Senaste kommentarerna i forumet

Bråttom, bråttom... jajamän det har jag också. Noterar lite liknande saker. Jämför vår effektiva storstad där alla står på rätt sida i rulltrappan så att bråttommänniskorna lätt kan slinka förbi, med den lite slumrande pendlarorten i närheten. Där står människor still. I VÄGEN. Där kan man passa på att träna på att slappna av. Vila i att det går långsamt. Jobba med att inte ha så jäkla bråttom till... ja, till vadå? Det undrar jag själv ibland.

❤️

supande för sambons del.. Han dricker var och varannan kväll. Det goda det för med sig är känslan av att jag gör rätt med separationen. Sambons kompis satte ut en bild på honom på FB där han såg bra och välmående ut. Många kommentarer som "snygging" och liknande. Han var inte lika snygg efteråt när han hade ramlat ihop på hallgolvet och låg avdäckad. Undrar hur det blir framöver? Jag vill verkligen inte flytta till något förhastat. Måtte det bli ett fint hus till salu snart.. Berättade för en väninna om flyttplanerna. Hon förstod läget. Hon tycker jag är stark, men undrar om det inte är mycket jag missar pga nykterheten. Vaddå sa jag? Vi har haft så mycket fylla, och fulla personer här hemma så jag är verkligen less på det. Jag är inte intresserad av människor som inte är sig själva och många som dessutom också har a-problem. Jo, då tyckte hon nog att jag hade en poäng. Hoppas allt löser sig snart, med boendet och pengar från snart ex-sambon. Sonen kommer förmodligen bo hos mig på heltid sen. Hans pappa verkar inte göra så mycket åt sitt drickande, och det är ju hans val. Ledsamt för sonen men så känns det nu... Kram..

Borde kanske förvänta mig mer, kräva mer av livet, för det brukar bäl vara då saker händer? Man triggar igång sitt eget liv. Med positiva förväntningar är man en positiv människa, som får positiva svar tillbaka. Men - utan att skylla på min man - jag kan känna mig ganska otillgänglig och avslagen, som en apparat utan anslutningar.

Kärleken som jag väntade på så länge i mitt liv kom till slut, och nu vill jag inte ha den!! Känner mig ensam igen, som jag gjort så mycket i mitt liv tidigare. En annan kärlek, på ett annat sätt, för mig, finns den??

Man måste orka vara medskapande antar jag. Orka, våga, tro. Vilja, hoppas.

Men jag går händelserna i förväg nu med dessa funderingar, sprungna ur tvivel och ensamhetskänsla.

Det som måste hända nu är vår separation, och det i hans nykterhet. Full kan han ju inte ta itu med någon flytt. Ska inte förutbestämma ett återfall, men mentalt är jag inte med längre hur som helst.

Du behöver luft och lugn och ro för att hitta tillbaka till din livskraft och initiativkraft. Hans beteende är typiskt missbrukarbeteende, och ingen som inte är medberoende skulle acceptera det beteendet. Man blir lätt hemmablind. Men nu verkar du se hur felaktigt både ditt och hans beteende är, och det är ett friskhetstecken!

..jag också har hittat anledningar och ursäkter att köpa och dricka vin. Känner igen mig i både "Janne" och "AL".
-Laga mat
-Ha gäster
- fira namnsdag
- glad, ledsen, arg
- gått bra/dåligt på jobbet
'- fint väder/ pissväder
- känner sig ensam
'- uttråkad
-"ta ett glas och snacka lite"
- "ett glas" på lunchen på stan en lördag
- After work
OSV....... i det oändliga.
Men ge inte upp, fortsätt kämpa.? Det ÄR ju skönt att slippa baksmälla och ångest.

Hej Ziggy (Stardust), du är bara 25 år och av det du skriver låter det inte som att det gått så långt med dina problem. Men det kan bli mycket värre, så det är dags att bryta mönstret.

