Senaste kommentarerna i forumet

Varit ute och gått en timme, behöver komma igång och få upp konditionen.
Inget sug idag men fredag imorgon, då vet jag att suget kommer. Jag har bara alkohol fritt vin hemma och det är bra. Jag ska ladda för film kväll med popcorn! ?
Tack för pepp Freedom ochgrattis till 8 dagar. Bra jobbat både med dagar och att du slutat med insomningspiller ?
Vi är starka tillsammans och siktar på en nykter helg, eller hur.
Kram?

... utom de dåliga! Det kanske kan upplevas löjligt med timer, men jag tycker det var supersmart. Det fyllde ju helt klart sin funktion. Fortsatt lycka till! ♡

Ett par nyktra dagar säkrade. När de är över är det bara att säkra ett par nya. Och så kan det få rulla på. Lycka till! ♡

Spöketimig, håller med kloka Skillnad i ovanstående. Du får gärna vara med och göra läsningen än mer inspirerande. Välkommen! ♡

Sov gott! ???

Har inte tagit piller idag...men joggat ????

Lägg ned skammen från och med idag. Den hjälper dig inte vidare, den har gjort sitt tänker jag.

Skam, skuld, dåligt samvete...talar om för oss när vi gjort fel eller något vi inte vill...så när vi gör det vi tänkt, då kan de där destruktiva känslorna ta och dra! Slår in dem och drar om ett snöre av ångest och skickar ut hele midevitten i yttre rymden och...bye bye...där sögs paketet in i ett svart hål!

Fridfull sömn till er alla!

Tack Lerigen!! ??

Försökte posta ett inlägg nyss men det försvann. Kvar blev "bredvid spisen står en flaska" ? fortsättningen på det var "glögg, alkoholfri förstås".... Och att jag tycker det borde finnas glöggflaskor som ser ut som fina saftflaskor istället för som vinflaskor.

Resten orkar jag inte skriva om ?

Tack igen Lerigen.

Godnatt alla ?

Lim .. Såå glad att det går bra för dig och jag är helt övertygad om att du kommer att hålla ditt löftet om ett nyktert 2018 ⭐️⭐️⭐️ Kramar till dig

Nej jag är 45 och har de senaste 10-15 åren försökt hitta en balans men får,inse att jag inte är en sån typ av person. Så länge jag har hemma så dricker jag. På fest kan jag köra tills jag sätts i en taxi hem....
Mina kraftiga bakisdagar de senaste månaderna med alltmer återställare och sjukanmälan till jobbet hqr fått mig att förstå att jag måste bryta och det nu....
Ett litet helvete men tar en dag i taget...
Lycka till!

har gått sen sista resan. Hur har det då varit första veckan var inga problem för då mådde man skit, sen har det varit några småsug förutom
ikväll då kom storsuget när man stod vid spisen o lagade mat. I receptet stod det serveras lämpligen med ett gott rödvin då kom tankarna som
utvecklades till ett storsug. Hur gjorde jag då jo man har ju genom åren lärt sig att ett sug går över efter en kvart. Som ett experiment så satte jag
klockan på ringning efter 15 min, tog ett glas julmust o väntade på att klockan skulle ringa kan tyckas att man är löjlig men när klockan ringde så var
suget borta. Nu kommer jul o nyår med alla dessa utmaningar, så nu gäller det att inte tappa fokus.
Stor styrkekram till alla som kämpar

Det ligger mycket i det Ellan skriver tycker jag, att det ofta blir kravfyllt och att man måste hitta sitt egna sätt. Om man har förväntningar på att en känsla ska uppstå så blir man oftast besviken, oavsett om det är jul eller inte. Det finns massa yttre krav på hur en lyckad jul ska vara, med julklappar julbord Kalle anka och en härlig gemenskap med hela tjocka släkten.

Jag tror också att man måste bestämma hur man själv vill ha det, bortsett från de yttre kraven och de gamla minnena. Vad ska jul vara för dig och din son? Att vara tillsammans, att vara närvarande. Att vara där som förälder, med din egna familj. Det kan bli innebörden av jul för dig från och med nu. Det ni skapar tillsammans. Jag förstår att du är nervös och rädd för att din ångest ska synas. Men det är modigt och ansvarsfullt. Och förhoppningsvis kommer din son att minnas sina jular som någonting fint, i vilket fall inte på det sätt som du gör från din barndom.

