Senaste kommentarerna i forumet

Tack för dina vänliga rader. Jag gör, och känner som du skriver: AA-möten ger någon form av nykterhetsstabilitet! Jag vet inte om jag hängivet kommer att ge mig in i det digra 12-stegsarbetet? I nuläget så är jag så nöjd att bara gå på möten - ibland lyssna, och ibland lätta mitt hjärta och dela något........ Det känns bra! Hälsn. Anders

Tack AlkoDH som frågar! Här är det bra! Lugnt, stabilt och nyktert...... 2 månader utan a (ingen match för oss "periodare") och ingen önskan om något annat heller. Börjar etablera kontakten med psykoterapeuten mer o mer - och tycker faktiskt att de AA-möten jag går på oftast är rogivande och ger en påminnelse om vad jag INTE vill ha i mitt liv, eller snarare vad jag inte KLARAR att ha i mitt liv. I början var jag lite tveksam till att både köra AA o terapeut - men jag tycker inte att AA "tar energi", utan snarare ger. Det var ju det jag var lite betänksam inför - om det skulle gå för mycket energi att köra båda? Men det känns bra. Terapeuten ger mig möjlighet att se bakåt/framåt och NU. Det får ta tid - och det får kosta pengar. Det är den största investering jag har gjort för mig själv på evigheter. Jag ser inget alternativ till det - och det är bra!

Hur har du det själv? Hoppas att ditt sista återfall är avklarat, avslutat, stängt och plomberat?! Hoppas att du är "nyspottad" i nävarna och nerverna - för vi skall väl inte ta fler återfall. Det får ju räcka nu....:-) Vi kanske inte har tilldelats fler återfall. Kvoten är fylld........

Verkligen "roligt" att se dig här igen - fast ändå inte.....-ja du förstår hur jag menar. Men nu är du här, och det är jättebra! Vi kämpade ju jämsides ett tag - och den nykterhet du samlade ihop förra gången har du ju faktiskt med dig. Den är ju inte på något sätt förlorad. Kämpa på med dina dagar - jag hoppas att du snart hittar tillbaks till den känsla du hade förra gången du slutade. Jag tror det kommer. Själv så har jag haft ett par dikeskörningar - men är så på rätt väg nu. Inte en droppe på 2 månader. (är ju periodare, så det är ju "normalt"), och har en psykoterapeut jag träffar regelbundet, samt smiter iväg på en del AA-möten. Känns kanon! Fortsätt du att skriva o kämpa - vi finns här, både "gamlingar" och nyare förmågor........Kram på dig/A

Njut av och mimns detta ☺!

.., tror jag förstår vad du menar ?. Ja, vila hjärnan och vara o nu:et är viktigt för mig (och förmodligen dom flesta). Har en tendens att grubbla över saker jag gjort, speciellt alla dumheter, vilket bara gör en ledsen och de driver ångesten o s v. Och här funkar ju a som en tillfällig lindring, men vi vet ju att den inte funkar hållbart.
Träning, golf, se film, spela wordfeud, lyssna/läsa en bok är mer konstruktiva 'flykter/hobbies' för mig.
När man är ledsen eller nedstämd, ska man då bara vara i den känslan till den går över? Hittills har jag i mitt liv försökt bryta den via ngt, t ex träning, se film, alkohol. Jag har i perioder haft svårt flr att gråta, men gör det relativt ofta, vilket är skönt.
Nå väl, fortsättning följer och stort tack för ditt stöd ADHD ?!

Att fokusera på det positiva är helt rätt tänkt! Tankens kraft är stark ?

Just dethär med att hantera barnens känslor är nog svårast! Dom kan ju sakna ihjäl sig vissa dagar för det är så svårt att förstå för dem. Min son som är stor nog att förstå tycker ändå det är svårt att fatta varför en vuxen mänska inte bara kan låta bli att dricka, låta bli att jämt ställa till det. Och det är lika svårt om de inte vill träffa alkoholisten alls för då våndas man över att dom borde ha en relation till den andra föräldern men träffas dom är man konstant orolig att nåt hemskt ska hända, vilket det också gör med jämna mellanrum. Och varje läge föranleder möte med soc och skolan och barnpsykologer och advokater...Det sistnämnda som dessutom äter upp ekonomin och dit for den lilla välbehövda reskassan för en andningspaus med barnen nästa sommar. Så tragiskt, tungt, irriterande och ändå med nån sorts tacksamhet man ändå alltid reder sig på nåt magiskt vis.

För en sak är säker MCR och alla ni andra som har liknande liv: vi är starkare än de flesta och klarar så mycket mer än vi tror! Så en klapp på axeln och ett heja framåt till dig MCR och alla ni andra som kämpar! ❤️

Ytterligare en pigg morgon. Jag är så tacksam?? Älskar att vakna utan ångest! Fri från den tunga känslan av alkohol. Jag vill vara fräsch och sportig! ???

