Senaste kommentarerna i forumet

Keep up the good work!

Berätta för henne att du känner press, och be henne smsa istället. Då kan du svara precis så mycket som du orkar/hinner. Så gjorde min kompis när jag mådde som sämst. Ibland fick hon bara ett ❤️ tillbaka och ibland en halv roman ? Fast några timmar senare kanske. Ha INTE dåligt samvete för hur du mår. Tänk inte så mycket - göra bara. Fake it until you make it.

Jag lider så oerhört med er som har barn ihop med era alkoholister. Även om ni separerar blir ni aldrig riktigt av med dem. Fy fan vad hemskt! Och sen ta hänsyn till barnets känslor och tankar också ovanpå allt det man själv redan känner. Tvinga barnen till umgänge om de inte vill, åka och hämta dem akut, och den förbannade oron när de är hos exet. Styrkekramar i massor till er ❤️

Ge inte upp!
Det finns inget sätt som inte kommer att drabba dina anhöriga, inget!
Förstår att det kan kännas som att alkoholen hjälper men jag kan också tolka in att du förstår att det bara är för en kort stund, sen blir det troligtvis bara värre.
Vilken hjälp får/tar du idag? Att sträcka ut en hand här har ju uppenbarligen inte vare sig fungerat eller hjälpt, tyvärr.

Tänk vad fel det kan bli. Du har en underbar kompis som visar att hon bryr sig. Och fullt förståeligt så blir det bara ytterligare en press att må bra. Vad skulle hända om du var ärlig med henne? Om du berättade att din högsta önskan är att må bra igen, men att du känner dig pressad av frågorna. Att du uppskattar att hon ringer, men känner dig misslyckad när du inte kan svara att allt är toppen. Kanske bättre att vara ärlig i det här fallet.

funderat på ditt inlägg Li-Lo och jag måste säga att jag har varit mest överraskad. Att det kan vara till hjälp för någon har jag inte alls tänkt. Mest har jag nog fokuserat på att jobba med mig själv för att inte orsaka massa emotionella disaster runt omkring mig.

Sista dag i Italien och det går att inte dricka här. Även om så klart tankarna kring vin är mycket påtagligare än annars, trots allt god mat, mysiga restauranger... Jag måste säga att suget efter sötsaker, glass och annat gott är nog starkare och jag har fallit för detta ett par gånger, inte för alkohol.
Både alkohol och socker dödar min kropp. Däremot det ologiska är också att jag har tappat så mycket i vikt att jag ser helt sjuk undernärd ut. Undervikt. Jag får inte i mig tillräckligt mycket kalorier genom vanlig mat.
Vad ska man njuta av om man har sina två dödliga fienden så nära?
Shopping så klart. Och mycket närhet med mannen :) Det dödar inte, ha ha.

Så skönt!
Jag hoppas att du slipper sakna det framöver också!
Roligt att läsa att du och barnen är mer harmoniska. Och att du tappar "alkoholkilon" för dem behöver du ju inte. Bara du mår bra!
Kram

Tack för goda råd ovan. Det bästa är förstås att komma från honom, vet inte om jag ska börja med besök hos jurist eller bostadsförmedlingen. Vi har ett gemensamt hus men är med i bostadskön så kanske kan jag få tag i någon lya i förorten. Han visar i a f inte något intresse för att ändra sitt beteende för att behålla vårt förhållande. Skulle ett ultimatum kunnda hjälpa, har förstått att många använder detta, vet dock inte med vilket resultat. Jag kommer nog inte vilja vara särbo med honom, så känns det nu i a f. Vill aldrig mer träffa någon med alkoholproblem, fast det låter ju bra att bara träffa mannen när han är nykter, om det funkar så och känns bra. Min husläkare som jag talat med tipsade mig om beroendecentrum och Capio Maria beroendemottagning. Har kvar att kontakta dem men är rätt hoppfull.
Tack för stödet, det känns så bra att det finns människor i världen som vet vad man går igenom och hur man kan tänka och göra.

Saknar det faktiskt inte. På riktigt.

Tack så mycket!! ?

En måndag utan alkohol. Jag ser fram emot att vakna pigg imorgon! ?

