Senaste kommentarerna i forumet

Så glad för din skull ?

Drivk vatten i mängder. Få i dig vitaminer, speciellt b1 och b12, sen c-vitamin. Få i dig mat. Det kommer nog vara några pissiga dagar.

Kramper tror jag hänger samman en del med uttorkning. Även om det säkert finns många fler anledningar.

Räkna med en del svettningar och ångest och sömnproblem.

Blir bättre. Mest härda ut. Se på serier. Prata med någon...

Handlar inte om manipulation i alla fall. Det handlar om integritet. Du "svek" och gick bakom ryggen. Skulle själv bli tokig på sådant. Men sen är jag mottaglig för input från omgivningen.

Så, det finns inget rätt och fel som alltid stämmer. Lösningar ser olika ut, då vi alla är olika individer.

Alanon grupp som du kan kontakta.Där kan du få stödet du behöver.Att vara mamma till en missbrukare känner jag endast till genom mitt arbete.Jobbade i socialpsykiatrin..Pratat med några föräldrar som ofta var förtvivlade.Du gör helt rätt i att söka hjälp.En person som drogar eller berusar sig, vill ju göra det i fred..Hot om olika saker är ett sätt att manipulera.Styrkekram..

Tack bedrövadsambo, Jasmine och AlkoDHyperD för era svar. De betyder mycket. Jag är själv superdålig att skriva i andras trådar och det är för att jag känner press att skriva nåt bra och smart då. I min egen tråd skriver jag ju bara vad som helst utan att fundera så mkt. Men jag läser andras trådar och följer andras resor här i med och motgång.

Det är konstigt nog väldigt lätt för mig att vara nykter trots att min man dricker. Vi har alltid druckit på olika sätt han och jag så mina vanor återspeglar sig inte i hur han dricker. Men det är inte bara därför. Till exempel så hatar jag lukten av alkohol. När han luktar det så vänder det sig i magen på mig nästan. Och det blir man ju inte så frestad av...

Jag kan faktiskt känna mig helt förundrad över hur jag helt bara absolut inte vill dricka. Hur kan man gå från att vilja dricka alldeles för ofta till att inte ens vilja ha ett glas? Det är så häftigt att det kan vara så.

Idag var jag på affären och när jag passerade ölhyllorna för att jag skulle hämta festisar som var mittemot, så ville jag inte ens titta på ölen. De äcklade mig. Tänkte på hur jag förr med nervositet i magen brukade ta ett sexpack och lägga snabbt i korgen. Jag mådde dåligt av det då men ville ändå ha.

Min tråd heter ju nykterist och alkoholist i en kropp och så har det verkligen känts för mig. Nykteristen i mig har alltid hatat att köpa alkohol. Hatat att köpa så lite som en enda öl. Alltid känt att det är fel för mig även innan jag började dricka för mycket. Är det därför det är så skönt och lätt för mig nu kanske... jag gör äntligen det som Nykteristen i mig har önskat hela tiden. Det som hon desperat har önskat...

Man ska vara snäll mot sig själv tycker jag. Inte hata sig själv för att man dricker för mycket. Det är inte lätt att vara en som är beroende av nånting som gör att man mår uselt. Det kan jag säga nu.... för nu känner jag så mkt medlidande för mig själv och den jag var för 9 månader sedan. Det var faktiskt synd om mig. Jag tog mitt ansvar och slutade. Men det var faktiskt sorgligt innan jag gjorde det helt. Jag var ju bara en vanlig människa som hamnade i klorna på den vidriga drogen alkohol. Vi alla är ju bara vanliga människor som vill vara lyckliga och göra våra nära och kära lyckliga.

Men då måste alkoholen bort. Annars är man fast i det där sorgliga och nedbrytande träsket. Och skadar både sig själv och andra. Det är inget bra liv...

Godnatt allihopa ❤ önskar er sköna drömmar och styrkan att fortsätta den nyktra vägen. En dag blir den lätt att följa!

