Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Jag är ny här på forumet. Min fru är sedan flera år alkoholist. Hon har vid ett flertal tillfällen varit på avgiftning för att efter det kunnat hålla upp runt tre månader. Sen har det återgått till ett destruktivt leverne igen.
Hon vill ha hjälp men vill inte ta den då det blir en orosanmälan gjord till soc. då minderåriga barn finns med, som hon har med sin ex man. Han visar ringa förståelse utan har tidigare via tingsrätt försökt få ensam vårdnad då han känner oro för sina barn. Tingsrätten har fock bedömt att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad.
De två barnen mår naturligtvis illa av situationen, att mamma o pappa inte kan kommunicera och naturligtvis av mammas alkoholvanor.
Därav visar hon inte vilja att söka vård för då drar hela apparaten igång igen.
Själv känner jag stor frustration och blir tyvärr ofta arg o tjatig, vilket inte förbättrar situationen.
Jag är trött, slut känner mig uppgiven och funderar på att lämna...men då jag faktiskt älskar min fru så bär det emot...
Vad göra?

Nu har jag kommit långt i mitt medberoende, men det är inte lätt.
Ex mannen o jag bor kvar tillsammans i vårt hus

När jag bad om skilsmässa så floppade han helt ut. Drack ännu mer och blev våldssm som han aldrig varit mot mig. Varit mycket rädd att han skulle skada mig.
Han har minskat på drickandet, men det gör han bara för situationen. Får se hur länge det varar. Hur har ni det i relationer och ev separationer.

För nu hade min chef fått höra att jag luktat sprit någon dag så det blev en blixtvisit på företagshälsovården! Inga protester från mig och vi tog leverprover och alkotest, blåste 0 vill jag dock säga! Jag erkände utan att blinka att jag dricker mer än jag sagt så nu kör vi på med att ta detta med frun ikväll också. Jag har ett möte inplanerat efter lunch med den nyktra alkoholisten som jag nämnt tidigare. Känner mig hyfsat lättad och jag t.o.m. tackade min chef som tog detta på allvar! Han stöttar till 100% och han hoppas att jag får samma stöttning hemma nu också.
Vet inte om någon läser men jag skriver väldigt mycket för mig själv också!
Ha det!

Tack Carina de känns bra att du ändrade alias tänkte nog aldrig på att de blev hela namnet och jag känner att denna sida kommer skänka mig mycket tips och information samt kunna ventilera med människor med samma problem, Jag känner att för mig är de nu helt slut med alkoholen och jag har en man som är alkolist så vi får hjälpa varandra, han slutade dricka för ett år sedan då han åkte fast för rattfylla tyvärr följde jag inte samma väg och idag sitter jag på samma sätt med att ha kört bil med alkohol. Jag vet vad som väntar mig med fotboja och allt men ändå så hamnade jag i samma skit som min man.
Med vänlig hälsning Anne-Lise

.

vinter på riktigt förrän nedersta steget på trappan upp till förstubron har försvunnit. Nu är det vinter på riktigt. Jag har plogat och skottat för att hålla den borta en tid till, men nu har jag gett upp, nu går jag futtiga tre steg ner till den snötäckta marken. Jag klagar inte, tro inte det, det är skönt att vi äntligen fått ett rejält snötäcke som ser ut att bli kvar en stund. På sätt och vis är det väl tur att jag gillar snö, här är vintern längre än sommaren. En annan fördel är att när våren väl kommer kan jag uppskatta den fullt ut.

Fast ibland blir det lite jobbigt, det får jag ju medge. Jag har just varit ute och plogat, jag får göra det rätt ofta eftersom min lilla plog inte klarar särskilt djup snö. På båda sidor om min uppfart växer buskar, med en höjd på cirka tre meter är dom rätt imponerande. På sommaren är det som att köra genom en tunnel av grönska, om solens strålar dessutom silar ner genom lövverket blir det rent ut sagt romantiskt. Inte så mycket på vintern dock. De kala grenarna tyngs ner av snön och skrapar mot bilens sidor när man kör förbi, likt en automattvätt från helvetet.

