Senaste kommentarerna i forumet

Du är bara så bäst, krama vovven.

Berra

Heueh med Hund! Ska bli spännande att följa din följetong under helgen!

Tack fina Vinäger!!! Och en riktigt fin jul önskar jag dig❤️
Varit vaken en stund, hunnit dricka mitt kaffe och försöker motstå frestelsen att ta ytterligare en kopp, min mage pallar inte det hur mycket jag än vill....
Jag är vemodig, igår sjönk jag lite. Jag har varit glad så länge med mina mått mätt men igår sipprade tvivlet in igenom alla små hål och sprickor i min rustning.
För vad jag än gör kan jag inte styra hur andra människor uppfattar saker, hur de känner och vad de ser.
Känt mig så glad över flytten, min nykterhet och min styrka i den. Trott att den styrkan ska ge mig en fördel i framtida motgångar. Och det kommer den väl också göra men inte jämt som jag ibland inbillat mig.
Min svärmor stormade in här igår och gick fram som en jordfräs. Vi firar jul med mina föräldrar och hon med min svärsyster men julklappar skulle utväxlas. Hon är just nu stressad över olika saker men hon verkar inte förstå hur det påverkar henne och hon tar ut det på oss... Jag tvivlar på att det kommer gå bra, vi under samma tak i framtiden.
Igår ville jag för ett ögonblick ta med mig vinet och låsa in mig. Försvinna och skita i allt. Men jag vet ju också hur alla negativa känslor så lätt förstärks när jag dricker och det hade bara drivit mig djupare ner dyn. Så att dricka löser ju ingenting. Därför låter jag bli.
Nåja, idag är det julafton. Jag älskar julen och mina barn är glada. Det räcker för idag.
Jag önskar av hela mitt hjärta en riktigt God Jul till er alla oavsett hur den ser ut!!!
Många kramar och tankar mina fina kamrater!!!❤️✨❤️✨❤️?☃️??‍♀️

Känner så väl igen mig. Nu gått över 20 år sen jag försökte sluta med alko första gången men iaf kommit ifrån mitt blandmissbruk i den vevan. Är som du alltid glad och trevlig när jag dricker men klart inte barnen tycker det är kul. Nu är det julafton och jag har redan tjuvsmakat på glöggen kl 8 på morgonen. Vägrar ta kontakt med vården igen pga dåliga erfarenheter men kanske köpa anatbus över nätet. Får vara nog för mig nu!

jag hoppas det är ok att lägga in den
http://www.al-anon.se
// mt

Tack för läsning såhär på julaftonsmorgon! En god jul önskar jag dig och hunden!?☃️??‍♀️

Ska kolla upp om alanon. Är vettigt. Värmer med svar. Tyvärr har jag inte direkt några vänner.

Ska följa berättelsen om Peter med intresse!
God Jul??? / mt

Tack för hälsningar! ? En extra julkram till dig, Skillnad, den behöver du.

I går kväll blev jag ensam en liten stund med vin lättillgängligt. Tankarna hann fara runt: "Ska jag eller ska jag inte?". Hade visserligen inte kunnat bli mer än max två glas, men ändå... Som tur var vann Nej-sidan. Tänk så sjukt ändå att jag ens tänkte på alternativet. Känner ju mig ganska säker i mitt beslut. Frestaren är stark, men... ?= 0 ✔

Nu håller vi i det här! ?❤?

Hur fullt upp jag än har kommer jag att tänka lite extra på dig i helgen. ?

Önskar dig en så fin jul som det bara går. ???

Tidigt vaken, har tänt ljus, lyssnar på radio och njuter av lugnet och stillheten. Läser några olika trådar på forum.

Min Fb-tråd påminner mig om dagar som varit, igår mitt inlägg från 2010. Då skrev jag vad jag höll på med inför julafton och avslutade med att stämningen kändes bra och att det är det viktigaste. Inte många, eller mycket få, visste innebörden av de avslutande orden, att jag i början av december hade lämnat min man och vårt hem och vänt tillbaka med mitt krav och hans löfte om nykterhet. Den julaftonen var stämningen verkligen inte lättsam. Nej. Men han var nykter. Med vita knogar och symboliskt knutna nävar - det förstod jag inte innebörden av då. Det gör jag nu.

Jag blir berörd och lite sorgsen när jag läser anhörigsidorna. Att det ska vara så svårt, så lång väg för så många att komma till sin egen brytpunkt. Att vi kvinnor, ja det är ju absolut oftast kvinnor som skriver på anhörigsidan, finner oss, accepterar, jämkar, slätar ut oss så till den milda grad. Jag känner nu att jag är inte bara sorgsen och berörd utan arg och upprörd också. Inte på kvinnorna som stannar utan på de kulturella mönster som även i vår västerländska kultur hållit kvinnorna på plats. Jag blev, när jag läste, påmind om min egen barndom och hur jag upplevde att även min mamma svek mig. Till exempel minns jag inte en enda julafton med en nykter och vaken pappa. Han låg slocknad på soffan och det bara hörde till.... Våldsam var han inte på den tiden, då ännu.... det kom senare.