Dom har sett ert liv i många år..Nu har äntligen deras pappa gått med på hjälp och nykterhet.Är du inte beroende så borde du kunna avhålla dig från alkohol tills mannen fått stabilitet i sin nykterhet. I alla fall i hemmet..Annars ligger en stor risk att allt faller, vilket såklart barnen är rädda för.Du kan vara en trigger för honom om ni druckit tillsammans. Min exmake är a-beroende sen många år.Skött jobbet och det mesta utåt sett.Jag blev a-beroende för att alkoholen blev vardag i vårt hem.Nu är jag nykter sedan snart 2 år, exmannen fortsätter sitt "socialdrickande" En balansgång som den beroende aldrig vinner, utan beroendet tar över mer och mer..

Jag gjorde en oros anmälan ner till soc på min pojkvän och han reagerade presis som din son. Men han har nu förstått att vi gjorde det för att vi var oroliga för honom.
Min pojkvän kan gå in i perioder då han inte vill se en enda människa och håller sig undan alla människor som bryr sig. Jag tycker att du gjorde rätt i att göra en oros anmälan , det bevisar bara att du verkligen bryr dig om din son. Så gå inte runt och tro att du gjorde fel. För det gjorde du inte, och du gjorde rätt i att tala om att du är beredd att göra det igen. Det visar bara att du bryr dig om honom .

TACK! Hittade den inte själv. Tänkte att den hamnat i arkivet eller nåt :) Det är med blandade känslor jag kommer läsa den, men jag tror det är bra för mig. Mitt förra jag får inspirera mitt nuvarande jag :) Vad omtänksamt att du letade rätt på den. <3

Det är verkligen överväldigande att komma tillbaka och få så många fina ord :) Tack!

Anders - ja, vi kämpade jämsides där. Hade ungefär samma antal veckor bakom oss. Det var just såna som dig som gjorde att jag lyckades! Jag trodde verkligen inte när jag stod där just då att jag skulle "trilla dit", samtidigt kan jag tänka att jag verkligen fick det bevisat för mig. Att det finns inget lagom för mig. Det är binärt. På eller av. Grattis till dina 2 månader!! Jag tar inspiration av dig som trots dikeskörningar aldrig tvekar att kasta dig upp i sadeln igen.

Tack vinärgott! Ja, man ska ju minnas att jag klarade många månader. Därför är det så oerhört korkat att jag började igen, men som sagt nu är det så.

Idag är det dag 5. Och jag har ont i huvudet och känner mig olustig överallt. Väntar på att den där känslan av "bra" infinner sig. Jag kanske är lite otålig också.

Härligt att höra från er! Nu kämpar vi tillsammans!

<3

Min ”vägbubbla” och efter helgen är det rak väg två veckor. Ångesten är påtaglig vid tanken att dricka. Jag vet så väl att ett glas blir hela flaskan behöver inte testa det längre. En flaska och jag raserar mer och mer för varje gång har provat det med!
Det är helt stopp för mig och jag är inte ens ledsen! Tycker inte synd om mig alls. Inte ens folk mitt i mot mig som tar ett glas kan trigga mig!
Jag vill inget mer nu!
Har andra bekymmer att ta tag i som stress, känsla av otillräcklighet, rädslor för att något hemskt ska inträffa, sätta gränser och inse egenvärde och att jag är jag. Känns på något sätt som mitt liv är på paus. Att dricka på dessa känslor är förödande.
Nej så pass mycket känner jag att jag ändå är värd!!
Kram alla!

Det är en balansgång mellan att låtsas att allt är ok och att låta känslorna vara som de är eftersom jag inte kan påverka dem som jag vill.
Klarade inte dagens lista... Lyckades inte lösa mitt telia problem. I morgon får jag försöka igen.
I övrigt har det varit en bra dag. Lyckades förklara för min kompis i ett mail hur det stressar mig att hon frågar hur jag mår. Naturligtvis förstod hon och föreslog en fika nästa vecka då vi bara pratar skit om andra... låter som om hon förstått...

Hej igen. Jag tänker att den här diskussionen är för viktig för att den ska ta slut med en gång. Frågorna som du ställer är svåra att svara på. I synnerhet om du ska svara på dem själv, när du egentligen inte kan se några lösningar och inte har någon förändring alls i sikte. Kanske är ProVivas tips bra. Att hitta någon eller några att prata med för att få andra perspektiv på din situation eller bara dela den med någon istället för att bära den själv. Vad tror du själv om det? Har du några människor runt omkring dig som du kan prata med om hur du har det?