Första steget till nykterhet är att inse och erkänna för sig själv att man har problem. Det har du gjort och det är bra. Dessutom har du berättat för andra om att du har ett problem. Jag tror att du ska försöka att hitta på något nytt de kommande två-tre helgerna, något helt annorlunda mot det du brukar göra, för att bryta ett mönster. Och bestämma dig för att inte dricka då. Risken är nämligen att drickandet annars eskalerar. Att du inte bara dricker på fredag och lördag, utan att du dricker någon eller några veckodagar till. Dessutom blir du tillvänd, så att du måste öka konsumtionen för att få samma berusningseffekt.

Så, försök att avstå helt nästa helg. Lämna gärna spriten till hon som vill hjälpa dig också. Lycka till!

Borde bli 400-600 meter beroende på hur långa ben och spänstiga steg du har.
?
Planen låter bra, kör på det :)
Rapportera i morgon

5 kilometer är imponerande!
Vad gör väl lite ösregn när man får bättre kondis....! ?
Du inspirerar mig att bli flitigare med att träna. Tack!
Har börjat gå och idag joggade jag 100 steg sen var jag så andfådd att jag fick gå igen.
Kanske jag orkar jogga 110 steg imorgon?!?
Ja ja, det kan ju bara bli bättre...
Ha en go kväll!

Tack för era svar! Känner mig ensam. Vi är nog överens om att han ska flytta, men han har ännu inget nytt boende. Nu är han nykter igen, och har varit världens frommaste och bästa ett tag. Och där står jag och är sammanbiten och lite bitter... Och väntar på att få starta om, inte för att jag tror det blir dans på rosor.

...tycker jag, både att det är lättare att låta bli att dricka när man inte kan. Jag måste tänka så annars har jag säkert 100 "ursäkter" för att dricka och övertalar lätt mig själv...livet är ju en fest! ?
Tycker också att det är fantastiskt att vakna nykter.
Bra att du inte chansar!

Fortsätter räkna dagar...
Tack, "Vinärgott"! Jag kommer inte ihåg vad det alkoholfria vinet heter men jag frågade på systemet och han rekommenderade ett vitt och ett rose' som båda var goda. Något rött har jag inte hittat som var bra.
Jag är som du, tycker vin är gott så det känns bra att hälla upp ett glas eller fler, det gör ju ingenting och man slipper både att göra bort sig och baksmällan! ?
Det kanske triggar igång suget hos några men inte för mig.
Tack för tips på alkoholfritt vin "Simson", ska prova det till helgen.
Jag är bjuden på 50-årsfest (trädgårdsfest) på lördag och tänker ta med eget (alloholfritt) vin. Det blir blandat med vänner och släktingar i olika åldrar med både äldre och barn, många som kommer att köra eftersom det är ute på landet. Jag är en av dem!
Om jag får frågan kommer jag att säga att jag har haft en vit månad och börjat träna (jag har ju i alla fall varit ute och gått flera gånger?haha!) och att det känns så bra att jag vill fortsätta ett tag till. Men att jag tycker mer om vin än Ramlösa så då är alkoholfritt ett bra alternativ.
Ja Restart, jag klarade helgen men fredagen var helt galet jobbig.
Nu är jag en envis person som gillar utmaningar men det var tufft! Måste läsa här, det hjälper både att läsa min egen tråd (som påminnelse, speciellt #35 om en del av allt dumt och pinsamt jag gjort) men även läsa andras.
Och JA, suget går till sist över och man överlever.....
Kram på er! ?

Härligt att du vill följas åt!
Den här gången ska jag lyckas med mina 21 dagar! Och du med 24!
Jag ska också ta prover om en vecka exakt och på min kallelse står det att man inte ska dricka eller ta lugnande 2 dygn innan testerna. (Inga blodprov)
Min kropp har börjat säga ifrån och jag är säker på att det beror på alkohol och stress. Dags att inse att jag ska ta hand om mig för att hålla.
Idag (dag 1) har jag känt mig "gungig" och sliten. Längtar efter att se en positiv förändring. Men är redan sugen på rödvin! Vet att suget försvinner så småningom. Vi ska hålla ut!!
Hoppas på en god sömn för oss alla!?

