Senaste kommentarerna i forumet

Gud vad denna "resa" är utmanade.Både gott som "ont".Precis som en jojo ? Igår var de en svår dag.*Tycka synd om mig dagen* Jag kände mig ensam och då började tankar och känslor (ångest) bubbla upp. Brukar inte ha några problem av att vara själv. De är skönt och lugnt ? Men igår kändes det inte bra. Och då kom dumma tankar upp och även ursäkter att kunna dricka. Som. De skulle varit mysigt, tänk om jag inte är A-list,kommer ändå misslyckas så varför dra ut på det och den mest korkade - Bara jag slutar/inte fortsätter imorgon så är de inga problem ? Men skrev upp alla avskräckande exempel hur de kändes och va när jag va i dimman.Skrev även vad jag skulle förlora om jag gav upp.Allt positiva!!bara skrev och skrev och skrev. Jag vet att en *tanke och känsla* varar inte för alltid så behövde bara vänta ut ångesten. Och jag lyckades ? Men de är inget jag tar
som en självklarhet och för givet.Men de känns Befriande och har en stolt känsla ? Igår var min vilja och styrka starkare än den jäkla alkoholisten i mig.Och även den var stark.lömsk och väldigt närvarande ? Men jag trodde på mig själv ☺️ Så nu ligger jag under filten och dricker varm choklad ?

Varma jul kramar till er alla starka och fina kämpar ? Även om de är en dålig dag idag så får ingen av er tro att ni är sämre än någon annan.Ni är omtänksam, djupa, och smarta.Så även om du nu har en A-dryck i handen så betyder det inte att du är dålig/sämre eller något. Betyder ENDAST att du är vilsen och mår dåligt. Och de är en STOR skillnad ❤️ Tro på sig själv ?

Som tvingar en själv att tänka till och ta beslut är inte kul.
Men det är ju oftast precis så det är att leva med en som dricker för mycket.
Det enda jag kan råda dig till är att läsa och skriva här och kanske söka upp Alanonn om det finns på orten,eller på e ort nära dig.
Det har hjälpt mig att fokusera om på mig själv och på vilka förändringar jag kan göra i mitt eget liv.

Som du skriver,det är den enda man kan förändra.
Det är klart du kan ta upp drickandet.
Att du är rädd och orolig och känner gamla mönster komma tillbaka.

Det beror ju på hur öppen kommunikation ni har mellan varann.
Sen att du skriver återfall på väg är ju kanske redann faktum. Det troliga 'är ju att du sett rätt.
Att han druckit sen en tid tillbaka i smyg.

Åh ja jag kan bara instämma, det är så galet skönt att vakna utan baksmälla och känslan "när kan jag ta ett glas måntro"?
Har haft en kanonsöndag och hoppas du haft detsamma?❤️

Tack Ellan!
Hjälp vill han inte söka. Inte i nuläget ändå. Själv tror han problemet ligger i startksprit om han råkar blanda med det. Men så enkelt är det ju inte. Han har börjat smyga lite och tror inte jag ser. Han är ingen elak människa men när det blir för mycket är det som en liten Mr Jekyll Dr Hyde dyker upp och ex ska gärna diskuteras och även andra saker som gör mej ledsen. Senare är det precis som han har haft en blackout och söker bekräftelse hos mej: ikväll har jag väl skött mej??
Vi bor inte ihop utan umgås på helger och ses även minst en kväll/natt i veckan. Då vi sågs mitt i veckan tog han inget att dricka. Ibland frågar jag mej om han hunnit bli nykter om han skulle blåsa om polisen tog honom när han kör. Jag tvivlar om man druckit till 2 på natten att man är i kördugligt skick om man kör kl 12 dagen därpå. Så jag önskar att polisen stod där en dag och att han fick blåsa.
Han sköter jobb och övrig tillvaro perfekt. Men jag vet inte hur jag ska orka detta eller hur jag ska göra? Han vill flytta ihop i framtiden när hans son som är 17 flyttar ut. Själv vet jag inte om jag vill. Att livet blir så svårt när man träffat den man klickat med pga att en kick( löpningen) hos honom delvis byts ut mot spriten..

Söndag.... nykter igår och alltså inte bakfull idag! ?
Jag njöt så av min lördag igår, fixade, städade, handlade en liten fin gran och lyssnade på musik.

