Senaste kommentarerna i forumet

Det låter fint :)

Jag började skriva här för exakt 7 dagar sedan. Bara genom att ha startat en tråd härinne känns det som att ett stort steg till förändring är taget.
Har druckit en (1) dag av sju och det var väääääldigt länge sedan jag hade den frekvensen på mitt drickande. Så man skulle kunna se det som en
liten delseger.

På bara dessa sju dagar har jag med önskvärd tydlighet sett vad jag har försakat genom alla dessa timmar på krogen: mig själv och min kropp, att
umgås lite extra med mina barn, att hålla kontakten med mina vänner t.ex.

Alla dagar som inte är bakfylledagar är per definition bra dagar. Låt oss peppa varandra!

Ja tre dagar nyktra och sedan inte.
Kanon dag, hjälpte nykomna med lägenhet, vann tävling med arbetsgruppen på jobbet. Städade plockade, handlade gjorde ärenden och blev drucken.
Ser en tv serie, de dricker som jag.

Iallafall om jag inte oroade mig för hur de är nu så oroar jag mig för mina tre veckors semester med min avkomma. Dricker aldrig med hen men hur faan skall jag klara 3 veckor med hen, utan att dricka.

Här kommer de att prövas och jag vet inte hur illa det är.

Hur f.. skall jag kunna ha förhållande förresten, de går inte.

Mest ondgör jsgvmig över semestern.

Men här är som i livet - inte en jävel lyssnar

Om jag hade varit religiös hade jag nog tolkat det som så att Guds hand styrde mig upp ur vattnet!! Eftersom jag inte tror på religion så väljer jag
att tänka att det var ett meddelande från mitt undermedvetna: Jag lever farligt, det är mycket som står på spel. Handen på axeln är jag själv som
föser mig mot land och de hjälpande händerna som sträcks ner mot mig är alla mina medmänniskor här på forumet :) Kram till dig <3

Idag har jag inte haft en tanke på alkohol eftersom jag vet att jag inte "kan" dricka. Kan kan jag väl, men jobbar hela denna vecka utanför staden och kör bil, tar inte den risken, dessutom är det skönt att vara nykter :-)

Härlig läsning Monday! Grattis till alla nyktra dagar - och att du är så stabil i din övertygelse! Wow!

Vad jag förstått är det typiska symtom på abstinens. Din hjärna försöker få dig att dricka igen, och den tar till alla sätt. Det hänger ihop med dopaminet, som frigörs av alkohol, och minskar radikalt när man slutar dricka. Det tar ett tag innan hjärnans kemi återfår balansen. Håll ut, och vila mycket. Bra kämpat!

Heter en bok som handlar om en kvinnas kamp mot missbruk och för att försöka få hem dottern.

Tack för era svar, det värmer och jag känner att jag är i behov att bli sedd.
Skönt att du Rosen har testat campral, vi får se om jag får det utskrivet eller det andra. eller om det inte blir nått alls av det. I dag kom det inget brev nu heller.
Ja miss lyckad, det är många som får problem med A efter GBP jag tycker att läkarna tar alldeles för lätt på det. Jag kommer att vänta ut läkaren, möjligen kolla hur långt hon kommit i högen, men jag kommer inte att ge henne någon substans av mitt mående om inte hon tar upp det. Känner mig tjurig som en barnunge, men jag vill bara kolla hur intressant det är för henne, att ta ett djupare tag i det.
I alla fall har den här dagen gått bra, trotts att jag har en del sug, En dag i taget!

Det började precis ösregna när jag va tio meter från huset, måste säge att man får som man förtjänar.
Dvs om man sköter sig, så ler lyckan till en ☀️?
( om man kan säga så på svenska)

❤

Inte för att jag lovat någon något, eller jo, nu har jag. Jag lovar dig att jag också ska vara nykter 21 dagar. Jag var iväg på en middag i fredags och drack, blev inte något kaos eller så som det brukar men det var onödigt ändå. Så jag har vart utan alkohol 3 dagar nu, och för dig är det väl dag 1? Isåfall kör jag på 24 dagar. Passar på att slänga iväg en liten fråga också som någon kanske kan svara på, jag drack en del i fredags och om en vecka ska jag iväg och ta prover, som då ej är relaterade till drickande, kommer mina prover påverkas av alkoholen tro om jag inte dricker något mer? Undrar då jag gärna vill ha ett "rättvist" svar på proverna då jag vet att den sjukdom jag utreds för ej har med alkoholen att göra.
Nu kämpar vi tillsammans JoYo!

Tack för att jag får ta del av din erfarenhet. Känner igen mig i det du beskriver och jag vet att vi måste komma framåt. Hoppas fortfarande att det är tillsammans med min man. Känner mig i stormens öga blandat med att vara i ett riktigt elakt, jobbigt kaos. Hade en vecka med minimalt drickande, inte p g a förändrat beteende utan för att vi inte hade råd. Under de här dagarna fanns glimt av det liv jag trodde vi skulle ha och dela. Han var den omtänksamma och roliga mannen som jag en gång förälskade mig i. När sedan pengarna kom, kom också alkoholen tillbaka. Ingen måtta utan det hälls i sig och somnar långt innan ens den minsta skall gå isäng. Pratat med mina föräldrar, eller snarare berättat hur det ligger till (ett skrap på ytan men ändå öppnat upp). Det var ingen överraskning men vad kan de göra, känns som jag bara lägger en börda på andras axlar. Han var medbjuden på AW med nya jobbet och jag var inte jublande glad men sa att det är klart han skall gå men jag bad att han inte skulle dricka så mycket - blev fel det också. Får dåligt samvete när jag ibland önskar att han skulle visa sitt sanna jag även för andra bara för arg jag skall slippa framstå som värsta
bitchen.

