Senaste kommentarerna i forumet

Betvivla inte din vilja till förändring. Hade den inte funnits skulle du inte skriva nu.
Jag har också gått in på bolaget en fredag fem i sex. Med huvudet fullt av rädsla, ånger och självanklagelser. Känslorna mörkade av uppgivenhet och beslutsamt trots. Skiter i allt....
Förlåt dig själv och tillåt dig känna sorg över hur svårt det är att välja den väg man egentligen vill.
Och försök granska händelsekedjan. Vad hände?
Processen kan gå längre tillbaka än just tillfället då du bestämde dig för att dricka. Kan det ha byggts upp redan vid tankarna på ditt mående under veckan?
Du har känt dig ledsen och trött. Hur har situationen sett ut för dig?
Vad har du för stöd från omgivningen?

Jag är glad att se dig här igen, oavsett!! Och jag tycker inte du ska känna att du måste hålla dig härifrån även om det inte går så bra. Det är ju när vi simmar i kvicksanden vi behöver en hjälpande hand...
Många gånger när jag försökte sluta eller åtminstone dra ner på mitt drickande hade jag faktiskt ett argument som tillät mig att fortsätta: "allt har ju inte gått åt helvete ännu så jag kan fortsätta dricka ett tag till"
Man är lite galen, helt klart....
Fortsätt kämpa, vi finns här om du behöver, kanske du behöver söka hjälp från någon utifrån också. Gör det. Men vad du än gör: ge inte upp!!!!
Ge aldrig upp!!!!
Styrkekramar till dig❤️❤️❤️??
Amanda

Det är verkligen beundransvärt så mycket som du har försökt kämpa för din familj och hitta lösningar på dina föräldrars problem.

Jag tänkte att jag kan berätta hur det brukar gå till och så får du fundera på det. Barn och ungdomar ska inte växa upp i otrygga förhållanden som alkoholberoende och våld innebär. Därför finns det en lag på att vuxna som arbetar med barn och ungdomar måste anmäla sin oro om de får vetskap om att ett barn/ungdom far illa. Som det är i ditt och din brors fall. Alltså, om du pratar med lärare, kurator, elevhälsa och berättar om din situation så måste de anmäla till socialtjänsten och då blir det en utredning.

Det verkar som att socialtjänsten har gjort utredning på er tidigare men då kunde de inte fastställa något, förmodligen för att ingen talade om hur det egentligen var hemma hos er. Om det kommer in en orosanmälan till, exempelvis från skolan så kommer de behöva utreda igen. Då finns ju de gamla misstankarna kvar från förra utredningen, och det gör förmodligen att de förstår att något inte är bra i familjen. Dessutom är det väldigt viktigt att du kommer till tals så de får höra hur du upplever det. Jag undrar, är du rädd för att din pappa ska bli våldsam mot dig ifall du berättar för någon utomstående om hur du har det hemma?

Du kan också om du vill ringa socialtjänsten själv och prata med dem. Sök då på din kommun där du bor och be att få prata med någon som jobbar med "Individ och familj".

Du kan också kontakta BRIS - Barns rätt i samhället för att få prata med någon i din situation, läs mer här: https://www.bris.se/for-barn-och-unga/just-nu/

Det är oerhört viktigt för dig och din bror att ni får hjälp! Jag kan tänka mig att du tappade hoppet när ingen såg förra gången soc gjorde en utredning. Om alla undanhåller sanningen så är det svårt för andra att förstå vad som händer. Därför är det så viktigt att vara ärlig. Men om det finns risk att din pappa blir våldsam mot dig om du berättar, då kan det vara bättre att först prata med BRIS eller en lärare först om hur du ska gå tillväga på ett tryggt sätt.

Vi finns här och håller tummarna för dig!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nya målet är att inte dricka idag, imorgon eller någon annan dag tills dess att min stress är bättre och jag inte längre har ngt sug efter alkohol! Vill inte längre vakna upp såhär och känna förakt för mig själv för att jag använder alkohol som en snuttefilt. Lurar mig själv att jag klarar att bara ta ngt glas men tar alltid fler som sen blir till vardag. Även om jag inte skadar ngn annan, blir inte otrevlig eller dyngrak så skadar jag mig själv med mitt beteende. Alkoholen är inte jag och jag måste klara att säga hej då på riktigt till den. Annars kan det plötsligt bli jag och då kanske jag inte kan vara utan den. Dit vill jag inte komma men är ju på sätt och vis redan där. Nu får det vara nog! Till alkoholen, HEJ DÅ!!!

