Senaste kommentarerna i forumet

Tack, det är klart att vi håller i det här. En månad snart! Ha det gott! ♡

Natten har varit lugn.
Jag har varit ensam med mina tankar och med mina tårar.
Fast han är inte värd mig om man tänker efter.
Det är inte mig han vill bara med eftersom han nämner andra tjejers namn på fyllan när vi ska sova.
Jag reste mig upp och sa att jag är värd någon som bara vill ha mig. Min önskan var att han skulle resa sig upp och gå efter mig och stoppa mig och krama om mig. Djävla alkohol....

Känner igen mej. Har startat en tråd. Är i en liknande situation. Är ny i detta forum.

Det känns jobbigt men jag ska klara det den här gången också

Min man klarar av att sköta sitt arbete. Men dricker i stort sett varje helg. Är ofta fredag lördag söndag. Kan börja dricka tidigt på morgonen. Det har pågått länge. Jag själv är inte riktigt objektiv längre. Pågått under lång tid. Vet inte hur jag ska förklara. Men jag ser bara hans alkoholproblem nu för tiden. Ibland undrar jag vad jag känner för honom.
Vet att det här är fel. Men jag är arbetslös och ibland när det är som jobbigast vill jag lämna honom. Men jag skulle helt enkelt inte kunna försörja mej själv. Det är svårt att brottas med dom känslorna. Vet inte hur jag ska tänka. Han kan vara elak. Min självkänsla och självförtroende är väldigt dåligt. Är jobbigt att se dej själv som offer. Är ensam. Har inget socialt nätverk. Det är bara så svårt. Är ganska säker på att få kommentarer ryck upp dej. Att jag är elak för jag stannar på fel grunder. Men hans drickande är väldigt påfrestande han gör det inte lätt att älska honom. Usch han kan säga så sårande saker. Vet inte själv längre som är rätt eller del. Är en mycket ensam människa.

Han har fått återfall igen, kör en massa fylledravel som får en att bli ledssen och vilja gråta.

Jag får börja tänka ut nya traditioner. Och hoppas det blir bra. Jag är inte arg på min far. Det är svårt att vara när han är död. Jag känner mig mest tom när det gäller min pappa. Svårt när man inte fick prata med honom om det.

Tack för all Peppe ❤

Jodå. Fem nyktra timmar skavfötters i en skinnsoffa i hörnet på en bar...
Och visst kom ämnet upp. Jag vågade berätta om rädslan. Men inte säga exakt som det var. Kunde verkligen inte formulera orden. Det är som en spärr inuti, helt paralyserande.
Men det måste varit omöjligt att inte läsa av mig.
Ovisshet har tidigare gett mig panik. Jag vet inte vart detta leder, men kan ha ovissheten. Förundrad över hur jag kan känna mig så tillfreds i mig själv.
Varje gång det händer - kontakten, närvaron, acceptansen för den jag är - ökar avståndet till nästa fylla.
Jag har aldrig tidigare vågat, eller haft vilja att, säga ”jag har slutat för gott”, men säger så nu och menar det. Inte att jag inte kan eller inte vågar dricka. Jag säger helt enkelt att det inte är värt besväret.
För jag vet att jag kan avbryta ett pågående återfall. Jag vet att det inte skulle vara kört eller att jag måste fortsätta in i kaklet om jag börjar. Men jag vet också vilket hårt arbete det innebär. Och vad lite jag får ut av det. Varför skulle jag ens vilja döva känslor när det är känslorna jag försöker lära mig att känna? Så dumt.
Idag är jag sorgsen och euforisk på samma gång. Längtar samtidigt som jag njuter av stillhet och sinnesro.