Hej,
Det är inte helt ovanligt att vi byter från det ena beroendet till ett nytt. Jag är en person som levt genom prestationer och fysiska kickar. Detta byttes sedan ut mot alkohol och jag blev beroende relativt snabbt. För mig handlade det om att jobba med det underliggande som gjorde att jag behövde mina kickar för att må bra. Stänger vi en ventil som givit oss utlopp så öppnar sig gärna en ny. Jag tror att det är svårt att vara både nära anhörig och/eller partner samtidigt som vi ska agera ”vakt” eller terapeut. Det är mer än tillräckligt att vara stöttande men själva grovjobbet kan bara den beroende göra. Detta är inte lätt att göra på egen hand. Att ta hjälp utifrån kan vara nog så viktigt och många gånger avgörande.
Att finnas där som medmänniska är tillräckligt det andra kan inte läggas på en anhörig. Så tänker jag...
Lycka till,
Kram
Ellan

Hej och välkommen hit!
Tack för att du delar med dig av din resa. För livet är verkligen en lång resa och vi har alla olika men oxå liknande erfarenheter. Du frågade hur vi andra har hittat balansen? Jag vet egentligen inte om du menar balansen i drickandet eller i själva livet. Min balans har jag hittat genom att bryta med alkoholen och sedan arbeta med mig själv. Många terapisamtal har det blivit. Jag kände att jag tappat bort mig själv helt och behövde lära känna mig själv utan alkoholen. Det visade sig att jag är en helt ok person med stark empati och min spontanitet och busiga sida finns kvar. Tror tom att de senare har blivit starkare.
Jag älskar att gå på konserter men det blir en helt annan upplevelse numera. Nu minns jag ju faktiskt nästan hela låtlistan och biljetter för hundratals kronor är inte bortkastade.
Det jag försöker beskriva, om än något svamligt, är att det är inte svart eller vitt. Dvs att leva nykter betyder inte att jag blev osocial, behärskad, ointresserad av musik, sur och tråkig. Tvärtom faktiskt.
Att hitta balansen i drickandet gick inte alls för mig. Det blev bara värre och värre konsekvenser. Bla hamnade jag på akuten med över 4 i promille och körde bil full. Däremellan skötte jag jobb, familj och tränade hårt med PT i hopp om att må bra. Så jag provade helt en annan väg. Och balansen och välmåendet har infunnit sig.
Klokt av dig att reflektera över ditt drickande och kanske kan OP:en förbli på bolaget.
Sköt om dig,
Kram
Ellan

En torsdag utan vin. Vet med bestämdhet att det inte blir nått imorgon heller. Sambon ska bort och jag tänker inte köpa en droppe hem. Har fortfarande magont, katarr förmodligen och även om det är skit så är det lämpligt just nu för suget finns (tack & lov) inte då....
Hur de blir när magen är bättre vet jag redan...."ska jag inte få unna mig ett glas, jag som vart så duktig..."
Tyvärr vet jag vis av erfarenhet, att ett blir två, blir tre och vips är de bara skvalp i baginboxen kvar....lagom är ett ord jag inte kan hantera i alkoholsammanhang. Nåväl, en dag i taget och denna gick bra den med! Tack & lov...

Känner igen det där, fast jag har kört vinboxar istället för öl. Borde aldrig börjat köpa vin på box från första början, kunde inte lämna boxen ifred någon kväll förrän den var slut.
Älskar också att vara berusad men har kommit till en punkt då berusningen skrämmer mig. Trodde inte jag var så beroende som jag faktiskt är.

Lycka till med nykterheten.

Du skriver att Du är medskyldig till hans beroende! Kan förstå din känsla av skuld men medskyldig är Du inte! Ansvaret för sitt beroende äger han själv! Möjligtvis är Du medskyldig till din egen olyckliga livssituation! Man har själv alltid ett val även om man i stunden inte känner så! Men ett val har man!