Mår som jag förtjänar, sprängande huvudvärk och så besviken på mig själv. Var så säker på att klara det den här gången, åtminstone en första vit månad. Men uppenbarligen så är jag inte så stark och beslutsam som jag trodde. Får börja om idag igen....

försöka svara så som jag ser och känner det.

1) "Fanns det något som som de nära som stod runt dig kunde/skulle ha gjort för att kunna påskynda ditt beslut att sluta dricka?"
Egentligen inte. Men jag vet ju att vissa saker satte sig fast i min hjärna och som poppade upp ibland och fick mig att bli väldigt ledsen för det liv jag levde och för den maktlösheten jag kände. Jag löste det då på det enda sätt jag kunde : Söp bort känslorna.
Vi brukar säga att vi måste nå vår personliga botten innan vi inser att vi har ett problem. Vissa kommer aldrig dit och det är en ständig gåta varför det är så.

2) "Var det hos AA du träffade terapeuter med egen erfarenhet?"
Min första kontakt med terapeuter med egen erfarenhet fick jag då jag valde att gå in i behandling på ett 12-stegs behandlingshem (Minnesotabehandling). Att vara själv vara beroende och att försöka läsa sig till det på universitet är 2 vitt skilda saker. Jag kan inte manipulera eller ljuga för en beroende, det avslöjas direkt. Jag känner ju direkt om folk ljuger för mig för jag har ju själv levt med lögner i en stor del av mitt liv. Jag ser direkt om en okänd människa jag möter är beroende och så även om den är medberoende. Min dotter har exakt samma upplevelse eftersom hon har varit så kraftigt medberoende och vet hur valserna går. Personligen tycker jag att det är tragiskt att många behandlingshem nu prioriterar universitetsutbildning före en egen "utbildning" som tagit kanske 20-25 år. I AA är ju varenda människa jag möter en form av terapeut för varje person har nåt som jag kan lära av. Vi är så lika i vår sjukdom och det är just identifikationen som är den största hjälpen = Jag är inte ensam om mina tokigheter.

3) "Vad tror du det beror på att en bara fortsätter trots alla negativa konsekvenser?"
Beroendet är en sjukdom och ibland kallas det också för "Kemiskt beroende" inte minst idag då fler och fler är blandmissbrukare. Dvs både alkohol, narkotika och legala tabletter typ sömnpiller, SSRI-preparat, smärtstillande, ADHD-preparat mm mm. Jag vill inte alls koppla ihop konsekvenserna med mitt drickande, då hade jag ju medgett att alkoholen inte var bra för mig. Konstigt nog så har jag klarat mig från några större fysiska konsekvenser, inte ens rattfylla, fast jag stundtals helt klart var rätt borta. Från det jag sökte hjälp första gången tills jag åkte till behandlingshemmet tog det nästan på pricken 10 år. Många överlever inte den nerförsbacken. Det var sammantaget en hel massa orsaker till att jag det sista halvåret tog reda på olika vägar för kunna sluta dricka. Inte minst att jag mådde sanslöst illa både psykiskt och fysiskt samt, spiken i kistan,att exet satt ett ultimatum om att lämna mig. Jag insåg att om jag blev lämnad i den urusla kondition jag hade så var slutet nära, antingen genom att dricka mig till döds eller ta livet av mig. Googla gärna Jellinek-kurvan, finns en bra på Länkarnas sida, så ser du hur vår livskurva som beroende ser ut. Det finns en motsvarande för medberoende. Beroende och karaktär har INGET med varandra att göra. Och att beroende utlöser depression, det är nog alla överens om idag.

4) "..... alkoholisten har lyckats vända på allt så det är jag som har problem."
Japp så är det, vi är makalöst duktiga på att manipulera våra medberoende. Ett känt faktum är att när den medberoende går en sk Familjevecka och får se sin egen situation och lär sig att hantera sina egna känslor och förmågor så störs alkisen så svårt av det att det ofta är så att efter ett tag vill den beroende själv ta en behandling. Jag får ju svårt att manipulera en människa som själv kan se vad jag pysslar med, blir ju liksom lite pinsamt. Jag blir avklädd samtliga mina försvarsmekanismer och i bästa fall börjar fundera i andra banor.

Det finns undersökningar som visar att de som går en 12-stegsbehandling så får ca 1/3 ett bra, nyktert, liv efteråt. 1/3 tar ett återfall efter behandling men återkommer och stannar i det nyktra livet. 1/3 försvinner helt. Men vad jag vet gäller detta rena alkoholister, inte blandmissbrukare. Jag kan inte alls blandmissbrukarnas liv eftersom jag, tackochlov !!, "bara" är en ren alkoholist. Det finns grader även i helvetet !!