För att råda bot på detta otyg så måste jag ruska snön av grenarna och för att kunna göra det måste jag sträcka mig in i busken för att få tag i stammen. Gissa vart snön tar vägen då? Just det, rakt ner på mig, det verkar som den gör sig lite extra besvär för att lirka sig in i alla de små öppningar i mina kläder som jag inte trodde fanns. Jag behöver i alla fall inte skotta efter det; all snön befinner sig på min person. När jag sedan har kommit in och fått av mig snörkängor, jacka, tröja och andra persedlar har snön sedan länge smält och är på väg nerför min rygg med en snigels hastighet. Om någon ställde sig och sjöng "ja se det snöar..." i det läget skulle smockan hänga i luften...

Ha en härlig dag alla!

Låt honom inte vältra över ansvaret på dig! Det han gör är som att spela rysk roulett och insatsen är du och ert förhållande! Är lite i samma sits! Min särbo har inte burit sig illa åt på ett halvår men jag kan inte låta bli att oroa mig för att helvetet ska braka loss igen! Han dricker fortfarande så risken är överhängande! Fundera över vad du själv behöver för att känna dig trygg och älskad! Lever han upp till det? Jag tog en pause från min särbo i somras och ägnade sommaren åt att ta hand om mig själv och fundera! Jag gjorde en lista på vad jag behöver i ett förhållande, skrev fritt och delade sen in i ”kan inte leva utan”, ”viktigt men går att jobba med”, ”en bonus men inte nödvändigt”! Jag blev på så sätt mer medveten om mina behov! Efter sommaren tog vi upp vårt förhållande! Jag utgår från mig själv nu! Har upptäckt att allt kretsade runt hans drickande under kapitel ett av vårt förhållande! Nu kan jag mer tänka utifrån normala saker som omtanke mm! Inte att allt kretsar runt och utgår från hans drickan! Ex innan kunde jag va nöjd med att han inte gick överstyr en helg! Nu förväntar jag mig mer än så, att vi ger och tar, bryr oss om varandra mm! Han sa häromdagen något i stil med ”du är ju aldrig nöjd”! Han tycker väl att jag ska nöja mig med att hans dåliga spritsinne inte drabbar mig! Men det är ju bara helt normalt, inget man skall behöva va tacksam och extra glad över! Basic liksom! Nej stå på dig och låt honom inte lägga över ansvaret på dig! Om han har skapat brister i ditt förtroende för honom så är det han som skall bygga upp det igen! Du skall inte behöva lära dig va otrygg!

Hur går det Tess?? Oavsett, hör av dig❤️❤️

Tack kära du!!
Och förresten är det faktiskt din förtjänst att jag fick en klarare syn på hur jag ska förhålla mig till andras problem och liv. Jag har tidigare känt att jag många gånger passerat den där gränsen, gränsen mellan uppriktig omsorg och att tillfredsställa ett behov hos mig själv. Det har då resulterat i självförakt och jag ser mig själv som en hemsk människa. Men jag har förstått att så enkelt är det ju inte. Varken du eller jag är dåliga människor, tvärtom tror jag! Däremot har vi olika svårigheter vi måste ge akt på och arbeta med.
Insikt har vi båda och hälften är vunnet eller hur?
Jobba på, jag tror vi båda kan vinna våra strider☺️❤️?

Skönt å höra!! Började också undra hur du har det❤️
Kram!

han har väldigt osunda vanor! Min särbo har också det, alkoholist, röker och snusar! Jag har också kontrollerat mängden alkohol, ringt beroendeenheten, vårdcentralen, bönat och bett mm! Han erkänner också att han dricker för mycket men gör inget åt det, halvhjärtade försök då och då! Hans grundinställning är att han har gett sig den på att bli normaldrickare! Han blir också som en typ tre-åring när man pratar med honom! Så tråkigt och ledsamt! Som tex igår kände jag mig ledsen och låg av andra skäl, ringde min särbo, han var salongsberusad vilket resulterade i att när vi la på var jag ledsnare än innan vi hade pratat! Inte riktigt så ett förhållande ska va! Jag har dock helt slutat ta ansvar för hans drickande, det får han göra själv! Tycker du ska lämna över ansvaret till din man och mer fundera över vad du kan acceptera och inte! När man istället börjar fundera över sig själv, sina behov, sitt beteende mm så blir man starkare på något sätt och man blir bättre på att ställa krav och sätta gränser! Så sätt INTE upp regler och gränser för din man utan gör det runt dig själv istället! Rent konkret skulle det betyda ”Jag vill inte att du dricker” byts ut mot ”Jag vill inte vara ensam ansvarig för att hämta och lämna barnen”!