Hela #metoo med alla berättelser som vällt fram har, parallellt med vittnesbörd om det sexualiserade våldet, belyst alkoholens roll i sammanhanget. Och kvinnors utsatthet. Nu kanske jag rör mig på minerad mark. Måste säga, jag också, att jag vet att det inte är alla män som tafsar eller värre saker.... varken nyktra eller på fyllan ...Jag tänker just nu särskilt på vikten av att stärka kvinnors tro på sig själva och sin egen förmåga att klara sig och sitt liv.

Idag ska vi två fira julafton i sällskap med varandra och inga andra. Vi ser fram emot det, att vara ansvarslösa och göra som vi vill utan hänsynstagande till olika behov och önskemål. Att vara två och ha det bra förutsätter att var och en kan vara sig själv och att kunna vara tillsammans. Det har vi övat på de senaste åren - trots många års samvaro före alkoholen förstörde så mycket och trots att vi båda hade kunskaper som jag trodde var tillräckliga. Det var de inte. Jag har behövt mycket mer kunskap om vad missbruk gör med en människa och hur medberoende fjättrar en i dysfunktionella mönster. Vilket arbete det är att se mina egna medberoendemönster och så mycket mod det krävs att utmana dem. Men så värt.

Än en gång kan jag tacka för den här platsen, ett tryggt och seriöst forum som gett mig en plattform där jag kunnat bearbeta och dokumentera en del av min livsresa. Jag vågar säga att forumet varit den hjälp som mest bidragit till att jag kunnat skapa det goda liv jag har idag. Att få följa mänskors framsteg och tillkortakommanden har också bidragit till en fördjupad respekt för andra. Det är jag oändligt tacksam över.

God Jul alla forummänniskor❤️??

Tidigt vaken, har tänt ljus, lyssnar på radio och njuter av lugnet och stillheten. Läser några olika trådar på forum.

Min Fb-tråd påminner mig om dagar som varit, igår mitt inlägg från 2010. Då skrev jag vad jag höll på med inför julafton och avslutade med att stämningen kändes bra och att det är det viktigaste. Inte många, eller mycket få, visste innebörden av de avslutande orden, att jag i början av december hade lämnat min man och vårt hem och vänt tillbaka med mitt krav och hans löfte om nykterhet. Den julaftonen var stämningen verkligen inte lättsam. Nej. Men han var nykter. Med vita knogar och symboliskt knutna nävar - det förstod jag inte innebörden av då. Det gör jag nu.

Jag blir berörd och lite sorgsen när jag läser anhörigsidorna. Att det ska vara så svårt, så lång väg för så många att komma till sin egen brytpunkt. Att vi kvinnor, ja det är ju absolut oftast kvinnor som skriver på anhörigsidan, finner oss, accepterar, jämkar, slätar ut oss så till den milda grad. Jag känner nu att jag är inte bara sorgsen och berörd utan arg och upprörd också. Inte på kvinnorna som stannar utan på de kulturella mönster som även i vår västerländska kultur hållit kvinnorna på plats. Jag blev, när jag läste, påmind om min egen barndom och hur jag upplevde att även min mamma svek mig. Till exempel minns jag inte en enda julafton med en nykter och vaken pappa. Han låg slocknad på soffan och det bara hörde till.... Våldsam var han inte på den tiden, då ännu.... det kom senare.

Hela #metoo med alla berättelser som vällt fram har, parallellt med vittnesbörd om det sexualiserade våldet, belyst alkoholens roll i sammanhanget. Och kvinnors utsatthet. Nu kanske jag rör mig på minerad mark. Måste säga, jag också, att jag vet att det inte är alla män som tafsar eller värre saker.... varken nyktra eller på fyllan ...Jag tänker just nu särskilt på vikten av att stärka kvinnors tro på sig själva och sin egen förmåga att klappra sig och sitt liv.

Idag ska vi två fira julafton i sällskap med varandra och inga andra. Vi ser fram emot det, att vara ansvarslösa och göra som vi vill utan hänsynstagande till olika behov och önskemål. Att vara två och ha det bra förutsätter att var och en kan vara sig själv och att kunna vara tillsammans. Det har vi övat på de senaste åren - trots många års samvaro före alkoholen förstörde så mycket och trots att vi båda hade kunskaper som jag trodde var tillräckliga. Det var de inte. Jag har behövt mycket mer kunskap om vad missbruk gör med en människa och hur medberoende fjättrar en i dysfunktionella mönster. Vilket arbete det är att se mina egna medberoendemönster och så mycket mod det krävs att utmana dem. Men så värt.

