Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen tillbaka hit!

Du har inget att skämmas för. En person som har problem med alkoholen är ingen sämre människa för det. Är du på dag tre så är vi två i samma båt.

Önskar dig lycka till och hoppas du mår bättre.

Japp, jag klarade dag tre, men det var lite sisådär emellanåt. Suget gjorde sig ordentligt påmind när jag åkte hem från föräldraskapet i eftermiddags. Hjälpte till med julstjärnor osv och längtade på samma gång hem till hemmets trygga vrå och alkohol. Som jag tidigare har skrivit så är det tack och lov bara jag som har detta problemet med följeslagaren.

Hjärtklappningen kom som ett brev på posten vid lunchtid och det är inget nytt det heller. Svettningarna har avtagit något med de blir kanske för jävliga i natt?

När jag kom hem var det bara till att fixa kaffe och fokusera på matlagningen. Smått irriterad har jag oxå varit idag och det har älskade maken påtalat vid några tillfälle. Som tur är så vet han att jag ska göra ett nytt försök och ställer upp till tusen procent.

Planerna i morgon är att vakna pigg (förhoppningsvis) och gå till attack i hemmet med både det ena och det andra. Ett måste finns oavsett vad som händer och fötter och det är att jag måste köpa en ny bh. Favoriten kapitulerade idag efter en lång och trogen tjänst.

Lev väl och njut av livet där ute

Attack!

Hej!!
Har även jag haft liknande konsumtion och under första veckan mådde jag också illa till och från men det gick över och resulterade inte i något värre så jag tror inte du behöver oroa dig.
Jag har alltid tyckt att jag också haft dålig karaktär men nu har jag varit nykter sen sista juli. Och det går bra! Till min stora förvåning måste jag erkänna... Men därför tror jag inte det har med dålig karaktär och göra. Du kan, viljan är oerhört stark när den kommer! Alkolism drabbar inte bara karaktärslösa så ge inte dig själv en anledning? Du är starkare än du tror, det lovar jag dig, alkohjärnan är sjukt listig men ju mindre ”mat” den får desto svagare blir den.
Jag slutade helt och tvärt efter många år av misslyckade försök att vara måttlig. Det är det bästa beslut jag någonsin tagit. Tveklöst!
All styrka till dig och ta en dag i taget!!
Kram Amanda

Du är så bra! Jag har följt dig länge.Du är en fin mamma och vän..Ta hand om dig, du är viktigast i ditt liv, glöm aldrig det❤??Kramar

Du kommer att klara helgen dag 8 för mig idag... tänk att jag slutade med både insömnings pillar och alkohol på en gång sov jāvligt dålig fyre första nätterna ...man är starkare än man tror jag lovar .Styrke kramar ?

Välkommen hit! Det är här Vi hänger...
Alla vi som inte kan hantera alkohol, vi som dricker alldeles för mycket ibland, vi som dricker varje dag, vi som är nyktra i veckan och helg super...
Vi som gör bort oss... sviker både oss själva och andra....vi som ägnar för stor del av våra liv åt fyllor och bakfyllor....ångest..skam...
minnesluckor m.m
Och alla vi som inte längre vill ha det som vi har det. Vi som vill ha en förändring.
Ja, du hittar oss här!

Det är starkt av dig att starta en tråd här, det är ett steg i rätt riktning. Du har börjat fundera över ditt drickande och det är bra.?
Läs och skriv här så mycket du kan. Genom att följa andras kamp och erfarenheter kan du kanske hitta din egen strategi för att kunna göra något annat än att
vara bakfull varje helg.

Kram! ?

Så bra att du vill och kan skriva om det som händer. Det låter som att du under lång tid ansträngt dig för at få vardagen att hålla ihop och försöker förstå varför din partner agerar som han gör. Dina försök har dränerat dig och får inte den effekt du önskar. Att inte berätta för andra hur du man har det är lika vanligt som vanskligt. Du är klok som valt att själv sluta dricka, för dig och för era barn. Du visar även mod nu genom att du bryter din tystnad med dessa första rader. Om och när du känner dig redo att berätta för någon annan, vem skulle det kunna vara?

Jag hoppas att du finner stöd här. Starta gärna en egen tråd och berätta hur det går för dig.

Att utsättas för psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå. Att få en professionell kontakt kan vara ett steg vidare. En instans som har stor kunskap och erfarenhet av detta är Kvinnofridslinjen. Även där kan du vara anonym. http://kvinnofridslinjen.se/

Ibland kan det vara svårt att identifiera sig som våldsutsatt. Hur känner du inför de rader jag skriver?

Varna hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack freedom2017!?
Vilket bra nickname du har!!
Frihet....
Det är ju faktiskt så det är och känns när man inte behöver fundera på OM man ska dricka, NÄR man ska dricka och HUR MYCKET man ska dricka.