Hur går det för dig Eir? Halkade in på din tråd, men nu har du inte skrivit här på cirka 1,5 år.

Vilken dröm Allegra? Hur tolkar du den??
Kram Ellan

Känner mig också mycket ensam. Förstår. Ska dock träffa en sponsor i AA nu för första gången. Dock så rädd att inget kan hjälpa mig och mycket ångest jag med för allt jag gjort.

Känner mig också mycket ensam. Förstår. Ska dock träffa en sponsor i AA nu för första gången. Dock så rädd att inget kan hjälpa mig och mycket ångest jag med för allt jag gjort.

Å jag blev förbannad på jobbet å köpte en rosebox....ursäkter finns...å alla är giltiga...för mej.
gaaahhh....?

Nope, blev inget bra att köpa hem några flaskor vin till helgen. Drog en flaska själv (i princip - lagade bara mat som behöver vin som argument) både fredag, lördag och söndag samt tog ett glas nu mitt på dagen. (Det regnar ju).

Inte i närheten av mängderna jag drack innan men ändå ett jäkla bra exempel på hur dålig karaktär och självkontroll jag har. Skärpning anbefalles.

Skolkar från jobbet idag, inte för att jag är bakis, har inte druckit på nästan tre veckor, men jag är så fruktansvärt trött att jag knappt får huvudet från kudden.

Mötet med chefen och läkaren förra fredagen gick bra... eller vad man ska kalla det. Jag är ärlig kring mina problem och känslor, inte mycket mer jag kan göra i detta skedet.

Ska inleda en behandling + provtagning med vår företagshälsovård som ska fortgå året ut. Vet inte vad det kommer att ge, det visar sig väl snart.

Snart tre veckor nykter, hade lite sug förra helgen men inte känt nåt speciellt sen dess. Eftersom jag ska gå på regelbunden provtagning (PEth förväntas ligga på 0 under behandlingen) så "kan" jag inte dricka nånting. Det är som att hjärnan stänger av suget, ingen ide ändå.

Deppig, håglös, trött. Mycket jobbångest.

Svårt att veta vad som är orsakat av missbruket och vad som fanns med mig sedan tidigare. Tankarna är som myrorna i en myrstack, omöjligt att fokusera på en och följa den.

Ska kolla om jag hittar den! Men vad tror ni om att 15 åringen kan även hon berätta hur det har varit här hemma? Kan det styrka det hela om han nekar?

Här är det mer så att jag säger att du måste komma och träffa barnen men han kommer inte. Hör av sig då och då och säger några ord till de små.
De är 3 1/2 och 6 år sen finns det även en på 15 år som inte är hans biologiska men ändå har varit pappa till i 10 år. Hon har inte hört ett ljud ifrån honom. Fast att hon mår jätte dåligt för allt som hänt och det vet han..
Pratade med soc idag och de hade pratat med honom på morgonen. Han påstår att jag inte låter honom ha dem men hon hade bara sagt att det var min skyldighet att skydda dom. Men att det är viktigt att han träffar dom. Jag har varit på ett enskilt möte och nu skulle han dit på ett.
Jag har skrivit ner allt som hänt och fyller på hela tiden..

Då har man lyckats dränka bort ännu en helg, blir så less på mig själv. Nåväl får väl börja om, göra om å göra rätt men svårt att hitta motivationen å det där "goet" nångång ska man väl lyckas!?

Det är ju vanligt med a-beroende efter GBP operation. Tycker då att läkarna borde ta det på stort allvar, och erbjuda hjälp. Jag förstår att du är lite nere. Dels att förhållandet inte är på topp, a-missbruket, och operationen som skulle göra livet lättare men det blev tvärtom. Du verkar vara en sådan god och hjälpsam person, tycker det är synd att ditt liv känns tungt. Den bästa medicinen mot lättare nedstämdhet är ju att bry sig om sig själv. Göra sådant man tycker om, umgås med vänner som man gillar och viceversa. Hoppas du får en bra dag.. Kram

för ditt långa svar o förlåt att jag inte har svarat förrän nu. Du skriver så mycket tänkvärt och sant men jag kan inte riktigt tänka klart när jag är i den här "karusellen" Jag har inte pratat med honom än o vet inte hur jag kommer göra.
Det är bara för att jag är beroende av honom pga våra djur som jag inte kan släppa taget. Jag har inga känslor för honom längre o vill inte ha honom
tillbaka! Jag önskar så att jag kunde komma på nåt sätt att lösa det så jag inte behöver ha någon kontakt längre.
Stor kram ??

Jag tänker att många av oss känner självförakt för att den syn vi vill ha av oss inte stämmer med verkligheten. Då känner vi skuld och skam och så dricker vi för att dämpa dessa obehagliga känslor. Känslan när man dricker och känner lugnet är behagligt. Tyvärr medföljer bakfylla och ännu sämre självbild. Själv tänker jag avstå ett tag från alkohol för att få tillbaka känslan av att ha kontroll över alkoholen. Gå och prata med någon och börja med att avstå från alkohol några dagar. Tänker att allt inte behöver vara svart eller vitt! Testa att avstå några dagar och så gör jag samma sak. Vi kan skriva här och stämma av läget! Vad tror du om det?