Än en gång kan jag tacka för den här platsen, ett tryggt och seriöst forum som gett mig en plattform där jag kunnat bearbeta och dokumentera en del av min livsresa. Jag vågar säga att forumet varit den hjälp som mest bidragit till att jag kunnat skapa det goda liv jag har idag. Att få följa mänskors framsteg och tillkortakommanden har också bidragit till en fördjupad respekt för andra. Det är jag oändligt tacksam över.

God Jul alla forummänniskor❤️??

Välkommen hit, säger oxå tid, alla timmar, dagar som går. Det känns bättre efter hand. Ta en dag i taget, så behöver inte allt bli så stort. Känns skönt, och det använder jag mig av. 24 timmar nykter, sedan 24 till.... jag har verkligen provat på återfallsdalen igen, och vill inte rekommendera det precis. Jag upplever dag 3 nykter och humöret är inte på topp. Det finns inget att hämta , utom ångest och fortsatt lidande i drickat. Känner så igen mig i din berättelse och tillsammans med likasinnade, kan vi uppnå nykterhet. En dag i taget. Kram

Peter vaknade av att Rudolf satt på hans säng och slickade honom i ansiktet. Han visste inte om hunden hade fått sitt namn efter en av Tomtens renar på grund av att han var född just på denna dag, på självaste julafton, eller om det berodde på att han hade små rosa fläckar på nosen. Egentligen spelade det ingen roll, Rudolf var ett namn så gott som något och Peter älskade honom. Han var en Old English Sheepdog; med lång tät päls och med ett milt och stabilt psyke var han sinnebilden av den perfekta familjehunden. När Peter var yngre hade han ofta grabbat tag i Rudolfs päls och fått en slädtur på husets nybonade golv. Hunden verkade också tycka att det var kul, han drog glatt iväg så där lagom fort och Peter gjorde sig aldrig illa under deras gemensamma turer i det vinterlandskap som pojkens fantasi målade upp. Han lärde sig till och med vad "Mush" betydde.

Peter skulle snart fylla sju år och var stor för sin ålder. Han hade tjockt, kolsvart hår, bruna ögon och ett grovt utmejslat ansikte med markerade kindben och kraftig haka. Redan nu kunde man se att han skulle komma att bli en imponerande ung man så småningom. Ingen i deras umgänge kunde tvivla på vems barn han var; hans far kanske inte var så lång men kraftigt byggd, svarthårig och med en mustasch som kom honom att se ut som en gårdfarihandlare från svunna tider, eller kanske en cirkusartist; en sådan där stark man som stod på en liten scen vid sidan av cirkustältet och lyfte vikter. Hans mor var av slaviskt ursprung och mycket vacker, brunögd med långt hår som gnistrade i blålila nyanser när han såg henne mot bakgrund av ett solbelyst fönster. Hon var väldigt snäll och alltid glad.

Dagen var mörk, snöfri och förhållandevis varm, Peter var van vid att det var på det viset där de bodde. Han såg inte särskilt mycket fram emot just julafton; visst var det kul att få presenter och så, men det riktigt roliga skulle inte börja förrän dagen därpå. Familjen hade en stuga i fjällen och det var dit de skulle styra kosan då klapparna var öppnade och ännu en natt låg bakom dem. Peter älskade fjällen, han älskade snön och alla de lekar han och Rudolf kunde ägna sig åt i den. Han hade börjat åka slalom redan som treåring och eftersom han växte som ogräs så var en ny skidutrustning den givna julklappen vart år. Inga överraskningar där.

Fortsättning följer…

Önskar alla på forumet en underbar och nykter Jul. Det ska i alla fall jag ha.?

Jag har länge velat berätta Peters historia, men jag har alltid tyckt att han förtjänar lite mer än det begränsade format som är rimligt på detta forum, så det har inte blivit av. Nu kan jag emellertid inte hålla mig längre, jag har skrivit den i form av en liten följetong i nio delar. Detta är inget för den som vill komma i feststämning, det handlar om ett livsöde som jag har iakttagit från sidolinjen, men som berört mig djupt. För att skydda de inblandade har jag ändrat och broderat ut vissa detaljer så mycket att berättelsen närmast är att betrakta som fiktiv. Själva kärnan i historien är dock intakt.

Och Varm Julekram ?

... sluta frysa vid vinterbad....

... eller sluta svettas i en bastu. ...

... men det går ?

God Jul och Gott Nytt År
?✨?