Hej Anne-Lise!
Du e inte ensam.... Har själv gjort en gastric bypass för ett antal år sedan, och e nu inne på min fjärde vecka som nykter.
Tog mig i kragen, erkände för mig själv att jag var beroende och sökte hjälp på en beroende klinik.
Där fick jag träffa en läkare, svarade på ett frågeformulär ang mina alkoholvanor.
Vi pratade, gick igenom lite om hur jag hade hamnat i beroendet och hur mitt liv i allmänhet såg ut.
Tog även blodprover för att se hur levern mår och för att mäta alkoholkonsumtionen, detta prov mäter ca 3-4 veckor bakåt i tiden.
Jag blev sjukskriven året ut och äter nu en medicin som heter Naltrexon som hjälper mot alkohosuget och antidepressiva tabletter då jag även har en depression.
Har fått fantastiskt hjälp, det svåra var bara att erkänna för mig själv att jag var beroende!
Önskar dig en fin dag,
Kram VinNo

Finaste Skillnad o Vinäger ❤❤

Klart vi gör! Håller i...varandra och GÖR det vi mår bra av i stunden och in i morgondagen.

När vi summerar året vi har framför oss, nästa år...i slutet av november 2018...så vet vi vad vi vill att där ska stå! Sida upp och sida ned av klara, friska dagar, som vi har skapat! Vad året än har i sitt sköte för oss, som vi inte kan styra över, styr vi detta. Vi har mandat att säga: ”Tack...men nej tack!”.

Det blir tre fina dagböcker Vinäger och Snart 50! Inledningen är dessutom fantastisk ✨ Vi är enastående!

Fredag idag och så härligt övertygad om vad jag INTE ska ha i mina glas, vare sig idag eller imorgon. En befriande känsla?

För exakt två veckor sedan var det vin. Fick i mig minst en flaska själv den fredagen och jag tror det var tredje da’n i rad...

Ooooh tjohooo vad jag är glad att det inte upprepats och att planen är så annorlunda idag ☕️

Jag är Skillnad som gör skillnaden ? i mitt liv ?

Hoppas du hittar stöd här på forumet. Läs gärna andras trådar, jag är säker på att du kan hitta mycket inspiration där!
Jag vill bara säga att jag har ändrat ditt "Alias" här på forumet till Anne-Lise 1 för att värna om din anonymitet. Hoppas det är ok för dig!

Med hopp om en fin dag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Om det var menat till mig så gärna! Har inte kik men kan absolut greja det. Så bra ide!

Har lyssnat på er fina vänner med liknande erfarenheter. Det är ju idag december. Men i alla fall har jag i mitt liv börjat ta hand om mej själv i augusti i år bokade jag en egen yogaresa åkte själv underbart. I oktober blev jag farmor första gången. Och i september börjande jag en utbildning till behandlingspedagog vinner mycket insikt på detta viset. Fler praktiker ingår menbet ej om d ärlämpligt för mej att arbeta med exempelvis vuxna alkoholister/ bra erfarenhet hemma eller ha vad tycker ni andra om detta. Min man har varit nykter sedan maj i år iaf. Det ver jag ju inte i framtiden men....

Måste börja med att skriva - vad grym du är! Sååå stark att du klarat det! Tack för du delar med dig.
Du har helt rätt. Jag har hört att det bästa är att ”äga sin historia” för om man är öppen och berättar så finns det inget ”smaskigt” att skvallra om som kan bli förvrängt eller.. Oförstått.