Tack vinäger och miss lyckad ??❤❤

Jag sitter och funderar på nästa sommar. Det blir min andra sommar sedan jag lyckades sluta dricka helt. Jag tänker mig att jag kommer att vara stark och må bra då. Inte tveka och få sug som sommaren som var.

Ser som målbild hur jag kommer att ha ork på ett helt nytt sätt. Inbillar mig (och hoppas) att jag ska vara som ett vandrande träningsväsen ?? Nä det lär ju knappast ske, men jag ser iallafall framför mig hur jag kommer att ha kraft. Inte lika mkt behovs av att vila som i somras och inte lika trött som nu på vintern. Det känns härligt att fantisera lite ?

Nu är jag trött som om det vore natt och det är bara att acceptera. Snart är det nytt år också. Det ska bli fint att skriva nyårslöfte, HELT NYKTER HELA 2018. Och jag vet att jag kommer hålla det ????

Kramar!

Men hjälp vad du är modig!! Både att ta steget att åka och träffa mannen men också att gå på AA möten! Du är otrolig!

Jag är imponerad ?

Försök släppa taget om de som stör din sinnesro. Man behöver inte sluta bry sig om någon men man kan behöva behålla sin energi till sig själv ibland. Jag har släppt en väldigt nära anhörig pga att hen i många många år enbart tog min energi och gjorde mig olycklig och orolig. Jag bryr mig om hen fortfarande men jag vet att jag inte kan ändra på hen alls och därför kan vi inte ha kontakt. Ibland gråter jag pga det och fattar inte att jag kan vara så hård men sedan landar jag i allt igen och inser att ett halvt liv av psykisk terror och oro är orsaken till det hårda och sorgliga beslutet ? men lätt är det inte. Inte när man har ett hjärta.

Sköt om dig och heja dig ???

Du har tagit steg att berätta det som hände dig här på forumet. Modigt och det ger oss chansen att ge dig stöd. Du har nu också berättat vad som hänt för dina stora barn. Det är fint av dig och det brukar kunna kännas bra att vara ärlig och märka att man faktiskt inte blir helt utdömd som man kanske trott innan. Vad tänker du att du skulle vilja ha för stöd i din förändring? är det att skriva och läsa här eller något mer?
Hoppas du mår bättre nu än när du skrev tidigare idag. Det hörs att det verkligen krockat med dina värderingar just det beteendet att köra rattfull, eftersom du beskriver att du fått sån kraftig ångest.

Hoppas du fortsätter skriva här på forumet och berätta och att du hittar en del som blir hjälpsamt för dig här eller annanstans!

Igen, varmt välkommen!

Vänligen
Rosette

Alkoholhjälpen

Tack för ditt svar hade druckit några öl på kvällen innan.
Har berättat för mina stora barn,till jobbarkompisarna har jag sagt att bilen gått sönder så nu blir det buss.

Du jobbar med att hjälpa människor och du gör det även i ditt privatliv. Nu har du blivit medveten om att du behöver hjälpa dig själv. Alkoholen har kommit in på ett sätt i ditt liv som du inte trivs med alls. Tidigare har du testat antabus och då var du nykter under en längre period. Wow det är inte lätt att klara det hur som helst, läs runt här på forumet om du inte redan gjort det så kan du se att det är en bedrift att vara stolt över.

Det märks också att du är insiktsfull och reflekterat en hel del över hur det ser ut med alkoholen, när det är som svårast och på vilket sätt du dricker där alkoholen tar mer än vad den ger. Det är när du är ensam hemma och inte har något att sysselsätta dig med. När du var yngre drack du för att du mådde dåligt, hur är det med det nu? Hur mår du och vad ger du dig själv för att ta hand om dig?

Gällande din fråga "när räknas man som beroende" är det svårt att säga, det är på ett kontinuum och om det ska vara en diagnos är det flera tester man fyller i. Men det går att testa sig själv på nätet för att se om det indikerar att det finns risk för beroende eller ej. Oavsett om du skulle vara det eller inte så låter det som att du inte vill dricka på det sätt du gör nu och vill ha en förändring.

