Senaste kommentarerna i forumet

... avklarade.

Ute hela dagen
Gick t.o.m på mitt första AA möte.
Men just nu är ångesten o suget stort.
Ska klara kvällen o helgen.

Mvh

Idag är det fredag och normalt så är detta MIN dag, jag dricker vin, kanske träffar vänner, är på AW, går ut o dansar, kollar på film, men framför allt, jag dricker vin. För det mesta för mycket vin.

Idag blir det inget vin, och jag tycker det är skönt! Under mina tidigare uppehåll har jag tyckt synd om mig att jag inte kan bli full, men det känns annourlunda den här gången. Det finns inte på kartan att jag ska dricka och jag är helt tillfreds med det. Imorgon kommer några vänner över som jag normalt dricker en hel del tillsammans med. Vi tre tillsammans delar utan problem på en Bib och mer. Jag har redan sagt att jag inte kommer dricka, så jag stängde den dörren direkt, känns toppen. Jag sa nästan som det var, att det blivit helt för mycket alkohol och jag måste pausa med alkohol ett bra tag framöver. Det var inga konstigheter, kommentaren jag fick var att min vän tyckte jag var stark och att han stöttade mig till 100%. Ikväll blir det hemmamys och god mat. Jag mår bra, skönt att veta att jag inte behöver vakna till ångest imorgon. Heja alla kämpar och ha en fin fredag! ❤️

Nykterheten består, har vart nykter i 11 veckor och varje dag är såklart en vinst.
Känner mig tillfreds med livet idag och även om det emellanåt är tungt att upptäcka egenskaper hos mig själv som jag dolt så vet jag att jag inte kan fly undan det, så bättre att sopa rent liksom och ta tag i det.
Det finns så mycket vinster med att låta bli det där första glaset, så en dag i taget och ta det lugnt hjälper mig:-)
Trevlig helg på er?

Man kan bara ta ett steg i taget så försök ha tillförlit att det BLIR bättre! Många som dricker för mycket, mig själv inräknat, dricker för att det är lite trassligt, allt är inte i balans i livet. Det rättar inte till sig på en dag, men om du tar bort alkohol ur ekvationen så ökar möjligheterna för att du får leva det liv du vill! ❤️ Du klarar det här!

Hoppas du får en underbar kväll! Skönt att kunna festa och slippa ångest och huvudvärk dagen efter!

Din introduktion kunde varit skriven av mig. Det stammer précis på ´pricken!! (Ursäkta mitt konstiga språk men min dator verkar han någon konstig inställning).
Jag är så imponerad av hur du tanker och hur du lägger dag till dag av nykterhet.
Hur går det för dig att somna numera?
När jag har svårt att slappna av, oavsett om jag har huvudvärk och behöver vila en stund, eller om jag har svårt att somna, så lägger jag mig en stund på min spikmatta. Det tar oftast 5 minuter sen sover jag som ett litet barn. Efter en stund vaknar jag till och då rullar jag bara av mattan, lägger den på golvet och är sedan så avslappnad att jag bara sover vidare.. :-)
har helt missat att följa trådarna I denna kategorin, men det känns som om jag är hemma här. även om jag bara varit nykter 6,5 veckor denna gången. Men fler ska det blir!
Trevlig helg

Hoppas hon kryar på sig snabbt. Starkt av dig att inte dricka, lätt att falla tillbaka när jobbiga grejor händer. Kram!

Orkade du komma ut en sväng? Det brukar göra gott att få friskluft. Och rensa huvudet.
Dessutom sags motion kunna motverka ångest, eftersom träning får igång endorfinerna I kroppen.
Kämpa på. Du är ju på så god väg!

Du skriver så vackert ❤️ Stor igenkänning på det senaste inlägget! Hoppas verkligen hitta min inre balans och harmoni snart igen.