Det är svårt, jag har inte haft en synnerligen svår uppväxt. Inga alkoholiserade föräldrar
Men mycket gräl oro och delvis våld som gjort vardagen osäker
Händelser av intima övergrepp som man inte förstod som 9 åring blev bara skrämd av och förvirrad.
Nej jag kan verkligen inte förlåta behöver inte heller.
Jag kan ha överseende med att en människa inte vet bättre eller själv är så trasig att den inte inser vilken smärta å sorg den orsakar genom sitt beteende.
Att bara förlåt och glömma,nääää , men jag har överseende med det som var det jag varit med om.
Gamalt är inte glömt bara gömt
För att slå in öppna dörrar man kan ju inte förändra bakåt bara framåt.
Jag låter gamalt vara vara gömt men idag är det fortfarande inte glömt.
Såkkart att allt har färgat mej gjort mej illa.
Men jag behöver inte förlåta för att leva nu här och nu !!!@

Starkt av dig att berätta. Nu har du tagit ett av de svåraste stegen i mitt tycke och det ska du verkligen känna dig stolt över.
Lycka till och hoppas dina nära kan vara ett stort stöd för dig❤️

5 veckor och sedan återfall igen.
Det tar mycket på krafterna .

Nu är han igång ....

Nu har du ändå chansen att skapa något nytt och eget för er familj. Barn är väldigt förtjusta i traditioner - och att umgås. Så fundera på vad som kan vara kul Sambon då, vad säger hen? Barnet är ju så litet, men det är nu ni kan börja. En mysig julklappsöppning är trevligt, spel, dans runt granen, lekar? God mat, läs något högt som ni läser varje år. Du har egentligen oändliga möjligheter att ändra på hur saker är nu.

Förstår att det är svårt, det finns ju mycket minnen och säkert en del ångest och du har rätt att vara arg på din pappa. Vill inte skapa ännu mer ångest för dig om den här otillräckligheten man kan känna som förälder, men du är tillräcklig. Så lönge vi inte dricker, så lönge vi älskar barnen så räcker det långt. En perfekt jul kanske vi inte får nån av oss. Men en tillräckligt bra jul, det kan vi bestämma oss för.

Till forumet!
Du har all rätt att känna allt du känner.
Men du har också en chans att kanske möta din far som ju finns där under missbruket,innan han dör.

För din egen skull.
Alkoholism är en sjukdom som är så svår att förhålla sig till pga alla de känslor den väcker.

Men kanske du kan plocka fram kraft och förståelse och möta din pappa innan han dör.
Jag hann påbörja min resa med att förlåta min mamma.
Men hann inte ändå fram innan hon dog.
Men jag är glad över de steg jag hann ta.

Alanon kan kanske vara en väg för dig att försonas med det liv du tvingats leva.

Läs runt på forumet och ta till dig de berättelser som tilltalar dig.

Och kanske börja med att se hur du kan förlåta dig själv för saker du inte har orsakat.
Dina föräldrars alkoholism,dina syskon fosterhemsplacering osv.

Det finns massor med kunskap och insikter här på forumet som du kan ta till dig i den takt du vill och förmår.

Ja de är en fight. Gårdagen var hemsk så är glad att dagen idag blev bra. ?
Vi kämpar på!

Tack för dina fina råd och att du tog dig tid att dela med dig. HALT ska jag definitivt ta med mig för jag tror att mycket av det har just med trötthet och ensamhet. Jag har ett väldigt socialt yrke och man är som regel helt utmattad efter en dag på jobbet, det är dem dagarna man bara vill stänga dörren och världen utanför. Jag ska även ringa min vc för att boka in en tid så dem kan hjälpa mig att planera men även få hjälp med sömnen. Jag har en tanke om att istället lägga ner timmar på alkoholkonsumtion försöka dra mig till gymmet - flytta fokus o bli trött fysiskt. Jag är en väldigt handlingskraftig person men just detta problemet känns som att flytta berg. Som med alla projekt så blir jag nästan manisk till en början och jag hoppas att det ska hjälpa mig avstå.

Vet inte om det är dumt att tänka att jag aldrig bör dricka igen men det känns som enda utvägen för mig. Kanske om jag klarar att vara avhållsam en lång period kan överväga socialt drickande igen. Troligtvis inte, men det känns lite sorgligt på nåt vis att inte kunna ha självkontroll.

Jag är lite orolig över hur min kropp kommer bete sig, mest för abstinens och hur länge jag kan förvänta mig må fysiskt dåligt.. Om jag kommer bli nedstämd, arg, ledsen etc. O vad för tankar som kommer fara igenom huvudet om/när det sker..

Jag är jätteglad att jag skrev här för nu när jag äntligen sagt det högt blir det på riktigt. Så jäkla naivt att alltid tänka att "det händer inte mig".