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Välkommen hit, du säkrar verkligen upp på fler håll, bra gjort. Forumet är en "dygnetruntplats" även om det kan ta tid att få svar eller fart på en ny tråd. Du har valt att bli nykter och jag hoppas att du stannar här och berättar om dina erfarenheter. Du skriver att familjen och hälsan är viktiga motivationskrafter för dig. Många upplever en skillnad ganska snabbt när de slutat dricka alkohol, om du vill får du gärna berätta hur det är för dig just nu.

Fint att ha dig här, vänligen

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Mycket bra förhållningssätt och bra att bli påmind om det!

Det låter som att du försöker finna ett sätt att vara du utan alkohol. Sannolikt har du en brokig resa framför dig men du har redan börjat ta steg i den riktning du vill. Du är här! Jag ser att du fått svar i en annan tråd och jag hoppas att du finner stöd här inne. Ibland tar det tid innan nya trådar får fart.

Vad har du mer har gjort eller tänkt för att förändra din situation? Du skriver att du länge känt ilska och ledsenhet och att du vill arbeta för att andra känslor ska få utrymme. Att må bra, vad innebär det för dig? Berätta gärna. Igen, välkommen.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Eller, varför inte gräva lite i vad detta innebär. Dissekera varandet i det som är och det man gör..
Vilka moment i det varande som är livet behöver klaras av och vilka kan bara levas?
Kanske beteendet att agera på känslan som leder till tanken att jag måste fly, bli av med känslan, bort från det som pågår inuti mig. Kanske ”att klara av” det, genom att förändra det, kan omvandlas till att inte klara av det alls utan leva det.
Varandet i känslan (icke-agerande) istället för görande (agerande för att komma undan).

Nu gäller detta all energi och ansträngning vi använder för att ändra en känsla eller upplevelse.
Den energin behövs för att hantera verkligheten.
Så nästa bit i det här filosofiska ordbajseriet är: ok, bara vara. När ska man göra då?
Agera i det fält du kan påverka.
Om du känner ångest, eller kaos i hjärnan, är det inte känslan som ska ändras, den är ju bara där för att berätta något.
Situationen runt upplevelsen kan däremot vara möjlig att påverka.
Precis som du skriver, Morgondag, vila hjärnan regelbundet i förebyggande syfte. Och insikten om de mönster som kanske ligger bakom önskan om flykt, där har du ditt ”görande” när det kommer till livsstilsförändring.
Dela upp dessa mönster i enskilda beteenden (även tankekedjor är beteenden) så är plötsligt allt det där diffusa och stora som ska klaras av mer hanterbart . Du behöver inte längre klara av hela livsstilsförändringen eller hela livet, utan konkreta enskilda beteenden.
Kanske inte ens alla på en gång...
Hoppas det gick att ut något av mitt krångliga resonemang ?

Jag ser att många läst din tråd och att du fått bra svar. Du skriver att du just nu inte förmår att tala med någon utanför familjen. Vet du, det är en mycket vanlig reaktion. Kanske känner du att du vill skydda din pappa, kanske din mamma och dig själv. Ofta tänker vi att det kommer leda till bråk om vi berättar för andra samtidigt är det oftast just hjälp utifrån som kan förändra. Du har tagit ett modigt och bra steg genom att skriva här, börjat sätta ord på vad du är med om. Bra! Nästa steg kan vara att ta kontakt med någon annan, det finns anonyma alternativ som du kan börja med. Jag ger några förslag om du känner dig redo.

http://www.al-anon.se/alateen/, såhär skriver dom på sin sida: "Alateen är en självhjälpsgrupp för tonåringar som kan komma och snacka av sig, eller bara lyssna. Inga krav eller medlemskap, anonymt, gratis, inte religiöst och helt opolitiskt"

http://www.bup.se/sv/ BUP kan man kontakta om man är upp till 17 år, finns en hel del att läsa på deras sida och det går också att skriva till dem från hemsidan.

https://www.drugsmart.com/ där kan du skriva frågor till dem som jobbar med sidan eller få hjälp med att veta vart du kan få stöd eller läsa om alkohol.

http://rkuf.se/vad-vi-gor/jourhavande-kompis/ detta är en sida där du kan chatta med en så kallad jourhavande kompis mellan kl 18:00-22:00

http://www.maskrosbarn.org/ en sida där du kan chatta med unga som vuxit upp med föräldrar som druckit för mycket alkohol

http://www.tryggabarnen.org/om-chatten/ även här kan du chatta med någon som vuxit upp i en familj med föräldrar som druckit för mycket alkohol,

Fortsätt gärna skriva och läsa här på forumet också såklart, berätta hur det går för dig.

Varma hälsningar,
Li-Lo

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nu tar vi nya tag, du ska inte ha skuldkänslor, du var ju vinfri i 6 månader, ojojoj, så länge har jag aldrig varit vinfri (förutom när jag var barn då :-)) u kör vi en nykter onsdag! Kram på dig fina du!