Ps. Hittade denna hos Vårdförbundet Sörmland (Jag var näst längst ner...) : http://vfsormland.se/wp-content/uploads/2014/06/Presentation1.png

Att ta hjälp när vi behöver är jätteklokt. Att få prata om sig och sitt med någon som förstår är viktigt för att förändra det som inte fungerar.Stort lycka till nu.Kram?

...då skulle du haft min lilla krigare där, han väger 4,8 kg men bangar inte för någon, oavsett storlek ;)

då min hund får en tapperhetsmedalj. Han har många goda kvalitéer, men mod är inte en av dem. Kanske hade jag en tanke åt det hållet när jag skaffade honom; en försvarare, någon som får mig att känna mig trygg på gator och i skog, men ack vad jag bedrog mig. Igår kväll tittade vi på tv, jag i min favoritfåtölj och han liggande på golvet, strategiskt placerad mellan vardagsrummet och köket. Plötsligt kommer en liten mus springande över golvet framför våra fötter/tassar och försvinner in bakom tv'n. Måhända såg hunden något jag missade, kanske var det en zombie-mus, eller en liten vampyr i muskläder, hursomhelst tillbringade han resten av kvällen sittande bredvid mig, ängsligt bevakande det ställe där musen försvunnit. Fegis. Fast å andra sidan; han är inte särskilt stor, min hund, men jag kan livligt föreställa mig den förödelse han hade kunnat åstadkomma bland möbler och hemelektronik om han hade tagit upp jakten. Så det är nog bra som det är.

Ha en bra dag!

Jag känner igen mig i din oro och din passion för att få förhållandet att hålla och bli bra. Jag ligger nu sömnlös och funderar på ganska exakt samma fråga som du. Hur ska jag ta upp ämnet?

Även jag tackar alla ni som har svarat på den här tråden. Era råd fungerar även för mig!

Styrkekramar till dig och lycka till med er resa. Hoppas den tar dig dit du önskar.

Jo jag ska boka tid för samtal - har en remiss (till psykolog) jag inte använt.
Kl 00:39 natt till lördag. Jag är inte berusad. Första dagarna funkar men sen händer nåt som får mig att ta det där första glaset. Antabus vågar jag inte prova eftersom jag läst att man kan få psykiska biverkningar såsom depression.
Jag kommer att övervinna men måste hitta rätt metod. Kan inte skylla på nåt. Finns ingen anledning att förstöra sig själv.
Jag ska ta nya tag!

Vågorna böljar. Gäller att vara förberedd. Vi är många som har känslan av att ge upp. Men viljan att inte ge upp måste vara starkare. Många faller. Då reser vi oss bara igen. Kämpa på. Ingen dras med i fall. Snarare reflekterar vi mer och känner att viljan ska segra i att inte dricka.

bygga upp dig själv och ett eget liv! Du skriver att barnen är stora och snart flyttar ut. Då kanske tid finns att odla egna intressen! Hundarna kanske kan vara ett intresse som går att utveckla genom föreningsliv? Gör sånt du själv tycker är roligt! Planera nästa helg redan nu, vad skulle vara roligt att göra? Hitta glädjeämnen, små och stora, det stärker dig! Små steg i rätt riktning! Lägg energi på dig själv, det är din tur nu!

Det har ju inte gått så bra förstås. Inte katastrof men inte bra. Funderar konstant på om jag på något sätt inväntar ett sämsta läge eller om jag letar efter ett mellanläge. Har inte velat skriva för jag vill inte dra med någon av alla kämparna i fallet. Längtar redan efter tiden under mina tre nyktra veckor. Dom kändes så förhoppningsfulla. Som om jag kunde allt och klarade allt och nu är jag tveksam igen ...till mig själv..inte bra... kram

Jag ser direkt på folks utseende om dom dricker för mycket numera. Det kan hända att jag missar några men många syns det på. Jag själv såg också ut som en med a-problem. Mina arb.kamrater visste inte mer än vad jag talade om.. Idag så är min blick klarare och det finns ingen skam i min blick.. Vad bra vi är lim.. Krya på dig och ha en fin kväll..kram

Gick inte bra. Rätt intentioner m inköpt alkoholfritt vin men gick på halloween fest. Hade det varit igår hade jag klarat det. Var på BUP idag med min dotter och fick jobbiga besked. Ända till 17 trodde jag ändå att jag skulle fixa det men 30 min senare står jag på bolaget. Känner redan besvikelsen slå till, det gick ju så bra! Faan att man inte är tillräckligt stark fast viljan finns.. slutade i tid i alla fall men det hjälper ju inte så mkt. Hopplöst!