Den senaste 1,5 månaden har jag haft galet mkt att göra på jobbet. Vissa dagar har hjärnan känts "överkokt". Igår när jag skulle slänga soporna var det helt omöjligt att komma ihåg koden till soprummet. Men vis av tidigare erfarenheter har jag alla koder inlagda i mobilens kontaktbok, så det löste sig. Ett varningstecken är det i alla fall. De senaste två veckorna, sen ex-sambon fick flytta, har dessutom varit extra intensiva eftersom jag har varit bortrest båda helgerna, och då blir återhämtningen lidande. Jag har liksom inte landat i det nya, eller nygamla snarare. Jag har inte sörjt, inte gråtit en tår, knappt gett utlopp för min ilska. Jag har mest brytt mig om andras reaktioner på vår separation, mest yngsta dotterns reaktion förstås. I morse kom jag inte ur sängen pga blixtrande migrän. Min kropp är klokare än jag, nu sa den till mig "gå och lägg dig och vila människa". Så det gjorde jag. Skriver mest här för att tvingas reflektera, känna och tänka. Det hjälper inte att bara lägga locket på, bita ihop och kämpa vidare. Jo, ett kort tag. Men aldrig i längden. Sen idag har det blivit lite lugnare på jobbet, jag har jobbat ikapp och skaffat mig en överblick framåt. Då kommer kroppens reaktion. Förstås. Ska göra så lite som möjligt i helgen, bara umgås med yngsta dottern och tvätta. Och handla och laga mat och träffa min mamma och... Ja, ni vet hur det är.

Förstår att du också har det lite jobbigt nu med förhoppningar som grusats. Det känns ändå med dig att du är beslutsam och bestämd. Det kan du nog tacka din bakgrund för med en pappa som drack. Det finns facit på beroendet. Om inte viljan räcker till att förändra och förstå. Det är samma för mig. Jag vill inte kämpa med någons beroende som ger upp och väljer att dricka. Livet är för kort. Jag tror att universum har bättre möjligheter för många av oss om vi gör bra val..❤️Kram..

Tack Tissla
Jag vet att Gud finns o en vacker dag kommer han att tabba sig framför alla som du säger
Det kommer blir väldigt svårt för mig att säga allt framför hans o min familj o 16/9 känns som att vänta i ett år jag mår så dåligt jag vill bara att allt ska ta slut utan att jag ska behöva ligga sömnlös o fundera på vad jag ska säga medan han är där ute o lever sitt liv det är så orättvis

Hej ! Det var ett tag sedan jag var inne här, och jag har börjat ta tag i saker jag mått dåligt över, vilket har gjort att ja. När man väl har druckit så har det gått bra. Hållt mig till 3 öl och Thats it på krogen. Eller att man sitter länge med samma. Jag sveper inte längre, absolut inga shots eller sprit. Så jag kan säga nu att genom min självkännedom så har allt blivit annorlunda för mig. Dessutom så hamnade jag i hemsk ekonomisk sits efter jag fick avgå från mitt jobb.. så jag hade 2 val. Växa upp eller fortsätta att inte bry mig. Ibland tror jag att man behöver bli satt på sin spets innan man öppnar ögonen. Hade jag inte fått bo hemma igen hade jag bott på gatan nu.

Du har rätt, alkoholist är en fruktansvärt ord som skär i själen nästan.
Jag och min man bråkar oftast för jag blir naiv och dum, och han är rädd att nått ska hända. Eller så gråter jag över förtryckta känslor. Det är väl det alkoholens konsekvenser ger mig.

Hej! Förlåt för jätte segt svar! Jag har inte lärt mig denna sida riktigt..
konsekvenserna för mig brukar bli att jag blir väldigt ledsen med för stora mängder alkohol. Oftast gråter jag över min kusin som dog förra året. Eller så bråkar jag med min man... Eller så blir han förbanand på mig för jag blir fruktansvärt naiv ibland med.

Jag har inte skrivit här förut så det vart lite knäppt med alla inlägg.. hitta ingen radera knapp heller.

