tror att jag bibehåller utan att vara medveten om det helt enkelt. Att jag någonstans inte tycker att jag har ett alkoholproblem utan mer att alkoholen blir en katalysator för mina andra problem. Jag kopplar inte riktigt ihop det där till fullo.

Vist är det härligt att hitta aa. Det finns så mycket gemenskap och förståelse, man finner nya vänner och ett otroligt stöd i med och motgång.
Vad jag är glad för din skull att du hittade dem och att du har möjligheten att gå på olika grupper. Jag gör också det och sen har jag en hemmagrupp.
Jag har funnit många fina vänner.
Studera de kvinnor som har en lång nykterhet som du tycker skulle passa dig och som du skulle kunna samarbete med, då du funnit de så fråga om hon kan bli din sponsor. Då får du hjälp med stegarbetet.
Lycka till vännen jag är verkligen glad för din skull
❤️❤️❤️

Tack sessi. Nej, jag ska nog inte nedvärdera mig. Och jag är stolt, men jag tror att när jag nu väljer att prata med andra som handskas med samma problematik som jag så blir det lite känsligare och svårare att se, jag vet inte, mina egna behov?

Jag har även tänkt att gå på AA-möten och har en del ångest inför det.

Hur har dessa 26 dagar varit?

Hälsningar
Nyttan