Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen mig i mycket av det du skriver.

Bra att du tar hjälp, här på forumet och på annat sätt. Det är ett strort steg, iaf. för mig, att erkänna det man egentligen vetat länge. Att be om hjälp, ett stort nederlag (kan tyckas) men det enda sättet att komma vidare ibland.

Om jag skulle hålla mig nykter vore en all-inclusive-semester, med eller utan fru och barn, en total katastrof. Du kan ju alltid ha med forumet i fickan om det blir jobbigt. Här är alltid öppet! :-)

Hoppas du får en skön och välförtjänt semester!

Du har helt rätt i att hjärnan inte är kidnappad, men det är en lätt förklaringsmodell hur jag känner det, men det ingår nog i min hopplöshet att förklara det så. Jag har berättat för läkaren på GBP avd, så vi får se om hon hör av sig eller bara skiter i det. Jag är beredd att ta Campral om hon hjälper mig med det, men jag är också nyfiken på om hon tänker agera eller om de struntar i sina patienter egentligen.
Så varje dag nu väntar jag på att hon ska höra av sig antingen via brev eller telefon.
Jag skulle nog också vilja tömma huset på alkohol, men problemet är att jag inte berättat för mannen om hur stort mitt problem är. Han är av den kontrolerande varianten och jag kommer inte att klara att han börja kontrolera mig ännu mer än han gör nu.
Därför måste jag försöka fixa det här utan hans hjälp och då får A stå kvar i skåpet.
Kram Rosen och tack för att du skriver i min tråd, du ska veta att det värmer. Ha en bra dag!

Det ska jag ta till mig:
"Fokus på det positiva med nykterheten!"

Idag är det dag 4: tvättar, jobbar, planerar inför semesterresan utomlands som bär iväg på lördag. Vet att det kommer att bli en utmaning som heter duga - att inte dricka något - men försöker visualisera känslan hur den är när jag kommer hem. Jag vill vara en bra förebild för min dotter - det är jag inte med A. Jag är en bra förebild utan...

Kramar

Svårt att låta bli alkoholen när man är nynynykter. Kan inte själv ha något hemma i det läget. Det bästa är att tömma huset på giftet åtminstone för nu.
Kanske vore bra med ngn medicin ett tag för att bryta det invanda mönstret.
Visst kan det kännas som om man är kidnappad, men det är bara en tankesnurra. Du bestämmer fortfarande. Så vill jag se det, även om jag själv ibland kan känna hopplöshet. Ge bara inte upp! Det är sämsta alternativet.

Sluta nu Janne! Jag kan skriva under på vad Sisyfos skriver. Jag har "slutat" många gånger, sedan provdruckit, hattat fram och tillbaka för att sedan köra ett race. Nu har jag precis avslutat senaste racet och hoppas kunna hålla mig nykter mycket länge. Lycka till Janne.

men har aldrig druckit en sådan öl och ska nog inte göra det heller :D Sinnituss.
Det gick inte riktigt att hålla sig i går heller, nu är det hjärtklappning och ångest som plågar.
I morgon ska jag jobba, så denna kväll kommer att bli nykter, måste hålla huvudet klart.
Men det är så konstigt att min hjärna kohandlar med mig, den liksom ger mig tillåtelse att låta bli att
vara klok och låta bli vinet. Jag vill inte vara så här, men jag känner mig kidnappad.
Varför gick jag inte och la mig då mannen gjorde det, då hade jag inte suttit här med hjärtklappningen och ångesten.
Varför???

...vad nu det innebär? Livsleda...inte direkt men tycker livet är utan utmaning....förutom att bli nykter förstås...det är en svår uppgift som dessutom är tråkig att utföra.
Jag tror att jag valt fullständigt fel yrkesbana och nu är det försent att göra nåt nytt. Det är nog denna insikt som får mej att må S K I T. Två val....stanna kvar med bra lön eller göra nåt annat med
10 tusen mindre i lön.... känns inte som ett val ens.
Du kan göra roliga saker på din fritid....nä för då är jag så less o trött att jag bara vill sova....
Allegra.... självmedicinering...absolut....för att stå ut med mitt trista liv !

Men det behöver inte innefatta alkohol för att vara fest! Idag tex vaknade jag utvilad, ja allt är relativt, men jag har iallafall inte druckit på ett par dagar, och i dag känner jag att livet och morgonen är en fest. Jag festar på mitt goda kaffe! Nu ska jag ta bilen! Inga problem med det! Kram och önskar er alla en fin och kalsig tisdag utan alkohol!!

Jadu Janne, vad jag känner igen mig i ditt drickande. Stoppa nu, tycker jag. När jag väl "släppte på" efter en vit period såg drickandet lite annorlunda ut. Tyvärr mer omåttligt. Det gick att få ordning på det, men var på din vakt och stoppa upp igen nu. Det är lätt att låta det rulla på och jag tror att många här skriver under på att det då blev värre än tidigare.
Dålig karaktär och självkontroll har jag absolut och en hjärna som blir besatt om det finns a tillgängligt (funkar ibland att ha hemma, oftast inte) och när man väl börjat då är omdömet borta också. Jag behöver hålla mig till mycket sällan, väldigt liten om det ska funka. Men det är en jäkla balansgång. Du får hoppas på fint väder nu, så motorcykeln måste luftas ofta. Lycka till!