Har läst din tråd så här på julaftonsmorgonen. Känner förtvivlan (ja) för alla er som lever i skuggan alkoholen och kämpar för att hitta kraften att göra sitt val, göra sig fri. Det Blåklocka skriver om. Känner också respekt, vet så väl vägen fram till den där brytpunkten. Djupast förtvivlan och oro känner jag för de barn som lever i detta. Jag har varit ett sånt barn och bett min mamma skiljas. Det gjorde hon inte då utan långt senare när jag var vuxen med egna barn. Den dag jag insåg att jag följt hennes väg, att min man drack långt mer än jag kunde föreställa mig, förnekade, ljög och smög var skammen över mig själv stor och djup. Tack och lov hittade jag detta forum som gav mig oändligt värdefulla insikter och en plats att reflektera över mig själv. Jag och vi har delat en lång väg och lever nu i harmoni och kärlek.

Jag hoppas Tösabiten att du får en lugn jul! Om inte - håll ditt löfte och gå, inte minst för barnens skull. Har du en färdig plan? Att du vet vart ni ska ta vägen? Det är viktigt att ha planen färdig både i huvudet och praktiskt förberedd.

Det här blev kanske ett rörigt inlägg - det väcks många känslor inom mig när jag läser så här på julaftonsmorgon. Jag vill önska God och Fridfull jul till er alla❤️ Och kom ihåg att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv❣️ / mt

Det är smärtsamt att se hur en människa, ens egen man, förändras. Precis det du beskriver, att den som gjort en glad och trygg förvandlas av alkohol och istället väcker känslor av oro, otrygghet och så småningom kanske till och med rädsla och avsky. Jag känner så väl igen det där. Det är sju år sen jag fick nog och lämnade mitt, eller vårt, hem med tanken att skiljas. Det blev så att när mannen insåg att jag menade allvar valde han nykterhet så nu har vi det lugnt och bra. De första åren mötte vi många utmaningar, han att bli fri från alkoholen och jag att lära mig om mitt medberoende. Du kan läsa min tråd om du vill under Det vidare livet, den heter Mitt nya år.

Du har inget ansvar för hans missbruk! Du kan inte heller få honom att sluta, det måste vara hans egen önskan och beslut. Om han skulle komma dit att han vill det kan du vara ett stöd. Det du kan göra är att söka strategier och stöd för att förändra din egen situation. Som Ullabulla och Nordäng67 skrev ovan.

Har du tittat på Alanons sida? Kollat om det finns möten i din närhet? Det skulle kunna vara ett stort stöd för dig!
Har du någon vän du kan tala med?

Det du absolut kan göra är att fortsätta skriva här. Det kan vara väldigt hjälpsamt att sätta ord på hur man har det och att kunna gå tillbaka och se vad man skrev tidigare. Att göra sig fri och bli mera 'sin egen' är en lång process - inte minst när man levt många år i en relation.

Hoppas du kan ha en trevlig julafton. Om mannen väljer att dricka så försök göra något som är bra för dig! / mt

Precis! Känslan av att det eskalerar och att det inte är jag som bestämmer. Den är hemsk, men har varit jätteviktig för mig. När jag erkände att jag aldrig kan hitta tillbaka till Måttligheten och att vägen är enkelriktad in i fördärvet blev jag liksom lugn. Det finns bara att stanna upp och sluta. Plötsligt är det frihet att inte ha några alternativ.
Dag 33 nu.
God jul till dig med! ☺️

Håller med föregående talare. Det är väldigt konstigt hur alkoholhjärnan skapar ”sanningar”. Men orka hålla ut, helvetet går över. Efter ca 3-4 månader kände jag till min stora förvåning att jag inte behövde alkoholen längre. Det som tidigare varit min livlina visade sig bara vara en obetydlig repstump...
Hur omöjligt det än låter så är förälskelsen kemisk och avtar med tiden. Om du inte fyller på vill säga...
En vit dag i taget, börja med det.
Stort lycka till!
??‍♀️Amanda

Ja utan barnen skulle jag kanske inte ens vara i livet. Dom är min räddning.

Så många år som han har druckit och jag är lojal och stannar. Var är min man. Han som gjorde mej glad den mannen som fick mej att känna mej trygg. Jag känner honom inte längre. Han är så förändrad. Idag vill jag väldigt gärna höra ifrån någon. Behöver hjälp att tänka.

Klart att han dricker också. Om jag inte var så ensam. Varför tar dom in lättklädda kvinnor på jullunch på jobbet. Klart att han var först med att fotografera sig med henne. Och så tror han att jag inte ska bry mej. Äh så onödigt. Det får mej att må dåligt. Tvivlar på mej själv och mitt utseende. Fy så ledsen. Överdrivet jag. Vill gärna ha höra vad Ni tycker. Vi har varit gifta i 31 år. Om jag hade haft jobb tror jag att jag skulle lämnat han. Han borde känna mej nu och han borde veta att jag inte gillar sådant. Jag mår inte alls bra. Förtjänar jag det här. Varför?