Det absolut bästa med att skippa vinet är att slippa vara bakfull...
Jag hatar att vara bakfull!!!
Ångesten över vad jag gjort och sagt, telefonsamtal som jag inte borde ha ringt, pengar som jag slösat bort, skammen och självföraktet...

Idag mår jag så bra och börjar så smått tycka om mig själv igen.
Jag lever ensam efter skilsmässan och har sedan dess velat träffa en ny man.
Jag har träffat män men inte rätt man. Det beror nog att jag har ägnat för mycket tid på krogen.
Jag har inte varit nykter och naturligtvis inte de heller.
Idag tänker jag att jag ska lägga min kraft och energi på att "hitta mig själv" istället....i nykterheten.
Jag har mycket att vara tacksam för och ska fokusera mer på det än att försöka jaga lyckan i alkoholdimman på krogen.

Ett lugn börjar infinna sig och jag börjar se klarare på mitt liv!

En stor kram till er alla! ?

Bara en vecka fram till Jul. Önskar alla gamla och nya Forumkämpar en fin högtid. Väl medveten om hur svåra dessa traditionella högtider är för oss som slutat dricka, vill jag ändå passa på och berätta hur skönt det är när den hållbara nykterheten satt sig på riktigt. Att många får uppleva det är min uppriktiga önskan. Ta väl vara på er alla, God Jul!
//PP

Skulle ju i och för sig inte tjata mer, men hoppas fortfarande du hittar tillbaka hit snart. Långt uppehåll från dig. Hur det nu är hoppas jag du får känna lite frid i Jul!
//PP

Välkommen hit! En mycket viktigt steg. Du skriver att ingen i din närhet vet om hur det har varit. Och det är väl där det finns ett jätteproblem. Alkoholism är en sjukdom som får alla att skämmas och inte prata. Alla går och bär på en hemlighet och det är mycket sorgligt. Du har egentligen ingen anledning att skämmas och hålla det hemligt. Du skulle säkert må bättre av att prata om det och få nån annans perspektiv.
Jobbig tonåring är vi många som varit. Tänker att du måste bestämma dig för hur mycket du orkar angående din pappa. Gör valet för din skuld, inte för att du borde för hans. Hur mycket kan du leva med, hur lite kan du leva med? Där nånstans måste valet finnas. Kan man tänka sig att du tidsbestämmer när, hur ofta etc för att lätta samvetet. Vet inte hur du gör nu, men om du konstant går och funderar på att ta kontakt, på att du borde och sen inte orkar. Kanske skönt om du redan har bestämt, då kan du göra och sen bocka av.

Och det är inte ditt fel nåt av det som hänt... fast det kanske du innerst inne vet.?

Tack för era peppande ord!
Dock var natten jobbig med mycket tankar. Tog många timmar innan jag kunde slumra och somnade ordentligt först på morgonkvisten.
Jag har på nått sett redan satt upp målbilder där jag lägger mer tid på träningen än vindricker i soffan, får ut min energi och tröttar ut mig istället för att "bromsa" med alkohol. Massa såna bra och goda tankar men så slår skräcken till. Känner hur magen bullrar, hjärtklappningen börjar (helt psykist, jag vet MEN...) och det enda som kommer i huvudet är/var: VA HAR JAG GJORT? Varför? Tänk om det är försent? Har jag redan skadat mig själv förmycket?
Så höll jag på och älta....varför varför varför dessa enorma mängder? Tänk om tänk om. Fan fan fan.

Nu dag 7(!!) känns det okej igen. Jag kan se mig själv i spegeln och säga "du ser riktigt pigg ut, inge fyllepluffs"....
Nu kör vi söndag. Nykter sådan:-) Tänk att inte behöva oroa sig de minsta över om man är körbar eller ej? Bara en sån sak liksom?
Ta hand om er!

Hoppas att det inte gör något. Undrar bara vad är det att vara medberoende. Vad är tecken på att man är medberoende. Jag sökt ett forum så länge. Vet egentligen inte så mycket om alkholism. Vet bara att min man dricker för mycket.

Du är värd bättre. Du är viktigast. Han är verkligen inte ett kap. Han verkar ju inte ens ångra sig. Han kommer att supa sönder hjärnan och bli mer och mer elak. Tycker att du ska hoppa av innan du blir mer skadad av honom.