Dag 4 finns inget sug efter alkohol....men jag är inte dummare än att jag vet att det kommer på fredag.
Belöningen efter veckans slit...
för att det är så gott med ett glas rött vin till maten.....för att jag är värd det.....något ska man väl unna sig i livet....!
Haha! ? Jag kan alla bortförklaringar inför mig själv.
Måtte jag nu inte lyckas övertala mig själv.....
Jag ska vara redo på kamp och JAG ska vinna.
Ska ladda med juicer och alkoholfritt vin (funkar jättebra för mig utan att trigga suget)

Kram

Flaskorna hopar sig.. aldrig har jag nått denna nivå. Önskar att jag hade en Dräger. Som om detta vore något att skryta över? Men jag är övertygad om att jag kan ligga på drygt 2 promille utan att det syns.
Varför skriver jag här? Jag försöker ju inte ens.. längre.
Skam. Känner den inte nu men den kommer.
Byter ut 'kam' mot 'kål' så länge.

Jag tog massa blodprover för ungefär 4 månader sen och då var alla värden även levern jättebra sa läkaren. Suget känner jag av och att jag är lite skakig men inte så man ser på handen att den skakar.
Det är just illamåendet och kräkkänslorna som oroar mig, det är det som jag inte kan förstå. Har aldrig haft det förut när jag varit nykter en dag.

Får kanske ringa läkaren imorgon och fråga.

Jag och terapeuten har nog en extremt märklig relation, men hon är väldigt bra och jag mår alltid jävligt bra när jag haft min timme med henne. Enligt henne kommer jag inte drabbas av dille men jag är ändå oroad då man aldrig läser om kräkkänslor som symptom på abstinens förutom när det gäller personer som fått dille.

Jag har extremt dålig karaktär och faller alldeles för lätt för frestelser så det här kommer nog bli en jävla resa.

Tack för svar

Själv har jag gått från karatefyllor till att dricka mig as-salongs varje kväll, det är inte heller att rekommendera. Försöker sluta dricka nu men är livrädd för att jag ska hamna på sjukhus så jag dricker ett glas per kväll ändå och det tär på psyket att veta att man inte klarar av att vara nykter ett enda dygn.

Köp med ett gäng 3,5 till nästa fest och lova dig själv att inte dricka mer än det och inte ta emot om någon bjuder. Eller försök strunta i alkohol helt. Jag ångrar så jävla bittert att jag lät det gå så här långt.
Jag känner mig inte as cool när jag sitter i bilen och gråter över mitt alkobesvär för att inte min sambo & bebis ska behöva se att jag mår så dåligt.

Lycka till

Ja blir alltid mycket alkohol när jag börjar.. funderar på att sluta dricka,kan inte ha det så här.. inte värt att må skit 3 dygn för en fylla.. börjat inse att jag inte kan handskas med alkohol längre eftersom det blir såna här karatefyllor varenda gång

Blir så glad av att läsa din trådstart och håller tummarna att det ska gå bra!

.

Ja svaret på min fråga vad jag borde göra har jag redan. Men att handskas med min ångest är skrämmande. Min pappa dog 2015 jag han aldrig prata med honom. Nu är jag själv pappa och ska lära min son hur en god jul ska vara. Jag vet hur den inte ska vara men inte hur den ska vara. Jag försöker va en bra pappa men är rädd att jag inte räcker till. Eller att min ångest och rädsla ska synas och påverka.

man blir van att ha det turbulent! Konstigt nog så himla svårt att ta sig ur det fast man hatar att uppleva det! Sen är det ju inte bara det dåliga man lämnar! Man lämnar det som var bra också! Han var också min bäste vän. Saknar de förtroliga samtal vi ofta hade. Lämnat ut mig mycket, känns som han har fått en bit av mig och behållt den! Känner inte att jag har lyckats, känner mer att jag har misslyckats! Jobbar med att tänka rätt tankar så blir det väl bra nånstans där framme!

Att urinen är rejält mörk borde väl snarare ha att göra med att du fått i dig för lite vätska skulle jag gissa som lekman :D

Det du skrev fick mig att le och bli glad. Jag läser oxå om dig och din kamp mot vårt begär och vad jag läste sist så var du uppe i tre veckor om kag minns rätt. Hoppas du mår riktigt bra.

Jag är i dag inne på dag tre-igen och det brukar vara en av de värsta, så det gäller att stålsätta sig idag.

Dessa två dagar utan alkohol har varit precis som vid tidigare tillfällen nämligen dessa äckliga svettanfallen som är värre än "kärringkörarna" som vi kvinnor brukar ha mitt i livet. Kännt mig allmänt ofräsch och klibbig på hela kroppen. Första natten sov jag som en stock, men natten som gick har varit mindre bra och jag känner mig överkörd. Detta är inget nytt och jag vet att det blir bättre för varje dag utan alkohol.

Attack!!!