Jag har börjat förstå hur fast och medberoende jag är i min mans alkoholism. Från att innan jag träffade honom vara en självständig och initiativrik person med intressen har jag nu blivit så fast och i behov av att anpassa mig till det min man har på agendan. Nu då jag bestämt mig för att lämna och börja återta mitt kiv fullt ut tvingas jag inse hur handlingsförlamad och ängslig jag blivit. Minsta tecken på negativa känslor/ reaktioner från min man ger mig ren och skär ångest.
Som i helgen då jag bestämt mig för att ta en joggingtur i skogen, vilket drog ut lite på tiden då jag stannade och njöt av en härlig stund vid en insjö. Inget konstigt med det kan man ju tycka. Men jo, jag fick genast ångest ochvkänse mig ertappad då mannen uttryckte hur länge jag varit borta, hur ego jag är som bara drar hemifrån och att han inte kan förstå att jag kan skuta så i honom!
Tilläggas ska ju att han under det att jag varit borta dragit i sig en vinbox och var sådär grälsjuk som han blir då han dricker.
Jag struntade i hans provokationer och gick bara därifrån och läste en bok. Så brukar jag inte göra utan mitt vanliga beteende har alltid varit att försöka förklara, gå med på och hålla med om att han nig har rätt osv.
Men, då han blev sittande kvar i sitt fyllerus ja, då somnade han plötsligt pga fyllan.
Idag såg han skamsen ut och klagade på tryck över bröstet och satt och såg ut som en ledsen hund...

Det är förstås en enorm sorg för dig, du sörjer den nyktra glada sambo du tidigare hade. Men han finns inte mer, och du kan inte göra något åt det. Det är bara din sambo som kan göra det jobbet.

Jag ska tänka på det, och ta med mej den känslan i helgen. ?

Har oxå några kompisar, man ses typ aldrig nykter.
Sa till två av dom att jag försökte dricka mindre, å jag känner att kroppen blir glad då.
Dom tittade bara på mig, sen skrattade dom och sa några öl skadar väl inte.
Jag stod på mig, visst kanske inte några öl skadar.
Men nu har jag bestämt att det inte ska drickas öl på ett tag, så det kanske skadar mitt psyke om jag inte håller mina egna löften.
Sen sa den ena, fan förra året då drack jag inte på Tre månader, det va skitskönt.
Jag bara log nöjd och lite starkare ?

Ni har ju helt klart olika syn på mannens drickande, och miljön ni lever i gör det svårt för honom att avstå. Varför skulle han? Det är nog den frågan du behöver ventilera med honom. Säg inte åt honom vad han inte ska göra, hur han ska bete sig eller inte. Utgå hellre från dig själv "jag tänker/tycker/oroar mig..." Han verkar ju ha respekt för dig, och om den han älskar på allvar är orolig för hans hälsa så måste han lyssna. Tänker jag.

De flesta av oss gör våra "vurpor". Men jag kan förstå hur det känns (har ju gott om egen erfarenhet)) "Att göra misstag är del av förändringen" var det någon som skrev. Kanske är det så. Jag tror att man kan lära av sina misstag. Men det tar tid och alkoholen är lömsk. Ge inte upp Allva, du har ju klarat att dricka måttlig under en så lång tid innan! Nu kämpar vi vidare! ?? Kram

Gamla goda vänner förstår ❤️ Hade du så kul på studentfesten tar du bara med dig den känslan till kompisträffen!

Tack Zorro och Allva för inlägg. Jag har lyckats hålla alkoholintagen till endast folköl (men fått i mej 4 resp 5 st, vid två tillfällen) senaste månaden. Har ej druckit nåt vin sen den 10/5. Jag är inte helt nöjd, men det har iaf inte spårat ut, inte sen förra året! Försöker låta bli att handla hem vin, och ska helst bara ha alkoholfri öl hemma. Men jag har svårt att låta bli folkölen när jag handlar mat..
Var på en studentfest i fredags. Jag hade ett starkt sug i början av kvällen, när alla stod med sina "välkomstdrinkar" i handen. Jag tog ett glas mineralvatten istället. Suget klingade av redan vid maten. Sen hade jag en jättetrevlig kväll och det blev både skratt och prat med gamla vänner och släktingar som jag inte träffat på länge. Det var så skönt att kunna vara helt närvarande och klar i huvudet hela kvällen (blev en sen kväll).