Här är ett självtest om du skulle vilja: https://www.1177.se/Stockholm/Tema/Halsa/Halsotester/Alkoholtest---om-d…

Fint att du skriver här och berättar och fortsätt gärna skriva! Ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger. Du har tagit ett stort och viktigt steg nu i din förändring.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen

Du är omtänksam och förstående som ser att en av dem du berättat för behöver ta anhörigstöd. Att någon du inte själv valt att berätta för vet om att du jobbar med att förändra dina alkoholvanor känns inte bra, det kan nog många känna igen sig i. Något privat om en själv som man kämpar med vill man kanske inte ska komma ut till människor man själv inte valt att säga det till, samtidigt låter det som du ändå kan se det positiva i att du berättade. Det krävs mod och beslutsamhet i att berätta för de allra flesta och det brukar också vara en långsiktigt bra strategi för att kunna prata igen framöver om man skulle vilja. Hoppas den där "jobbigt-känslan" hunnit lägga sig när du läser detta svar.

Fortsätt gärna skriv och läs här på forumet och hoppas du kan plocka lite av det du finner hjälpsamt.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen

Vilka steg du tagit, han gjorde slut och du valde att följa och stanna i det beslutet även om det var svårt och du som du skriver upplever dig svag för honom när han visar sina snälla sidor. Han har varit våldsam och aggressiv och det du beskriver låter som du varit våldsutsatt, du har till och med själv haft tankar på att inte vilja leva eller att han kommer skada dig så illa så du dör. Har du haft stöd kring detta, professionellt, vänner ?
En sådan "process" du varit utsatt för kanske kan vara svår att förstå att man varit i. En tanke är om du skulle ta kontakt med någon och prata om hur det varit i syfte att förebygga att det skulle hända igen.

Vad tänker du när jag skriver så? du har levt i situationen länge och känner både dig själv och honom så kanske är detta tips helt överflödigt men generellt brukar vi informera om att ta kontakt med en kvinnojour eller kvinnofridslinjen om man varit utsatt eller är utsatt för våld.
Om du vill är det kostnadsfritt och anonymt, öppet dygnet runt: Kvinnofridslinjen 020-50 50 50 http://kvinnofridslinjen.se/sv/

Hur som helst, tack för att du berättar och fint det du skriver här ovan för att du ska leva för Dig nu, ta hand om dig och ge dig det du behöver. Klokt, smart jättefint och kan säkert inspirera fler att tänka så!

Fortsätt gärna berätta hur det är för dig här på forumet om du tycker det är hjälpsamt och hoppas du hittar saker andra skriver som kan bli hjälpsamma för dig.

Än en gång, välkommen hit!

Varma hälsningar,
Rosette

Anhörigstödet

Jag instämmer med föregående talare, klokt och fint att du skriver här trots att du just nu mår som du gör. Det är ett stort steg för dig att dels leta upp den här sidan och sedan att faktiskt skriva och berätta. Hejja dig! Du är inte ensam och det finns hjälp att få. Det gäller att hitta vad som kan hjälpa dig just nu och på vilket sätt du också vill ha stöd.

Att starta en egen tråd här på forumet kan vara en idé som du fick tips om, för att göra det kan du klicka uppe till höger på "starta ny tråd", men det är inget måste.

Du berättar att din man haft alkoholproblem och blir aggressiv och detta pågått i 17 år, det är lång tid, du måste vara stark och haft mycket hopp om att han kan ändras. Det är fina egenskaper samtidigt som du börjat ta stegen att försöka hitta stöd nu. Stöd att börja hitta dig ut ur den situation du befinner dig i och få det annorlunda.

Du beskriver att mannen är aggressiv, vilket såklart gör att det blir mer att anpassa sig efter och ta hänsyn till utöver alkoholen. Vad tror du att det finns för stöd i det land du är i? Har du vänner där att kontakta eller vet vart du kan vända dig om du skulle vilja prata med någon tex inom vården?

Om du vill kan du testa att ringa till Kvinnofridslinjen, det är en nationell stödtelefon dock borde det gå att ringa från Skype om du har den möjligheten.
http://kvinnofridslinjen.se/sv/, 020 50 50 50

Vad tänker du själv skulle hjälpa dig just nu?

Varma hälsningar,
Rosette
Anhörigstödet