Kanske kan du visa vad du skrivit här när han är nykter?

rädd för att prata med vuxna utanför familjen! Och gå inte runt och skäms för hur det är hemma! Fundera över om du har någon/några vuxna utanför familjen som du har förtroende för. Kompis mamma eller pappa, någon lärare, tränare? Lätta ditt hjärta för dessa människor! De kan inte få din pappa att sluta dricka men de kan lyssna på dig och finnas för dig! Du kan inte heller få din pappa att sluta dricka! När du funderar på hur du ska hjälpa honom så säg högt till dig själv: jag kan inte hjälpa pappa med detta och det är inte mitt ansvar! Ditt ansvar är att ta hand om dig själv och bry dig om dig själv! Svårt när man både älskar och hatar någon på samma gång! Man skäms för sina hat-känslor! Men tänk så här: du älskar din pappa mycket men hatar att han dricker! Det är skillnad på att hata en person och att hata något en person gör! Skilj på det så känner msn inte så mycket skam när hat-känslorna kommer! Kram

Ja, när det kommer till det praktiska är detta ett sätt att bryta depressionscirkeln.
Så länge syftet är just att komma ur ett mönster.
Så länge du samtidigt kan se dig. Att du iklär dig en kostym av en anledning, som att ”ta din medicin”.
Så länge du har utrymme för att ta av ”fake-it” kostymen och tillåta dig känna.
Tillsammans med din man, kanske, när ni kan vara ostörda. Där du kan få tröst och omtanke och bara vara precis så ledsen eller orolig som du just då känner dig inuti. Kanske kommer du då märka att det är en lättnad att inte förställa sig och få mer kraft att spela ”fake it until you make it”.
Kramar i massor❤️

och sluta hoppas på att hon ska sluta! Ta det därifrån! Min särbo är alkoholist och blir precis som din sambo personlighetsförändrad på ett minst sagt otrevligt sätt! Så här gjorde jag: gjorde slut/tog time out från honom i maj, ägnade sommaren åt att fundera över hur jag vill leva mitt liv. Vad är viktigt för mig, hur vill jag ha det, vad kan jag acceptera och inte, vad är mitt ansvar! Jag började helt enkelt fokusera på mig själv istället och sätta gränser runt mig själv (istället för runt honom) Vi tog upp vårat förhållande i augusti igen! Han dricker fortfarande, hans val! Däremot tar jag inte ett endaste gram dåligt spritsinne, mitt val. Jag umgås inte med honom när han är full, mitt val. Han har anpassat sig och hans dålig spritsinne har än så länge lyst med sin frånvaro och han dricker mycket mindre! Han har satt upp regler/begränsningar för sig själv och sitt drickande! Vi får se om det håller i längden. Ger det en chans då vi har mycket som är bra i vårt förhållande!

Det är värst på morgonen. Jag försöker att inte prata med min man då. Inte dela mina dysfunktionella tankar.
På morgnarna vill jag ge upp. Det känns som om jag inte klarar en dag till. På eftermiddagarna är det oftast lite lättare.
Det kommer inte alltid kännas så här.
Kort lista idag.
Gå till jobbet,
Ringa Telia
Jogga spåret
Laga mat

Senaste dagarna har jag klarat mina listor. Fake it until I make it....

Förändring kan bara ske om sambon verkligen vill bli nykter. Har ni pratat allvar om det?

Du är så stark! Förstår inte hur du klarar att vara nykter när din sambo/man verkar dricka en hel del. Du gör det fantastiskt bra! Fortsätt dela dina känslor här om det hjälper- vi är nog många som läser även om vi inte alltid kommenterar. Kram och godnatt!!

Trötthet som håller i sig är fruktansvärt jobbigt... Du kanske är trött för att du är uttråkad?;) Du kanske ska göra något för dig själv... något roligt och/eller avkopplande... Kram!

De fick lov att finnas, förstås och kläs i ord.
Du såg dig själv som du var tidigare. Kunde känna medkänsla med ditt tidigare jag. Med dig så som du hade det då.
Smärtsamt, ja. Såren öppnades och ångesten du beskrev är varet som behöver komma ut för att möjliggöra läkning.
Påminnelsen om hur det varit kom i form av en ofrivillig ”sup”. Ibland kommer den till oss i form av mardrömmar. Skrämmande och verkliga.
Pusta ut nu, tacka dig själv för att du tar dig på allvar, tacka dig själv för att du har förståelse för dina reaktioner.
Kram

Det är väldigt tydligt att alkohol är både fysiskt och mentalt så jävla fel för dig. Då har du lärt dig det. Aldrig mer. Inga bakdörrar öppna. Och att din man också öppnat upp för att vilja bli nykter är ju kanonbra! Han har ju värsta läromästaren på hemmaplan ?