..anhöriga vill inte tro det för det är så skamligt att missbruka, och många tror att det syns på utsidan. Knäppt!
Hur starkt knuten är du till hans familj? Kommer det kunna ha konsekvenser för ditt sociala liv om du lämnar honom? Visst känns det förstås svårt att behöva bemöta dem nu, men måste det vara så sen?
Om ni ska prata med hans familj, så skriv ner dina villkor. Vill du att han ska vara nykter när han kommer hem till dig och barnen t.ex, så säg att det är villkoret för att du ska stanna. Säg det så alla vet det. Om han sen inte lever upp till det, så kanske han avslöjar sig för dem och då har han ju brutit mot ditt villkor. Kanske de vid någon punkt förstår att problemet är verkligt.

Jag har ju skrivit lite i din tråd också, och våra situationer är ju lite olika eftersom du utöver att hantera mannen även måste hantera hans familj. Men du ska ändå veta, att hur svårt än saker är just nu så är det bara några procent av hur svårt det var att leva med sonens pappa. Jag är glad och tacksam över att jag tog mig och barnen ur det livet. Det är det bästa jag gjort. Det var SÅ svårt, verkligen. Jag kanske låter stark nu, men det var jag inte då. Jag trodde periodvis att jag var så värdelös, ondskefull och galen som han dagligen försökte övertyga mig om att jag var. Jag slutade vara mig sjäv till slut, allt gick ut på att släcka bränder, överleva dagen (oftast kvällen). Adrig, aldrig mer!
Jag tror man skyddar sina barn bättre långsiktigt genom att bygga upp ett liv utan fylla, bråk och (spelmissbruk i ert fall). Genom att uthärda så lägger man en dålig grund för barnen senare i livet, dels för att de kanske kommer upprepa samma mönster, men också för att man visar att det är den sjuka som får diktera villkoren och att man inte står upp för sig själv. Jag säger inte att det är lätt eller att man är dålig om man inte lyckas ta sig ur det, men att intala sig att det är det bästa för barnen, det tror jag är att lura sig själv. Men som sagt, det är tusen gånger svårare om man har en omgivning som motarbetar en. Men ge inte upp! Kanske tar det längre tid, kanske behöver han tabba sig framför sin familj för att de ska se. Men ge inte upp. Du och barnen förtjänar bättre än så.

har just skickat en orosanmälan, vill socialen ska få på papper hur situationen är om det blir vårdnadstvist och han försöker hävda att jag förhindrat umgänge utan anledning. Förklarade att han förnekar missbruk och förnekar att han varit redlös när han haft ensamt ansvar för X (admin ändrat namn), nämnde brand m.m Och bad om en stödperson vid umgänge. Känner mig lite lättad över att ha skickat det. Kanske ett bra stöd sen om ord står mot ord. Men han kommer bli mycket arg över att jag skickat anmälan.
Bad dagis vara lite uppmärksamma om han skulle dyka upp. De kan ju inte förhindra att han hämtar (delad vårdnad) men de kan ju meddela om han gör det och om han luktar alkohol, anmäla det. Är tveksam om han skulle hämta mot min vilja. Jag tror faktiskt inte det. Han skulle absolut använda min ovilja mot mig, redan i smsen så får han det till att jag gör detta för min egen skull.
Enormt skönt att få skriva här, och få svar. Känns inte så ensamt. Vänner lyssnar ju, men har man inte varit i den här skiten så är det ändå svårt att relatera 100%.
Tack!

Stå på dig, innerst inne, trotts allt vacklande så vet du att du har rätt! När barnen tas upp, säg att du tar detta steget för deras skull, att systern eller vem det än är, har inte levt med honom och en alkoholist kan se hur fräsch ut som helst. Fasaden, jobbet är ofta det som håller längre än relationer, det är ju på så sätt de kan bekosta sitt missbruk. kan ta mina barns pappa som exempel, grav alkoholist, leversvikt och han ser mellan varven oförskämt bra ut och duperar fortfarande trotts det finns objektiva fynd som röntgen och provsvar. Han är nära döden och kan se bra ut, så den förklaringen köper vi inte! Alla missbrukare hamnar inte på parkbänken.