Det låter inte alls korkat, Tessimi. Jag hoppas detsamma. Samtidigt som jag vet hur ont det gör och det önskar jag honom ju inte... men utan smärtan undrar jag om insikten har kraft att nå fram. Jag tror inte det.
Jag sa till honom för några veckor sedan att han får köpa sin alkohol själv. Min förhoppning var ju att han skulle reflektera över hur mycket han faktiskt dricker. Det fungerade inte. Igår blev det 2 liter vin. Och så är jag igång med att räkna flaskor igen. Jag blir ledsen men mest uppgiven. När det gäller honom. Resten av min tillvaro, resten av mina känslor är lätta och ljusa. Det är lätt att vara jag för första gången i mitt liv, mitt vuxna liv.
Jag är fri.
Kramar❤️

Har du funderat på Antabus? Det kan hjälpa i början. Jag själv tar det. Det är en trygghet.
Jag är inne på dag 13 som nykter. Absolut inte länge och är bara i startgroparna. Men jag mår kanoners och vetskapen att jag inte kan dricka alls nu gör det lättare. Tycker jag.
Största belöningen är att se min son glad och lycklig när mamsen inte dricker.

Du kommer att fixa det! En dag i taget.

www.misslima.blogg.se

Ingen fara ibland är det bra när någon klampar på ?. Jag blev lite rörd när jag läste det du skrev faktiskt. Du slog huvudet på spiken med nästan allt. Jag har aldrig vart full så min son har sett det heller. Att min pappa var som han var tror jag beror på att han växte upp på barnhem på 40-talet. Och fick ingen hjälp att bearbeta det. Min tomhetskänsla tror jag kommer sig av att jag egentligen hyser alla känslor för han. Men att det är lättare att stänga av. Perfekt är ingen alla har vi fel och brister. Jag ställer höga krav på mig själv för att bli bättre än min far. Men i andra änden så trycker jag ner mig själv som andra har gjort i mitt liv. Men jag kämpar för att få rätsida på allt. Men de är svårt att vara bra när man inte tror de själv ?

Bra jobbat! Jobbigt som attans i början, men det blir bättre. Jag är själv på dag 13 som nykter nu och jag mår kanon!
Är verkligen taggad denna gången och det verkar som att även du är det.
Kämpa på! I dag väljer vi nykterheten. :-)

www.misslima.blogg.se

Det verkar inte som att han minns gårkvällen. Det är kanske lika bra.

Låter jobbigt. Jag funderar på sånt om jag lämnar min man. Vad gör han då. Alla år du har lagt på honom. Hoppas han gör det för att bevisa för dej att han kan låta bli att dricka och anstränger sig för dej.

Och nu har du kommit en bra bit på väg. För mig har det varit jobbigast dag 5/6. Sen blir det lättare. Nu har jag visserligen trillat dit dag 10,15 el 21 istället, men men... börjar om direkt och då är det inte ruta 1 man startar på. Du har gjort det värsta.

Tack för svar. Behöver någonstans ventilera. Har letar efter något forum länge.

Tack

Kan inte annat än notera att det blir lite dubbla budskap när alkoholterapeuter antyder att man kanske ändå kan dricka. I det läget har de på nåt sätt då tagit ställning till att alkohol är normalt (och nästan nödvändigt).

Jag ska ju inte säga nåt, eftersom jag inte helt har slutat och kanske dricker jag just för att kunna passa in, men jag funderar mycket på det här och saker har ändå förändrats när man en gång varit beroende eller gått över gränser.
Är det så farligt att avstå helt? Den romantiserade bild som vi har är ju ofta att allt blir lite roligare om man också tillsätter alkohol och jag tror verkligen att det är fel. Det finns egentligen ytterst få tillfällen där alkohol är något annat än ett berusningsmedel.

A-terapeuten har säkert rätt i att problemet egentligen är något annat, vi har dock allihop redan valt en farlig lösning, som till viss del också är väldigt effektiv. Och det är väl just det som är problemet... vi använder alkohol som medicin -för att laga något, förstärka njutning, må bättre, dämpa ångest, bli mer sociala.

I övrigt verkar din terapeut alldeles underbar, Anders. Det gäller att hitta de där tillfällena när det inte går, när vi medicinerar. Adhd härinne sitter ju inne med många svar. Min senaste fylla berodde nog mest på att jag mådde fysiskt dåligt och ville bli av med den känslan i kroppen. Det finns så många olika anledningar och man leker med elden.

Kidnappade visst din tråd här.