Jag besvarade ditt inlägg i en annan tråd och tipsade dig om att starta en egen, detta innan jag såg att du faktiskt redan gjort det. Hoppas du kan hitta mitt svar på ditt inlägg ändå!

Med vänlig hälsning
Rosette
Alkoholhjälpen

Med en man som har och haft sitt helvete på jorden.
Två missbrukande barn (aktiva) och en död mamma till dom.

In kliver ullabulla och ska laga dom alla.
Jag kan väl säga på ren svenska att det har gått åt helvete..

Jag sitter och gapar från mina höga hästar hur de alla ska lösa sina liv och de lyder inte nämnvärt.

Då kliver jag ned och tar på mig offerkoftan och lierar mig med dom.
Funkar inte heller.

Sen faller jag med jämna mellanrum ned i svackor eller upp på min häst igen.

Just nu jobbar min skalle och mitt förstånd stenhårt på att försöka kontrollera framtiden ?
Eftersom jag uppenbarligen inte kan kontrollera nuet.

Återvänder till min trygga grotta för att slicka mina sår och sen ut i hetluften igen.

Vad sägs ullabulla om att lyda dina egna goda råd?
Led in häststackarn i stallet så den får vila mat och omvårdnad.

Lägger inlägget här trots att det kanske passar bättre i min andra tråd.
Men jag behöver påminnas om mina "fyllor" som bara skapar ångest och inte leder någonvart.

Jag förstår verkligen känslan. För min del är det mest en känsla av att försvinna. Är inget stort fan av AA jag heller, men hittade en jättehärligt NA en gång, vet inte varför jag slutade gå där dock. Var väl spriten som ringde på luren antar jag.
Det är ju verkligen inte bra egentligen att blanda tabletter och sprit, man blir ju rätt knas på det.
Men jag vet hur det är. Hoppas det blir bättre för dig snart.

Hej ni kämpar ❤️

Jag har nu varit nykter i 6 v och 5 dagar! Jag har skrivit varje dag i min "dagbok" om tankar, känslor, händelser - då som nu, reflektioner /funderingar. Jag kollade tillbaka till dag 2 idag då hade jag skrivit *konsekvenser av mitt drickande och mitt mående*! Man vet och tar upp dom där självklara sakerna som påverkar när man dricker - Familj/vänner blir lidande, ekonomiskt, jobb, ångest osv. Då fick jag 31 punkter och idag efter snart 7 veckar nykter så kan jag lätt fördubbla de, de finns så mycket som påverkas utan man ens tänker på de när man är i dimman.

De jag håller är att jag skriver varje dag (kan se fram emot de ?) och tänka - dag för dag! Jag tänker inte att jag ska "kämpa" /kriga mot A *att de är A mot mig* för då kommer jag förlora. De enda jag kan göra är att bygga upp mig själv och bli den jag egentligen är och bli stark och starkast så jag väljer MIG och inte A. För de ligger hos mig, för Alkoholen/Alkholisten i mig kommer alltid finnas.
Om jag har en dålig dag så får jag ha de, när jag behöver en hand så frågar jag någon, när jag mår super så njuter jag! ? En känsla varar inte för alltid de är hur man hanterar de när just
den kommer vare sig om den är dålig, lagom eller super ?
Säger ABSOLUT inte att de inte varit en bergodalbanor av förvirring, smärta och ångest! Men så var de oxå när jag drack ? Men som nykter så kan de inte bli sämre. Med A så skulle man bara stampat på samma ställe hela tiden (som man har gjort)
Jag prövar inte leva i förnekelse så jag sätter mig inte i situationer som utmanar och kan fresta mig än! Som sagt de ska inte vara en kamp mot A och mig! Att mitt ego ska vinna och jag ska klara de bla bla bla! Bara de allra minsta sak kan trigga igång beteendet igen så varför ska jag sitta med någon just nu som njuter av ett glas vin!? Lika mycket som den personen ska få njuta av de glaset så ska jag få välja att inte riskera min nykterhet! Vare sig hur tråkigt och ensamt de är/kommer vara ett tag nu. Jag träffar mina vänner på dagarna istället och gör saker på kvällarna så har man något att göra ? Om någon vill anpassa sig efter mig då och då och intd dricka så är de jätte snällt men de är inget man ska begära och då veta bättre och göra annat! Jag kommer inte kämpa imotvind
Jag kan göra de lätt för mig eller svårt! De är mitt val..

Ha en ljuvlig dag ni allesammans❤️❤️

Ja, det är inte kul att vakna upp varje dag och inte veta var man är. Min kropp liksom stängs av lite hela tiden. Känns det som.
När jag inte dricker är min kropp så himla skakig. Liksom darrhet. Kan bero på medicinen men jag vet inte.
Men det är typ den främsta symptomen, annars är det väl det andra vanliga. Dåligt minne och så.
Ekonomin är ju åt skogen, men vet inte om man kan kalla det en symptom.

Det enda du kan påverka är dina handlingar, inte dina känslor.
Förstår att du får ångest av pressen utifrån (och säkert även inifrån - även du önskar ju må bättre).
Och detta är viktigt: du känner det du känner!
Om man hela tiden utvärdrar måendet, eller tvingas göra det pga omgivningens okunnighet eller oro, är det ju naturligt att scanna för tecken på förbättring eller försämring. Fokus på hotet som i ditt fall är nedstämdhet och liknande.
Och vad händer med det man fokuserar på?
Alla subtila tecken på dåligt mående blir tydligare, vilket leder till ökad oro och kanske upplevelse av misslyckande. Som i sin tur ger ökad ångest och nedstämdhet...
Det du kan göra, det du imponerande nog gör trots att du mår som du gör, är att utföra de handlingar som du bestämt dig för, som är viktiga för att livet ska rulla på, som är värdefulla.
Förvänta dig inte att du ska känna glädje i det du gör just nu, även om du tidigare gjort det. Bara gör. Känslorna släpar efter lite, men tids nog kommer även glädjen. Först i små glimtar, sedan kanske mer och mer.
De som frågar dig vill dig väl och vet nog inte hur de ska hjälpa dig. De vill att du ska må böttre för att minska sin egen ångest.
Du är fantastisk mitt allt det tunga och svåra!
❤️

Du är trött på alkoholen. Alkoholen tar stor plats i ditt liv och det sätt du dricker på ger stora negativa konsekvenser för dig, både ekonomiskt, fysiskt och psykiskt. Du har ångest 3-5 dagar efter berättar du, det hörs att du inte vill ha det såhär och att börja med att skriva här och berätta är ett stort steg på vägen, många gånger är det första steget det svåraste och nu har du tagit det. Det finns olika typer av stöd och hjälp att få, både med alkoholen och spel. Vad tror du skulle passa dig?
För spel skulle du kunna ta kontakt med stödlinjen för spelproblem, https://www.stodlinjen.se/#!/, 020-819 100.
Fortsätt gärna skriv och läs här, om du vill starta en egen tråd så kan vi här lättare följa dig, det gör du genom att klicka på "skapa ny tråd" uppe i högre hörnet här ovanför.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen

Måndag lunch och jag har inte gått upp ur sängen än... sjukskrev mig för att jag inte ville lukta sprit på jobbet. Drack till kl 2 inatt tillsammans med sambon.
Jag vill så despetat sluta dricka alkohol. Detta beteende började i samband med min skilsmässa för något år sedan och nu är jag så trött på att det påverkar så otroligt mycket i mitt liv! Jag vill bara gå tillbaka till den jag var innan skilsmässan (men inte själva äktenskapet) alkoholkonsumtionen ökade sista året innan separationen från nästan aldrig till varannan vecka, till varje helg, till flera ggr i veckan och har efter det fungerat som ångestdämpande i perioder. Jag har ju nu träffat en ny man och är faktiskt lycklig, men vi dricker båda två för mycket och vid fel tillfällen. Grejen är att jag tror att det skulle vara otroligt lätt för oss att låta bli, men det har blivit något som vi "unnar" oss på rutin nu för tiden. När vi är isär (min sambo jobbar borta i veckorna) så går det bra för honom att låta bli och för det mesta för mig också.
Min sambo åkte imorse, helt klart onykter, till sitt jobb och jag sjukskrev mig och låtsas inför honom att jag jobbar... fan jag vill bara sluta med det här, men vet inte hur...

Jag ska försöka komma ihåg att berätta för er hur det går. Det är ju ganska skönt att skriva av sig och att få respons på sina tankar.
Det enda svåra är att få tillfälle att skriva - när maken inte är nära och när dottern inte kräver uppmärksamhet. :)

Jag tror att den vita månaden kommer passera smärtfritt. Han har gjort det förut. Det farliga är, som så många andra skriver om, sällskapsdrickandet. Det blir lätt att det går bra i början men någonstans börjar man tycka att ett övertramp gör ju inget... och när det övertrampet passerade smärtfritt blir nästa övertramp lite värre osv.

Tack lizzbeth!
Det kändes bra att få ett svar från dig och tack för dina ord, det värmer!
Jag hoppas vi på något sätt hjälpa varandra om det är möjligt och jag önskar dig verkligen all lycka till❤️
För hur svårt det än är ibland så måste vi ju tro att det blir bättre någongång....
Kram!

Tack för välkomnandet :) Jo, jag kan ju det här (ish), men det är tungt att jag ska behöva gå igenom alltsammans igen.

Jag tvekade länge att lägga in en tråd i Forumet, eftersom jag skämdes så. Jag var ju så käck och glad där i slutet på mina förra inlägg - gick ju som tåget alltsammans och så, boom. Fast jag har ju å andra sidan försökt uppmuntra andra att hoppa tillbaks i sadeln att inte se det som ett misslyckande utan bara skaka av sig det och på det igen. Om inte annat, vet jag ju att jag kan.

Dag 3 och lite skakigt idag. Pett flaskan med ramlösa nära till hands.

Hoppas allt går bra för dig miss lyckad och alla andra kämpar i forumet! Styrkekramar to all!

Är inne och läser rätt mycket men är dålig på att skriva själv. Alla historier liknar ju varandra, är ju skrämmande.
Min exsambo avbröt behandlingen på behandlingshemmet, ska nu gå nån typ av behandling på hemmaplan och har börjat jobba... han har varit nykter/drogfri i ca 3 mån. Jag tycker att han känns lite som en tickande bomb. När vi pratar märker jag att beteendet är detsamma, allting handlar om honom hela tiden. Har inte låtit sonen bo där utan att annan vuxen finns med, vilket har gått bra tills nu i helgen då det blev bråk. Jag stod på mig och hämtade sonen på kvällen. Finns ingen tillit till att det skulle funka.
Ska prova ringa en kontakt på soc idag för jag måste ha stöd i hur jag ska tänka gällande vårt gemensamma barn, han är ju inte ”färdigbehandlad” på något sätt och ärligt talat vet jag inte om soc (barnsidan) ens vet om att han är hemma...
samma prat som vid tidigare tillfällen, ”jag har ett nytt liv nu” ”tänk inte så mycket på det som hänt tidigare” ”jag har förändras och kommer aldrigmer dricka”
Det jag har märkt med mig själv är hur otroligt bra jag mådde när han var borta. Jag har börjat leva mitt liv tillsammans med sonen. När han kom hem blev det på något sätt att backa tillbaka en aning. Men försöker att bara ha kontakt ang. det som gäller sonen och inget annat. Känner mig hyfsat stark trots allt... fortsätt skriva för jag läser gärna :) det kanske är vår lott i livet, men vi blir bara starkare tillslut...

Har en stressig vecka framför mig, känns väldigt bra att starta den med 4 nyktra dagar bakom mig. Ikväll har jag dessutom bokat in ett pass på gymmet så jag hoppas jag säkrat dagen tillräckligt. Jag vill verkligen inte dricka, mår illa av bara tanken.

...Klart jag förstår din reaktion, har ju levt med en missbrukare. Har läst lite mer i denna tråden, och det gör din text om kocken mer förståelig :)
Vad jag ville säga är att vi anhöriga inte heller är mer än människor, men vi känner ofta att vi får stå i skuggan av ELEFANTEN, vars behov alltid ska komma först. Och ja, även friska människor känner fula känslor. Ingen anhörig (som inte är allvarligt störd) önskar något annat än att den sjuka ska bli frisk och LIDER av att se skam/skuld, alltså inget vi på något sätt avkräver! Du vet det, jag har förstått. Men när jag läste texten lösryckt så blev jag provocerad.
Du är stark och duktig, styrkekram!