Jag är också nyfiken på att höra lite mer om hur du har det. Om du vill beskriva lite mer. Hur tänker du kring hur du mår och hur det påverkar eller påverkas av alkoholen? I tidigare tråd skrev du om att du då ofta kände dig väldigt motiverad att sluta för att sedan upptäcka att det inte räckte för att lyckas. Det känns som en väldigt klok iakttagelse. Motivation är en bra start men det behövs mer. Du ska däremot inte tänka att det är en brist hos dig som gör att du inte lyckats. I all forskning som vi har gått igenom så har inte kunna hitta några "hopplös fall". Det kan ta ganska många försök och vara svårt att hitta rätt metod för att just du ska hitta en bra väg? Vad har du provat för olika saker för att komma tillrätta med alkoholen eller med hur du mår? Finns det något som har funkat lite bättre eller skulle du behöva hitta något helt nytt?

/magnus

Sorry om jag ställer mer frågor än svar

Ja, jag gick gillar inte att vara oärlig. Men det är kanske nödvändigt här. Men jag vill helst vara ärlig. Jag måste bestämma själv.

...Tycker inte heller att de kan ställa sådana krav. De kan kräva nolltolerans när barnbarnen är där, men kan ju inte bestämma över ert liv i övrigt... Om din man är ok med att du dricker ibland så borde det ju inte vara ett problem. Hur skulle det komma till barnens kännedom? Eller känns det moraliskt fel, att svika ett (påtvingat) löfte?

Vi har aldrig druckit när barnbarnen varit med. Det som hände var när min man ensam hade ansvaret. Så som du tänker vill jag kunna göra. Min man tycker absolut att jag ska kunna dricka när det är lämpligt. Det är barnen som ställt krav och jag tycker inte det är fair.

...har bestämt att även du inte ska dricka? Era barn? Din man? Du kan väl dricka när barnbarnen inte är där då? Eller ta ett glas på bar/restaurang då och då? Eller är alkoholen så viktig för dig att du måste ha den varje dag...? Kanske värt att fundera över.

Ja, jag saknar alkoholen. Att inte kunna ta ett glas vin. Jag är inte beroende. Jag är glad över min mans beslut men vill inte känna att jag ska straffas.

Att dina barn sätter gränser? Att din man blev stupfull tillsammans med era barnbarn? Att din man slutat dricka? Din man verkar ha accepterat att han måste sluta dricka och behöver hjälp! Är inte det något bra? Eller saknar du alkoholen? Dina barn bestämmer helt klart inte över ditt liv men de bestämmer över sina barns liv! Vem vill ha fulla barnvakter? Typ ingen! Vem är full när han/hon är barnvakt? En alkoholist!

har på senare tid insett att ju äldre jag blir desto mer avslappnad syn får jag på döden. Den bortre gränsen kommer närmre och ger ytterligare tryck på talesättet Lev idag ! Ett tag var jag ständigt omgiven av död, släktingar och vänner försvann. Man kommer liksom in i ett stim. Min mor tog en massa år på sig att dö och när slutet äntligen var där så var det en befrielse. Hennes syster likaså. Likväl som att döden kan oroa så kan den även skänka sinnesro.

Jag reagerar nog mer på vänner som gått bort i sitt beroende för där vet jag ju att det finns en chans att överleva men att önskan i deras fall inte varit tillräckligt stark. Jag har en fd bekant som nu bara är skinn och ben och med stora svårigheter att gå men inte alls är intresserad av att lägga av med sina piller och den alkohol han kan få tag i och jag är storligen imponerad över hur mycket en människokropp kan tåla.

Vet inte vem som myntade uttrycket : När man tänker på de bortgångna så lever de upp igen. Jag tycker det stämmer så bra när jag besöker mina föräldrars grav.