När jag efter många om och men vågade ringa till Alkohol och drogmotagningen så pratade jag och min fantastiska terapeut om detta. För jag skämdes för att gå dit, att någon skulle se mig.
Då sa hon - tänk vad konstigt att du skäms för att bli sedd när du VET att du har problem och du faktiskt VILL göra något åt det.
Och det är sant. Vissa dagar känns det som jag vill och vågar berätta för hela världen, och andra dagar skäms jag och kan knappt erkänna för mig själv.

Hur var det med avgiftning för dig? Fick du någon sån behandling?

❤️

Kram! Du är stark!!

Hej
Att be om hjälp känner jag är ett måste för mig och de jag kommer önska är att få gå på samtal sedan får de bli antabus och jag ska gå på ett första möte på AA på lördag. Jag har fått problem med alkoholen då jag är gift med en alkolist så var de nog inte så konstigt att jag själv till slut hamnade där, han äter antabus och går på AA möten håller sig borta från alkoholen. Nu har jag inte hamnat långt ner i djupet men känner att de är hög tid att ta tag i mina problem speciellt då jag kört bil med alkohol och blivit av med körkortet som tur inga personskador, de finns ingen val alkoholen måste bort ur mitt liv.
Anne-Lise

Hej igen,
I mitt fall var den biten ganska enkel. Min arbetsgivare fick reda på att jag drack och mina närmsta (man och barn) blev lättade. Sedan valde jag att berätta för de närmsta vännerna oxå och de hade anat att något inte stämde. Tyvärr är ju skammen ett av de största hindren på vägen till att verkligen få må bra. Vi skäms över vårt problem som vi i grunden aldrig har valt. Däremot är vi modiga när vi ignorerar skammen och vågar berätta. Om du vänder på tanken; om någon berättade motsvarande för dig, att de har problem med alkohol men har insett att de behöver hjälp och också gör något åt sitt problem. Skulle du döma personen eller skulle du som jag skrev till dig tycka att personen är insiktsfull och modig?❤️

Min behandling var min vändning och för mig har det gått bra. Visst har det varit ett jobb med mig själv men det är så värt det. Att få må bra igen, utan ångest och skam. Jag gick ”all in” i behandlingen och gav mig själv ett löfte om att det var min tur nu. Jag gjorde som terapeuterna sa och nu har jag varit nykter sedan dess. Har familj, vänner och jobbet kvar. Så det går att vända och hitta en ny väg i livet.
Kram
Ellan

En av många ursäkter för att dricka lyssna inte på skitsnack ta inte åt dej?

74 dagar är en jättelång tid! Ge dej själv uppskattning för det.
Men det är svårt när det finns hemma och man har startat med andra.
Bra att du skriver och bra att du reflekterar. I morgon är dag 2, men med 74 dagar i bagaget. Ett bra bagage!

Nykter, trött och fortfarande i sinnesro ?
Tack för omtanken.

Tack Ellan. Jag blev helt fylld med känslor nu. Får jag fråga vad du sa till folk runt omkring om vart du skulle? För det är en stor klump i magen på mig. Jag vill inte åka iväg och oroa mig för vad som sägs och låta det ta kraft och energi från det som är meningen.

DU är modig! Hjälpte det för dig med behandlingshem?
Berätta gärna!
Och åter igen - Tack :)

Kram! Tova

Men du, det var bara en tanke som automatiskt gav dig en gammal känsla som du brukar dricka på. Det betyder inte att du behöver agera på den. Dessa känslor kan komma lite då och då och är inget bakslag. Jag ser det som att vi lär oss. Stannar upp och reflekterar över känslan som infann sig. Ensamhetskänslan har varit en av mina största faror. Jag har då boostat mig med extra AA-möten för att få känna tillhörigheten med andra.
Hur ställer sig din man till din start på ett nyktert liv? Stöttar han dig och kan du berätta hur du känner?
I början av nykterheten är vi väldigt sköra och behöver all stöttning vi kan få.
Ta hand om dig,
Kram
Ellan