Senaste kommentarerna i forumet

Skulle en det vara en idé att åka på behandling? Jag var på behandling i 9 mån på grund av mitt alkoholmissbruk. Bästa jag gjort fast det kändes pest och pina ibland. Lyckades vara nykter i 14 månader. Aldrig mått bättre i mitt liv än då! Tog ett kortare återfall i våras men blev uppfångad fort den gången och då blev det 3 mån till på samma behandlingshem.

Tyvärr har jag börjat dricka igen senaste veckorna men bestämde mig igår att nu får det f-n vara nog igen. Ser inte fram emot ångesten och abstinensen men det är så värt det i slutändan. Den här gången tänker jag fixa det själv dock. Vet att hur skit jag än mår och hur pissigt livet än känns så blir det tio gånger värre med alkoholen.

Lycka till!

Hej,

Bra jobbat och kämpa på. Det är värt det i slutändan. I början kommer det nog kännas tråkigt/rastlöst/jobbigt men ju längre tiden går desto bättre kommer det kännas och desto mer kommer du få upp ögonen och lusten att göra saker som inte innefattar berusning. Har du varit nykter någon längre tid förut? Har du något annat stöd än AA?

Jag har som mest varit nykter nästan 14 månader. Aldrig mått så bra som då fast det var kämpigt och krävdes mycket arbete med mig själv de första månaderna. Har dock druckit de senaste veckorna till och från och det tog inte så lång tid innan det spårade ur totalt igen för mig. Usch. Bestämde mig därför igår för att nu får det f-n vara nog igen (som jag visserligen tänkt ofta under dessa veckor, men nu känns det som att jag verkligen vill göra ett ärligt försök).

Ångesten, abstinensen och skammen är inte rolig. Men vet att om jag bara biter ihop no matter what och inte handlar på impuls/försöker stå ut när suget är som värst kommer jag bara må bättre och bättre för varje dag och orka börja leva igen.

Lycka till!

Jag har ibland trott att jag kommit till insikt och precis bestämt att de senaste 5, 10 ,15 åren av för mycket drick är slut nu. Känt mig stark. Och så kommer det nån besserwisser och talar om för mig hur läget ligger. Detta har varje gång , hitten tills, gjort att jag ramlat dig igen. Det måste vara mitt beslut annars är det inget värt.
Men naturligtvis är det ingen annans beslut även om de erbjuder hjälp och stöd och ovälkomna råd.
Lämna inte din grundinställning trots familjen som tycker du överreagerar och jobbet som tycker tvärtom. Faan, nu blev jag ännu en rådgivare....
Tror på dig!

Jag hör till de som tar återfall titt som tätt, där har jag lärt mig nåt på vägen. För mig är det lättare att falla dit igen några dagar efter ett återfall. När känslan har lagt sig lite. Tröttheten är en starkt bidragande faktor. Lite som en bilförare... omdömet är borta och då är det lätt att falla om det finns a tillgängligt. Jag försöker lösa det så att inget finns hemma, så jag inte kan agera på impuls.
Så var på din vakt nu några dar, så du inte halkar tillbaka gradvis ... jag har gjort det också vid ett par tillfällen. Då har det rört sig om trötthet, stress och en önskan att stänga av. Lätt att då återgå till dagligt bruk. Vi är olika där, vi som finns härinne tror jag. För några är det verkligen en avgrund direkt som får långvariga och katastrofala följder. För några en engångsföreteelse. Jag blir däremot lite rädd för att man flyttar gränser - att man skadar något som gör att man hamnar närmare och närmare avgrunden. Å andra sidan så lär man sig otroligt mycket om sig själv och sitt drickande när man börjar om. Någon skrev här inne att det också påverkas av menscykeln -lättare återfall vid pms. Jag vet inte om det stämmer. Trötthet, stress och mycket på att göra listan, avsaknad av återhämtning, människor som kräver närhet, tröst, hjälp, där finns mina triggers. Du kan hitta dina, det är mindre slumpmässigt än man ibland tror?.

Runt 2005 - 2007 ökade min alkoholkonsumtion, av olika anledningar, från i princip 0 till ”huslig” till att jag oroade mig för mängden och upplevde sug...sen blev den i princip 0 under några år igen, sen ”huslig”, sen ”busig” under 2010-2013. Jag valde då, 2013 att göra mitt första uppehåll 4-5 månader och sen har det varit så sen dess, ca 7-8 månader med för mycket rödvin, korta uppehåll och pang 4-5 månader heeelt utan, för att jag känt mig orolig (livrädd) för min konsumtion...