Jag mår i stort sett väldigt bra just nu. Men gruvar mej lite för en träff med två gamla vänner, helgen som kommer. Dessa vänner är så starkt förknippade med fester och supande sen förr. Numera träffas vi inte så ofta alls men nu var det jag som föreslog att hälsa på en av dem (som flyttat ca 15 mil bort). Jag har nämnt för dem, att jag försöker dricka mindre men vet inte om de har förstått det helt och hållet. Nu funderar jag på om det kommer att provocera dem, om jag inte dricker nåt alls!? Blir det 'tryckt stämning" då, eller kanske "hur trevligt som helst? Jag ska i vilket fall berätta om mina problem med alkoholen igen. Tror de tar det ganska bra ändå (som riktiga vänner?) Jag ser ändå fram emot att åka iväg över helgen, och träffa min gamla kompisar (med eller utan alkohol). Känner mej hoppfull.

Bra att du läser och skriver här på forumet. Då tvingas du sätta ord på vad du tycker, tänker och känner. Tänk på att det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig. Fokusera på det positiva med nykterheten! Och ta en dag i taget.

Jag vet att jag har kommit till insikt tidigare oxå men inte klarat det så som jag önskar...
Kanske denna gången. Viljan finns där...Många tankar om framtiden. Med A är jag inte den jag vill vara...

Detta forum är verkligen ett bra stöd...Bara att läsa, få svar, kunna skriva av sig. Dag 3 idag är snart till ända.
Har bråkat med min dotter nu ikväll men jag höll mig lugn...Vi är inte sams än och hon har stängt in sig på sitt rum. Har varit och tränat och ska ta ett bad nu - jag behöver gråta, låta känslorna få ta plats...

Kramar till alla som kämpar på olika sätt...

Bra jobbat MM!
Man kanske borde ha en resa med kidsen som morot, hmm..
Skulle inte ta så många månader, innan man kunde flyga iväg

Kära Izzy!
Har läst i tråden hur många år du kämpat med din alkoholist. Själv lever jag med en missbrukande läkare som har varit nykter men börjat dricka igen. Det som jag känner igen från din berättelse är hur den sjuke kan få alla problem fokuserade på sin partner. Hur otroligt manipulativ en missbrukare är. Att från ingenstans hitta förklaringar som låter så rimliga till sitt beteende är de makalösa på. Vet inte hur många gånger jag själv trottt på allt han sagt mig. Det är väl så att det är så smätsamt att erkänna hur lurad man har blivit och blir. Numera tror jag inte ett ord han säger är sant. Utgår ifrån att allt han säger är bara för att lugna och lura mig. På det viset blir jag inte så besviken som jag förstår att du blev i samband med släktfirandet. Min mans drickandeär inte i så stor omfattning men beteendet är exakt detsamma. Det är intemängden alkohol som avgör hur han uppför sig. Jag har också svårt att se det som en sjukdom men du kan vara övertygad om att han kommer inte hålla löften och överenskommelser hur mycket han än lovar. Det är den bistra verkligheten. Jag gick på alanon när det var som svårast i våra liv och var också på en anhörigvecka genom Nämndemansgården. Det var det som fick mig att få ny energi och kraft. Jag skulle råda dig att ta kontakt med socialen och berätta om hur du mår och din dotter. Vi fick hjälp genom kommunen som bekostade både min mans vistelse och anhörigvecka för mig och barnen. Det kanske inte fungerar där du bor men det kan vara värt ett försök. Att träffa andra och se och höra att man inte är ensam om problemet är väldigt läkande. Jag önskar digallt gott och en stor Kram.