Senaste kommentarerna i forumet

Just nu njuter jag av (lite) vin till maten. Vet förstås att det lilla kan omvandlas till det stora - och det fort!

Min motivation går verkligen upp och ner. Kan vara utan A under förhållandevis lång tid för att sedan falla tillbaka i rasande fart.

Skadar ju endast mig själv vilket innebär att ingen annan blir drabbad. Samtidigt gör det mig lite ensam i mina tankar, då ingen annan vet. ♡

Åh, vilken jobbig situation du är i. Håller alla tummar och tår för dig. ?

Om inte, kanske du skulle behöva någon form av samtalsstöd.
Det första du kan göra - och det är mycket lättare om man har en annan person att prata med - är att sortera och kartlägga din situation.
När man är mitt i en massa olika problem är det lätt att få panik och man vet inte var man ska börja.
Det blir moment 22.
Förutsättningen för att orka och kunna göra val för ditt eget bästa är att inte sänka sitt egnvärde och självrespekt genom att dricka.
Kan du ta hjälp av antabus?

Men jag är så rädd. Jag vill egentligen inte sitta här med honom men har inte kraften att lämna. Vet inte vart jag ska bo. Har inga vänner nu så det spelar ingen roll var jag bor, men jobb, barn, bostad, ekonomi. Jag bor i en liten by på landet och här har jag inget som binder mig så småningom. Mina barn kommer inte stanna i denna hålan tack och lov. Tillbaka till min hemort? Kanske, men där finns inga vänner kvar och mina föräldrar börjar bli gamla och kommer inte finnas där så länge till. Dessutom har jag tre hundar. Vem hyr ut till mig? De har aldrig bott i lägenhet, vi kommer bli vräkta för de kommer skälla på grund av alla ljud.
Samtidigt så känner jag att mitt liv bara rinner bort och jag är olycklig, det kan ju inte bli sämre.
Nykter så är han en bra man men den ser jag allt mindre av eftersom han oftast dricker. Igår torsdag sååkte han till systemet på sin lunchrast för att jag inte ska veta det. Vi har 2,5 mil dit så man kan inte smyga iväg bara så där. Sedan drack han en halvliter öl i garaget och en i duschen. Han tror att jag inget vet men det är lätt att se att han är påverkad. Kanske inte så mycket tycker ni, men sättet, detta smygande. Lögnerna gör mig så ledsen. Funderar på att berätta för hans syster, men vet inte vad hennes reaktion blir.
Får se hur jag gör. Jag fortsätter undvika honom som vanligt....

Tack så mycket för det ni alla skrev och tack för att ni bryr er, vet faktiskt inte om det hjälper så mycket dock för att jag har redan som jag sa tidigare pratat med min släkt och min närmaste kompis och hon säger att jag ska försöka prata med dom själva och jag vet inte. Jag har försökt prata med dom någongång men det hjälpte inte dom blir bara arga, sen den gången i somras när det spårade ut totalt pratade min mormor med mamma och min farmor med pappa för sig och då säger dom att dom ska minska på spriten eller så säger dom att det inte alls är sant det jag har sagt till dom utan det som dom gör är helt normalt, sen efter brukar alltid min pappa bli arg på mig för att jag går runt och säger till folk för han vill att alla ska se det bästa om han och att han är " perfekt" och visst jag älskar min pappa och min mamma och därför vet jag inte om jag skulle kunna anmäla dom bara sådär för jag är rädd att det inte skulle hända nått eller att dom skulle bli ännu mer arga på mig. Det var en gång för ganska länge sen förra året eller nått där dom bråkade så mycket skrek och allt sånt ( jag var inte hemma då) så polisen kom och hämtade pappa. Grannarna hade tydligen ringt in och nu hatar säkert hela området oss. Men iallafall då åkte pappa till häktet och var där i några dagar Medans mamma var hemma med mig och låssades som ingenting, poliser kom hem till oss och ville prata med mamma men det ville hon inte hon sa bara nej till allt som hon tidigare hade sagt ja till. Mamma lät inte heller poliserna prata med mig för hon var säkert rädda att jag skulle säga sanningen. Pappa kom hem sen och då hade dom lovat att det skulle bli ändring men dom fortsatte dagen efter. Sen har vi ju också varit på ett SOS möte efter det och mamma sa ingenting jag sa ingenting för jag va rädd att dom skulle bli arga det var bara pappa som pratade, och det ändrade ingenting heller. Det har hänt så mycket saker och jag vet inte vad jag ska göra med allt men jag hör av mig här lite senare om det händer något. Tack för allt stöd ❤

Och ett stort välkommen hit! Hoppas du kan hitta många berättelser här som kan ge dig stöd och inspiration. Här finns det många personer i alla åldrar.