Känn den. Tacka den för att den finns, även om den är obehaglig, för den kommunicerar med dig.
Undersök känslan, fråga dig själv vänligt vad den vill säga dig. Finns det någon annan känsla under? Ilska eller irritation kan ibland mörka andra känslor.
Varför ska man nu göra detta, när all populärpsykologi så klämkäckt ropar ”tänk positivt!” Grotta ner sig i sin ångest och sorg? Nej, det är inte så det går till. Grotta ner sig gör man när man fastnar i grubblande över hur man ska komma undan känslan, eller dömande av att man ens har den.
Har du försökt tänka positivt och märkt att det inte fungerar kommer missnöje och upplevelse av misslyckande på posten. Jag tänker fel, känner fel....
Men när det man känner får finnas och bli accepterat kommer det klinga av. Antingen genom att man förstår och tröstar sig själv eller genom att man hittar någon form av problemlösning när stressen över att kämpa emot känslan inte längre blockerar tankeförmågan.
Kram

Jag är inte här på forumet dagligen som tidigare, men jag tänker på dig ibland, undrar hur du har det och hur det går för dig, hur du mår. Fastän vi inte känner varandra så så är det många här på forumet som jag bryr mig om på riktigt. Jag hoppas verkligen att du reder ut detta och får möjligheten att må bra. Det förtjänar du verkligen. Stor kram! ❤️

Undrat hur det går för dig och hur du har det. Känner med dig och din situation.

Jag är fortfarande nykter men jag är inte inne på forumet så ofta längre. Jag behöver det inte riktigt lika mycket känns det som. Eller så gör jag visst det, för jag har börjat tänka att jag ska dricka och hålla mig till tre glas vin i veckan. Jag ska vara nykter ett halvår som jag sa, men sen, efter det. Då kan jag ju dricka tre glas vin i veckan. Jag har på riktigt tyckt det varit en bra och hållbar idé men nu när jag är här inne så slår det mig sakta men säkert att det nog är en ganska dålig idé. Jag bara lurar mig själv om jag tror jag kan dricka. :( det blir en riskfylld balansgång om jag bestämmer mig för att prova. Ta hand om dig Jasmine, kan jag klara av att sluta dricka så lovar jag att du kan också!

Jag har varit på utlandssemester för några veckor sedan. Den första på ett och ett halvt år, av olika anledningar. Jag kände skillnad nu mot tidigare. Just semesterresor kunde väcka lite alkoholtankar men nu känner jag att alkoholen verkligen hör till det förflutna. Det är helt naturligt för mej att inte dricka alkohol. Inget sug, inget tycka-synd-om. Det enda jag reflekterar över är att jag inte vill åka på nån utfärd som inkluderar vinprovning. Där skulle jag känna mej udda men sånt går lätt att undvika.
En sak jag tänker på är att folk inte dricker så mycket. Jag såg inga berusade människor, folk verkar väldigt måttliga. Det tänkte jag inte på förut. Jag hoppas att det inte märktes hur mycket vi faktiskt drack på den tiden! Nu när jag är nykter drickar min man betydligt mindre, förr höll inget honom tillbaka. Tvärtom, jag tog gärna en hutt på morronen, "för magen", och så drack vi på lunchen.
Jag har gått i pension och det är tydligen en tid för eftertanke, nån sorts bokslut. Man får mera tid att tänka, på gott och ont. Jag är väldig tacksam för att jag är nykterist för riskerna att drickandet skulle eskalera skulle vara stora annars. Jag har tänkt igenom mycket av mitt liv hittills. Vad jag gjort rätt och vad som blev fel. Det verkar som om felen framträder tydligare. Det känns som att jag försonats med det förflutna, jag har bestämt mej för att låta det gamla vara. Jag börjar om med rent blad. Det är ju faktiskt så att varje dag är ny, det förflutna är det onödigt att grubbla på.
Jag har lärt mej väldigt mycket av allt som hänt och det är det viktigaste. Att ta tillvara lärdomarna."Your past was never a mistake if you learned from it". Inte bara kring alkoholen förstås men allt som händer. Jag utsattes under 1,5 år för trakasserier och förtal av en narcissist, en person jag inte kan avfärda eftersom mina barnbarn blir inblandade. Jag har ofta tänkt på vad jag kunnat göra annorlunda som skulle besparat mej både lidande och pengar. Men det har också lugnat ner sej nu och jag har lärt mej väldigt mycket. Om mej själv också.

Skrev i din nya tråd - men hittade din gamla, lååååångt bak. Vet inte om du har letat, eller ens vill läsa? Men jag tycker att där finns så mycket positivt i den, så........ vill du inte "ha den" så låt den bara vara, så trillar den ju neråt igen, långsamt men säkert.......

Vill du eller måste du? Måste som ruinens brant kommer säkert funka men annars kan det bli en kamp i ordet måste. Vill du genuint så blir det enklare! Lycka t till