Härlig läsning och fantastiskt när det finns insiktsfulla och kloka chefer som tar sitt ansvar.
Jag använde provtagningen som en motivation för mig själv så det värdet är ”bara” ditt startvärde och knappast ditt slutvärde.?
Ett ytterligare steg i rätt riktning. Känn dig stolt, det är du som gör jobbet.
Kram
Ellan

Hej igen,

Har inte tagit en enda fylla sen i lördags vilket är högst ovanligt när det gäller mig.
Har dock tagit en kopp med vinglögg varje kväll för att stävja den värsta abstinensen och det har funkat bra och jag har lyckats hålla mig från att tömma i mig resten. Jag har med andra ord avstått från 6 flaskor vin som jag normalt hade hällt i mig och jag känner mig redan piggare. Problem kommer säkerligen uppstå till helgen då jag kommer vara pigg och känna mig duktig för att inte ha druckit mig berusad på en hel vecka. Middag med vänner inplanerad men jag har bestämt mig för att hålla ner konsumtionen till ett minimum och har laddat kylen med alkoholfri öl.

Ha det bra

Hej,

Jag har haft ett par sådana bakfyllor per år och det jag tippar på är någon sorts lätt alkoholförgiftning. Antar att du druckit ganska stora mängder ganska så snabbt för att du ska bli sängliggandes såpass länge?

Försöker också tänka som du och ta en dag i taget. Problemet är väl kanske att jag blivit så van den här känslan. Så van att ha det här hålet i magen och värken i hjärtat att det gör det bekvämare att stanna kvar. Hur sjukt det än låter. Och jag förlorar inte bara min kärlek utan jag förlorar min bästa vän också. För det var det han var i många år innan vi blev ett par. Det är så mycket som försvinner med honom och det är så sorgligt. Finns nog egentligen ingenting någon kan säga för att få mig att må bättre men jag är otroligt tacksam för ditt svar. Och jag vet ju att du har rätt. Du är så stark som lyckades. Hoppas att jag också är där snart.

Alkoholhjärnan är verkligen knepig.

Trots att jag inte vill dricka mer alkohol, är inte det minsta sugen, kan jag drömma om den härliga, men ack så förrädiska, känslan när alkoholen rusar ut i blodet. Särskilt ruset efter att ha svept ett glas starksprit, den där supersnabba kicken.

Samma sak när jag slutade röka för mer än 25 år sedan. Jag visste att jag inte skulle ta fler bloss, ändå tänkte jag hela tiden på känslan då giftet spred sig i kroppen.

Det är viktigt att ge hjärnan belöning på andra sätt, hitta alternativa kickar, eller endorfinpåslag som det egentligen handlar om. Att träna är bra, men så tråkigt, enligt mig, särskilt styrketräning, vilket jag envisas med att förknippa det med. Raska promenader är sköna, men ger ju inte riktigt samma känsla. Löpning är ok, men knäproblem gör att jag inte vågar springa fullt ut.

Hur/vad gör ni?

Ha en ljus, fin och vit luciadag!

Vad händer inuti och runt mig själv just i det ögonblick impulsen kommer? Leta känslan. Och känslan under känslan. Tankarna kan ge vägledning om vad det handlar om. Stanna kvar där. Bara vänta, låt det finnas, låt dig finnas. Ge dig själv värme och omsorg i situationen. Börja bara så. Gör ingenting.
Kram

Hej Malkolm85! Jag känner inte igen mig helt i din historia, men lite. Min uppväxt var aldrig otrygg i form av fysiskt våld. Men jag minns att jularna, och andra tillfällen där det dracks alkohol, var lite som ett minfält. Min pappa har lätt att bli upprörd och arg, i synnerhet med alkohol i kroppen. Han och de andra vuxna manliga släktingarna brukade, i sann machoanda, fylla på varandras glas med sprit och skrocka fram nubbevisor. Starköl, whiskey på maten osv. Socialt ”tillåten” vuxenfylla. Då kunde exempelvis fel kommentar från ett barn som mig, vid ett trevligt brädspel, bli en explosion och skrik om hur jag förstört hela julen. Sedan gick pappa in till sitt sovrum, smällde i dörren och julafton var slut. Jag satt kvar med en klump i magen och en enorm skuld över att ha förstört julen. ...jag har inte tänkt på detta på länge, förrän jag läste ditt inlägg.

Jag vet ingenting om din situation idag. Om du ska fira med din pappa eller om du har egen familj. Men svaret om huruvida du ska dricka eller inte för att stilla din ångest tror jag att du vet inom dig. Du vet vilka konsekvenser det kan få att fortsätta ta till alkohol som bot, men det är svårt att göra någonting annat när det är det enda sättet man känner till. Själv ska jag ha en vit jul, för första gången, och fira tillsammans med min pappa. Idag dricker han inte i samma utsträckning, men jag är ständigt redo för att parera mot en fight. Det finns mycket ilska och avvisande i mig. Men nu är jag nykter, enbart för min egen skull och för att slippa ångesten dagen då man tittar sig i spegeln för att inse att man beter sig just på det sättet man lovade sig själv att aldrig göra. Man blev den personen man sa att man aldrig skulle bli.

Utgången av jularna under ens uppväxt som barn hade man aldrig någon ansvar för. Du är dock ansvarig för dig själv nu. Så vad tycker du? Är det dags att bryta ett mönster och hitta nåt alternativt sätt för att hantera ångesten i jul?