En spännande men ack så svår tanke jag vet. Men möjligheten att välja själv ger oss frihet. En lugn jul utan alkohol är min prio. Sovmorgon och frukost med familjen. Längre har jag inte kommit. Jo våra besökare får komma till lunch för kvällen vi ha bara för oss själva. Så har det inte varit tidigare då har det varit sena kvällar och fest men detta styr vi om efter vad vi önskar.
Kram!

Härligt Anders!!!
Den här dockan är avklädd och längst därinne fanns en riktigt fin person.?
Min terapeut var oxå lite inne på detta med att drickandet inte skulle se likadant ut idag men där avbröt jag honom. Inte en chans på jorden att jag chansar. Det handlar inte bara om mig utan jag har man och barn oxå. Och jag och alkoholen är ingen bra kombo.
Bra jobbat! Det krävs mod att skala av sig och blotta sitt innersta men belöningen är god.
Kram
Ellan

..tack för ditt stöd.
Som det ser ut just nu så går det bara åt ett håll för mig och det är utför. Då det gäller drickandet. Det eskalerar och så min hälsa (misstänker jag) till det sämre.
Jag älskar mitt jobb. Det vill säga; jag gör det jag är bra på.. men sen då? Vad går livet ut på?
Hittar ingen mening.. och då super jag istället. Har alltid gjort. Tidigare i sociala sammanhang. Nu mera ensam.

Du frågar vad jag behöver? Jag önskar att jag hade mod att komma förbi er på R1, samt att göra en hälsokontroll.
Något annat som sätter käppar i hjulen är att, som jag tolkar det via er hemsida, så måste man vara skriven i Sthlm för att få hjälp. Jag har bott här i fyra år men är inte skriven här eftersom att det är så svårt att få eget boende.

Jag ska kosta på en hälsokontroll och psykolog/terapeut efter årsskiftet samt börja träna. Med eller utan R1's hjälp.
Jag måste. Så gör det bara. Kan inte skjuta på det längre.

Nu är jag ju uppe i 3 1/2 nyktra månader. Inte en droppe!!! Torrdocka. Känns så bra, även om jag ibland vill "försvinna" i en fylla... Jag o terapeuten har börjat öppna och "klä av" den ryska dockan - skikt för skikt. Till sist kanske vi får se vad som finns längst in och nere i botten?! Kallar mig just nu för alkoholist, även om terapeuten antyder att det kanske inte är det primära. Hon ser mina fyllerejs som reaktioner på något, men säger att jag bör fortsätta att inte dricka, o låta framtiden avgöra. Jag är helt med på det - och vill inte riskera något genom att ta en öl/vin. Skulle vara förödande när jag fortfarande ibland vill stänga in mig, och "stoppa tiden" i en alkobubbla. Det finns inte på världskartan att jag skulle riskera att ta det där första glaset just nu. Icke.

Jag vet inte hur jag vill ha den har aldrig tänkt så. Den har ju alltid varit som den varit kram

Bra kämpat.....o i morgon är en ny dag. Många som kämpar under helgen. Men vi håller oss nyktra?

Dagen har känts betydligt bättre än gårdagen. Vaknade glad. Stolt. Och tog till mig den känslan. All skam jag känt av de som varit har jag försökt lägga i en mental ryggsäck och ställt den i ett hörn för att damma....
Bad sambon köpa en flaska alkoholfritt, vilket han förvånat gjorde, och tror att han faktiskt förstår att jag är beslutsam. Sen åkte jag och tränade, storhandlade på sen eftermiddag och njöt av att vara nykter en lördag vid kl 17..... (sen fyra senaste lördagarna har jag vid denna tid hunnit få i mig närmare 2 flaskor vin...)
Har lagat en god middag, sippar på mitt "vin" som inte är helt dumt faktiskt. Sambon dricker men betydligt mindre än annars....men de stör mig inte de minsta. Inget sug.
En bra dag som jag ska tänka på när de känns fördjävligt....vet att det kommer precis närsomhelst....
Men dag för dag. Ett steg i taget. Har många flaskor "odruckna" dessa dagar och de stärker mig!
Ha en fin kväll alla kämpar.

Hej Malkolm85,
Hur önskar du själv att din jul blir och finns det förutsättningar för att den faktiskt blir så?
Kram
Ellan