Ett tips är att du skapar en egen forumtråd, det blir då lättare för andra att följa och skriva just i din tråd. Högst upp till höger hittar du en länk där det står "Starta ny forumtråd." Ibland kan det ta lite tid innan en tråd kommer igång, men under tiden kan du läsa och skriva till andra.

Du tar verkligen ett steg mot det liv du egentligen vill leva, genom att skriva här!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigforumet

Jag har utvecklat ett starkt alkoholberoende under åren. Jag har fördärvat så mycket i mitt liv just p g a detta. Jag har varit medlem i AA och under en period gick jag på dessa möten. Tyckte dock att det kändes som att man där försökte överträffa varandra i att ha så "tjusiga" delningar. Den ena skulle uttrycka sig klokare än den andra...Det blev för mycket för mig! Nu vill jag testa detta forum i stället för jag vill verkligen ta kontroll över mitt liv. Jag har så mycket att leva för egentligen...och tycker att jag tar ett steg mot livet i och med att jag nu är här. AA: s motton är bra och det som jag skall tänka på är En dag i taget - idag är jag nykter!
Det verkar som de flesta i detta forum är unga. Själv är jag nybliven pensionär men hoppas att jag trots detta skall finna stöd bland gelikar.

Drack så mycket igår att hela livet känns jobbigt idag. Jag behöver hjälp. Jag klarar inte det här själv!
Min man är inte ett bra stöd. Han är ganska svår att leva med och jag har bara kört på för att jag inte orkat inse sanningen. Dämpat mig med alkohol. Egentligen är jag olycklig med min man. Men nu har vi barn och hus och massa som vi investerat i tillsammans. Nu har jag två problem. Jag vill så gärna sluta med A. Men hur????

Hur du vill leva ditt liv är ditt val..Det är underbart för dig och barnen att du är nykter.Separation innebär mycket förändringar för familjen.I mitt fall ville jag inte se supandet.Inte ha en svag partner som förebild för barnen.Jag vill visa dom styrka och handling.Nu slickar vi alla såren och försöker hitta balans i det nya.Min framtid känns ljus, trots en del uppförsbackar.Din framtid bestämmer du över..Bara du..Stor Kram❤

... komplimangen!

Har hamnat i nån slags mentalt vacuum. Försöker komma på vem jag är som nykter.

Vet ju vad jag vill, och skulle kunna göra, med mitt liv. Men måste hitta mod och styrka att ta tag i det. Bryta med destruktiva tankar.

För tio år sen köpte vi gården vi bor på, planerna var många och stora och entusiasmen var på topp. Verkligheten kom ikapp och jag hanterade alla krav och förväntningar (verkliga och inbillade) genom att dricka.

Ju mer jag har druckit desto längre från mina mål har jag kommit. Spiralen neråt blev snabbt självgående. Drack för att jag var ledsen, deprimerad, ensam, hade ångest, självömkan över mina ouppfyllda mål och visioner om livet.

Fokus blev på saker utanför mig själv. Jobb, barn, hus renovering, människor runt om kring mig. Tappade helt balansen och gick in i nån slags offerroll där min enda ärliga relation verkade vara mellan mig och flaskan.

Naturligtvishar jag länge vetat att det är alkoholen som är problemet, det som hindrat mig. Men relationen blev så stark och "äkta" att jag ville inte se det.

Nu börjar jag känna ett nytt hopp om att ta upp tråden där jag släppte taget för tio år sen och börja om.

Alla dom här åren har inte varit bortkastade, verkligen inte. Barnen mår bra (4 & 7 år), frun är klar med en lång utbildning (5 år), gården nästan färdigrenoverad, ekonomin är helt ok och jag är fylld av erfarenheter och insikter om livet som jag kanske inte kunde fått utan att gå igenom detta.

Min inspiration och självkänsla börjar så sakta komma tillbaks.

Hoppas och tror att spiralen börjar vända uppåt.