Ja, att vara i sina känslor är inte det lättaste men lyckas man mår man bättre! Jag har flytt hela mitt liv! Nu övar jag mig! Svårast för mig är rädslor av alla de slag så som att vara rädd att inte duga tex.
Jag tar två steg fram och ett tillbaka men har lyckats med en stor förändring!
Denna helgen har varit skön och vit, och inga sug. En vana att inte dricka!
Men jag vet att sugen kommer när jag är själv i flera dagar. När jag presterat mycket och vill fly från mig själv. De dagarna kommer nu mera sällan ca en gång i månaden. Tidigare kom sugen flera dagar i veckan!
Kram?

Att man gör resan mot förlåtelse för sin egen skull.
Så länge föräldern lever så har man en chans att laga sig själv på ett enklare sätt.

Att förlåta för övergrepp eller en förstörd barndom kanske inte låter sig göras.
Men man kan inom sig själv laga rätt mycket.

Jag verkligen föraktade och avskydde min mamma i nästan 40 år.
Det förändrade inget.
Det höll oss bara fast i låsta positioner.
Hon var förövaren och jag var det oskyldiga offret.

Men efter att jag börjat se hur hon också var ett offer för sin sjukdom, ju lättare blev det att försonas med det som varit.

Men visst var det svårt.
Hon gjorde mig illa.
Gav mig sår jag inte bett om och som fortfarande inte är helt läkta.

Men jag började i alla fall lyfta på locket innan hon dog och det är jag glad för idag.

Till forumet.
Här finns många som är i samma sits.
Alkoholism gör en ensam.

Hinner inte skriva så mycket.
Men du har tagit ett första steg.
Vägen att vakna till och se sin situation som anhörig brukar ta tid.
Stressa i te dig själv utan läs och begrunda.

Kanske finns det något enkelt råd att följa som kan stärka dig.
Ta en promenad varje dag.
Formulera vad du behöver som inte är sammankopplat med den som dricker osv.

Det brukar vara omvälvande att påbörja sin resa mot ett bättre liv.
Men det är du värd och det klarar du.

Vilken kämpe du är. ♡ Grattis till en hel vecka i dag! Nu håller vi i det här.

Ha det gott!

Min pappa dog för ett par år sedan. Saknar honom otroligt mycket. Men jag har också blandade känslor ibland, besvikelse, irritation, ibland ilska. Människor förvandlas inte till helgon när de dör och på nåt sätt tror jag att man måste låta sig ha alla de känslor man skulle haft om de levde. Du känner dig tom skriver du och det gjorde du kanske också när han levde. Egentligen borde du kanske ta ett "snack" med honom ändå. Jag tror att du kanske skulle behöva reda ut dina känslor i det här. Vad skulle du vilja säga till honom? Vilka svar tror du fanns?
Min sambo hade en trasslig uppväxt med en missbrukande far som dog tidigt. Sambon bestämde sig för att hans barn aldrig skulle behöva ta hand om honom när han var full, han har heller aldrig varit full med barnen (knappt alls). Han pratar ogärna om hur det var, men det finns tillräckligt mycket information för att jag ska förstå en utsatt situation. Pappan var nog inte elak, men att leva med någon som mår dåligt och missbrukar är svårt. Han saknar sin pappa givetvis han också. Han har en komplicerad mor och där är jag lite orolig för att hon dör innan han hinner reda ut saker och ting. Jag blir verkligen orolig för att alla känslor kommer upp vilket ofta händer vid dödsfall. Han är arg och besviken - eller borde vara. Och då finns det ingen kvar att reda ut det med. Men jag tror också att man kan reda ut det med sig själv. Ge sig själv svaren på de frågor man har. Kan till och med bli mindre komplicerat eftersom man inte behöver ta hand om den andras känslor.
Det är bara en fundering jag har eftersom du har skrivit som du gjort tidigare. Ditt, sonens och sambons mående är viktigast nu. Sambon din säger att du borde vara glad åt barnet. Och det utgår jag ifrån, men det hindrar ju inte att alla andra känslor finns. Rädsla att vara otillräcklig, ledsenhet, irritation, rädsla att inte älska tillräckligt och saknad av en pappa som inte var perfekt. Det mesta handlar om att hitta sig själv i det här. Perfekt tror jag inte att du (eller någon) blir/är. Men "god enough" där tror jag att du kan vara om du tror lite på dig själv. Hoppas jag inte klampade på för mycket här nu.