Jag har också fått påtryckningar att ta tillbaka x, men stått på mig idag förstår hans föräldrar också och har bett om ursäkt för de köpte x förklaringar och smutskastning av mig. Sanningen vinner i längden!

Ställ inte upp på att träffa alla, en och en, förklara, skriv ner och lämna till dem, visa de den här sidan, be dem läsa på om missbruk, tryck ut fakta från nätet....

Min räddning i det manipulativa spelet var att besluta mig att ALDRIG säga ja direkt till något, alltid be om betänketid, det räddade mig flera gånger från att "försöka igen".

Stå på dig heja dig, du kommer att fixa det och ju mindre man har att göra med missbrukaren ju mer reser man sig upp!!! Kram

Tack Bedrövadsambo☺️ Ja, mitt i livets prövningar känns det bra, jag känner mig stark. Handlingskraftig. Och jag tycker inte synd om mig själv längre. Faktiskt kände jag nu helt plötsligt att: Jag tycker om mig själv! En ny och fin känsla.
Något jag önskar er alla❤️❤️❤️❤️

Men säkert så fylls mitt inre hålrum.
I vilan,i lugnet.
Trots att världen snurrar ungefär som förut så ramlar småbitarna på plats.
Fyller ut hörnen och innandömet.
Jag visste ju att hon fanns där.
Jag har ju en gång (flera gånger faktiskt)
Varit en balanserad och harmonisk människa.

En som vetat hur livet ska levas,åtminstone mitt eget.
Men i takt med att ansvarsbördan runt mig ökade så försökte jag greppa det omöjliga
Leva även deras liv eftersom de gjorde det så dåligt ;-)

Men nu,då det är jag i mitt alldeles egna centrum med tillfälliga gäster som jag bjuder in och även säger hejdå till så blir det bättre balans.

Min cirkel är min och nu när det åtminstone är en centimeter hög tröskel runt mig så märker jag åtminstone när någon bumpar till på den där centimetern.
Både på väg in och på väg ut.
Skönt och tydligt.

...när man inte kan skydda sina barn. Tissla, om han fortfarande står på sig och du känner att du inte kan neka; prata med dagis, be dem vara extra observanta och inte lämna sonen om pappan inte verkar nykter, be dem i så fall också att ringa sociala jouren för en anmälan. Sen kan han ju vara nykter när han hämtar men läget kan se annorlunda ut en timme senare, det vet vi, fast socialen verkar ofta inte förstå det. Ring honom, finns det någon som du kan be gå och se hur han är? Får du inte tag på honom eller det verkar misstänkt, ring sociala jouren med en gång, de kan besluta att barnet ska hämtas, säg att du själv inte vågar för du är rädd att han kan skada dig och/eller barnet. Är han påtagligt påverkad så kommer detta att minska hans chanser till vårdnad framöver.

Fattar allt för väl att du inte mår bra, man undrar ständigt varför vi skötsamma föräldrar bara har skyldigheter och den förälder som missbrukar har rättigheterna.

Du kan prata med bris föräldratelefon, endel där är väldigt bra. Om du ändå står på dig och inte låter barnet vara själv med pappan, så låter han så stridslysten just nu att det är bäst att du anmäler din oro till socialtjänsten och förklarar varför du inte vågade låta honom hämta sonen på dagis. Du kan ju bara berätta om branden och hur rädd du är att det ska ske igen för han har ju ingen kontroll när han dricker. (min erfarenhet är att just brand är ngt som socialen tänker lite på, hur ska pappan kunna få ut ett barn om det brinner).

Ladouce, du vet inte hur det blir för dig. Jag stannade så länga att barnen skulle kunna slå larm själv om det var otäckt hos pappan. De ringde aldrig utan de skyddade sin pappa i stället. Det var inte värt det. Jag lämnade för 5 år sedan och jag tror inte jag levt om jag stannat längre. Ofta är det bättre att göra slag i saken nu, medan du förhoppningsvis fortfarande mår ok. Du förtjänar ett liv, barnen förtjänar dig!

Bamsekramar

Var och en ansvarar för sitt eget liv. Hur vill du leva ditt liv?