... ju inte hunnit bli sambor än tack och lov men det var ju vad man hoppades på. Inte nu :-(

Det var nog minst ett halvår sen jag sov vettigt! Mår som en prinsessa ? Hinner inte skriva mer - ska börja jobba nu. Känns bra udag!

framför allt när det gäller trista saker. Jag har aldrig varit någon kömänniska, jag finner inget nöje i att stå och titta på någons rygg. Om jag ska någonstans vill jag att bilresan ska gå så fort som möjligt så att jag kan börja njuta av den aktivitet jag är på väg till. Summa summarum; är jag uttråkad så vill jag göra något annat, något intressantare, så fort som möjligt. Det kan verka som om jag ondgör mig över människor som är i vägen, som hindrar mig i min iver att vara någon annanstans, kanske är det så, men det finns också en annan sida av saken. Vart har hänsynen tagit vägen? När blev vi så egotrippade att vi inte ägnar en tanke åt andra människor? Visst, i de allra flesta fall har jag inget reellt behov av att komma fram snabbt men det innebär ju inte att det omöjligt kan finnas dem som har det.

Damen i kassakön kanske har en ensamstående förälder bakom sig, som har lämnat sitt sovande barn hemma för att snabbt rusa ner till affären och handla lite småsaker, och nu står och oroar sig för att barnet ska vakna och ligga ensamt och skrika. Inget tungt vägande skäl att skynda sig lite, jag vet, men det finns värre exempel. Jag låg en gång i en kö på en vajerväg utan omkörningsfil, bakom en traktor vars förare satt och puttrade fram i stilla mak, hörlurar på och inte en tanke på trafiken bakom sig. Saken var den, att några bilar bakom mig låg en ambulans under utryckning, blåljus, sirener, hela konkarongen. Där fanns parkeringsfickor med jämna mellanrum men inte kunde traktorföraren tänka sig att svänga in på en sådan inte. När det så småningom blev tvåfiligt så började folk köra om traktorn utan en tanke på att dom kanske skulle låta ambulansen köra om först, resultatet blev att den inte hann om traktorn innan den tvåfiliga sektionen tog slut och blev kvar i ytterligare några kilometer. Jag har ingen aning om vem som låg i ambulansen, men jag kan livligt föreställa mig hur föraren kände sig.

Vad jag efterlyser här är vanlig enkel hänsyn, vi kanske inte har bråttom men det innebär inte att ingen annan har det heller. Och hur svårt är det egentligen att byta tillbaka till högerfilen när man har avslutat sin omkörning? Är det livsnödvändigt att twittra när man sitter vid rött ljus? Om man har en fin bil så kanske man inte behöver ta upp två platser vid köpcentrats entré, man kan kanske parkera lite längre bort? Man behöver kanske inte alltid ett skäl, man kanske inte alltid behöver få en förklaring till varför man ska låta andra människor också ta lite plats, kanske kan man bara ta lite hänsyn utan vare sig belöning eller motivering?

Ha en bra dag allihop!

Men att ta sig tid att se och reflektera så där, – då står tiden still en sekund.

Ja visst blir både måendet och självförtroendet mycket bättre när man lever nykter.
Och man kan mer än man tror. I synnerhet om man tror på sig själv.

Önskar dig en fin dag

Bra att du börjat skriva här, så du kan gå tillbaka och läsa senare.
Mycket bra att du insett att man inte kan bli måttlighetsdrickare om man tidigare haft problem med alkohol. Det ligger ju i själva sakens natur att det inte går.

Nej man behöver inte förklara varför man inte dricker, det räcker att bara säga nej tack. När du blir säkrare, och om du känner för det, kan du säga lite mer till de du känner väl. Men det behövs egentligen inte. Själv säger jag bara nej tack, sedan får folk tänka/tycka/tro vad de vill. Att man inte vill ha alkohol borde ju inte vara märkvärdigare än om man inte vill ha t.ex. jordnötter eller godis.

Grattis till 4 månader i frihet

Jag blir så glad för stöd och uppmuntran från er alla. Restart2017; ja, kroppen blir ju mycket gladare utan giftet. Och visst blir man starkare i 'psyket, när man håller vad man lovat sej själv. Mitt självförtroende känns bättre, när det händer (att jag kan stå emot suget).
Man kan mer än man tror.
Ta väl hand om er alla här på forumet! ?

är det tröttsamt att vara annorlunda, att inte vara en del av gemenskapen eller att andra ändrar på sitt beteende för att de tror att man känner sig mindre utanför då.
Jag är glad att du är här inne nyckelpigan, jag tycker om dina reflektioner och inlägg.
Ha en bra dag ❤️

Gör en liten notering om att allt är bra nu. När jag är ledig fungerar det bättre. Sömnen funkar, sover nästan 6 timmar vilket är utmärkt.
Kortspel med glad familj idag. Det är bra nu.