2013 juni-dec helnykterist
2014 en återhållsam höst
2015 juni-november helnykterist
2016 fram och åter, någon månad helnykter här och där...
2017 helnykterist april-juni...november till ? on going ?

Så...där fick jag lite ordning på vinkalendern ?☝??

Roligare att notera nykterhet än ”vinsölighet” och huvudvärkstablettskonsumtion ?

Så glad över nuläget i vinträsket, för annars vett’i faan hur jag hade mått och hanterat resten av min livssituation. Tacksam tacksam tacksam ?

Tack.
Så svårt det där att"diskutera" det som jag aldrig någonsin erkänt finns.
Natten har varit kass. Sover ryckigt, vaknar av kramp i benen. Inte bara vaderna utan framsida lår. Ett helvete. Så nu längtar jag efter kaffet av en annan anledning än när jag är bakfull. Det kanske hjälper idag. Trevlig torsdag på er alla.

Har inte läst hela din tråd...början och slutet...morgon och rusar runt, men som jag VILL att du stannar, hittar tillbaka eller nytt, här och nu, blir fri, kära, kära starka underbara du! Du vet att du kan! Jag ser att du kan!

Du är expert på så mycket mer än att skjuta upp! Den dtyrka du inte känner nu, den ser jag i din historia, den har du!

Känner dig inte, men känner FÖR dig ✨kram✨

...i nikotinsprayen, tänker jag! Nikotin och etanol är inte samma sak och grunda inte för att fortsätta vara beroende av båda. Jag tänker så iaf, som gammal nikotinist, som icke tänker få i mig nikotin på något sätt igen!

Drt finns läkemedel som lindrar sug! Prova om det är svårt att stå emot. Vad har vi att förlora?

Jag har talat om för mina (vuxna) barn att jag hoppar alkohol ett år :-) Har inte träffat syrran på ett tsg, faller det sig så att jag behöver berätta, gör jag :) Det är mitt val, mitt beslu, min kropp, min hälsa!

Alla har rätt att säga ”Tack, men nej tack! Jag vill testa att leva helt utan :)”

Du bestämmer själv! Den som har åsikter kan helt klart egna bekymmer med redspektlöshet inför andra.

Alla år har helger och högtider... ska en ta uppehåll eller slita för gott, är det bara att ge sig in i festligheterna frimodigt spiknykter. Det går! Dome it before och gör det nu igen! Häng på! Vi hjälps åt!!!

Syrran kommer till helgen. Måste försöka få henne att förstå att jag tänker vara vit. Kan jag vara vit? Oj vilken tveksamhet, det borde vara självklart! Men det är snart jul och nyår! Sen kommer snart födelsedagar . . . påsk . . . midsommar . . . .
Funderar på Campral! Hjälper det? Är det någon här som vet? Borde jag vända mig till kommunens missbruksenhet? (Usch, vilket hemskt ord!) Det finns ju nikotinplåster etc. det borde finnas alkoholplåster! :) ;) Egentligen är det samma känsla jag är ute efter när jag dricker vin som när jag rökte och den blev likadan när jag använde nikotinspray/tuggummi! Om jag skulle köpa nikotinspray igen? Börjar jag röka då igen? Usch!
Hur ska jag tänka?

Ja, vi är flera här inne som gått den långa vägen och skaffat oss gedigna erfarenheter om alkohol och dess hemska negativa effekter.
Och vi är flera som lyckats ta tillbaka makten över våra liv och bli fria.
Det bör ju kunna ge draghjälp och hopp för de som fortfarande sitter fast i alkoträsket, men som börjat komma till insikt och vill börja kämpa för friheten utan alkohol.
Vi visar ju att det går.

din hälsning och dina rader.

Du skrev en gång så fint att forumet var som en varm yllefilt.

Ibland är det du som håller i denna yllefilt och stoppar om oss. Tack för det!

Hej,

Då hittade jag tillbaka till den här sidan och min gamla tråd igen. Anledning uppenbar:

Var nykter nästan 14 mån sen tog jag ett återfall i mars i år. Och herrejösses vilket kaos det var/jag skapade på bara några dagar! All in direkt, konsekvenser och skam. Fick som tur var snabb hjälp då jag fortfarande hade kontakt med behandlingshemmet så blev en vända till där, dock kortare period den här gången.

Nykter några mån igen men nu har jag tyvärr börjat dricka igen sedan några veckor.. den här gången är inte behandlingshemmet något alternativ så har gett mig fan på att klara det själv från och med idag. Ångesten är brutal. Söker mig därför hit samt till AA-boken och ett par grupper på facebook bl.a. Ska verkligen försöka ta mig iväg på lunchmöte på lördag med.