Hej Bedrövadsambo!!
När jag började skriva här på forumet tyckte jag nog att du var lite väl hård och kände att "jaja, men det är annorlunda för mig och min man, vårt äktenskap är inte som alla andras, alkoholen kommer inte påverka oss på samma sätt."
Vad korkat. Känner mig rätt dum faktiskt.
Jag har läst en del här på anhörigsidan nu på sista tiden och med stigande förvåning och förskräckelse så känner jag igen mycket. För mycket.
Känner att va faaan, finns det ingen originalitet??? Vi följer ett mönster, en utstakad väg och vi fattar det inte ens!!
Du frågar vad jag vill... Jag vet vad jag vill göra i livet men när det gäller vårt äktenskap vet jag plötligt ingenting. Börjar fundera på vad som skulle hända om han slutar dricka. Kommer vi kunna ha roligt tillsammans? Det kommer även många andra förändringar framöver. Jag ska börja studera och det jag vill plugga har ingenting att göra med vårt nuvarande arbete. Och vi har jobbat tillsammans i över 14 år. Varje dag. Jag har jättesvårt att se hur vi inte kommer glida ifrån varandra. Jag vill inte att det händer men det skulle inte förvåna mig...
Vi får se nu när han får handla sin alkohol själv vad som händer. Och kan jag hålla den gräns jag satt?
Jag fortsätter med mitt ett tag till så får vi se vad han gör med sitt....
Kram till dig och tack för att du finns!❤️??

Kärlekssorg kan se olika ut..I ditt fall trodde du nog att han skulle klara sig bättre från alkoholmissbruket.Jag trodde det ett kort tag.Kände exets sug många gånger under månaderna han inte drack..Det fanns ingen bearbetning eller förståelse från hans sida varför han inte skulle dricka..Försökte få med honom på det tåget, men han stod kvar på perrongen om man säger så..Kram..

Kanske kommer senare? Vi grät ihop jag och exet innan jag flyttade.Han full och jag nykter.Jag kände sorg över att vår kärlekssaga tog slut.Trodde att han grät över det också, men vet inte.Han kanske grät för något annat..Metafor: Att bearbeta sin separation eller bara rusa vidare till nästa person...Det är som att om man ligger i havet och båten har kapsejsat.Så kan man välja att sakteliga blåsa upp sin egen flytväst, och sedan flyta av egen kraft. Eller att haka på någon annan som har blåst i lite luft i sin, den håller inte för 2, och man är tvungen att släppa taget annars druknar båda. Flummiga tankar men jag tycker det stämmer..Det där med att vänta in sin själ som indianerna säger är viktigt...Solig morgonkram❤

Du har rätt Carina, jag tycker så illa om den jag blir när jag dricker, känner ren avsky faktiskt. Och att vara nykter såhär pass länge, ja för mig är det en evighet, gör att jag känner det som jag druckit för att döva. Det är skitjobbigt rent ut sagt men jag känner också bra saker. Vet vad jag vill med mitt liv, vem jag vill vara. Ser mina bra sidor också.
Jag följer ditt råd att bejaka det!
Tack för att ni finns, ni har nog räddat mitt liv❤️

... att läsa 23-åringen. Tycker det är mycket starkt av dig att förändra och söka och ta emot hjälp.

Bra att du gjorde det nu också och inte bara fortsatte på den invanda vägen.

Har ju själv varit där i många år, där lösningen på mina problem blev själva problemet. Dvs att försöka dricka bort ångest, depp och känslor av meningslöshet och ensamhet.

Som sagt, bra att du hade modet och styrkan att börja förändra NU, inget blir lättare för att man fortsätter och skjuter problemen framför sig.

Önskar jag hade haft dina insikter när jag var 23!

Vi är många här. Och vi måste vara ödmjuka inför varandra. Visst får vi älta. Och ge och ta. Det vi orkar och förmår.

Det låter som du är på väg framåt. Starkt av dig att inte svara på hennes meddelande. Du kommer komma framåt och du kommer att må bättre och bättre.

Hej Anna s! Tack för ditt svar ? hur gjorde du nu mot din mamma för att visa att det är allvar? Jag har många gånger innan gjort det med men utan att det lönar sig! Det är min mamma ja men jag ska inte behöva ta hand om henne som jag gjort i alla år innan. Jag tror tyvärr inte hon tar sina antabus denna gången, bara en känsla jag har. Dock har jag helt börjat stänga av mot henne och mår faktiskt riktigt bra av det. Ibland kan jag väl känna att men gud vad gör jag det är min mamma och jag har ju ändå barn o ja du vet dom tankarna samtidigt som jag känner mig starkare, lättare och gladare när jag inte pratar med henne.
Vuxenenheten vad kan dom hjälpa en med?
Hon har ju redan förlorat sin syster, sin mamma, ni. Pappa skilde sig från henne för det blev för mycket men hennes nya sambo sen många år sätter inga krav o blundar..
Mina andra systrar har ju brutit och det är väl det jag kan få dåligt samvete för att så många lämnat men hon har faktiskt valt bort oss och ljugit o gjort hemska saker pga jävla alkoholen..