Fokus på vart du vill istället för vad du vill ifrån. Sikte på något positivt. En biverkning av att träna och äta bra är ju också massor med fina endorfiner och mer ork?

Tror du att det kommer förändras till det bättre igen? Eller hoppas du?
Fundera över hur du känner dig när han inte är hemma jämfört med när han är det.
Innan jag beslutade mig för att lämna in skilsmässoansökan (dock ej pga missbruk) kunde jag nästan ta på den negativa stämningen hemma, och märkte tydligt lättnaden när jag var ensam eller ensam med barnen.
För mig tog det över fem år att fatta beslutet, så svårt var det och är fortfarande. Skuldkänslor och sorg. Trettio gemensamma år och fyra barn. Såg massor av hinder. Omöjligt, sa jag för bara ett år sedan. Ekonomiskt, känslomässigt, hur lösa allt praktiskt, mm
Men jag ville leva ett annat liv, få chansen till närhet.
Om du tvekar, kanske en paus? Några helger ifrån varandra? Om inte annat blir det en markering från din sida.
Lycka till

Hoppas du får en fin kväll och kan hålla dig till bara lite.
Kram

Wow tack instagram! Kollade igenom alla bilder som jag är med på flera år tillbaka och jag kan se EXAKT när jag hade nykter period vs drickperiod. Det syns så väl i mitt ansikte. Jag får ett hallelujamoment nu alltså! Jag är så glad att jag lämnat den där skiten. Aldrig igen ska jag se ut sådär (eller må sådär).

Sannah och miss lyckad, tack igen för era ord.

Idag har jag varit så himla trött och förkyld att jag mådde väldigt dåligt på jobbet. Borde gått hem men jag härdade ut. Helt slut när jag kom hem. Tog ett bad och skickade barnen på en halloweenfest.

Min man dricker öl. Jag vet inte om jag ska sätta mig bredvid eller hålla mig undan som jag gjort hittills. Fy vad jag hatar ljudet av burköl som öppnas.

Jag kollade nyss på en bild av mig från i maj och en annan från i somras. Alltså jag ser så tydligt att jag var nykter redan då. Jag ser på nåt sätt annorlunda ut i ansiktet än vad de bredvid mig gör på bilderna. Låter det helt självupptaget av mig? Jag menar inte att tycker att jag ser snygg ut men jag menar att jag tycker att det syns skillnad på nån som dricker och nån som inte gör det. Särskilt ser jag det på bilder av mig själv.

Jag tror att även de som dricker ett par glas i veckan förstör återhämtningen av kroppen och huden etc. Kroppen får ta hand om alkoholen när den egentligen behöver vila.

Nu känner jag mig visseligen risig och grå men det är ju pga ett virus. Och det viruset kan min kropp bekämpa snabbare tack vare att jag inte tillsätter gift. Men lite Ipren och nässpray ska jag ta som fredagsmys ?

Trevlig helg alla! Kram!

Bara så rädd att jag inte klarar lämna. Måste för min och min sons skull. Vet bara inte hur det ska gå till. Hur orkar man?

Varit medlem här ett tag men första gången jag skrivit. Gör ont att läsa svaren men det var dags. Jag måste börja inse att det är som du skriver att han dricker mer än jag velat se. Har lagt mitt hopp till att han faktiskt går i terapi nu, att han erkänt problemet. Han vill klara dricka men jag ser inte att det kan gå. Inte just nu. Dessutom blir de bra stunderna färre och färre. Vet varken ut eller in. Sorg, ilska och ångest. Jag kommer förlora min bästa vän och älskade och min son kommer förlora en viktig vuxen. Känner mig bitter och rädd på samma gång men det blir bara värre. På jobbet är han omtyckt och stabil. Det kommer hemma.

Mitt fokus på hälsa växer och läser mycket om kost och träning. Det är redan enorm skillnad på hur jag ser ut i kroppen nu mot för några månader sen men börjar nu visualisera i vilken form jag kan komma till sommaren som kanske kan bli ett delmål.

Mitt fokus på hälsa växer och läser mycket om kost och träning. Det är redan enorm skillnad på hur jag ser ut i kroppen nu mot för några månader sen men börjar nu visualisera i vilken form jag kan komma till sommaren som kanske kan bli ett delmål.