Är dock inne i en depression och har tappat alla rutiner jag lyckats bygga upp och mådde så bra av. Är därför expert just nu på att "inte orka" "tar det imorn", knappt motivation att gå utanför dörren el va bland folk öht.

Ååh, varför måste jag gå igenom det här igen. Gaah.

I längden tror jag inte att det håller om man slutar dricka för någon annans skull. Dock vet jag av egen erfarenhet att det går att börja där och sedan hittar man styrkan/motivationen/viljan att faktiskt sluta för sin EGEN skull när skallen klarnat efter en tids nykterhet.

En person som slutar för någon annan kommer nog inte jobba lika hårt för att faktiskt hitta tillbaka till sig själv - tror inte en person som går på vita knogar/avstår pga nåt/nån annan kommer kunna känna sig helt tillfreds med sig själv och med livet. Vanligt med bitterhet/känner sig påtvingad eftersom man kanske inte tycker man har så stort problem som andra upplever det och också mycket större återfallsrisk än om man faktiskt gör det för sig själv tror jag.

Man måste vara lite ego ibland för det betyder att man faktiskt bryr sig om sig själv. Och att sluta dricka måste vara i första hand en självisk handling. Det är ju att rädda sig själv!
Jag känner igen mig på pricken i att använda alkoholen som en broms, nykter går jag och min hjärna konstant på högvarv. Är fruktansvärt effektiv och handlingskraftig. Nu börjar jag efter några månaders nykterhet kunna uppskatta det istället för att fly från det. Insåg att alkoholen var anledningen till att jag inte orkade med min egen effektivitet... hoppas du förstår vad jag menar? Men det tog någon månad för mig att landa i att vara som jag är. Istället för att dricka för att få stopp på karusellen i huvudet lät jag den snurra på. Smärtsamt och öronbedövande men långsamt började den sakta ner i takt med att alkoholen lämnade kroppen. Rikta din energi på positiva saker och låt tankarna tänkas färdigt. Ibland vill man bromsa för tidigt...
Hursomhelst blev det iaf enklare för mig att hantera mig själv utan alkohol och det gör att dag läggs till dag av nykterhet.
Men jävlar vad tufft det är de där första veckorna... Kämpa på, man måste tugga sig igenom det.
Styrka till dig!!!????

Inser att jag måste tänka lite längre än näsan räcker... Min make har dålig hälsa, bl.a. ärftlig KOL och är rörelsehindrad p.g.a. detta. Hans dagar kan snart vara räknade. Visst, i dagsläget funkar det med två starköl och två glas vin om dagen sju dagar i veckan - men vad händer den dag jag eventuellt skulle bli änkeman (ganska sannolikt förr eller senare)? Vet av erfarenhet att med starkölspimplande följer likgiltighet och med likgiltigheten försvinner självrespekten. Har make, jobb, hus, hundar samt förtroendeuppdrag i politiken och Svenska kyrkan att ta ansvar för. Känner att det är dags att sätta stopp i tid.

Nu har du svaren klara och det går liksom inte att ducka för och inget du kan förändra. Låter kanske hårt men det är nu du kan få hjälp att bibehålla din nykterhet. Det är inte helt ovanligt att det är via arbetsgivaren vi får hjälp till behandling oavsett om det är på internat eller på hemmaplan. Se det som vändningen. Du har påbörjat en resa och det är bara att hålla i. Jag skrev ett avtal med min arbetsgivare om behandling (som jag själv valde) och provtagning. Det var fantastiska verktyg. Mina första provsvar har jag kvar och bär med mig om jag skulle få för mig att jag kan dricka som alla andra.
Ang behandling på annan ort så valde jag det då jag insåg att jag inte skulle fixa det på hemmaplan. Jag behövde pausa livet ett tag och fokusera på mig och mitt tillfrisknande men det är ju individuellt.
Starkt gjort att prata med din kollega då har du stöd från fler håll.
Det blir bra detta!
Kram från
Ellan

Jag känner igen mig i att jag också har lätt social fobi, är introvert och högkänslig. Även just nu i en lätt/medelsvår depression. Har tyvärr börjat dricka igen senaste veckorna. Men har bestämt mig för att försöka sluta nu från och med idag. Ångesten det ger och abstinensen är inte att leka med. Och kommer ju aldrig få ordning på min ångest/stress/depression som jag har även utan alkohol med den!

Hej och välkommen,
Det är förvirrande för många när vi släpper taget om alkoholen. Vem är vi utan den liksom. Jag såg det som att jag behövde lära känna mitt nyktra jag och det tog tid innan det landade. Tror inte jag är i mål med det heller fast det gått 20 månader. En fundering; har du någon hjälp utifrån? Dvs går du på några AA-möten, träffar någon terapeut etc. Det kan vara en hjälp på vägen.
Stort grattis till din nyktra tid. Det är stort.
Kram
Ellan

Ångesten kommer att lätta även fast det inte känns så nu. Sedan kan den oxå vara en drivkraft framåt. Jag tänker tillbaka ibland och ångesten jag kände och det motiverar mig framåt i tillfrisknandet.
Det är inte enkelt men fullt möjligt och så grymt fantastiskt att hitta sitt friska jag i allt mörker. Ta en dag i taget alt en timme i taget så fixar du detta.
Stor kram!❤️

Jag måste också sluta! Så trött på skiten. Ändå kan jag inte låta bli. Lyckades vara nykter i 14 månader men tog sen ett återfall i våras. Fick snabb hjälp och var nykter några månader till efter det. Men nu har jag sedan några veckor tillbaka börjat igen. Fan alltså! De 14 månaderna jag hade nykter var fan de bästa i mitt liv. Jävligt i början men med tiden så blev det en sån frihetskänsla att inte vara slav under djävulens dryck. Hade inget sug, ingen önskan, var bara jävligt tacksam att jag slapp det - efter mkt arbete med mig själv dock. Och ja, man sörjer i början att man inte kan dricka "som folk" (fast jag tycker knappt "folk" kan dricka heller eg haha). Det är som någon sa som att man förlorar en vän.

Nu igår spårade det verkligen ur, som det gjorde typ varje dag på den tiden jag drack som värst. Kommer knappt ihåg hur jag kom hem, vaknade fortfarande packad imorse/förmiddags, har fått svårt att sova igen pga drickandet, brutal ångest/abstinens.

Ska försöka verkligen att inte dricka nåt mer nu. Blir så sur på mig själv. Ska ta blodprov för alkoholvärdena om en månad igen och måste klara det för att få tillbaka mitt körkort. Så försöker ha det som motivation då det är mitt näst sista. Så himla surt om alla prover och dyra pengar som det kostar bara ska förkastas pga min oförmåga att avstå. Då är det ett års till prover plus another 12 000 kr som ska betalas innan jag får kortet. Suck.

Vad bra att det går bra! Och kul att du uppdaterar oss. Tid och lite envishet tänker jag är viktigt. Trägen vinner!

Jag känner igen så mycket av mej själv, i din historia. Bag-in-box med vin är ett gissel. Jag slutade med det och köpte hem vin på flaska istället. Blir ju mycket lättare att få koll på intaget då. Men det bästa är ju att inte ha nåt vin alls hemma.. Det är ett jättebra steg som du tagit, att börja skriva här. Jag följer dej gärna på vägen till ett sundare liv. Kram

Men tyvärr var jag trött och lite bakis första advent. Jag drack vin i alla fall, nästan en flaska totalt, på lördagen.. (hade tyvärr en kvar i gömmorna). En del har beskrivit det som att återfall kan öppna en avgrund, att drickandet kan eskalera ännu värre än förut. Det skrämmer mej. Jag är så rädd att hamna där, men ändå kunde jag inte låta bli vinet i lördags. Fast jag tidigare på dagen hade de bästa ambitionerna... Jag har också spänningar och stress inombords, men de blir bara värre när jag druckit. Eller var det tristess, som gjorde att jag drack i lördags? Jag vet faktiskt inte, det är så komplicerat. Vet bara att jag mår sämre både fysiskt och psykiskt efter att jag druckit.
Men nu jag har inte druckit något på tre dagar. Är inte sugen heller.
Jag har tyvärr inte kunnat träna, kan inte jogga heller pga en fysisk skada. Men jag går långa promenader varje dag. Hoppas kunna komma igång med träningen snart. Nu tar jag nya tag med nykterheten. Känns ändå som att det finns hopp. ?

Har inte själv varit i en situation med missbruk i en relation, men jag har som anhörig haft både cannabis, alkohol och andra droger inom familjen.
Jag förstår att det är en väldigt jobbig situation för dig, men det som gör mig än mer oroad är att du skriver "vi gjorde misstaget att röka igen". Har du verkligen klargjort att detta är ett problem för er i en relation? Tar du avstånd?

Vissa personer är mer känsliga och får psykiska problem av cannabis. Vilket det låter som att hon är. Nolltolerans är det som gäller i så fall.

Det är skitjobbigt med missbruk. Det kan låta konstigt men för mig är att ta avstånd för droger och vara "jobbig" det bästa om man verkligen bryr sig om någon.
Jag hoppas att det kommer bli bättre, men ta hjälp av vården och soc. Om inte för hennes skull, gör det för dig själv.