är nog det som fungerar bäst. Bra att det funkat bra för dej idag. Det har det för mig också (om man bortser från att jag lyckades köpa mig en alkoholfri öl med lakritssmak, tror det är det äckligaste jag smakat...islänningar verkar tro att allt blir bättre med lakrits i)
Jag känner igen mig i tappad livslust och uppgivenhet, kände exakt så för någon vecka sedan men jag tror att det vänt lite nu. Häng i lite till Gunda, det vänder, och blir bättre lite längre fram. En dag intaget fram tills det vänder och känns lite lättare igen.

.. det blev en lugn kväll eller för att tala klarspråk: hoppas du inte är bakis imorgon :)

I takt med att det började lugna ner sig på mitt jobb inför sommaren märker jag att impulsen att gå förbi krogen på vägen
hem är svagare. Påfrestningar på jobbet är alltså en bra grogrund att fyllna till. Känner mig som en spion som smyger på
mig själv och mitt eget beteende, haha - Ha det fint!

Det är lätt att få för sig att drickandet är normalt... vilken TV-serie ser du? För om de dricker 2 flaskor vin... då är det ju rejält mycket. Tänker lite på hur jag flyttat mina gränser... flyttat och flyttat tillbaka. Flera gånger om. När man ser nyktert på saken så känns det helt galet att dricka en flaska vin på egen hand. Och när man oroar sig över att inte kunna dricka, då har man problem. Vet inte vad du vill och då är det lite svårt att ge återkoppling som blir vettig. Ja, du verkar ha ett komplicerat förhållande till a, du gillar ruset , vilket gör att du kanske kommmer att ha svårt att sluta. Du skulle behöva hålla dig nykter i tre veckor men är osäker på om du klarar det. Försök, tycker jag. Det är en bra början. När jag ser nyktert på saken är a i sin ensamhet jäkligt trist. Går konsekvenser som seghet, initiativlöshet etc. För mig är livet bättre utan, men det är inte så lätt att leva som man lär alla gånger.

Vad glad jag blir för din skull, bra jobbat! Vetkligen! Dels att du lyckats med måttlighet under en längre period och att du klarade studentfesten utan att dricka.
Hoppas det blir en bra kompisträff. Är de bra och kloka vänner så kommer de att förstå. Blir det tryckt stämning, ja då är ju det förstås trist men det är deras bekymmer, inte ditt. Du ska ju fortsätta ta hand om dej, det är det viktigaste. Kram

Så bra jobbat! Jag hänger på! Dag 2 idag. Köper alkoholfritt till midsommar då jag är bjuden på partyfest och inte riktigt kan tacka nej. Har liknade historia som du och har låtit vinet lura mig tillbaka gång på gång efter skärpning och nyktra perioder. Ja nu blev jag verkligen peppad tack för att du delar med dig. Kram

Det värsta är minnesluckan. Känslan av att inte veta vad man gjort. Eller vetskapen att jag utsätter mig för fara och gör min man orolig.
Jag gick alktså ut, planerad träff med en nära vän, som dricker måttligt. Jag hade inga strategier, stort misstag. Så fort det gått runt 3 månader så glömmer jag, eller släpper strategierna. Är det omöjligt att behålla tanken på, och viljan till måttligt drickande mer än 2-3 månader i taget? Verkar svårt för min del åtminstone.
Tack för vänliga ord Manda, och för att du läser. Nu blir det nya tag, igen... Kram

Vad tiden har gått fort. Arton dagar i nykterhet och det är så skönt. En befrielse. Jag vaknar hyfsat pigg och fräsch även om jag inte har sovit så bra. Jag behöver inte känna att tungan är som sandpapper, inte känna den vidiriga smaken i munnen, svetten som bryter ut, huvudvärken, alkoholodören från kroppen och jag slipper skammen. Jag har inte kunnat se min som, mina släktingar och inte heller mina grannar frimodigt i ögonen på mycket länge. Jag har trott att det synts på mig att jag druckit - ibland uppenbart, bland inte. Jag börjar långsamt klarna i tanken. Tänker bättre och orkar planera på jobbet.
Hemma har jag tagit tag i stöket och börjat rensa och städa. I snigelfart men ändock, det går lånsamt framåt. Bara det att resväsan från resan i mars nu är bortburen till förrådet är en seger i det lilla. Sonen och jag bråkar inte längre - tröttheten som utlöste bråken är ju inte längre med i bilden på samma sätt. Bara fördelar alltså - att sluta dricka alkohol. Bli nu inte förnumstig, säger jag till mig själv. Håll ögonen öppna, plötsligt vaknar vinmonstret (som för övrigt ser ut som monstret i Alien med dreglande käftar, slemmig och livsfarlig). Märkliga hjärna. I natt vaknade jag av att jag skrek rakt ut i sömnen - i kudden. Hade plötsligt förstått att mannen som lämnde mig gjorde det för en annan kvinna - jag skrek av sorg. Allt i drömmarnas värld. Har ingen aning om det stämmer men jag har inte drömt så tydligt och starkt på länge. Nykter = drömmar?

God natt