Min särbo kan gå från trevlig och glad till elak, grinig, provocerande under en middag med vin/öl! Bra att din man går i KBT, tror det är nåt jättebra. Min vägrar, sånt är inte för honom! Sisyfos råd om spela in honom kan va nåt! Kanske han då förstår vidden av förändringen han genomgår när han dricker! Hemskt när man inte vet hur kvällen ska bli! Jag har satt gränser runt mig själv nu: hur JAG vill ha det, vad JAG kan acceptera och inte! Innan slet jag som ett djur för att han skulle förändra sitt beteende! Detta att jag mer fokuserar på mig själv och bryr mig om mig själv verkar på sätt och vis ha hjälpt! Han ansvarar för sig och jag för mig! Jag tog time-out i maj för att allt var för bedrövligt, funderade mycket och flyttade över gränssättningen runt mig själv. I augusti tog vi upp vårt förhållande igen! Han dricker fortfarande men hans dåliga spritsinne lyser med sin frånvaro! Man kan ju tänka då kanske att man var två om att skapa hans dåliga spritsinne men tror mer det handlar om att han vet att han ”hänger löst”, jag tar ingen skit längre utan går om förhållandet inte är bra för mig! Markerar också att HAN bestämmer över och kontrollerar sitt drickande! Innan kunde han lägga över beslutet på mig ”är det ok om jag tar en öl (som blev tio)?”! Nu säger jag bara ”det bestämmer du själv om det är ok!

Vad bra att den hjälp du tagit känns bra, lovar gott!

Träffat en psykolog som satte fingret på mina rädslor och jag berättade för första gången om min flykt till alkohol!
Jag har en plan nu! Det är dags nu att sätta stopp, hitta mig själv och en drös med sten har fallit av mina axlar!

Inga kvar här inne? Eller så har man tröttnat på mitt ältande kanske..

Det gamla talesättet att man kan inte ändra någon annan.. bara den personen kan ändra sig om den vill..
Du har ditt liv och bara du gör de val som du själv väljer med!
Kram!

Vilken tillfredsställelse det är att uppnå sina mål! Och så viktigt att målen är små och specifika så att de verkligen är rimliga att uppnå på en dag.
En fråga jag fick i mitt huvud när jag läste din text var: Tänk om kärlek inte alls har något med prestation att göra? Vad skulle det innebära?

Hoppas du får en fin dag i dag också!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Igår var en bra dag. Jag hade satt upp lite mål och jag höll dem.
Nästa vecka ska jag påbörja min återuppbyggnad. Jag ska jobba lite igen, och komma igång med mindfullness och lite träning.
Jag är lycklig att jag har min älskade make. Att han orkar ställa upp för mig när jag inte orkar, att han får mig att känna mig älskad trots att jag inte presterar något alls. Kanske ligger hemligheten där. Man kan tycka iallafall lite om sig själv även då man inte orkar allt. Jag jobbar på det.
Funderade lite kring den här tråden, har den egentligen med förändrat drickande att göra? Jag tror den har det och den är inte klar än. Jag vill ge den ett lyckligt slut och jag är inte där än. Finns en miljon tillfällen kvar att starta om även om alkohol känns långt borta nu.

Hej Amanda igen!
Vilken förändring du gjort och vilka insikter du kommit fram till! Imponerande!

Du har visat att förändring är möjligt. För dig verkar mycket ha handlat om dina värderingar, du blev inte den person du ville vara när du drack. För dig själv och för andra. Du gjorde det som krävdes av dig för att leva mer förenligt med vem du vill vara. Med dessa förändringar tänker jag att det inte är konstigt att man också blir mer observant på hur saker och ting är runt omkring och det kan innebära att man också får nya önskemål och behov. Om sådant man vill ha mer av i sitt liv och sådant man inte längre vill ha i sitt liv.

Jag tycker inte att du kastar sten i glashus om du skulle ta upp detta med honom. Du har kommit till ett nytt läge i livet och du ser saker i ett nytt ljus. Bejaka det!

Önskar dig mycket styrka att hitta vägen framåt som känns bra inom dig!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet